Motioner i Första kammaren, nr 147

Motion 1947:147 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, nr 147.

1

Nr 147.

Av herr Holmbäck m. fl, om skattefrihet för Samfundet De Nio.

Till understöd åt skönlitterära författare av utmärkt förtjänst har staten
sedan ett fyrtiotal år lämnat ett direkt belopp, som växlat under olika perioder.
För innevarande budgetår utgår anslaget med ett från 40 000 till 50 000
kronor höjt belopp, och i årets statsverksproposition begäres ytterligare höjning
till 75 000 kronor. Beloppet fördelas av Kungl. Maj:t efter hörande av
en särskild nämnd, i vilken svenska akademien och Sveriges författarförening
äro representerade. Vid sidan av statens anslag ha till understöd åt
skönlitterär verksamhet utgått anslag från fonder, som donerats av enskilda
personer.

Sålunda föreskrev fröken Charlotta Lovisa von Kraemer i ett den 2 juni
1910upprättat testamente bildandet av ett samfund med benämningen Samfundet
De Nio, vilket skulle förvalta och juridiskt disponera en enligt
förordnande i samma testamente bildad fond, kallad Lotten von Kraemers
stiftelse, med ändamål och uppgift förnämligast att främja den svenska skönlitteraturen
genom prisbelöning av från trycket utgivna skönlitterära alster
och genom utgivandet av en tidskrift. Efter fröken von Krsemers död träffades
av samfundet med hennes arvingar uppgörelse angående rätten till
kvarlåtenskapen. Samfundet mottog det överenskomna kapitalet i fastigheter,
obligationer, aktier m. m., och den 18 augusti 1916 fastställde Kungl. Maj:t
stadgar för samfundet. Dessa stadgar äro i huvudsak fortfarande gällande.

Genom beslut den 30 okt. 1916 taxerade Stockholms stads prövningsnämnd
samfundet, som dessförinnan ansetts frikallat från skattskyldighet, till bevillning
för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt, och kammarrätten
förklarade genom utslag den 1 nov. 1918 skäl icke föreligga att göra
ändring i de överklagade taxeringarna. Men sedan samfundet hos Kungl.
Maj :t anfört besvär häröver, meddelade Kungl. Maj:t (i regeringsrätten) den
15 okt. 1920 utslag, vari fastställdes, att samfundet vore frikallat från skyldighet
att utgöra bevillning för inkomst samt inkomst- och förmögenhetsskatt.
Till stöd för detta utslag åberopades grunderna för 12 § 2 mom. b gällande
bevillningsförordning samt 5 § 2 mom. c och 12 § mom. b förordningen om
inkomst- och förmögenhetsskatt. Genom de angivna stadgandena frikallades
bl. a. akademier och vetenskapliga samfund samt stipendiefonder från skatt.
Regeringsrätten måste hava ansett, att samfundet vore att hänföra under
någon av dessa kategorier.

I enlighet med detta utslag har samfundet allt sedermera under årens lopp
åtnjutit skattefrihet, ända till dess vederbörande taxeringsnämnd i Stockholms
stad år 1942 taxerade samfundet i Engelbrekts församling till kommunal
inkomstskatt för 36 910 kronor, uppskattad och beskattningsbar inkomst
av kapital, samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för ett beskatt II

i hon g till riksdagens protokoll 1947. 3 samt. Nr 147—152.

1

2

Motioner i Första kammaren, nr 147.

ningsbart belopp av 48 350 kronor. Prövningsnämnden godkände genom beslut
av den 16 okt. 1942 ett ändringsyrkande från samfundets sida, men kammarrätten
kom genom utslag den 30 jan. 1945 till i huvudsak samma resultat
som taxeringsnämnden. Kammarrättens motivering var, att samfundet, så vitt
handlingarna i målet utmärka, icke kan anses vara att hänföra till akademi
eller vetenskapligt samfund eller eljest vara frikallat från utgörande av skatt
för inkomst och förmögenhet. Samfundet åsattes genom kammarrättens utslag
taxering för 1942 till kommunal inkomstskatt för 36 010 kronor, uppskattad
och beskattningsbar inkomst av kapital, och till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt för ett beskattningsbart belopp av 47 440 kronor. Genom
utslag den 9 dec. 1946 har Kungl. Maj:t (i regeringsrätten) förklarat sig ej
finna skäl att göra ändring i kammarrättens utslag.

Detta beslut markerar en ändrad uppfattning hos den högsta instansen
i fråga om tolkningen av de lagbestämmelser, som varit att lägga till
grund. Den 1942 gällande lagstiftningen, som här är avgörande, fritog nämligen
liksom de 1916 gällande reglerna akademier, vetenskapliga samfund
och stipendiefonder från skattskyldighet, och någon ändring av samfundets
verksamhet har ej ägt rum sedan samfundet bildades. I full enlighet med
att här är fråga om en annan lagtolkning än tidigare har också 1946 års
utslag beslutats på ett plenum inom regeringsrätten: rösterna fördelade sig
därvid med 8 mot 2. Minoriteten, regeringsråden Eklund och Kellberg, fastställde
prövningsnämndens beslut och uttalade därvid att med avseende å
vad i målet blivit upplyst angående samfundets huvudsakliga ändamål och
verksamhet samfundet finge jämlikt grunderna för 53 § 1 mom. d) kommunalskattelagen
och 7 § e) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
båda författningsrummen enligt deras lydelse före den 1
januari 1943, samt 12 § 1 mom. b) nämnda förordning anses frikallat från
skyldighet att utgöra kommunal inkomstskatt för inkomst, varom i målet
är fråga, samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

1942 beslöts med ikraftträdande från den 1 januari 1943 vissa skärpningar
i skattelagstiftningen. Någon utsikt lär icke finnas, att under den skärpta
lagstiftningen skattedomstolarna skola intaga en för samlundet mera gynnsam
ställning.

Riksdagen har tidigare haft anledning att behandla Samfundet De Nios
skattefråga.

Den 20 januari 1920, alltså innan regeringsrättens ovannämnda utslag den
15 oktober samma år skänkte skattefrihet åt samfundet, väckte herrar Ernst
Wigforss och Karl Sandegård i första kammaren och herrar Arthur Engberg
och Per Edvin Sköld i andra kammaren motioner med hemställan, att riksdagen
måtte besluta, att Samfundet De Nio skulle åtnjuta frihet från skattskyldighet
för fonden Lotten von Krsemers stiftelse och därifrån inflytande
medel. Såsom motiv för skattebefrielsen åberopade motionärerna, »att ifråga -rande samfund på grund av det ingående studium av skönlitteraturen, som
dess medlemmar måste idka för att kunna sorgfälligt bedöma den samtida
skönlitterära produktionens värde, borde betraktas såsom ett vetenskapligt
samfund». Dess vetenskaplighet framträdde också i den tidskrift, som sam -

Motioner i Första kammaren, nr 147.

3

fundet enligt testamentet vore skyldigt att utgiva och som då benämndes Vår
Tid. De av samfundet utdelade »prisen» vore i själva verket understöd, som
gåves förtjänta författare ej blott som utmärkelse utan, då de utginge i pen-,
ningar, jämväl och väsentligen för att bereda dem någon tids frihet från ekonomisk
omtanke till underlättande av deras litterära verksamhet. Dessa anslag
åt författare vore således jämförliga med stipendier, och stiftelsen borde
alltså såsom stipendiefond vara skattefri.

Bevillningsutskottet hemställde, att motionerna icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd. Utskottet ansåg sig nämligen »sakna anledning att ingå
på någon saklig behandling av motionerna», enär intill dess Kungl. Maj:t
meddelat utslag, det icke vore uteslutet, att samfundet redan enligt gällande
bestämmelser skulle vara berättigat till önskad skattefrihet. »Först sedan det
genom prejudikat blivit fastslaget, att ifrågavarande samfund är skattskyldigt»,
sade utskottet, »kan tiden vara inne för upptagande av frågan om
ändring i författningarna för vinnande av åsyftad skattefrihet». Utskottets
principiellt välvilliga inställning framgår emellertid av att utskottet framhöll,
att det i annat utlåtande av samma dag föreslagit riksdagen att i skrivelse till
Kungl. Maj:t begära utredning av frågan om allmännyttiga stiftelsers överhuvud
skattskyldighet.

År 1943, alltså året efter det att samfundet ansetts skattskyldigt av taxeringsnämnden
i Stockholms stad, väcktes i första kammaren av herrar Åke
Holmbäck, E. A. Lindblom och Fredrik Ström motion om »lindring i skattskyldigheten
för stiftelser och föreningar, som hava till ändamål att främja
litterär verksamhet». Ett antagande av motionen skulle betyda, att, därest
vederbörande skattemyndigheter icke medgåve, att Samfundet De Nio i
skatterättsligt hänseende finge betraktas såsom vetenskapligt samfund eller
akademi eller eljest vore av sådan karaktär, som enligt äldre bestämmelser
berättigade till skattefrihet, samfundet under påföljande år i stället komme i
åtnjutande av sådan skattelindring, som enligt de nya bestämmelserna tillkomme
stiftelser med ändamål att främja litterär verksamhet. Bevillningsutskottet
hemställde emellertid efter ett längre yttrande, att motionen icke
måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Under debatten i första kammaren
begränsade motionärerna sitt yrkande till förslag om utredning angående
skattelindring för litterära stiftelser, men bevillningsutskottets hemställan
bifölls i båda kamrarna.

Under åren ha betydande belopp genom samfundet utdelats till skönlitterära
författare. Det första »stora pris» som utdelades gavs 1920 till Hans
Larsson och utgjorde 5 000 kronor. Sedermera har i allmänhet kunnat utdelas
ett årligt stort pris av 10 000 kronor. Det torde vara lämpligt att nämna
dem, som hittills mottagit sådana pris. De äro i alfabetisk ordning: Frans G.
Bengtson, Hjalmar Bergman, Erik Blomberg, Ernst Didring, Emilia Fogelclou,
Per Hallström, Olle Hedberg, Tor Hedberg, Gustaf Hellström, Olof Högberg,
Ivar Lo Johansson, Klara Johanson, Eyvind Johnson, Pär Lagerkvist,
Sven Lidman, Axel Lundegård, Bertil Malmberg, Harry Martinson, Moa Martinson,
Vilhelm Moberg, Ludvig Nordström, K. G. Ossiannilsson, Sigfrid
Siwortz, Birger Sjöberg (som dock avled innan han hunnit uppbära priset),

4

Motioner i Första kammaren, nr Hl.

Hjalmar Söderberg, Gustaf Ullman. Fredrik Vetterlund och Elin Wägner.
Dessa till rikssvenskar utdelade stora pris utgöra sammanlagt 275 000 kronor.
Härtill komma ytterligare fyra stora pris om 10 000 kronor, givna till finländska
svenskspråkiga författare, nämligen ett till Bertil Gripenberg, ett
fördelat mellan Jarl Hemmer och Yrjö Him, ett till Arvid Mörne och på
Runebergsdagen den 5 februari 1940 ett fördelat mellan fem finlandssvenska
diktare. Beloppet av de stora prisen stiger till 315 000 kronor. De smärre prisen
och understöden ha hittills nått en sammanlagd summa av 176 245 kronor,
och samtliga pris och belöningar uppgå alltså till 491 245 kronor, vartill
komma vissa belopp i finska mark. Samfundets förnämsta belöning,
dess guldmedalj, har tilldelats Verner von Heidenstam, Per Hallström. Erik
Axel Karlfeldt och Albert Engström.

»Lotten von Krsemers stiftelse», sådan den vid överenskommelse med arvingarna
övertogs, utgjorde en samlad fond av omkring 617 f/00 kronor. Vid
en fastighetsförsäljning vann fonden 130 000 kronor, varigenom den steg
till 747 000 kronor. Denna summa har sedan undan för undan vuxit, huvudsakligen
genom att årligen en fjärdedel av nettoavkastningen jämlikt stadgarnas
föreskrift lagts till kapitalet. Dettas realvärde uppgår nu till mer än
en miljon kronor. Avsättning till kapitalet skall fortgå till dess fonden nått
ett belopp av 2 miljoner kronor. Denna föreskrift, som tryggar mot penningfall
och annan värdeminskning, inkräktar emellertid i betydlig mån på den
årliga disponibla avkastningen. Skyldigheten att utge en tidskrift — numera
benämnd Svensk Litteraturtidskrift — tager också sin andel av denna avkastning,
då tidskriften på grund av sitt specifika innehåll är att anse som
ett litteraturhistoriskt forskningsorgan och icke kan drivas utan kraftiga bidi*ag
från samfundets sida. Enär de i tidskriften intagna artiklarna honoreras
med relativt rikliga arvoden, som mestadels komma unga vetenskapsidkare
till del, utgör även tidskriften rent ekonomiskt en form för den
svenska skönlitteraturens främjande genom Lotten von Krsemers stiftelse.
Samfundet har 1945 för tidskriften utgivit 3 200 kr.

År 1946 har samfundet, som under åren 1945 och 1946 i avvaktan på regeringsrättens
utslag erlagt 20 088 kr. 86 öre i skatter, endast kunnat utdela
1 700 kr. i pris.

Det synes oss uppenbart, att samfundets verksamhet är av den art, att
kommunal inkomstskatt och statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke bör
utgå. Att i årets statsverksproposition författaranslaget föreslagits till höjning
och alltså större möjligheter än förr komma att finnas att understödja författare,
kan icke vara tillräcklig motivering till att Samfundet De Nio skall
vara skattskyldigt. Höjningen av författaranslaget är synnerligen välmotiverad
ur andra synpunkter och denna höjning skulle till en väsentlig del
elimineras, om Samfundet De Nio bleve skattskyldigt. För författarna är det
vidare till fördel, om de medel, som äro tillgängliga till utdelning, handhavas
av flera organ med jämförelsevis rikliga resurser. Olika smakriktningar
kunna då lättare göra sig gällande, vilket på litteraturens och konstens område
alltid är av stort värde, överhuvud taget kan, om samfundet blir skattskyldigt,
den idé, som ligger bakom Lotten von Krsemers stiftelse, icke reali -

Motioner i Första kammaren, nr 147.

5

seras i på långt när samma utsträckning som eljest. Att de av samfundet utdelade
prisen icke torde vara beskattningsbara hos mottagaren är icke kompensation
för att samfundets möjlighet att utdela pris beskäres så hårt. Vi
hemställa därför, i första hand, att i 53 § 1 mom. d) kommunalskattelagen
samt i 7 § e) kungl. förordningen om statlig inkomst och förmögenhetsskatt
måtte mellan orden »allmänna undervisningsverk» och »sådana sammanslutningar»
inskjutas orden »Samfundet De Nio». En ändring även av 5 §
kommunalskattelagen skulle sakna praktisk betydelse. Skulle emellertid —
på grund av de betänkligheter, som föreligga mot att i ovannämnda lagrum
uppräkna särskilda rättssubjekt som befriade från skatt (vi hänvisa i detta
hänseende till senast bevillningsutskottets utlåtande 1946: 34) — detta yrkande
icke kunna bifallas, hemställa vi, i andra hand, om upptagande på åttonde
huvudtiteln, av ett förslagsanslag om 10 000 kr. för att möjliggöra tilldelning
åt Samfundet De Nio av ett anslag, motsvarande vad samfundet föregående
budgetår utbetalt i inkomstskatt till kommunen och i statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt. Vi förutsätta därvid att ett beslut i denna riktning
kommer att år efter år upprepas. Av formella skäl ha vi gjort vårt alternativa
yrkande till föremål för en särskild motion.

Ett antagande av vårt förslag till ändringar i kommunalskattelagen och
i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skulle medföra
befrielse för samfundet från skatt för 1947 års inkomster, däri inbegripet
'' skatt för förmögenhet 1947. Vi ifrågasätta icke befrielse från skatt som utgjorts
före 1947. Vårt i andra hand gjorda förslag till beslut om anslag till
samfundet för utbetalda skatter ha vi därför formulerat så att utbetalning
skall hava ägt rum under tiden 1 januari—30 juni 1947. Om vårt förslag
om anvisande av ett anslag till samfundet vinner riksdagens bifall, bör vid
1948 års riksdag fattas nytt beslut, i vilket formuleringen ändras till att
avse skatter, som utbetalats under budgetåret 1947/48, och en därmed analog
formulering bör sedan användas för framtiden. Ett beslut om anslag till
samfundet för ersättande av erlagd skatt måste, såvida man skall nå samma
mål som om kommunalskattelagen ändrades, omfatta även kommunal inkomstskatt.
Med nuvarande stränga, i sig otillfredsställande, bestämmelser
om kommuns rätt att anslå medel till kulturella ändamål torde nämligen
Stockholms stad icke kunna efterskänka kommunalskatten.

Med stöd av vad nu anförts få vi hemställa,

att riksdagen ville antaga

1) följande

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den

28 september 1928.

Härigenom förordnas att 53 § 1 mom kommunalskattelagen den 28 september
19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan sägs.

1 Senaste lydelse av 53 § 1 mom. se 1946: 260.

6

Motioner i Första kammaren, nr 147.

53 §•

I mom. Skyldighet---av rörelse;

d) akademier samt Nobelstiftelsen, så ock allmänna undervisningsverk.

Samfundet De Nio, sådana sammanslutningar---i arbete:

för inkomst---sådan inkomst

e) kyrkor---eller rörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948 och skall alltså tillämpas
jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd
i första instans verkställes under år 1948.

2) följande

Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av 7 § kungl. förordningen den 28
september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas att 7 § kungl. förordningen den 28 september 19281
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på >
sätt nedan sägs:

7 §•

Från skattskyldighet frikallas
a) medlem---åtnjutits;

c) staten:

för all inkomst;

d) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssäll skap: för

all inkomst;

e) akademier samt Nobelstiftelsen, allmänna undervisningsverk, Samfun det

De Nio, sådana sammanslutningar---all inkomst;

f) kyrkor--— samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948 och skall alltså tillämpas
jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd
i första instans verkställes under år 1948.

1 Senaste lydelse av 7 § se 1946:261.

Stockholm den 22 januari 1947.

Å. Holmbäck.

Ruben Wagnsson. Ture Nerman. Fredrik Ström.