Motioner i Första Kammaren, N:o 37

Motion 1897:37 Första kammaren

6

Motioner i Första Kammaren, N:o 37.

N:o 37.

Af herr Ljungberg, med åtskilliga förslag beträffande vissa
delar af Kongl. Maj:ts propositioner angående statsverkets
tillstånd och behof.

Det hittills oerhörda belopp, hvartill det kongl. budgetförslaget i år
uppstiger, föranleder mig att härmed vördsamt föreslå några nedsättningar
och modifikationer, som tilläfventyrs torde förtjena beaktas.

1. Vid fjerde hufvudtiteln äskar Kongl. Maj:t ett anslag på extra
stat af 7,482,250 kronor till eldhandvapen såsom tillägg till de under förlidna
riksmöte beviljade men ännu ej använda 4,479,000 kronor. Deraf
skulle år 1898 utgå 1,466,750 kronor.

Emellertid synas dessa medel vara afsedda endast för tillverkning af
Mausergevär, hvilka dock inom den långa period af 10 år, för hvilken
beställningarne skulle ske, kunna vara öfverträffade af andra och sannolikt
da äfven äro det. Mausergeväret af 6,5 millimeter lär icke vara antaget
i tvenne af Europas största arméer, och man lär redan börja att i en annan
af stormakternas arméer införa 5 millimeters gevär. Det skulle, under
sådana förhållanden, vara alltför betänkligt att i ett fattigt land bortkasta
nära 12 millioner på gevär, som, när antalet vore komplett, kunde vara
föråldrade; och ehuru man icke kan förtänka den enskilda verkstaden, att
densamma vill för en längre tid vara försäkrad om stora beställningar,
synes likväl sannolikt, att, da krigsstyrelsen, med den princip Riksdagen
nu antagit, att svenska arméns eldhandvapen skola utföras vid inhemska
verkstäder, kan försäkra verkstaden om fortsatt arbete i alla händelser för

Motioner i Första Kammaren, N:o 37.

7

statens räkning under 10 år, verkstaden skall utan svårighet åtnöja sig
med en beställning af Mausergevär för hälften af denna tid. Derigenom
skulle ett större anslag icke vara erforderligt för tillverkningen vid både
gevärsfaktoriet och den enskilda verkstaden än 5 gånger det för 1898
erforderliga beloppet (1,466,750 kronor), det vill säga 7,333,750 kronor,
till hvilket belopp de 11,710,000 kronorna således kunde nedsättas, i följd
hvaraf (inberäknadt kostnaden för 5,000 karbiner) endast 3,106,000 kronor
nu borde beviljas, då 4,479,000 redan äro beviljade. I alla händelser
torde det förbehåll böra göras vid beställningen, att den enskilda verkstaden
underkastar sig de förändringar i gevärsmodellen, som under tiden
kunna befinnas nödiga, dock emot billig ersättning för den öfverskjutande
kostnad förändringarne kunna föranleda.

2. A 5:te hufvudtiteln begäres för en ny docka i Karlskrona 475,000
kronor. Men det tvifvelsmål, som vid förra riksdagen antagligen föranledde
afslaget å enahanda äskande, torde väl ännu förefinnas. Detta angick den
stora frågan om Karlskrona fortfarande skall vara flottans hufvudstation,
då flottan derstädes lätteligen kan genom en coup de main tagas eller åtminstone
instängas. Jag vill icke bestrida, att en ny docka i allt fall kan
vara nyttig att hafva i Karlskrona; men så brådskande torde icke denna
anläggning vara, att icke nödig utredning i den stora fråga, jag här påpekat,
kunde samtidigt meddelas, helst den dubbla administrationen gör
kostnaden för vårt marinväsende högre än skäligt är, såsom äfven en jemförelse
med Danmark visar.

3. En hufvudtitel, som i senare åren stegrats till ett jemförelsevis
högt belopp, är den 8:de; och dertill har icke minst bidragit den frikostighet,
med hvilken Riksdagarne skapat nya institutioner och embeten
inom universiteten. Man har dervid alltför mycket förgätit, att svenska
staten har två kostsamma universitet, och att hon derför icke kan med
den fullständighet, som annars kunde vara önskvärd, uppfylla alla fordringar.
Dessutom synes mig den åsigt alltför litet hållbar, som kräfver
en särskild professorsplats för hvarje disciplin. Rättshistorien, för hvilken
en sådan lärostol nu begäres, har hittills varit förenad med 2:ne ämnen,
romersk rätt och juridisk encyclopedi, af livilka det förra numera både kan
och bör maka åt sig; och det lärer icke hvarken i Danmark eller Norge
finnas någon särskild professorsplats för rättshistoria. Hvarken i Köpenhamn
eller Kristiania lärer finnas mer än 5 professorer i lagkunskap,
då Sverige redan nu har 13, nemligen 7 i Upsala och 6 i Lund. Otvif -

8

Motioner i Första Kammaren, N:o 37.

velaktigt skulle en juridisk professur vara af större nytta vid Stockholms
högskola än vid något af statsuniversiteten; men då man, hufvudsakligen,
säges det, af brist på skicklige män att intaga en sådan lärostol, underlåter
att dertill utfärda kallelse, torde icke skäl saknas att uppskjuta beviljandet
af det nu begärda anslaget. I det nyss antydda afseendet saknar
det icke all betydelse, att i Upsala nu finnes en och i Lund två professorsplatser
inom de juridiska fakulteterna vakanta. Man vet äfven, att så snart en
ny lärostol upprättas i Upsala, har man att emotse ett liknande kraf från
Lund. På dessa grunder, och då statsverket behöfver sina medel till andra
trängande behof, får jag hemställa,

att det begärda anslaget till en ny professur vid
Upsala juridiska fakultet icke för närvarande må beviljas.

På 8:de hufvudtiteln förekommer äfven en begäran om en förhöjning
till 5,000 kronor i det nu till belopp af 3,150 kronor utgående anslaget
för en tidskrift, hvilken man gifvit det vackra namnet »Nyare bidrag till
kännedomen om de svenska landsmålen och svenskt folklif».

Det är alltid betänkligt att motsätta sig anslag af denna natur; ty de,
som nitälska derför, se gerna i motståndarne fiender till kultur och vetenskap.
En sådan fiendskap är för mig emellertid alldeles främmande; men
jag har mycket litet förtroende till dessa »djupa» och vidlyftiga studier
af bondspråket i våra bygder, af hvilka man hittills icke sett annat resultat
än den »nysvenska», hvarmed man hotar att förderfva vårt vackra språk;
och om det i Norge, der man icke har eget språk, kan anse sig hafva
skäl att nedlägga mycket arbete på dylika forskningar, som resulterat i ett
anskrämligt fult s. k. landsmål, så föreställer jag mig, att vi i Sverige skulle
kunna lemna sådant åt det enskilda nitet eller Letterstedtska föreningens
omvårdnad. Det vilkor, som sökandena erbjuda, nemligen af tryckarkens
i tidskriften förhöjning från 25 till 40 ark, synes mig äfven alldeles för
hårdt, och om Riksdagen anser sig fortfarande böra anslå medel till denna
tidskrift, får jag således hemställa,

att nuvarande anslag af 3,150 kronor må bibehållas
och att större omfång för tidskriften icke må fordras än
20 ark.

Om remiss till statsutskottet anhåller jag vördsamt.

Stockholm den 28 januari 1897.

C. E. Ljungberg.