Motioner i Andra kammaren, Nr 305

Motion 1939:305 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 305.

3

Nr 305.

Av fru Nordgren m. fl., angående statsbidrag för mindre bemedlade
barnaföderskors å landsbygden resekostnader i
vissa fall för distrikts- och reservbarnmorskor.

I anslutning till Kungl. Maj:ts proposition nr 40 vid 1937 års riksdag, med
förslag till lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m., yrkades i
motion II: 411 sådan ändring i den föreslagna lagens § 6 i fråga om distriktsbarnmorskas
rätt till reseersättning vid förrättning i hemmet, att sagda ersättning
måtte utgå ur allmänna medel i stället för att åvila barnaföderskan.
Motionärerna anförde bl. a. i sin motivering att det i motionen till lagförslaget
angivits att förlossningsvården principiellt skall vara kostnadsfri.
Genom bestämmelsen att barnaföderska själv har att svara för barnmorskas
resekostnader, ansågo motionärerna att ett betydelsefullt avsteg gjorts från
nämnda princip, i det att lagstiftningen pålägger från barnmorskas bosättningsort
avlägsnare boende barnaföderskor en kostnad i sammanhang med
förlossningsvården, som övriga äro befriade ifrån. Vidare framhölls att för
landets landsbygd i allmänhet, och dess glesbefolkade delar isynnerhet,
detta innebär en ekonomisk merbelastning, vilken kommer att verka så
mycket mera orättvis, som de befolkningsgrupper det här gäller torde befinna
sig i ekonomiskt sämre förhållanden än de, som på grund av bosättning
i centralare orter äro befriade från att i förekommande fall utgiva den
ifrågavarande skjutsersättningen. Under åberopande av vad i motion 11:411
anförts, yrkade samma motionärer i en följdmotion, II: 413, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring i de av Kungl. Majit i proposition nr 39, angående
förbättrad förlossningsvård m. m., föreslagna grunderna för statsbidrag
till sluten och öppen barnsbörd m. m., att barnmorskas resekostnader
vid förrättning i barnaföderskas hem, där detta är beläget på större
avstånd från stationsorten, ersättas med allmänna medel.

Statsutskottet anförde i sitt yttrande över sistnämnda motion (utlåtande
nr 121, sid. 24) att utskottet icke kunde frånkänna det i motionen framställda
yrkandet örn ersättning av statsmedel för barnmorskas resekostnader vid
förlossning i avlägset boende barnaföderskas hem visst fog. »Onekligen bliva
de barnaföderskor», heter det i utlåtandet, »som bo på ett mera avsevärt
avstånd från distriktsbarnmorskas stationsort, försatta i betydligt sämre
ekonomiskt läge än dem, som hava sitt hem på ett nära avstånd från distriktsbarnmorska».
Utskottet erinrade örn att riksdagen i skrivelse (1937
nr 15, punkt 115) hemställt örn utredning angående ändrade grunder för
statsbidrag till lindring av mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader,
varvid även syftades att i resekostnadshänseende bereda en

4

Motioner i Andra kammaren, Nr 305.

mera effektiv lindring åt dem, som bo på längre avstånd från läkares stationsort.
Då det syntes utskottet lämpligt att berörda resekostnadsfrågor beaktades
i ett sammanhang, ville utskottet rikta Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på det i motionen framlagda spörsmålet.

Andra lagutskottet, som hade att yttra sig över motion 11:411, uttalade i
sitt utlåtande (nr 41, sid. 17) sin anslutning till vad statsutskottet anfört i
ärendet, och fann skäl tala för att vid den av statsutskottet omförmälda
utredningen jämväl frågan om statsbidrag till kostnaderna för barnaföderskas
färd till och från förlossningsanstalt bleve förmål för uppmärksamhet.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottens förslag i berörda punkter.

I femte huvudtiteln till årets riksdag berör departementschefen (å sid.
415—416) ifrågavarande spörsmål och erinrar örn att riksdagen i skrivelse
den 25 maj 1937, nr 308, förklarat att det syntes lämpligt att frågan om de
mindre bemedlades sjukvårdskostnader och barnmorskornas resekostnader
beaktades i ett sammanhang. Av departementschefens yttrande i fortsättningen
framgår också att medicinalstyrelsen, samtidigt med förslaget örn nya
bestämmelser rörande bidrag till mindre bemedlades sjukvårdskostnader,
även avgivit av Kungl. Maj:t infordrat förslag till grunder för statsbidrag till
lindring av mindre bemedlade barnaföderskors å landsbygden kostnader för
barnmorskas resa. Departementschefen förklarar att han, utan att ingå i
närmare prövning av medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag, är ense med
riksdagen därutinnan att spörsmålet örn en utjämning i möjligaste mån av
dessa kostnader är värt allt beaktande. Under hänvisning till vad hans företrädare
uttalade i denna angelägenhet i propositionen nr 39/1937 — nämligen
att bestämmelsen att resekostnadesna för biträde i barnaföderskas
hem skall åvila den kvinna som vårdats, stöde i överensstämmelse med förslaget
örn moderskapspenning och mödrahjälp, i vilken ersättning åt mödrar
beräknats med hänsyn tagen till nämnda kostnader — förklarar departementschefen
att man, enligt hans uppfattning, bör avvakta erfarenheterna
rörande det praktiska värdet av de av statsmakterna beslutade ersättningsgrunderna,
innan behovet av särskilt statsbidrag för lindring i resekostnaderna
definitivt prövas. Något förslag i ärendet kommer sålunda icke att
föreläggas riksdagen i år. »Uteslutet är det emellertid icke», säger statsrådet
till sist, »att denna fråga inom de närmaste åren kommer att påkalla ett
förnyat övervägande.»

Det är, enligt vår mening, att beklaga att denna fråga — trots riksdagens
välvilliga inställning till densamma, vilken inställning departementschefen
synes dela — ansetts böra skjutas på framtiden, då det icke torde kunna
bestridas att här föreligger en allvarlig orättvisa mot de barnaföderskor som
äro bosatta på orter, där det är lång väg till distriktsbarnmorskan. Dessa
barnaföderskor få betala i många fall dryga kostnader för förlossningsvård,
som andra barnaföderskor få kostnadsfri, och särskilt beklagansvärt är det
att detta i främsta rummet drabbar landsbygdens fattiga befolkning, isyn -

Motioner i Andra kammaren, Nr 305.

5

nerhet i glesbebyggda delar av landet, där avstånden äro långa och där sålunda
resekostnaderna för barnmorska kunna bli mycket betungande. Framför
allt blir detta fallet i landets nordligaste delar där fattigdomen, men även
barnantalet, är störst. Detta kan medföra att dessa barnaföderskor på grund
härav måhända måste avstå från såväl den nödiga efterskötseln för egen
räkning som rådgivning för det nyfödda barnet, vilket i hög grad är ägnat
att minska effektiviteten av den omvårdnad av mödrar och barn, för vilken
statsmakterna vidtagit så stora och kostsamma åtgärder under de senaste
åren.

Naturligtvis kan det synas, som som de kostnader, det här är fråga örn.
kunna täckas genom moderskapspenning och mödrahjälp. Men, då moderskapspenningen
är lika för alla mödrar, oavsett örn de ha några kostnader
eller ej för förlossning och efterskötsel, och moderskapspenningen dessutom
närmast är avsedd för barnets utrustning, torde moderskapspenningen härvid
helt kunna lämnas ur räkningen. Återstår så att avhjälpa behovet genom
mödrahjälp. Men även om så sker blir det en skillnad mellan de barnaföderskor
— exempelvis i städerna — som ha nära till barnmorska eller förlossningsanstalt,
och dem som ha långa avstånd till sådan förlossningsvård
och måste betala dryga resekostnader härför. De förstnämnda kunna vid
behov erhålla hela den högsta utgående mödrahjälpen, 300 kronor, till kostförbättring,
utrustning, hjälp i hemmet eller för beredande av vila efter barnsängen,
tandvård o. s. v., medan de sistnämnda måste nöja sig med reducerad
hjälp för sådana behov, huru trängande dessa än kunna vara, för att
erhålla en förlossningsvård som andra ha kostnadsfri. Eller också avstå de
från en del av denna vård, med risker kanske för såväl eget liv och hälsa som
för det nyfödda barnets.

Att bemärka är att det torde komma att dröja innan utbyggandet av den
slutna förlossningsvården blir fullt genomförd — liksom upprättandet av
de s. k. väntehemmen för de nordligaste länens vidkommande — och att
den öppna barnbördsvården sålunda på sina håll i stor utsträckning måste
anlitas. Enligt vad vi inhämtat har man inom medicinalstyrelsen beräknat
att av 85 000 födda barn (år 1935) kunna omkring 50 000 hava erhållit
barnmorskevård utom anstalt. Av dessa kunna endast 5 000 tänkas falla å
städerna, återstoden 45 000 komma på landsbygden. I vilken utsträckning
dessa barn äro födda av mindre bemedlad moder låter sig naturligtvis icke
med någon visshet kunna avgöras, men att det är en stor del av dem torde
med ganska stor säkerhet kunna förutsättas.

Härav framgår att det sålunda är uteslutet för stora delar av landets
barnaföderskor att kunna anlita den mera betryggande och — där avståndel
till barnmorska är långt — betydligt billigare vårdform den slutna förlossningsvården
utgör. Det framstår därför för undertecknade såsom så mycket
mera nödvändigt att frågan örn det allmännas deltagande i kostnaderna för
barnmorskas resor — i de fall där avståndet till barnmorska överstiger en

6

Motioner i Andra kammaren, Nr 305.

viss sträcka — icke uppskjutes alltför länge, utan snarast av Kungl. Majit
upptages till prövning. Ehuru det, för vårdens likställighet mellan barnaföderskorna,
varit riktigast att statsbidrag utgått till resekostnader för barnmorska
efter samma grunder för alla, oavsett inkomst, torde det dock, av
kostnadsskäl och då behovet icke är lika stort, böra stanna vid att dylikt
bidrag utgår endast till mindre bemedlade barnaföderskor.

På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa,

att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Majit
hemställa att frågan huruvida och enligt vilka grunder statsbidrag
må utgå för mindre bemedlade barnaföderskors å
landsbygden resekostnader för distrikts- och reservbarnmorskor,
vid förrättning i barnaföderskas hem där detta är
beläget på större avstånd från stationsorten, måtte snarast
upptagas till prövning och att förslag i ärendet måtte föreläggas
1940 års riksdag.

Stockholm den 22 januari 1939.

Olivia Nordgren.

Elsa Johansson.

Hildur Humla.

Blenda Björck.

Kerstin Hesselgren.

Märta Öberg,

Agda Östlund.

Ruth Gustafson.