med anledning av skr. 2003/04:129 En svensk strategi för hållbar utveckling

Motion 2003/04:MJ61 av Jeppe Johnsson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att bekämpa brott mot företag och företagare.

Inledning

Tryggheten från våld och brott är en central del i Sveriges möjligheter till tillväxt och investeringar. Därför har rättspolitiken en självklar del i en skrivelse om hållbar utveckling. Regeringen har dock misslyckats med att skapa ett starkt och effektivt rättsväsende. Detta misslyckande märks än tydligare i den aktuella skrivelsen. Regeringens förslag om hur man skall uppnå trygghet från brott är en uppräkning av självklarheter, utan konkreta förslag. Avsaknaden av en vision för hur ett fungerande rättsväsende skall byggas upp är lika upprörande som bristen på insikt om hur dåligt det de facto fungerar i dag.

Var tredje svensk småföretagare utsätts för brott varje år. Antalet butiksrån i Sverige ökar enligt statistik från Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Rånen drabbar många uraffärer med märkesklockor, men även jour- och närbutiker, kiosker och bensinmackar rånas på växelkassan. De sistnämnda råkar ofta ut för knarkare i behov av kontanter.

Brotten klaras inte upp och leder således sällan till straff. Företagare är hänvisade till privata lösningar för att skydda sig mot brottsligheten, genom larmanordningar och vaktbolag. Dessa åtgärder är kostsamma och drabbar både företagaren själv och konsumenterna, som tvingas bära en del av rättsväsendets misslyckande. Det är inte förvånande att hälften av småföretagarna uppger att de tappat förtroendet för rättsstaten.

Mer än hälften av småföretagarna anser att staten ger dem dåligt eller mycket dåligt skydd mot brott. Många företagare finner det inte längre lönt att anmäla brott, annat än av rent försäkringstekniska skäl. Rättsstaten klarar inte längre av sin uppgift att skydda företagare och andra medborgare mot brott.

Enligt en rapport från Företagarnas Riksorganisation (januari 2002) utsattes nästan en tredjedel av de tillfrågade småföretagarna för någon form av brott under ett år. Den sammanlagda kostnaden för detta uppgick till nästan 2.600 miljoner kronor. Förebyggande åtgärder under samma period kostade Sveriges småföretagare drygt 4.100 miljoner kronor. Summan av detta, 6.700 miljoner kronor, motsvarar drygt 20.000 heltidsjobb.

Rån och butiksstölder

Enligt Svensk Handel riskerar butiker som säljer märkesklockor, rent statistiskt, bli utsatta för minst ett rån varje år. Förlusterna är höga och försäkringsbolagen tvingas höja sina premier till nivåer som många av butikerna inte kan bära. Än värre är att företag blir utförsäkrade och står helt utan försäkringsskydd därför att inget försäkringsbolag vill åta sig att stå för en så hög skaderisk.

Att stå utan försäkring medför andra konsekvenser än att bara stå utan ekonomiskt skydd för förluster. Ett företag utan försäkring får inte några banklån. Utan lån, checkkrediter etc. är det svårt att hålla ett varulager. Utan varulager blir det omöjligt att hålla verksamheten i gång. Ytterligare ett problem är att ett utförsäkrat företag inte konkurrerar på samma villkor som andra företag.

Att bli utförsäkrad drabbar nya, unga företag värst. Äldre, mer etablerade företag som hunnit betala av sina lån klarar sig bättre. Nystartade företag blir omedelbart av med sina låneförbindelser och checkkrediter vid en utförsäkran.

Det är, som nämnts ovan, inte bara butiker som säljer exklusiva klockor som utsätts för rån. Butiksrånen har ökat kraftigt under de senaste årtiondena. Varje år begås 20.000 butiksstölder och förra året begicks mer än 700 butiksrån. Brott mot handeln är ett hot mot det öppna samhället, äganderätten och den fria etableringsrätten.

Väpnat rån bör rubriceras som grovt

Många av dem som utsatts för rån på arbetet har reagerat på att ett rån i juridiska termer måste ske med ett laddat vapen för att anses som grovt. För de människor som utsätts för rån med en pistol tryckt mot tinningen, laddad eller inte, äkta eller oäkta, är dödsångesten lika stor som vore det ett laddat vapen. Samma dödsångest upplever man om rånaren har kniv eller yxa. Faktum är att fler butiksanställda skadas av kniv än av skjutvapen vid rån.

Det avgörande för påföljden bör vara hur brottsoffret uppfattat hotet. Den som går in i en butik eller liknande med ett vapen eller liknande tillhygge bör anses ha för avsikt att injaga dödsångest i sina offer. Det skall inte vara möjligt att i efterhand påstå att man inte vetat att vapnet varit laddat, eller att man inte menat att det skulle ha kommit till användning. Den som utsätts för ett rån medelst tillhygge fruktar för sitt liv. Detta bör avspeglas i lagtexten.

Rån bör vara ett brott mot frihet och frid

I dag står paragraferna om rån och grovt rån att finna i brottsbalkens kapitel 8, där lagstiftaren samlat ihop tillgreppsbrotten. Fokuseringen är således på kränkning av en persons besittning till egendom, och medföljande ekonomisk skada.

Det råder ingen tvekan om att rån innebär en olaglig överflyttning av egendom. Problemet är dock att den som utsätts för ett rån sällan upplever själva stöldmomentet som det största problemet. Butiksägare som ständigt utsätts för rån får sin näringsfrihet begränsad. Anställda som hotas med vapen eller behandlas illa verbalt av hotfulla rånare får sin personliga frihet kränkt.

Paragraferna om rån och grovt rån bör flyttas från brottsbalkens kapitel 8 till kapitel 4: Brott mot frihet och frid. Detta skulle bättre reflektera samhällets syn på den verkliga kränkningen och visa att brottsoffrets upplevelser är i fokus för lagstiftningen.

Snyltningsbrott

Vissa typer av brott är ansedda som mer eller mindre accepterade även av lagstiftaren. Sveriges åklagare skriver regelmässigt av så kallade snyltningsbrott.

Du kan i många fall åtminstone vid ett tillfälle:

• Åka taxi utan att betala.

• Äta på restaurang och smita från notan.

• Bo på hotell och inte betala.

• Tanka bilen utan att betala.

Åklagare kan i vetskap om att påföljden blir obetydlig eller det faktum att arbetsbelastningen är omfattande välja att lägga ner förundersökningar och därmed avstå från att väcka åtal trots att det finns möjligheter att föra en vidare process. Värdet av det stulna anses inte motivera att staten belastas med de processuella kostnaderna.

Detta sätt att behandla denna typ av brott är djupt kränkande för brottsoffret, den enskilde näringsidkaren. Det är inte acceptabelt att denna typ av brott inte alltid lagförs.

Polisen

Polisen skall vara synlig, tillgänglig och ha tid att rycka ut när det sker ett rån. Polisen skall också ha tid att utreda brottet så att brottslingen lagförs. För detta krävs dels tillräckligt många poliser, dels en ny och modern syn på polisväsendet. Antalet poliser i tjänst måste öka skyndsamt. Genom att anställa civil personal och fler civila utredare med specialistkompetens ökar utredningskapaciteten och poliser frigörs för ren kärnverksamhet.

Stockholm den 6 maj 2004

Jeppe Johnsson (m)