med anledning av skr. 2002/03:81 Redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté m.m. andra halvåret 2001 och under år 2002

Motion 2002/03:U4 av Carl B Hamilton m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i Europarådet arbetar för att en konvention mot människohandel utarbetas och beslutas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bekämpa människohandel.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i Europarådet arbetar för att motverka diskriminering på grund av sexuell läggning.

Inledning

Varje år tvingas hundratusentals kvinnor och barn från fattiga områden runt om i världen in i prostitution och slavarbete. Enligt siffror från FN beräknas mellan 700 000 och 2 miljoner människor varje år falla offer för människohandel över gränser. International Organization for Migration (IOM) uppskattar att 120 000 kvinnor och barn förs in till EU varje år, de flesta via Balkan och flertalet för sexuell exploatering. Mellan 200 och 500 kvinnor beräknas årligen föras till Sverige för att utnyttjas för sexuella ändamål. I t.ex. Bosnien beräknas omkring 90 procent av kvinnorna och flickorna på landets bordeller har förts in i landet via människohandlare. Ukraina, Rumänien och Moldavien är några av de vanligaste ursprungsländerna.

En liberal åtgärdsstrategi mot människohandel

Frågan om människohandel är komplex och på många sätt svårarbetad eftersom den berör aspekter som många fortfarande uppfattar som tabubelagda. Grogrunden för människohandeln är dubbel. Det finns en grupp av kvinnor som är djupt fattiga och som ser små möjligheter att påverka sin situation till det bättre. De utsatta kvinnorna och barnen är fattiga, maktlösa och deras mänskliga rättigheter kränkta. Därför är det oerhört viktigt att fattigdom som ett globalt fenomen bekämpas. Bistånd, demokratiutveckling och frihandel är viktigaste redskapen för detta. Desperata drömmar om en bättre framtid gör att kvinnor ser detta som en utväg ur en redan hopplös situation. Men det handlar också om att det finns en efterfrågan från män som tycker sig ha rätt till dessa kvinnors kroppar och är beredda att betala. Detta är den grundläggande orsaken till att stora pengar finns att tjäna för skrupelfria människohandlare.

I regeringens skrivelse 2002/02:81 står det att styrkommittén för jämställdhetsfrågor, CDEG, har fört diskussioner om att eventuellt införa en europeisk konvention mot människohandel. Vi liberaler är starka förespråkare för detta. En europeisk konvention skulle vara en åtgärd bland flera i arbetet med att bekämpa människohandel. Folkpartiet liberalerna presenterade nyligen rapporten Stoppa vår tids slavhandel, och följande är särskilt relevant med hänsyn till regeringens skrivelse om Europarådet.

Ge människor möjlighet att arbeta i vårt land – arbetskraftsinvandring.

Att ge människor möjligheten att skapa en ny framtid genom arbete är det bästa sättet att bekämpa människohandeln. Om EU:s arbetsmarknad låg öppen för östeuropéer skulle många av de unga kvinnor som idag misshandlas och utnyttjas på västeuropeiska bordeller kunna ha vanliga arbeten, med riktig lön och rimliga villkor. Inom några år kommer Sverige, liksom många andra europeiska länder, att behöva hundratusentals nya människor på arbetsmarknaden, såväl specialister som mindre kvalificerade. Att öppna för en friare arbetskraftsinvandring skulle inte bara gagna välfärden utan även innebära ett stort bakslag för skrupellösa människohandlare.

Folkpartiet liberalerna beklagar den kompromiss om undantagsregler som gjordes under Sveriges ordförandeskap i EU, vilken under flera år begränsar den fria rörligheten för kandidatländernas arbetstagare. I det nyligen presenterade betänkandet EU:s utvidgning och arbetskraftens rörlighet (SOU 2002:116) var en av slutsatserna att det ska finnas möjlighet att införa undantagsregler för att på så sätt kunna begränsa möjligheter för invånare i kandidatländer att få uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige. Vi liberaler har en annan uppfattning. Vi vill att samma möjligheter och regler ska gälla för Östeuropa som för EU:s övriga medlemsstater. Om unga kvinnor och män på laglig väg tillåts arbeta i Sverige och andra europeiska västländer, kan det bidra till att färre faller offer för människohandlare. Både International Organization for Migration (IOM) och den internationella arbetstagarorganisationen (ILO) stöder denna uppfattning.

Bevilja permanent uppehållstillstånd

Det är inte en tillräcklig förbättring att offer för människohandel ska få stanna i Sverige endast under den tid som rättsprocessen kräver. Dessa människor har drabbats av så fruktansvärda övergrepp att de ska kunna beviljas permanenta uppehållstillstånd. En lagregel bör införas där de som konstaterats vara offer för människohandel i normalfallet av humanitära skäl ges rätt att stanna i Sverige. I Anhörigkommitténs slutbetänkande Människosmuggling och offer för människohandel (SOU 2002:69), föreslogs det att det ska införas en särskild bestämmelse i utlänningslagen om att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får ges en utlänning om det med hänsyn till genomförandet av en förundersökning eller huvudförhandling i brottmål kan anses befogat. Migrationsminister Jan O Karlsson har i olika sammanhang uppgett att regeringen har för avsikt att i en proposition senare i vår föreslå att offren ska kunna beviljas tillfälliga uppehållstillstånd för att kunna stanna kvar och vittna.

Lokalt arbete mot globalt problem

Utöver sexköpslagen och insatser från socialtjänst, polis och frivilligorganisationer behöver ytterligare insatser göras för att försvåra och störa handeln. Vi vet att en stor andel av dagens sexköpare kommer i kontakt med kvinnorna på restauranger, hotell och nattklubbar. Av den anledningen är det viktigt att det lokala samarbetet mellan restaurang- och hotellägare samt polis intensifieras för att underlätta polisens arbete. Lagmässigt finns det idag möjlighet att dra in alkoholutskänkningstillståndet för en restaurangägare som misstänks för koppleri. Även på kommunal nivå krävs ett samlat grepp, med ett tydligt ansvar och samverkan mellan polis och åklagarväsende, socialtjänst och frivilligorganisationer. Folkpartiets lokala företrädare avser lägga förslag om lokala handlingsplaner på ett antal viktiga orter.

Stopp för presumtiva kunder

Det bör finnas riktade informationsinsatser på t.ex. flygplatser, färjeterminaler och andra internationella mötesplatser som beskriver vad människohandel är samt under vilka omständigheter kvinnor, flickor och pojkar tvingas leva under. När det gäller män som köper sex är det en inte obetydligt utbredd uppfattning att det är mer legitimt att köpa sex när de är utomlands. Även detta innebär ett brott mot svensk lagstiftning. Förslag om uppförandekoder för personal vid internationellt verksamma organisationer och företag finns. Svenska staten bör föregå med gott exempel och anta en sådan uppförandekod för alla personer som på statens uppdrag är verksamma utomlands.

Insatser i Östeuropa och Ryssland

Sverige ska driva på för att EU, Europarådet och OSSE i högre utsträckning ska ställa konkreta krav på ansökarländerna att prioritera bekämpandet av människohandel, utbildning och agerande från polis och andra myndigheter. EU har genom sin handelspolitik ett stort ansvar för att Ryssland och andra länder hålls kvar i fattigdom och elände. De för snart ett decennium sedan till Ryssland utgivna löftena om frihandel och ökad export inom både varor och tjänster måste infrias. Jordbruksprotektionismen måste bort.

Biståndet för att bekämpa slavhandel med ursprung i Östeuropa måste ökas kraftigt.

Sidas insatser i Östeuropa på detta område bör kraftigt utökas via rättssamarbete med exportländerna, bistånd till särskilda åtgärder i exportländerna för att motverka kvinnohandel och åtgärder för att underlätta hemkomsten och återanpassningen. Det förekommer idag stöd till ett antal projekt som i många fall är bra och framgångsrika men omfattningen måste öka. I detta ska även stöd till NGO:er ingå, vilka ofta har ett bättre kontaktnät och större möjligheter att kunna nå de mest utsatta kvinnorna. Etablerade internationellt verksamma frivilligorganisationer är i många fall de enda som har erfarenhet och kompetens att bedriva verksamheter.

Homosexuellas rättigheter

Homosexuellas grundläggande rättigheter är mänskliga rättigheter. I en lång rad länder utsätts människor för förföljelse, fängslanden, tortyr och polistrakasserier eller i värsta fall dödsstraff på grund av sin sexuella läggning. Det finns idag inte något internationellt människorättsprogram som har som särskild uppgift att bevaka förtryck på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Det vore därför naturligt att det ingår i FN:s konventionssystem. Vi uppmanar därför den svenska regeringen att verka för att European Commission against Racism and Intolerance (ECRI) utvidgar sitt mandat till att omfatta arbete mot sådan diskriminering.

Elanders Gotab, Stockholm 2003

Stockholm den 26 mars 2003
Carl B Hamilton (fp)
Cecilia Wigström (fp)	Birgitta Ohlsson (fp)
Louise Edlind-Friberg (fp)	Gunnar Nordmark (fp)
Lars Leijonborg (fp)