med anledning av skr. 2000/01:120 2001 år redogörelse för företag med statligt ägande

Motion 2001/02:N4 av Inger Strömbom m.fl. (kd)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 16

2 Förslag till riksdagsbeslut 17

3 Skrivelsen 17

4 Ägarens ansvar 17

5 Kristdemokraternas syn på statligt eller privat ägande 18

6 De statliga företagen och lagen 18

7 Etisk policy behövs 18

8 Incitamentsprogram 19

9 Telia AB – regeringen kan sälja 19

10 Vattenfall AB – expansion kräver kapital 19

11 Vasakronan AB – ett fastighetsbolag i storstad 20

12 Utförsäljning av företag 20

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om statligt och privat ägande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ägaransvaret och laglydigheten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om etisk policy.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om Vattenfalls framtida kapitalbehov.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om utförsäljning av statliga företag.

3 Skrivelsen

Årets redogörelse för företag med statligt ägande har förbättrats jämfört med föregående år genom att mer information ges om varje företag, att balans- och resultatredovisning finns med samt att regeringskansliets förvaltningskostnader kopplade till ägandet redovisas.

Tydligheten har också ökat genom att det gjorts en uppdelning av företagen i två grupper: företag som verkar under marknadsmässiga villkor och företag som har särskilda samhällsintressen.

Skrivelsen visar tydligt att det finns mer att göra för att uppfylla ambitionen att staten ska vara en professionell ägare. Ökat fokus på kärnverksamheten och en optimering av kapitalstrukturen är grundläggande principer för framgång oavsett ägarstruktur.

4 Ägarens ansvar

Enligt skrivelsen sker ägarförvaltningen inom särskilda ägarenheter på Närings- och Finansdepartementet. Värdemaximering är det uttalade målet för ägarenheterna. Tjänstemännen inom enheten är ofta också ägarrepresentanter i företagens styrelser och fungerar som kontaktlänkar mellan företagen och de politiskt tillsatta vilka är ytterst ansvariga.

Kristdemokraterna finner det därför synnerligen anmärkningsvärt att näringsministern vid ett flertal tillfällen i riksdagen hävdat att ansvaret för det som sker i de statliga bolagen ligger hos respektive styrelse när det enligt regeringens egen skrivelse ligger hos honom och regeringen.

5 Kristdemokraternas syn på statligt eller privat ägande

Statens roll i samhällsekonomin ska vara att sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt.

När staten agerar såväl domare som spelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna. En renodling av statens roll bör bland annat ske genom en successiv utförsäljning av statliga företag.

Kristdemokraterna anser att statligt ägande bör avvecklas på marknader där privata företag konkurrerar eller skulle kunna konkurrera och där inte sociala eller hälsomässiga restriktioner motiverar ett offentligt ägande.

6 De statliga företagen och lagen

En lång rad av de statliga företagen har under den senaste tiden fått utstå kritik för sitt agerande. Det har bl.a. gällt den marknadsuppdelning som SAS och Maersk genomfört. Flera statliga bolag bryr sig inte om att följa lagen om offentlig upphandling, LOU. En lång rad av företag, bl.a. Postbolaget AB, Svenska Spel AB och Kasernen AB, har fått påpekande från Nämnden för offentlig upphandling. Staten är den ägare som är mest förekommande hos Konkurrensverket både som anmäld och som fälld.

Detta väcker med rätta frågan om statens lämplighet som företagsägare. Statliga företag anser sig inte skyldiga att följa de lagar som ägaren, staten, har stiftat och ägaren är passiv och låter det ske. Kristdemokraterna anser att det i ägaransvaret ligger en skyldighet att tydligt markera vilka förhållningssätt som skall råda.

7 Etisk policy behövs

De statliga företagens agerande väcker också frågan om dessa företags etiska förhållningssätt. De stora svenska privata företagen har för länge sedan insett behovet av att utveckla etiska och sociala principer för verksamheten och ställer också krav på underleverantörerna. De har insett att det handlar om företagets överlevnad och att det inte längre räcker med att företaget har en miljö- och jämställdhetspolicy. Även Stockholmsbörsen har visat att man gör etiska avvägningar när man tagit ställning mot handel med aktier i företag vars intäkter kommer från pornografi.

Ett aktuellt exempel är det helstatliga Vattenfalls expansion i Tyskland som lett till att man nu står inför utplåning av en liten, kulturellt mycket värdefull sorbisk by. Byn ligger inte på den direkta kolfyndigheten, men för att slippa köra maskinerna och kolet runt den tusenåriga byn Horno arbetar Vattenfalls tyska dotterbolag för att byn skall utplånas. Om byn utplånas bryter man inte mot tysk lag. Men innan man skrider till verket borde man också göra en etisk värdering.

Om inte en etisk policy finns i vart och ett av de statliga företagen bör regeringen visa ansvar genom att snarast ge ägardirektiv och kräva en sådan. Varje företags etiska policy bör sedan redovisas i årsberättelsen. I regeringens årliga redogörelse för statligt ägda företag bör även anges om företaget har en etisk policy på samma sätt som man i dag nämner miljöarbetet, mångfald och jämställdhet.

8 Incitamentsprogram

Regeringens riktlinjer för incitamentsprogram för anställda i bolag som är helägda av staten anses bidra till att stimulera alla i bolaget att arbeta för de övergripande verksamhetsmål som ställts upp för bolaget. Incitamentsprogram är vanligt förekommande i det privata näringslivet. Programmet kan dock ifrågasättas ur den aspekten att man i vissa statliga bolag till stor del lever av att tillhandahålla lokaler och tjänster till andra statliga företag och myndigheter som inte lever på den konkurrensutsatta marknaden. Det blir en rundgång av statliga medel och effekten kan liknas vid det gamla talesättet Den enes bröd, den andres död. Incitamentsprogram bör därför användas med försiktighet.

9 Telia AB – regeringen kan sälja

Riksdagen har under våren 2001 bemyndigat regeringen att utan begränsningar kunna förändra statens ägande i Telia. Syftet är att regeringen skall ha möjlighet att agera utifrån det som kan anses bäst gagna bolaget men också staten, dvs. det svenska folket, som ägare av bolaget.

Kristdemokraternas principiella uppfattning är att staten, så snart marknadsförutsättningarna medger, helt bör lämna ägandet i Telia.

10 Vattenfall AB – expansion kräver kapital

Den avreglerade elmarknaden och stängningen av Barsebäcks första reaktor har försatt Vattenfall i en ny situation. Företaget har expanderat kraftigt, främst i Norden, Polen och Tyskland. Samtidigt har avyttringar skett av anläggningar både utomlands och i Sverige. Målet är att bli ett ledande europeiskt energiföretag.

Kristdemokraterna anser att Vattenfalls framtida kapitalbehov under inga omständigheter kan eller ska täckas genom ägartillskott. I stället bör del- eller helprivatisering övervägas.

11 Vasakronan AB – ett fastighetsbolag i storstad

Vasakronans strategi är att i citynära lägen i våra största tillväxtområden erbjuda kommersiella lokaler. Detta är ett tydligt exempel på en konkurrensutsatt verksamhet som lika bra kan bedrivas i privat regi eftersom inga samhällsintressen kräver att det är staten som äger kommersiella lokaler.

12 Utförsäljning av företag

Det finns många skäl för en försäljning av statens aktier, dels för att renodla statens roll och dels för att sprida ägandet. Ett spritt ägande och sund konkurrens i en väl fungerande ekonomi skapar trovärdighet och får även riskkapitalmarknaden att fungera. Ett omfattande privat sparande i aktier är en av de viktigaste förutsättningarna för att nya företag skall kunna bildas och nya jobb skapas. Ett tredje skäl för privatisering av det statliga ägandet är att det förbättrar förutsättningarna för de företag som det handlar om. Oklara roller gör att offentligt ägda företag lätt blir verktyg för politiska ambitioner, vilket på lång sikt drabbar tillväxten och skapandet av nya jobb i Sverige. En ägarspridning ger företaget behövligt kapital för framtida investeringar, något som inte bör finansieras ur statsbudgeten. Försäljningen skall ske till marknadsmässiga priser och i den takt som är möjligt bl.a. med tanke på andra introduktioner på aktiemarknaden.

Alla företag bör dock inte säljas. Staten ska inte avhända sig inflytandet över och ansvaret för t.ex. Systembolaget.

Utifrån ett kristdemokratiskt synsätt finns det anledning att gå vidare med att minska det statliga ägandet av företag, i princip enligt det program som antogs av riksdagen hösten 1991. Utöver dessa bör ytterligare företag bli föremål för försäljning. Till de företag som snabbt kan säljas hör bl.a. Civitas Holding AB, resterande delar av Telia AB, Nordea – där riksdagen redan 1991 bemyndigade regeringen att sälja statens aktier – samt Assidomän.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 20 september 2001
Inger Strömbom (kd)
Mats Odell (kd)	Stefan Attefall (kd)
Harald Bergström (kd)	Sven Brus (kd)
Göran Hägglund (kd)	Magnus Jacobsson (kd)
Kenneth Lantz (kd)	Maria Larsson (kd)
Mikael Oscarsson (kd)	Désirée Pethrus Engström (kd)
Rosita Runegrund (kd)