med anledning av prop. 2002/03:79 Direktavdrag för lantmäteriförrättningsutgifter vid omarrondering

Motion 2002/03:Sk11 av Rolf Gunnarsson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regler kring omarrondering.

Motivering

Ordet omarrondering är ett mycket laddat ord – i varje fall i Dalarna. Sedan många år pågår omarronderingar – bl.a. i Gagnefs kommun – och bara ordet kan få många markägare att skaka av ilska, en ilska som oftast riktas mot myndigheter och myndigheters agerande. Som riksdagsledamot får man ofta elaka samtal, e-mail och brev om myndigheters agerande.

Som propositionen anger så pågår, i Dalarna, för närvarande, fem olika projekt i olika stadier totalt omfattande ca 50 000 hektar. Över 2 200 markägare är berörda i dessa omarronderingar. Förutom de fem olika projekten har ytterligare ett projekt inletts. Där finns ytterligare 2 500 markägare, och det omfattar 60 000 hektar. Lägg därtill ett projekt i planeringsstadiet omfattande 45 000 hektar och ca 2 000 berörda markägare. Bara i Dalarna finns alltså över 6 000 markägare – undra då på att ämnet omarronderingar är ett hett ämne. Trots eurodagar och ett euroval i höst påstår jag att i Dalarna är ämnet omarronderingar minst lika hett som höstens val.

Dalarna är ett djupt ägosplittrat län och länsstyrelsen anger ju i propositionen att ca 400 000 hektar är djupt ägosplittrad. Det är också den delen – 400 000 hektar – som anses mest akut att omarrondera.

Några synpunkter och förslag gällande avgiven proposition:

Förslaget om ändring i 26 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229), sidan 22–23, avdrag för lantmäteriutgifter, bör återföras till beskattning vid avyttring av fastigheten. Sådan återföring bör ej ske för aktuell kostnad.

4.1 Naturvårdsavtal:

Ersättning vid naturvårdsavtal avser ej ersättning för verkligt intäktsbortfall – snarast anses ersättningen utgöra ett stimulansbidrag av ideell karaktär. Ersättningen bör på grundval av detta vara helt skattebefriad.

4.3.3 Skogsavdrag:

Vid benefika förvärv (t.ex. testamente, gåva) gäller en kontinuitetsregel (21 kap. 16 § IL). Omfattar förvärvet all skogsmark i den tidigare ägarens näringsverksamhet, tar förvärvaren över den tidigare ägarens anskaffningsvärde. Förvärvaren anses ha gjort skogsavdrag med samma belopp som den tidigare ägaren. I konsekvens med ovanstående borde finnas ett tillägg om att även den tidigare ägarens räntefördelningsunderlag skall ingå.

Jag noterar också att det saknas regler om möjligheter till schablonbeskattning av markavståenden i samband med omarronderingar. Ej heller finns i förslaget några bestämmelser om att de regler som gäller vid igångsättning av en omarrondering också skall gälla under hela den tid, tre till fem år, som förrättningen kan ta i anspråk.

Nuvarande skatteregler skall självfallet gälla vid en ev. beräkning av schablonbeskattning vid markavståenden. För många skogsägare skulle ett beslut om att deltaga i en omarrondering underlättas, om en fast och under hela förrättningen gällande beskattning kunde garanteras, bl.a. av att en i många fall besvärlig och kostsam reavinstutredning ej behöver utföras. Många skogsägare är delägare i komplicerade ägarförhållanden, dödsbon och samfälligheter, där olika förvärv blandas under ofta långa tidsperioder. Allt detta kan te sig så kostsamt och besvärligt att många skogsägare föredrar att avstå från en förrättning, som även i övrigt är en betungande kostnad. Utöver förrättningskostnaden tillkommer i regel kostnader för vägunderhåll samt för byggande av nya skogsbilvägar och ytterligare lantmäterikostnader vid beräkning av nya andelstal i gamla och nya vägsamfällighetsföreningar.

Stockholm den 24 april 2003

Rolf Gunnarsson (m)