Motioner i Andra Kammaren, N:o 222

Motion 1890:222 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 222.

1

N:o 222.

Af herr 0. T. Lind om utredning i fråga om landskylden till
kyrkor och presterskap inom Bohuslän.

Bland skattetitlar, som förekomma i provinsen Bohuslän, är äfven
landskyld. Om denna urgamla skatts tillkomst har jag på enskild väg
inhemtat följande, nemligen:

Ursprungligen lärer landskylden varit en af vissa hemman utgående
skatt till konungens underhåll. Den blef sedermera en allmän skatt, som
vanligen utgjordes in natura, men äfven fick lösas med penningar. I norra
Bohuslän har all jord varit uppskattad till ett visst belopp landskyld, vanligen
i malt och korn eller smör, men på somliga ställen i hudar och skinn.
I södra delen af provinsen utgick landskylden vanligen i penningar och
beräknades efter den jorden åsätta värderingen i öres- och penningbol; och
motsvarade öresbolet härstädes i norra Bohuslän en skäppa eller Ve tunna
landskyld. Under det förändrade namnet jordeboksränta bär denna landskyld,
tillökt med den proportionsvis derefter beräknade lifstids-tagan, tredjeårstagan,
landbodalern m. fl., under eu senare tidsperiod ingått i hemmanens
grundskatter samt undergått de med desamma timade förändringar.

Med landskyld i mera inskränkt mening förstås den afgift eller det
arrende, som brukare af annans jord erlade till jordegaren. I forna tider
bestodo kyrkornas inkomster förnämligast i kyrkotionde!! samt landskyld af
dem tillhöriga hemman och jordar. Bygselrätten, eller rättigheten att tillsätta
åbor, med deraf följande inkomster af kyrkogodsen, hade vid reformationen
till största delen blifvit från biskoparne indragen till kronan. Sedan
Bohuslän förenats med Sverige, »revocerades», enligt de kong! kommissariernas
resolution och förklaring af den 6 september 1662, till kronan jemväl
den landskyld, som från Bohuslän varit förlänt till åtskilliga kyrkor inom
Agerhus län af det egentliga Norge. Den landskyld, hvilken sålunda af
Bill. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 42 Käft.

1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 222.

forna kyrkogods ingått till statsverket, liar sedermera undergått samma behandling,
som den här ofvan nämnda jordeboksräntan.

Bland presterskapets inkomster har från äldre tider räknats rättighet
till bygsel och landskyld af annex- och mensalhemman. Angående tillkomsten
af denna presterskapets rättighet yttras i en af landshöfdingeembetet
i Göteborgs och Bohus län den 10 januari 1741 aflåten skrifvelse,
att »densamma icke af kronan presterskapet är gifven, utan presterskapet
erhållit af privat folk under katoliske tiderne, förr än Bohuslän blef svenskt,
för själemessor och igenom testam eu ten, som de man efter man sedan fått
behålla och blifvit stadfästade vid.» Huru härmed än må förhålla sig, har
presterskapet emellertid erhållit bekräftelse så väl å denna som öfriga sina
rättigheter dels af den ofvan omförmälda kommissionen 1662 och dels vid
en 1687 af landshöfding och biskopar hållen kommission, äfvensom i de
allmänna konfirmationer af presterskapets privilegier, som afgåfvos vid riksdagarne
1675 och 1680.

Oaktadt dessa bekräftelser fingo presterna dock småningom vidkännas
flera inskränkningar både i rättigheten att tillsätta åbor (bygselrätt) och att
uppbära landskyld af de till prestborden hörande hemman och jordar. I
norska lagens Landsleyebalk var föreskrifvet, att, om flera personer hade
del i en gård, bygselrätten skulle tillhöra den störste lottegaren. Då nu
många mensaljordar endast voro smådelar af ett hemman, saknade presterna
redan från början bygselrätt till dessa och egde endast att för dem uppbära
landskyld. Efter föreningen med Sverige förlorade presterna derjemte
dispositionen af många hemman, i hvilka de förut varit störste delegare,
genom det sätt hvarpå hemmanets öfriga utskylder beräknades vid jemförelse
med presterskapets deraf utgående landskyld. Dessa presterskapet
frångångna hemman indelades för kronans räkning till rusthåll; förmedlades,
om så ansågs nödigt, i prestelandskylden på samma gång somikronoräntorna
och hafva i en senare tid till största delen blifvit skattesålda.

I kammarkollegii skrifvelse till länsbokhållare!! i Bohuslän af den
19 augusti 1668 föreskrefs, att kyrko- och presteräntor, landskylden m. m.
skulle upptagas i kronans räkenskaper. Nämnda utskyld upptogs dock icke
i jordeböckerna, hvaraf följden blef, att dessa från och med 1659 icke heller
innehålla några anteckningar om ifrågavarande kyrko- och presträttigheter.
Men genom kammarkollegii resolution den 21 februari 1694 stadgades att,
»såsom uti räkningarne blef årligen upptaget och affördt presternas landskylder
och städsler af deras mensalie-lägenheter», merberörda landskyld,
»likmätigt häradsskrifvare-instruktionens 2:dra punkt och § 2, bör utijorde -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 222.

3

boken uppföras under de hemman, hvaraf sådan årligen nppbäres, och in
margine annoteras såväl för de räntor som kronones hvem dem åtnjuter.»
Från denna tid och till den dag, som nu är, utgöres ock i Bohuslän landskyld
till både kyrkor och prester med olika belopp.

Af den kortfattade redogörelse, s«m i det föregående blifvit lemnad,
torde emellertid framgå, att den kyrko- och prestelandskyld, som af eu eller
annan anledning kommit kronan eller statsverket till godo, blifvit behandlad
som annan grundränta eller grundskatt och således jemväl blifvit föremål
för afskrifning, jemlikt lagen om lindring i grundskatterna af den 5 juni
1885. Ben landskyld deremot, som förblifvit en kyrkornas eller presterskapets
tillhörighet, måste deremot fortfarande utgöras till sitt fulla belopp.
Då emellertid så väl det ena som det andra slaget af landskyld till sitt
ursprung är af enahanda och likartad beskaffenhet, synes både rättvisan
och följdrigtigheten fordra, att, sedan statsmagterna medgifvit lindring i
den kyrko- och prestelandskyld, som ingått i hemmanens grundskatter, samma
lindring ock bör medgifvas den kyrko- och prestelandskyld, som, utan
hemmans- eller jordegarens förvållande, qvarstanna! som en kyrkornas eller
presterskapets rättighet. Men då, för vinnande af en dylik, af billigheten
jemväl påkallad likformighet i jordskatternas utgörande, en mera fullständig
utredning om dessa säregna skatteförhållanden torde vara af nöden, än
den, som af den enskilde kan åstadkommas, och en sådan utredning endast
genom myndigheternas försorg lärer kunna åvägabringas, tillåter jag mig
vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla
om vidtagande af åtgärder till en fullständig utredning
af förhållandet med den i Bohuslän utgående
landskylden till kyrkor och presterskap samt derefter
till Riksdagen afgifva de förslag, hvartill bemälda utredning
kan föranleda.

Om remiss till tillfälligt utskott anhålles.

Stockholm den 12 mars 1890.

C. T. Lind.

Häruti instämmer

J. A. Johansson.