med anledning av skr. 2003/04:137 Genomförande av EU:s jordbrukspolitik i Sverige

Motion 2003/04:MJ59 av Anita Brodén m.fl. (fp)

av Anita Brodén m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU:s jordbrukspolitik skall avregleras i snabbare takt.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av långsiktiga spelregler, tydliga och effektiva regelverk samt bättre konkurrensvillkor för jordbruksnäringens företag.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett borttagande av EU:s exportsubventioner för djurtransporter.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett ökat konsumentperspektiv.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i EU skall begära undantag för att en mer aktuell brukningstid skall ligga till grund för ersättningen avseende bl.a. amkor.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en förenkling av byråkratin gällande jordbrukspolitiken.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bönderna skall kunna välja om de önskar utbetalningar i euro.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att målstyra i stället för detaljstyra utökningen av LBU-programmet.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen i frågan om det s.k. nationella kuvertet.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den s.k. nationella reserven får tas i anspråk av företag som drabbats hårt.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att jordbruket får bättre konkurrensvillkor genom skattelättnader vid inblandning av förnybara drivmedel.

Inledning

Folkpartiet har länge drivit kravet på en radikalt förändrad europeisk jordbrukspolitik i riktning mot mindre subventioner och avskaffade handelshinder. Vi vill inledningsvis slå fast att den förändring som nu genomförs inte tillgodoser våra krav. Den innehåller förvisso steg i rätt riktning och vi framför i denna motion vissa synpunkter på hur den bäst skall implementeras i Sverige, men på det europeiska planet förordar vi alltså fortfarande en mer genomgripande reform och en snabbare avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi anser också att Sverige ytterligare skall verka inom EU för ett återupptagande av WTO-förhandlingarna inom ramen för Doha-rundan. Vi beklagar det faktum att Tyskland och Frankrike, genom en överenskommelse mellan förbundskansler Gerhard Schröder och president Jacques Chirac, drivit igenom en oförändrad jordbruksbudget fram till år 2012. Av EU:s nuvarande budget utgör den gemensamma jordbrukspolitiken 45 procent, vilket motsvarar ca 400 miljarder/år. Bidraget till Sverige från EG:s jordbruksfond är 8,1 miljarder. Detta beräknas bli 6,6 miljarder från 2007. Även om fler länder skall dela på summan anser vi det djupt olyckligt att låsa EU:s gemensamma jordbruksbudget på en så hög nivå och under så lång tid.

Vad innebar den tidigare jordbrukspolitiken?

Innan Sverige gick med i EU hade det svenska jordbruket påbörjat en genomgripande avreglering. Det var en delvis smärtsam process som gick under beteckningen ”spårbytet”. Den innebar i korthet en nedtrappning av de nationella jordbrukssubventionerna och en förenkling av regelverket, en utveckling Folkpartiet välkomnade. I och med EU-inträdet 1995 fick bönderna uppleva en återgång till regleringar och ökad byråkrati, vilket bidrog till ökat merarbete och en frustration över krånglig byråkrati.

EU:s gemensamma jordbrukspolitik har fört med sig stora globala problem. Bönder i utvecklingsländer har inte kunnat konkurrera på grund av EU:s subventioner och exportbidrag. Den protektionistiska politiken har också inneburit att länder utanför EU inte fått tillträde till våra marknader. Det anser vi vara djupt omoraliskt och förkastligt.

Subsidier, tullhinder och regleringar har inte bara skyddat europeiska producenter mot konkurrenter, de har också lett till ett överskott som med hjälp av exportbidrag dumpats på världsmarknaden. Fattiga länder har inte med egna stöd kunnat kompensera de rika ländernas dumpningspolitik. Denna politik som i hög grad försvårat för länderna utanför EU har i viss mån även missgynnat EU:s egna bönder, vars inkomster släpat efter. De stora livsmedelsindustrierna har däremot i många avseenden varit vinnare.

Folkpartiet anser därför att det är viktigt att inom gemenskapen göra långtgående förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken. Vägledande för detta arbete skall vara en snabbare avveckling av jordbruksstödet, långsiktiga spelregler, tydliga och effektiva regelverk samt likvärdiga konkurrensvillkor för jordbruksnäringens företag.

Vad innebär den nya jordbrukspolitiken?

EU:s gemensamma jordbrukspolitik innebär i korthet att bönderna inte skall kompenseras för sin produktion utan för de ”allmänna nyttigheter” de tillhandahåller, såsom biologisk mångfald, öppna landskap eller bevarande av våra kulturlandskap etc. Vi delar i stora drag uppfattningen att bönderna inte skall kompenseras för sin produktion utan för de nyttigheter de utför. Bönderna får vad som skulle kunna kallas ett basinkomststöd för den skötta marken oberoende av vad som odlas eller vilka djur som betar. För att erhålla medel måste ”tvärvillkor” vara uppfyllda inom djuromsorgs-, miljö- och livsmedelsområdet. Den nya jordbrukspolitiken innebär också att medel överförs till miljösektorn. Det går under beteckningen ”modulering” och börjar med 3 procent år 2005, 4 procent år 2006 och 5 procent år 2007 t.o.m. år 2012. Ytterligare 3 procent läggs i en särskild fond, ”den nationella reserven”. Det är också möjligt för varje land att ytterligare fondera upp till 10 procent i det s.k. nationella kuvertet som varje land äger styranderätt över. EU har gett medlemsländerna möjligheter att inom vissa ramar finna sin modell för utbetalning av ersättningarna. Den nya jordbrukspolitiken har hitintills inte inneburit att man kunnat avveckla handelsstörande stöd såsom medelhavsprodukter, dvs. olivolja, bomull, tobak, humle samt socker, frukt och grönt. Folkpartiet anser inte att den nyligen fattade överenskommelsen inom ministerrådet rörande medelhavsprodukter varit tillräckligt långtgående. Sverige måste fortsätta att vara pådrivande i dessa frågor. Vidare anser Folkpartiet att Sverige med kraft skall fortsätta att driva på förhandlingarna inom EU angående reformförslag för socker, frukt och grönsaker. Vår utgångspunkt är att tredje-världen-perspektivet skall finnas med i reformförslaget. Förslaget kommer också att innebära att stödet till EU-15 dras ned om utgiftstaket bedöms överskridas. Beräkningarna visar att så kan vara fallet, vilket enligt Folkpartiet i så fall måste få ekonomiska konsekvenser. Det pågående arbetet med att enas kring jordbruksmodaliteterna – dvs. tillvägagångssättet för sänkningar av tullar, internstöd och exportstöd – beräknas beslutas under sommaren 2004. Vi delar bedömningen att ytterligare reformer av jordbrukspolitiken kommer att krävas för att en genomgripande avreglering av jordbrukspolitiken skall komma till stånd. Folkpartiet anser att Sverige i alla förhandlingar skall kräva detta.

Avskaffa exportsubventionerna för djurtransporter nu

Folkpartiet har både nationellt och i EU drivit frågan om behovet av ett gott djurskydd samt vikten av säkra livsmedel. Den liberala gruppen i EU ligger exempelvis bakom inrättandet av den nya livsmedelsmyndigheten. Den har också fört en hård kamp för att införa regler som syftar till att minimera långa djurtransporter. Folkpartiet anser inte att minskningen av exportsubventionerna för djurtransporter är tillräckliga. Vi vill att de avskaffas helt. Vi delar inte regeringens bedömning att ”Reglerna för djurtransporter i stort sett är harmoniserade ...” (se s. 14). Vi kan inte tolka de senaste förhandlingarna i EU som att reglerna nu är harmoniserade. Frågan fick på grund av stor oenighet istället skjutas upp till nästa ordförandeskap. Sverige bör under tiden verka för att påverka fler länder att ansluta sig till striktare regler vad gäller djurtransporter. Vi kan inte acceptera att djurtransporterna inom EU på ett så undermåligt sätt behandlar levande djur. Djur bör i första hand inte betraktas som handelsvaror utan som levande varelser. En dålig djurhållning är inte bara etiskt oförsvarbart utan innebär även en hälsorisk för konsumenten. Vi anser också att slakt skall ske så nära djurens uppfödningsplatser som möjligt. I väntan på att EU-länderna skall nå en överenskommelse i denna fråga bör samtliga medlemsstater som ett första steg kontrollera att EU:s djurskydds- och transportdirektiv följs innan bidrag utbetalas.

Konsumenttrender och konsumtion

Folkpartiet har i alla sammanhang lyft in konsumentperspektivet. En av de stora vinsterna med den nya jordbruksreformen är att konsumenternas efterfrågan får större genomslag. Detta genom att produktionen inte längre skall vara bidragsberoende, det är konsumenternas efterfrågan som skall vara styrande. Vi välkomnar detta samtidigt som vi önskar att de enskilda konsumenterna samt konsumentorganisationerna tydligare skall ställa krav på produkter framtagna på ett miljömässigt hållbart sätt och med god djuromsorg. Krav på märkning är därför mycket viktigt – både för konsumenter och producenter. För att kunna välja krävs tydlig märkning. Konsumenten kan därefter avgöra om varan utifrån sina bedömningar är prisvärd. På en konkurrensutsatt marknad får prisbilden tillsammans med djurhållning, miljö och etik avgöra konsumentens val. Vi anser att konsumentorganisationernas synpunkter vad gäller jordbrukspolitiken i samband med implementeringsarbetet måste beaktas. En utvärdering av den nya jordbrukspolitiken bör göras senast 2007 där fokus riktas på konsumenternas inflytande vad avser livsmedelsfrågor.

Val av modell

Folkpartiet förordar ”blandmodellen”, den som först gick under benämningen ”hybridmodellen”. Blandmodellen innebär en regionalisering av all areal samt delar av djurbidraget. Den innebär förenklat att de mest intensiva odlarna och djuruppfödarna kommer att få minskat stöd medan extensiva producenter gynnas. Folkpartiet förordar en blandmodell med fem regioner. På sikt ställer vi oss öppna till att i samband med översynen av reformen arbeta för en enhetlig stödnivå för alla regioner inom EU. Folkpartiet anser att de arealstödsmedel som inte utnyttjas skall läggas i ”arealstödspotten”. Vi delar regeringens bedömning att det krävs en övergångsperiod eftersom existerande företag i stor utsträckning inte skulle klara av likviditetspåfrestningarna. Folkpartiet har stora betänkligheter vad gäller sockerbetsodlingen som genom reformen kommer att få ytterligare stöd. Med tanke på problematiken med utslagningen av tredje världens sockerodlare är det angeläget att detta beaktas i en kommande reformering. Folkpartiet anser att Sverige skall vara pådrivande. Vi anser också att Sverige i EU bör begära ett undantag för att en mer aktuell brukningstid skall ligga till grund för ersättningen avseende bl.a. amkor.

Kostnaden för implementeringen

Det är angeläget att det blir långsiktiga och enhetliga spelregler och att det skapas en framtidstro hos jordbruksföretagarna. Ett livskraftigt jord- och skogsbruk är en förutsättning för en levande landsbygd. De agrara näringarna står för 9 procent av Sveriges BNP. En av utgångspunkterna för implementeringen av den nya jordbrukspolitiken var: ”Administrativa förenklingar för såväl lantbrukare som för myndigheter” (se s. 20). Just den stora administrativa bördan såväl för Sverige som för den enskilde lantbrukaren har varit en belastning sedan EU-inträdet. Folkpartiet anser därför att en målsättning och plan på förenklat regelverk och byråkrati skall upprättas. Vi anser dessutom att det är av största vikt att kontrollmodellen för tvärvillkoren blir så kostnadseffektiv och samordnad som möjligt. Med hänvisning till redan upprättade rutiner på Jordbruksverket och länsstyrelser och med hänsyn till att gårdsmodellen inte valdes där man skissade på 35 000–40 000 överklagande, borde en lägre summa anslås. Vi anser att hela jordbruksreformen skall genomföras den 1 april 2005 för att garantera att året 2005 ligger till grund för ansökningarna samt att en samordning av SAM-blanketterna då kan ske. Ersättningar och regelverk bör anpassas efter detta datum. Folkpartiet anser dessutom att de bönder som önskar skall kunna få sina utbetalningar i euro.

Modulering och LBU-programmet

Folkpartiet vill slå vakt om den biologiska mångfalden och det öppna landskapet. Förutsättningen för detta är att det finns tillräckligt många ”betande mular”. Med hänsyn till den biologiska mångfalden anser vi det vara nödvändigt med en koppling till handjursbidraget med 75 procent under en övergångsperiod.

Inför implementeringsarbetet utsåg regeringen en arbetsgrupp där samtliga riksdagspartier var representerade. Folkpartiet var i den gruppen kritiskt till att moduleringsmedel avsedda för miljö/landsbygdsåtgärder skulle användas till administrativa kostnader. Vi är positiva till att regeringen fullt ut använder de pengar som genom förändring i systemet kan tillskjutas till LBU-programmet. Regeringen beskriver i detalj vilka olika utökningar som föreslås i LBU-programmet. Vi tycker att det är principiellt olyckligt att politiker detaljstyr på detta sätt. I stället borde vi sätta upp målen för LBU-programmet och överlåta åt expertisen att på ett riktigt sätt fördela pengar till projekt som uppnår dessa mål. Folkpartiet anser att målen med LBU-programmet skall vara:

  • att gynna det öppna landskapet och planeringen av landskapet för att på så sätt gynna biologisk mångfald framför allt vad avser rödlistade arter,

  • att gynna det öppna landskapet för att gynna rekreation och upplevelser av kulturlandskapet,

  • att minska kväveläckaget från jordbruket,

  • att minska användningen av bekämpningsmedel i jordbruket,

  • att minska jordbrukets negativa klimatpåverkan,

  • att gynna landbygdsutveckling via företagande t.ex. vad avser småskalig produktion och nyföretagande inom jordbruket.

I den sista punkten vill vi dock lägga en restriktion. Folkpartiet anser inte att ett investeringsstöd är en bra form för att gynna företagande. Vi inser problemet med riskkapital på landsbygden men vill hellre att detta stöd ges i form av statliga garantier för gynnsamma lån till företagandet. Vi tror inte på statens förmåga att bedöma vilka insatser som är företagsmässiga utan vill lämna detta åt de institutioner som normalt arbetar med företagsfinansiering.

Nationella kuvertet och nationella reserven

Folkpartiet har i överläggningarna i parlamentarikergruppen varit öppet för fortsatta diskussioner om ett nationellt kuvert. Vi anser att regeringen i nuläget gjort en rätt bedömning när man har för avsikt att endast marginellt utnyttja det nationella kuvertet.

Vi anser att frågan om det nationella kuvertet kommit att bli en symbolfråga och gör därför bedömningen att regeringen bör komma tillbaka till riksdagen om det finns förslag på ändring av procentsatsen.

Folkpartiet anser att den nationella reserven skall kunna användas till bönder som drabbats extra hårt av reformen. Vi anser att man skall kunna ansöka om medel från nationella reserven om man drabbats ekonomiskt på grund av exempelvis stora investeringar de senaste åren genom att reformen nu innebär helt nya förutsättningar. Folkpartiet anser därför att Sverige i EU bör begära denna möjlighet att utöka användningsområdet för det nationella kuvertet. Folkpartiet anser att de regelverk och den byråkrati som kännetecknar den förda majoritetspolitiken skapar svårigheter inte minst för företagare på landsbygden, där de flesta enmans- och fåmansföretag finns. Vi anser därför att en mängd förbättringar måste till för att ytterligare skapa förutsättningar att driva företag i Sverige.

Konkurrensvillkoren inom jordbruket

Det svenska lantbruket har sämre konkurrensvillkor än andra länder på flera områden. Det beror bl.a. på högre skattebelastning samt våra högt ställda krav på djurskydd och miljöåtgärder. Regeringen har gett bönderna löfte om förbättrade konkurrensvillkor och pekat både på återföring av handelsgödsel­skatter och en sänkning av dieselskatten.

Folkpartiet har en annan syn på handelsgödselskatter än regeringen. Enligt vår modell är det förorenaren som skall betala. Det som jorden släpper ifrån sig skall betalas för.

Att anpassa kväve- och fosformängden till upptaget är utmaningen för jord­brukaren. I Nederländerna testar man kontinuerligt ett system på 240 gårdar, ett s.k. växtnäringsbalanssystem. Genom analys och beräkningar kan man räkna ut skillnaden mellan det som tillförs gården och det som lämnar gården. Vi är medvetna om att detta kan öka administrationen, något som vi vill minska, men anser samtidigt att man genom egenkontroll och stickprovsanalyser skulle kunna förenkla det hela. Folkpartiet anser att Sverige skall följa utvecklingen och vara öppet för att prova växtnäringsbalanssystem på ett antal försöksgårdar i Sverige.

Vad gäller dieselskatten är vi inom Folkpartiet förvånade över att regeringen inte ger lantbruket ekonomiska incitament att öka användningen av förnyelsebara alternativ. Regeringen tycks ha låst sig fast vid användningen av fossila bränslen. En inblandning av exempelvis RME, rapsmetylester dvs. rapsolja, i diesel ökar andelen förnybara drivmedel och minskar därmed koldioxidutsläppen. Det är nödvändigt att jordbruket får bättre konkurrensvillkor. Detta skulle exempelvis kunna uppnås genom att skattelättnader införs vid inblandning av förnybara drivmedel. Med hänsyn till EG-direktivet om att varje medlemsland skall nå upp till 5,7 procent förnybara drivmedel fram till år 2007 är behovet av långsiktiga ekonomiska incitament än viktigare.

Stockholm den 5 maj 2004

Anita Brodén (fp)

Lennart Fremling (fp)

Sverker Thorén (fp)

Marie Wahlgren (fp)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Följdmotion Tilldelat: Miljö- och jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 2004-05-05 Bordläggning: 2004-05-06 Hänvisning: 2004-05-07

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (11)