med anledning av prop. 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät

Motion 2003/04:Bo8 av Helena Hillar Rosenqvist (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår regeringens förslag om att införa ledningsrätt för elektronisk kommunikation.

Makt och ledningsrätt

Bakgrunden till förslaget om ledningsrätt är den strid som nu pågår kring utbyggnaden av den tredje generationens mobiltelefoni eller 3 G. Komponenter i striden är industripolitiska hänsyn, starka bolagsintressen, regionalpolitiska överväganden, osäkerhet om hälso- och miljöeffekter med mera. Det pågår en mängd lokala strider runtom i landet om bygglov, strålningsfria zoner, kompensation till markägare och annat. Strider handlar om så skilda aspekter som utbyggnadstakten av 3 G, hälsokonsekvenser och hur mycket pengar olika parter får.

Ledningsrätt handlar i grunden om följande fråga. Om en markägare inte frivilligt vill upplåta sin mark åt ett bolag för den av bolaget erbjudna ersättningen, skall staten kunna tvinga markägaren att upplåta sin mark ändå?

Det gäller alltså ett ingrepp i markägarens rätt att äga och disponera sin mark. Ur det perspektivet är ledningsrätten också en expropriationsrätt. Detta innebär att makt förskjuts från markägaren till bolaget.

Effekten är dock mer långtgående än så. Det innebär en förskjutning i förhandlingsstyrka från markägaren till bolaget. Redan den teoretiska eller latenta möjligheten att hota med exproprieringen innebär en påtryckning på markägaren att acceptera av bolaget erbjudna villkor. Att uttryckligen hota eller hänvisa till ledningsrätten kan ytterligare förstärka bolagets förhandlingsstyrka. Till detta bidrar det kunskapsövertag som stora bolag kan ha eller upplevas ha gentemot enskilda markägare. I frågan om den s.k. tredje generationens mobiltelefoni eller 3 G handlar det om stora bolag som redan i kraft av sina resurser har en stark förhandlingsposition gentemot enskilda markägare.

Dessa effekter förstärks av de föreslagna villkoren vid exproprieringen som behandlas nedan.

Det krävs välgrundade skäl, ett tydligt eller åtminstone sannolikt allmänintresse, för att motivera ingrepp i äganderätten och maktförskjutning från den enskilde till förmån för bolag som ofta är storbolag. Miljöpartiet anser inte att detta allmänintresse föreligger när det gäller master eller sändare för 3 G.

• Behovet av en viss placering för master eller sändare för mobiltelefoni är inte lika stort som för t. ex. järnväg, väg eller kraftledning. Mobiltelefonbolagen kan lättare få fram alternativa placeringar för sina anläggningar.

• Samhälls- eller konsumentnyttan av 3 G-telefonin har inte demonstrerats. Miljöpartiet anser att t. ex. vindkraft, som har betydligt sämre villkor, är betydligt mer angelägen ur samhällssynpunkt.

• Osäkerhet råder om hälso- och miljöeffekter av 3 G-sändare. Vissa kvalificerade bedömare hävdar t. ex. att det finns betydande hälso- och miljörisker. Denna osäkerhet tillsammans med omfattningen av 3 G-satsningen talar för att försiktighetsprincipen skall tillämpas. Ledningsrätt får motsatt verkan.

Sammantaget finns ett stort folkligt motstånd eller åtminstone tveksamhet till utbyggnaden av 3 G. Detta har i sin tur bl. a. tagit sig uttryck i en försiktighet i kommuner att bevilja tillstånd för nya master. Införande av ledningsrätt för 3 G är också ett ingrepp i det kommunala beslutsfattandet.

Konsekvensen av ledningsrätt för 3 G är alltså inte huvudsakligen en avvägning mellan det allmänna intresset och privata intressen, utan mellan olika privata intressenter.

Vid en samlad bedömning anser Miljöpartiet att det inte finns anledning att införa ledningsrätt för 3 G. Riksdagen bör avvisa regeringens förslag på denna punkt.

Villkoren för ledningsrätt

Ytterligare skäl att avvisa regeringens proposition är utformningen av förslaget om ledningsrätt.

Miljöbalkens regler ställer krav på bästa placering av olika verksamheter. Propositionen hänvisar till miljöbalkens regler om placering. Miljöpartiet har fått signaler om att dessa inte alltid tillämpas i praktiken idag. Miljöpartiet anser att om ledningsrätt införs skall myndighet som fattar beslut om ledningsrätt motivera varför en given placering krävs utifrån miljöbalkens regler.

Redan nu medför olika tekniska lösningar minskad strålning från sändare för mobiltelefoni. Det kan inte uteslutas att andra, bättre lösningar tillkommer i framtiden. Val av bättre teknik bör främjas genom krav eller ekonomiska incitament. Vid en förhandlad ersättning under bestämd avtalsperiod kan markägaren stå för en del av dessa ekonomiska incitament. Vid utnyttjande av ledningsrätt försvinner denna möjlighet att använda ekonomiska incitament till att införa ny teknik.

Ersättningen kan bygga på olika principer. Den kan utgå ifrån någon annans värdering av värdet av den skada och det intrång som markägaren utsätts för. Den kan å andra sidan utgå ifrån en fördelning av den ekonomiska förtjänsten av att en mast eller sändare finns på ett visst ställe. Den kan också innehålla element av incitament att välja mindre strålningsalstrande teknik.

Miljöpartiet ifrågasätter varför en så stor del av den ekonomiska vinsten som nu föreslås skall tillfalla telefonbolaget. Utvecklingen är snabb inom mobiltelefoni. Ledningsrätt innebär en engångskompensation till markägaren. Om värdet av ledningsrätten stiger tillfaller det telefonbolaget helt och hållet. Om ny information kommer fram om konsekvenserna av strålning från mobiltelefoni eller den allmänna värderingen av denna strålning ändras kan inte markägaren få mer ersättning för det. Detta ger markägaren en påtagligt sämre ställning jämfört med om man avtalar om en upplåtelse av mark för en begränsad tid. Det kan ifrågasättas om denna stelhet är rimlig i sig. Dessutom ökar detta den förstärkning av bolagets förhandlingsposition gentemot markägaren som ledningsrätten ger. Det kan ifrågasättas om det inte vore rimligare att en kontinuerlig ersättning betalas ut till markägaren, att en del av eventuell värdestegring tillfaller markägaren, samt att villkoren kan justeras om ny kunskap tillkommer eller värderingen av strålningen ändras.

Om två bolag samnyttjar en mast kan markägaren kompenseras för den skada och det intrång hon utsätts för. Andrahandsnyttjaren kan däremot enligt förslaget överlåta sin ledning till annan part till det pris man vill.

Vid beslut om ledningsrätt bör inte bara markägaren vara sakägare, utan också andra vars intresse berörs eller organisationer som företräder andra intressenters intressen. Dessa andra intressenter är t. ex. grannar, hyresgäster eller kommunen.

Stockholm den 28 april 2004

Helena Hillar Rosenqvist (mp)