om förbud mot omskärelse av kvinnor

Motion 1979/80:1191 av Bonnie Bernström m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

12

Motion

1979/80:1191

av Bonnie Bernström m. fl.
om förbud mot omskärelse av kvinnor

En svensk gynekologiprofessor skakar om hela det svenska samhället när
han i en artikel i tidningen Vi nr 44/79 erkänner att han och även andra läkare
har medverkat till omskärelse av kvinnor. Representanten för den ansvariga
myndigheten - socialstyrelsen - kommenterar:

När det gäller vuxna människor måste vi ge dem friheten att bestämma

över sin egen kropp . Vi kan inte förbjuda en läkare att stå till tjänst med

sitt yrkeskunnande . Det finns ju allvarligare missförhållanden att kämpa

emot än att hindra invandrade kvinnor från att följa ett mönster som känns
riktigt och rätt för dem.

Efter dessa uppgifter bröt en folkstorm ut. Läkaren har senare tagit
tillbaka att han gjort omskärelse på kvinnor och skyller på missförstånd
mellan journalisten och honom. I intervjun i övrigt som han inte förnekar
hänvisar han till:

ett religiöst mönster kvinnor blir olyckliga om de inte får bli

omskurna ömmande fall sker endast på mogna kvinnor som bett om

det.

Socialstyrelsen har senare hävdat att man inte funnit några tecken på att
omskärelse utförts av läkare på svenska sjukhus. Men ändå hävdar många
invandrare att omskärelse utförs i Sverige om inte av läkare så i hemmen, och
att det finns läkare som skulle kunna berätta om att de fått ta hand om
kvinnor med halvt fullbordade omskärelser och att kvinnor och små flickor
har kommit blödande till sjukhusen och med infekterade sår. Sverige är
numera ett invandrarland. I de flesta sammanhang talar vi om att Sverige
måste anpassa sig till detta. Då måste vi också i sammanhang där det handlar
om invandrarkvinnor vara beredda att ge dem samma lagliga skydd som finns
eller som är på väg att införas i de länder där kvinnlig omskärelse är
regel.

I ett uttalande från Riksförbundet internationella föreningen för invandrarkvinnor
säger man bl. a.:

— ser kvinnlig omskärelse som ett uttryck för tusenårigt förtryck.
Kvinnor som invandrar till Sverige har en chans att frigöra sig ur detta
förtryck. Men vägen till frigörelse, till självrespekt och egen identitet är lång.
Genom att förbjuda omskärelse på kvinnor i Sverige kan det svenska
samhället ge invandrarkvinnorna ett entydigt stöd i deras befrielsekamp.
Förbud mot kvinnlig omskärelse i Sverige är en akt av solidaritet mot
invandrarna - också mot männen. De måste få hjälp att förstå att
äktenskaplig lycka inte beror på att kvinnan är oskuld utan på att det finns en

Mot. 1979/80:1191

13

öppen dialog mellan man och kvinna i äktenskapet. Om man därmot under
sken av ”tolerans” och ”kultur” vägrar ta ställning sviker man kvinnorna och
kränker dem i deras strävan efter ett eget värde och personlig integritet. I
solidaritetens namn kräver vi: FÖRBJUD KVINNLIG OMSKÄRELSE 1
SVERIGE.

Genom att företa omskärelseoperationer på svenska sjukhus - även om
det endast är ett fåtal per år - institutionaliserar man övergreppet, godtar
misshandeln och motverkar på det allvarligaste opinionsarbetet mot denna
stympning av kvinnor och barn. I ett öppet brev till socialstyrelsen kräver två
svenska läkare med erfarenheter från de länder där omskärelse förekommer,
förbud för svensk medicinalpersonal att utföra omskärelse. De bägge läkarna
anser följande:

Det är självklart att visa respekt för andra länders kulturella sedvänjor.
Men i Sverige måste vi sätta en gräns för minoriteters sätt att leva efter
normer som starkt avviker mot våra värderingar och livsvärden. Vi
accepterar t. ex. inte barnäktenskap. Operativa ingrepp som skadar kropp
och själ - oavsett människors åldrar - är att överskrida gränsen. Sådana
handlingar bör vi inte tolerera än mindre vara delaktiga i.

Omskärelse på kvinnor går utanför gränsen för vad man skall och kan
tolerera. Det är således en uppfattning som finns både bland medicinsk
personal och bland invandrarkvinnor. Det är också vår uppfattning. Att
tolerera kvinnlig omskärelse är en tolerans på männens villkor. Ett förbud
mot kvinnlig omskärelse är en tolerans av invandrarna på både invandrarkvinnors
och -mäns villkor. Den 19 november 1979 togs frågan om förbud
mot kvinnlig omskärelse upp i riksdagen. I debatten var alla överens att
kvinnlig omskärelse är förtryck och att det inte finns några medicinskt
motiverade fall. Statsrådet Elisabeth Holm svarade efter en lång debatt:

Jag har personligen ingen som helst anledning att motarbeta en sådan
lagstiftning, tvärtom. Är det nödvändigt och visar sig att det finns en kraftig
uppslutning kring en sådan skall vi naturligtvis lagstifta.

Det finns en sådan kraftig uppslutning som statsrådet Elisabeth Hohn
efterlyser.

Vi hemställer därför

att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud mot kvinnlig
omskärelse.

Stockholm den 24 januari 1980

BONNIE BERNSTRÖM (fp)
GUNNEL JONÄNG (c)
BLENDA LITTMARCK (m)

MAJ BRITT THEORIN (s)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)