Motioner i Första kammaren. Nr ltll

Motion 1925:161 Första kammaren

Motioner i Första kammaren. Nr ltll.

Nr 161.

Av fröken Hesselgren, i anledning av Kungl. Majits förslag
till ordnande av kvinnliga befattning shav ares avlöningsoch
pensla ris/''äril a lian deri .

Lagen om kvinnas behörighet att inneha statstjänst och allmänt uppdrag
antogs av riksdagen år 1923 att träda i kraft den dag Konung och riksdag bestämma,
Uppskovet med lagens ikraftträdande motiverades med nödvändigheten
av att dessförinnan fastställa de statsanställda kvinnornas löne- och pensionsförhållanden.

I årets statsverksproposition bär Kungl. Maj :t nu framlagt ett förslag till
ordnande av avlönings- och pensionsförhållanden såväl för de kvinnor, som
efter behörighetslagens ikraftträdande komma att erhålla tjänst, som hittills
varit reserverad för män, som för de kvinnor, som redan nu innehava statstjänst.
Då det för många kvinnor är av avgörande betydelse för deras framtida liv,
att lagen verkligen får träda ikraft, måste denna Kungl. Maj :ts åtgärd hälsas
med stor tillfredsställelse och den bestämda förhoppningen, att frågan vid denna
riksdag måtte vinna sin lösning.

I Kungl. Maj :ts nu föreliggande förslag har principen om lika lön i samma
befattning kommit till klart uttryck. Alla befattningar äro inordnade under
samma löneplan och inga som helst skillnader i löne- och pensionshänseende ha
gjorts mellan manlig och kvinnlig befattningshavare.

Kungl. Maj :t har också tagit avstånd från de utredningar, som gjorts angående
kvinnornas påstådda större sjuklighet och sämre prestationsförmåga och
med rätta framhållit, att staten i anställnings- och befordringsordningen bör
ha nödiga garantier i förevarande hänseende.

Stora svårigheter måste givetvis yppa sig, då man skall i samma löneplan
inordna eu grupp befattningar, som till sin natur ej äro fullt identiska med
motsvarande förut i denna löneplan befintliga befattningar. Den inplacering,
som här skett, bär också märken av dessa svårigheter, och stora oegentliglieter
ha på sina håll uppstått. En del av dessa torde emellertid med någon tids erfarenhet
kunna av verken själva rättas på. Departementschefen visar också
själv på denna utväg och utlovar en eftersyn, till vilken vissa omtvistade fall
redan i förslaget hänvisas. Här berörda svårigheter att åstadkomma en lämplig
och rättvis inplacering har i hög grad skärpts av det starka tryck, som av
statsfinansiella skäl lagts på kostnadsfrågan. Verken ha därför vid sina förslag
till inplacering av sina respektive befattningshavare i den gemensamma löne -

8

Motioner i Första hammaren, Nr 161.

planen ej ansett sig kunna taga den hänsyn till det kvalitativa bedömandet av
de nuvarande kvinnliga befattningshavarnas arbete, som dessa befattningshavare
med all rätt borde kunnat förvänta, och i vissa delar av löneplanen har detta
lett till konsekvenser, som ej torde vara med statsnyttan förenligt att lämna
obeaktade.

Kung! Maj :t, som vid sin slutprövning av de båda i finansdepartementet
utarbetade alternativen gått in för alternativ I, som grundar sig på en efter
nuvarande kvinnliga löner gjord kvantitativ inplacering, framhåller emellertid,
att ”en sådan inplacering icke utesluter ett samtidigt hänsynstagande till befattningarnas
betydelse inbördes ur synpunkten av fordrade kvalifikationer.”

Att de nuvarande kvinnliga befattningshavarna vid sin inplacering det
oaktat genomgående ställts i så låga lönegrader i förhållande till motsvarande
manliga tjänster, har motiverats, dels med värdesättningen av det kvinnliga
arbetet å den allmänna arbetsmarknaden, dels med behovet att differentiera
vissa befattningar i högre och lägre befattningar, som behöva mer eller mindre
kvalificerad arbetskraft, oberoende om denna är kvinnlig eller manlig.

Med erkännande av det berättigade i att hänsyn tages till båda dessa synpunkter,
måste det emellertid framhållas, att det icke ur någon synpunkt kan
vara lämpligt eller med rätten överensstämmande, att absolut identiska befattningar
ställas i väsentligt olika lönegrader eller, att befattningar, som äro förenade
med viss befälsställning, sättas en eller flera lönegrader under de befattningshavare,
som enligt arbetets karaktär måste betraktas som de förras
underordnade eller att befattningar med erkänt högre kompetensfordringar och
mera kvalificerat arbete ställas under befattningar av väsentligen enklare art.

Den mycket starka motvilja mot alternativ I i finansdepartementets promemoria,
som framträtt inom de olika kvinnosammanslutningarna, vilar till
stor del på att denna löneplan i hög grad var behäftad med dessa fel.

Kungl. Maj :t har i viss mån beaktat det berättigade i -denna kritik och
gjort en del välbehövliga och välmotiverade omflyttningar såsom t. ex. telegrafkommissarier
av klass 6 och klass 5, kopister och första kanslibiträden. Det
är emellertid intet tvivel om, att ytterligare sådana jämkningar äro synnerligen
påkallade, och det är att hoppas, att riksdagen i sin granskning av förslaget
ville taga hänsyn härtill. Ur statsnyttans synpunkt torde det vara av betydelse,
att onödiga svårigheter och friktionsmöjligheter inom verken bortelimineras.

Mest framträdande torde här påtalade missförhållanden vara för de befattningar,
som i Kungl. Maj ds förslag inplacerats i nya 12 de lönegraden.

I alternativ I hade dessa befattningshavare placerats i 13 :de och i alternativ
II i 14 :de och 15 :de lönegraderna. 1921-års lönekommitté hade satt dem
i här föreslagna 16 :de (gamla 9 :de. Alla lönegrader benämnas här i enlighet
med Kungl. Maj ds förslag). Kungl. Maj d motiverar sin nedflyttning av dessa
befattningar med att hänvisa till, att kommunikationsverken själva föreslagit
12 de och kommunikationsverkens lönenämnd till och med 11 de lönegraden.
Härvidlag har emellertid både verken och lönenämnderna utgått allenast från

Motion?)'' i Fö) sta /.n"innamn, Nr 161.

9

<>ii, som departementschefen säger, rent mekanisk kvantitativ inplacering utan
någon hänsyn till arbetets art, I de yttranden, som gälla alternativ II, där
utgångspunkten varit en kvalitativ inflyttning med värdesättning av själva
arbetets art, ha verken placerat dessa befattningshavare betydligt högre r—
telegrafen och posten i 15 :de resp. 16 :de lönegraden, de övriga i 14 :de, 15 :de
och 16 :de lönegraderna.

Så gott som alla befattningshavare i här omskrivna grupp av kvinnliga
tjänstemän stå i befälsställning och hava nått dessa sina tjänster efter mycket
strängt urval samt hava ett av verklig yrkesskicklighet beroende kvalificerat
arbete. En del av dem såsom t. ex.‘förste post expedit ör er na äro dessutom på
flera håll i sitt arbete överordnade de manliga tjänstemän i 15:de lönegraden,
som i Kungl. Maj :ts förslag kallas assistenter och som närmast varit att likställa
med de kvinnliga postexpeditörer, som i förslaget inplacerats i 11 :te lönegraden.
En sådan placering måste få synnerligen olyckliga konsekvenser för
samarbetet mellan de olika befattningshavarna inom verket, och torde de svårigheter,
som här uppstå, drabba ej blott de kvinnliga tjänstemännen, som fått
sitt arbete på detta sätt ringaktat, utan även de nytillträdande manliga befattningshavare,
som denna väg skola avancera upp till assistentbefattning.

Förste telegrafistema åter äro med få undantag anställda som föreståndare
för filialtelegrafstationer eller såsom gruppchefer å de större telegrafstationerna
och utöva där ett omfattande befäl, som i den punkten torde vara mera
jämförligt med en förste assistents än en assistents arbete. Detsamma torde
i viss mån kunna sägas även om förste vakt föreståndare.

En uppflyttning av dessa befattningar i 15 :de lönegraden och sammanslagning
med, eller för vissa grupper sidoordnande med, assistenterna torde på
grund av här omskrivna tjänsters karaktär och det högt kvalificerade arbete,
som därmed är förbundet, vara nödvändigt, om ej de kvinnliga befattningshavarna
skola komma i en för deras arbete högst menlig ställning.

Vad åter de befattningar beträffa, som i alternativ II satts i 14:de lönegraden,
så har kanslistbefattning i utrikesdepartementet hittills besatts antingen
med manlig eller kvinnlig befattningshavare, och skillnaden torde även hädanefter
endast komma att ligga i placeringsarten. Den stora skillnaden i för
kanslist och förste kanslist föreslagna lönegrader synes därför orimlig, och
samma skäl, som av Kungl. Maj :t anföres för en sammanslagning av kameralbiträdesbefattningen
i hospitalsstyrelsen, torde här göra sig gällande. Lönekommittén
hade också placerat dem i samma lönegrad, och torde detta vara fullt
berättigat, så mycket mer som avlöningsförhållandena redan från början vore
fullkomligt lika för manliga och kvinnliga befattningshavare. —

Vad som här framhållits om dessa befattningshavares ställning till varandra
kan också sägas om assistenterna vid fångvården och vid tvångsarbetsanstalierna,
där arbetsuppgifterna för de kvinnliga assistenterna äro identiska
med de manliga assistenternas av klass 3 och snarare mera kvalificerade för de
förstnämnda. Det har också visat sig svårt att med den låga lönen erhålla

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 3 sand. 41 häjt. (Nr 156—161.) 2

10

Motioner i Första kammaren, Nr 161.

lämpliga kvinnliga assistenter, och har en av dessa befattningar i Växjö på grund
härav stått vakant. Då emellertid en omorganisation av åtminstone tvångsarbetsanstalterna
är att förvänta, torde denna plaeeringsfråga tillsvidare böra
hänskjutas till den omtalade eftersynen. Detsamma torde också vara fallet
med förestånderskorna vid hospitalsstaten.

Beträffande förste kansliskrivarébefattningarna vid järnvägen och vattenfallsstyrelsen
har dessas ställning i förhållande till förste postexpeditör och
förste telegrafist vid föregående tillfällen värdesatts och ansetts vara likställda.
Även med dem torde man kunna framhålla, att de ha med förste assistenter
jämförligt arbete och att de alltid ha befälsställning över sina kamrater i lägre
grader. Det torde därför vara befogat att även för dem påyrka en uppflyttning
i 15 :de lönegraden.

Vad kostnaden för bär omskrivna uppflyttningar av i 12:te lönegraden
placerade befattningshavare till 15 :de lönegraden beträffar, så skulle den enligt
vad jag under hand inhämtat uppgå till c:a 100,000 kronor. Beträffande en
mindre grupp av befattningshavare, som inplacerats i 7 :de lönegraden, torde
också ändringar böra göras. Det gäller kassörerna i telegrafverket, som i alternativ
I placerats i 8 .-de lönegraden och av Kung! Maj :t nedflyttats till 7 :de.
Departementschefen motiverar detta med, att telegrafstyrelsen själv ansett dessa
befattningshavare vara en lönegrad för högt placerade. Detta torde emellertid
bero på, att styrelsen härvidlag utgått från en rent kvantitativ inflyttning. Vid
en kvalitativ bedömning har den placerat dessa befattningar i 10:de lönegraden,
och torde en sådan uppskattning vara fullt berättigad vid tanke på det
kvalificerade och ansvarsfulla arbete, som av dessa kassörer utföres. En uppflyttning
till den lönegrad, som i alternativ I föreslogs, torde åtminstone böra
göras. Sammalunda lär förhållandet vara med 4 befattningar i Statens provningsanstalt,
s. k. laboratoriebiträden av 2:dra klass, vilka liksom kassörerna
tillhört lönegrad C 4 och nu i likhet med dessa placerats i samma lönegrad som
förste kanslibiträden, för vilka en helt annan och lägre kompetens fordras.
Denna omflyttning skulle, enligt vad jag under hand inhämtat, draga eu kostnad
av e :a 10,000 kronor.

Även beträffande befattningar i 4 :de och 11 :te lönegraderna torde berättigade
anmärkningar kunna göras. Då jag icke dess mindre ansett mig böra avstå
från att på dessa punkter nu framlägga något yrkande, är detta med hänsyn till
de omfattande ekonomiska konsekvenser en omläggning av dessa lönegrader
skulle medföra och i den bestämda förhoppningen, att rättelse härutinnan efter
runnen erfarenhet vid en senare tidpunkt skall kunna vinnas.

I Kungl. Maj :ts förslag till kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar
av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 finnas intagna vissa bestämmelser i
§§ 4, 16 och 21, som torde böra underkastas vissa ändringar.

§ 4. Enligt behörighetslagens bestämmelser har gift kvinna utan inskränkning
medgivits samma rätt med avseende å innehav av statstjänst, som skall
tillkomma ogift kvinna. Kungl. Maj :t framhåller också, att efter behörighets -

11

Muttoner i Första lammaren, Nr Kil.

lagens ikraftträdande de i gällande avlöningsbestämmelser intagna särskilda
föreskrifterna ifråga om gift kvinnas ställning i statstjänst icke kunna bibehållas.
Kungl. Maj :t har emellertid ansett vissa åtgärder vara erforderliga för
att undvika eller åtminstone minska de olägenheter, som ansetts kunna uppstå
av gift kvinnas arbete i statstjänst och har för den skull utarbetat eu ny formulering
av § 4 i avlöningsreglementet, vilken ställer kvinnliga tjänstemän i en särställning,
som torde vara opåkallad. De korrektiv, som eventuellt skulle i enstaka
fall behövas, torde redan vara tillfinnandes i de allmänna bestämmelserna
om anställning och befordran och tjänstens behöriga skötande, varför jag anser
denna § böra utgå.

§ 16. I fråga om sjukledighet har Kungl. Maj :t i enlighet med lönekommitténs
förslag upptagit en särbestämmelse för kvinnor, som synes mig i hög
grad olämplig. Det i § IG stadgade löneavdraget (s. k. A.-avdrag), som tjänsteman
får vidkännas vid sjukdom, skall enligt den föreslagna bestämmelsen ej
tillämpas för sjukdom, som står i samband med havandeskap eller barnsbörd
utan skall vid sådan sjukdom hela lönen avdragas (s. k. D.-avdrag).

Angående denna fråga säger järnvägsstyrelsen, att den ej kunde finna
skäligt, att sjukdom, som stod i samband med havandeskap eller barnsbörd, på
sätt kommittén föreslagit, sattes i en för befattningshavaren oförmånlig särklass
i förhållande till annan sjukdom. Att här vore fråga om sjukdomar, som
föranleddes av för kvinnokönet speciella förhållanden, borde ej medföra en undantagsställning,
så mycket mindre som något sådant ej ifrågasatts beträffande
sjukdomsformer, som företrädesvis uppträdde hos manliga befattningshavare,
utan syntes rättvisa och billighet kräva, att, om verklig konstaterad sjukdom
förelåge, endast vanligt sjukledighetsavdrag beräknades. Till detta uttalande
vill jag på det varmaste ansluta mig och påyrka, att denna del av § IG utgår.

§ 21. Angående semesterfrågan föreslår Kungl. Maj :t, att nuvarande
kvinnliga befattningshavare skola få bibehållas vid den förmånligare semester,
som för närvarande tillkommer dem, vilket torde lösa svårigheterna under övergångstiden.
Vid inplacering i den nya löneskalan, där semesterbestämmelserna
i viss mån lagts efter andra linjer, kommer emellertid givetvis en del svårigheter
även i framtiden att uppstå för vissa mera speciella slag av befattningar, exempelvis
för hospitalssköterskorna. Men torde rättelse härutinnan bäst vinnas
vid de eventuella ruckningar, som en närmare eftersyn kommer att medföra.
På en punkt synes mig dock en ändring lämpligen böra omedelbart göras.

I Kungl. Maj :ts förslag har den kortare semestertiden (20—30 dagar)
tilldelats befattningshavarna i lönegraderna 1—11. Då emellertid den 11 de
lönegraden är ny och inskjuten mellan gamla 5 de och 6 de lönegraderna och
då den vidare för många befattningshavare är sluttjänst med arbetsuppgifter,
som till sin natur äro närmast jämförbara med de åligganden, som påvila lönegraderna
12—23 och då slutligen denna nya lönegrad icke inrymmer några
manliga befattningshavare med mera rörligt arbete och sålunda med mindre
semesterbehov, så torde det vara skäligt, att skillnaden mellan den längre (25—35

12 Motioner i Första dammare it, Nr 161.

dagar) och deri kortare (20—25 dagar) semestertiden förlägges mellan 10 :e och
ll:te lönegraden i stället för som nu föreslagits mellan ll:te och 12:te.

Här föreslagna ändringar i reglementet beröra emellertid också reglementet
för lots- och fyrstatens personal i Kungl. Maj :ts proposition nr 1 på 10 :de
huvudtiteln samt reglementet i Kungl. Maj :ts proposition nr 2 angående komnmnikationsverkens
personal, varav följer, att enahanda ändringsförslag gäller
även dessa reglementen.

På grund av vad som här anförts hemställes,

att i till Kungl. Maj :ts proposition nr 1 fogade förslag till
kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451) göras följande ändringar
:

§ 4: utgår.

§ 16: att orden: ’ Vad sålunda stadgas---—--

—--------eller barnsbörd” utgå.

§ 21: att de båda första semesterbestämmelsema få följande
lydelse: Tjänstemän tillhörande 1—10 lönegraderna enligt
9 § avd. B — 20 dagar — 30 dagar.

Tjänsteman tillhörande 11—23 lönegraderna enligt § 9
avd. B — 25—35 dagar;

att motsvarande ändringar göras dels i förslag till kungörelse
angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet
den 9 juni 1922 (nr 379),

dels i förslag till kungörelse angående ändrad lydelse i vissa
delar av avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343),
att i förslaget till inplacering av de särskilda kvinnliga befattningarna
å den av Kungl. Maj :t förordade gemensamma
löneplanen måtte vidtagas följande ändringar:

I 12:te lönegraden inplacerade befattningar: förste postexpeditör,
förste telegrafexpeditör, förste kassör, förste vaktföreståndare,
förste kontor sskrivare, kanslist av 2:dra klass i
utrikesdepartementet och vid beskickningarna, flyttas till 15 :de
lönegraden,

I 7 :de lönegraden inplacerade kassör i telegrafverket, laboratoriebiträde
av 2 tära klass vid statens pr övning sanstalt,
flyttas till 8 :de lönegraden samt

att riksdagen ville bevilja de för olika verks stater härför
erforderliga medlen, ävensom låta vidtaga de författningsändringar,
som härav kunna bliva påkallade.

Stockholm den 22 januari 1925.

Kerstin Hesselgren.

Stockholm, Bokförlags-A.-B. Tidens tryckeri, 1925.