med anledning av prop. 1999/2000:55 Kommersiell lokalradio

Motion 1999/2000:K27 av Bo Lundgren m.fl. (m)

1 Moderata utgångspunkter för mediepolitiken

Informationsfriheten är en del av medborgarnas frihet. Öppenheten för
nya tankar och möjligheten att pröva dem i verkligheten skapar,
tillsammans med den kritiska granskningen av maktutövning och
existerande föreställningar, en ständigt pågående utveckling av
samhället.

Yttrandefriheten och tryckfriheten är centrala värden i det fria samhället.
Det skall råda stor frihet att ge ut och distribuera medieprodukter och att
pröva deras ekonomiska bärkraft. Inom ramen för dagens tekniska begräns-
ningar för medier skall det vara läsarna, lyssnarna, tittarna och användarna
som genom sina val avgör vilka medier som eventuellt skall distribueras. Det
kan inte vara, och får inte vara, politiskt grundat godtycke som avgör
mediernas utveckling.

Grundlagen sätter alltså upp viktiga restriktioner för politiska ingrepp. Det
borde ankomma på alla att respektera både lagens bokstav och anda.

Statens ansvar är att slå vakt om yttrande- och etableringsfriheten. Därmed
uppnås en mångfald på publikens villkor. För ett vitalt kultursamhälle är det
av stor vikt att det finns så många fora för skapande som möjligt, så många
kanaler för att nå publiken som tekniken medger och så många alternativ att
välja mellan som det finns intresse att sända och som publiken efterfrågar.

En politik för fria medier kommer också att leda till att teknikens
utveckling sker utifrån de enskilda medborgarnas behov och intressen. Det
innebär att gränserna mellan olika medier luckras upp.

Det är redan i dag naturligt att se Internet, television och radio som olika
funktioner av digitala medier. Internet utvecklas inte bara som en form av
datakommunikation utan är också ett medium i sig. Det kan likaväl som
radio och TV förmedla information, kunskap och kultur. World Wide Webb
är ett forum för kultur och nyheter bredvid andra mer traditionella medier.
Denna utveckling kommer att accelerera. Det som sker på webben är på en
gång del av både kultursamhället och mediesamhället.

I takt med att mediemarknaden globaliseras är det viktigt att ge även
svenska företag möjligheter att konkurrera på goda villkor. För att öppna
möjligheter att skapa och vidmakthålla konkurrenskraftiga regionala medie-
företag måste företagen kunna agera inom alla distributionsformer. Hinder
för tidningsföretag att äga radiostationer skall till exempel inte finnas.
Svenska medieföretag, som i Sverige och utomlands verkar inom ramen för
en internationell konkurrens, skall inte hindras från att utveckla sina
möjligheter. Mångfald genom en fri radio och TV och genom ny teknik skall
så långt möjligt bejakas och tillåtas stimulera utvecklingen av digital teknik,
i
stället för att begränsas genom teknikvillkor och offentlig tillståndsgivning.

En konsekvens av medieutvecklingen är att lagar och regler som är
teknikbundna snabbt kommer att bli både otidsenliga och motverka sina egna
syften. Det ställer krav på lagstiftning som ger en frihet för de nya mediernas
utveckling, från Internettjänster till television. Sverige skall vara ett land
där
denna utveckling är naturlig och internationellt ledande.

Yttrandefrihetsgrundlagen är bl.a. radions grundlag. Den föreskriver mesta
möjliga frihet. När grundlagen tillåter lagstiftning om tillstånd och villkor
för
att sända radioprogram är grundorsaken behovet av att på något sätt ordna
användningen av frekvenserna för TV och radio, inte att ge utrymme för
statligt godtycke. Det är en viktig begränsning.

Följande riktlinjer för den svenska mediepolitiken måste därmed beaktas:

Det offentliga får inte genom skattemedel eller andra med tvång
uttaxerade medel motverka konkurrens och mångfald.

Staten får inte utöva sin makt för att styra och dominera medieutbudet.
Det ställer krav på att det offentliga utformar sin verksamhet så att staten
bidrar till det samlade medieutbudet med det som andra inte förmår.

Staten skall verka för etableringsfrihet så långt tekniken medger. Inom
ramen för tillgängliga frekvenser eller kanaler skall var och en behandlas
likvärdigt. Etableringsfrihet är det bästa sättet att utan offentliga
regleringar
motverka mediekoncentration.

Den nya tidens medier skall, liksom den fria pressen, stå oberoende från
stat och kommun. Staten skall inte genom politiska beslut och godtyckliga
val avgöra vem eller vilka som skall få sända.

Tryckfrihetens principer och yttrandefrihetsgrundlagen skall utgöra
ramen för vad som får sändas.

Olika medier skall ha rätt att söka sin finansiering genom reklam eller
avgifter från publiken.

Yttrandefriheten måste säkras även i nya medier, som Internet. Förhands-
granskning och censur är lika förkastligt i nya medier som i gamla.

Begränsningar av medieföretags ägandeförhållanden skall inte före-
komma.

2 Striden om den privata lokalradion

Efter decenniers kamp mot radio- och TV-monopolet införde den
borgerliga regeringen 1993 privat lokalradio för att främja mångfald och
yttrandefrihet. Syftet var att skapa en radioform fristående från politisk
styrning av programinnehållet och ge en mångfald aktörer möjlighet att
vitalisera och utveckla radion.

Den fria radion fick sin legala grund genom lokalradiolagen (1993:120).
Sedan den 1 april 1993 är det tillåtet att sända privat lokalradio. Vid fem
auktioner mellan september 1993 och november 1995 har lokalradiotillstånd
bjudits ut. I dag finns 85 gällande lokalradiotillstånd. Den privata lokalradion
har blivit en lyssnarmässig succé. Över 2.200.000 människor lyssnar dag-
ligen på privat lokalradio, inte minst är andelen unga lyssnare stor. På vissa
orter är lokalradiolyssnandet större än lyssnandet på P 1, P 2, P 3 respektive
P 4. Siffrorna visar att den privata lokalradion lyckats erbjuda ett koncept
som tilltalar och lockar lyssnarna.

Hösten 1994 tillgrep majoriteten i konstitutionsutskottet den mycket
drastiska åtgärden att lagstifta genom ett utskottsinitiativ i syfte att avbryta
den då pågående tillståndsgivningen för lokalradion. Denna politiskt mycket
kontroversiella lagstiftning, som kom till utan sedvanligt berednings-
förfarande och mot Moderaternas och Folkpartiet liberalernas vilja, skulle
stoppa fördelningen av lediga frekvenser i etern. Lagrådet ifrågasatte om
stopplagen var förenlig med 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen, som anger
att sammanslutningar skall ha möjlighet att få tillstånd att sända ljud-
radioprogram i den utsträckning som tillgängliga radiofrekvenser medger.
Vidare påpekades att förslaget, om det genomfördes, innebar att lediga
radiofrekvenser skulle komma att stå outnyttjade åtminstone under en
övergångstid. Lagrådet anförde vidare att grundlagsbestämmelsen inte bara
innebär att tillgängliga radiofrekvenser skall tas i anspråk, utan att de skall
tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet. Utskottet hörsammade emellertid inte Lagrådets syn-
punkter utan lade fram förslaget för beslut.

Genom att använda sig av minoritetsskyddsregeln i 2 kap. 12 § tredje
stycket regeringsformen lyckades Moderaterna och Folkpartiet få förslaget
vilandeförklarat i 12 månader. Därefter återkom KU i lagstiftningsärendet
(1995/96:KU16). Riksdagsmajoriteten ställde sig bakom förslaget med
följden att Radio- och TV-verket inte skulle meddela några nya tillstånd att
sända lokalradio fram till utgången av 1995. Moderaterna och Folkpartiet
reserverade sig mot förslaget.

Med utnyttjande av initiativrätten förlängde KU stopplagens giltighet fram
till utgången av juni månad 1997 (1995/96:KU19). Moderaterna och Folk-
partiet reserverade sig på nytt mot förslaget. Under 1996/97 utnyttjade KU
ånyo initiativrätten som när den infördes 1970 förutsattes begagnas med
varsamhet och lade fram ett förslag om fortsatt giltighet av stopplagen till
utgången av 1998. Moderaterna och Folkpartiet reserverade sig på nytt mot
förslaget. Därefter har riksdagen godkänt att stopplagen skall fortsätta att
gälla fram till utgången av år 2000 (1998/99:KU14). Lagrådet förutsatte i sitt
yttrande att ytterligare förlängningar av stopplagen därefter inte kommer att
ske.

Utvecklingen inom lokalradion visar att över två miljoner lyssnare tycker
att mångfalden och informationen har förbättrats genom de privata
lokalradiostationerna. Det finns i dag minst åtta lediga frekvenser på FM-
bandet. Härtill kommer ett 10-20-tal sändningsmöjligheter för lokalradio på
mellanvåg (AM). Dessa frekvenser borde nu fördelas ut i enlighet med
lokalradiolagen, det vill säga enligt tidigare tillämpade regler, men det vill
inte regeringen. Det är i första hand dessa tillstånd som debatten nu gäller.

3 Det framtida radiolandskapet

Både de tekniska och de lagreglerade villkoren för att sända radio i
Sverige har förändrats dramatiskt under de senast tio åren och ytterligare
förändringar kommer. För tio år sedan var privat lokalradio förbjuden
och normalsvensken hade fyra kanaler från Sveriges Radio, och möjligen
en närradiostation, att tillgå av svenska kanaler. Idag är det, tack vare de
privata lokalradiostationerna, vanligt med ytterligare minst två svenska
kanaler. I Stockholm är utbudet ca 15 svenska stationer, förutom
närradion. Via Internet är det dessutom möjligt att ta in ett tusental
radiostationer, än så länge stationärt, men i takt med utbyggnaden av
mobila internettjänster kommer internetradion att bli allt mer lik den
traditionella radion.

Radio via Internet erbjuder drastiskt sänkta utsändningskostnader och ett
enormt urval av program. Det blir tekniskt möjligt att nå praktiskt taget hela
världen från en studio i den svenska skogen under förutsättning av bra
internetuppkoppling. Även DAB-radion kan, om den lyckas bli kommersiell,
komma att erbjuda ett avsevärt större utbud av kanaler än i dagens analoga
värld. Nu etableras dessutom satellitsänd radio med början i USA. Även
denna teknik kan komma att erbjuda ett mycket stort urval av program med
olika format.

Möjligheterna att sända radio med Internet- och DAB-teknik kan snabbt
leda till en situation liknande den på tidningsmarknaden. När det gäller
tryckta skrifter finns det inga tekniska hinder att ge ut nya produkter, i
stället
är hindren marknadsmässiga. Det handlar om att producera så bra trycksaker,
och marknadsföra dem så effektivt, att konsumenterna efterfrågar och köper
dem. Det är den kommersiella förmågan som avgör livskraften i ett
tidningsföretag, och inte tekniska begränsningar. Så kommer även villkoren i
det framtida radiolandskapet att vara. Att i en så föränderlig värld, som
regeringen nu gör, föreslå kortare tillståndsperioder med därtill hörande
osäkerhet, samt en omfattande statlig reglering av ägande och program-
innehåll framstår som direkt skadligt.

4 Propositionens förslag

4.1 Urvalssystemet

Regeringen föreslår att den kommersiella radion skall styras av staten via
starka statliga regleringar. Förslaget bygger på tron att bra radio kan och
skall regleras fram av politiker. Det föreslås att nya tillstånd skall
fördelas via en "skönhetstävling" baserad på ägande och
programinnehåll.

Det föreslagna urvalssystemet medför ett omfattande godtycke. Förslaget
innebär att det blir viktigare att tillfredsställa tillståndsnämnden än
lyssnarna.
Det föreslagna systemet är konserverande och kommer att hämma program-
utveckling och anpassning till nya mediatrender, eftersom förändringar enligt
förslaget måste godkännas av en statlig nämnd. En sådan ordning innebär
också att en omfattande byråkratisk kontrollapparat måste byggas upp, med
uppgift att granska efterlevnaden av de regler som urvalsssystemet medför.
Förslaget medför en ökad statlig kontroll över den privata lokalradions
marknadsmässiga, ägarmässiga samt publicistiska förhållanden. Det känns
främmande att ta del av denna typ av förlegade förslag i en medievärld där
det sker förändringar i princip dagligen.

Reglerna för innehåll föreslås vidare vara minst tre timmar eget material,
det vill säga sådana program som är unika för den egna verksamheten.
Justitiekanslern anför att förslaget om bundenhet vid mängden eget material,
och särskilt kravet på tillstånd vid minskning av andelen eget material, är
oförenligt med yttrandefrihetsgrundlagens förbud mot censur.

För att ett program skall anses vara eget material sägs att det dels bör ha
genomgått ett visst mått av redaktionell bearbetning, dels vara ett program
som är unikt för lokalradiostationen. Denna reglering gör det omöjligt att
driva en musikkanal för exempelvis enbart klassisk musik. Även det för-
hållandet att en direktsänd kommunfullmäktigedebatt inte uppfyller kraven
på eget material, såvida den inte kommenteras eller debatteras i direkt anslut-
ning, visar att det föreslagna regelverket leder till oacceptabla konsekvenser.

Erfarenheten hittills från den privata lokalradion är att möjligheten att
förändra programkoncept och ägarförhållanden varit nödvändiga för att klara
överlevnaden av vissa radiostationer. Regeringens förslag leder till en
oacceptabel statlig styrning av den privata lokalradion.

4.2 Tillståndsperiodens längd

För att få livskraftiga nya radiostationer är det viktigt dels med ett stabilt
regelverk, dels med möjlighet till långsiktighet. Dagens privata
lokalradiostationer har upplevt att det tagit lång tid att nå lönsamhet.
Branschen har totalt investerat över 500 miljoner kronor sedan starten.
Förutom investeringar i teknik och marknadsföring har stationerna
betalat in långt mer än 500 miljoner kronor i koncessionsavgifter till
staten. För att klara stora investeringar i ny teknik, etablera en ny
marknad samt kostsam marknadsföring krävs långa tillståndsperioder.
Därigenom erbjuds en större säkerhet att kunna få igen gjorda
investeringar. Att mot den bakgrunden föreslå kraftigt förkortade
tillståndsperioder, från åtta till fyra år, är direkt kontraproduktivt. Det
kommer att leda till större svårigheter att investera i ny teknik eller i
förändrade format. Det som premieras riskerar bli kortsiktiga, säkra
programkoncept med begränsade investeringar.

4.3 Koncessionsavgiften

I propositionen föreslås att de som får nya tillstånd skall betala en avgift
om 40 000 kr per år. Huvudskälet synes vara att skapa en situation som
är ohållbar för de befintliga fria radiostationerna. I praktiken kommer det
att bli mycket svårt att driva en station enligt de nuvarande villkoren med
en avgiftsnivå om upp till 3 miljoner kronor per år om den skall
konkurrera med en ny station med avgift om endast 40 000 kr per år. De
allvarligaste effekterna uppkommer för de stationer som har en hög lokal
närvaro med stor andel lokalt material och redaktionell bearbetning. Det
är dessa stationer som har de högsta kostnaderna och som därigenom
kommer att ha svårast att konkurrera med nya stationer med den nya
begränsade avgiften. Effekten kommer sannolikt att bli att stationerna
tvingas minska andelen lokalt material och egen redaktionell bearbetning
för att därigenom ekonomiskt kunna konkurrera med nya stationer med
begränsad avgift. Den föreslagna avgiftsnivån kommer därför sannolikt
att leda till minskande total andel lokalt material i den privata
lokalradion. Den i propositionen föreslagna lösningen, nämligen att
innehavarna av de gamla tillstånden alltid kan frånträda sitt gamla avtal
och i stället skaffa ett nytt, är givetvis inte praktiskt möjlig. För en station
som i flera år marknadsförts under ett frekvensnamn är det en
reklammässig katastrof att eventuellt tvingas byta frekvens.

Vidare kommer koncessionsavgifterna för de nuvarande stationerna enligt
regeringens förslag att regleras via den lokalradiolag (1993:120) som i
samma proposition föreslås upphävd. Lagrådet har konstaterat att lokal-
radiolagen inte kan upphävas - med i Sverige vedertagen lagstiftningsteknik
- utan måste finnas kvar i de delar som berör avgifterna för "gamla" till-
stånd. Vidare konstaterar Lagrådet att förslaget att de gamla avgiftsbestäm-
melserna skall gälla framgent kan ifrågasättas från principiella utgångs-
punkter, då det medför att mycket stora avgiftsskillnader kan förekomma
även sedan kraven på programinnehåll blivit enhetligt.

Det synes inte vara vare sig värnandet om hög andel lokalt material,
principiella utgångspunkter eller normal lagstiftningsteknik som varit
utgångspunkt för regeringens förslag. I stället synes motivet vara att fortsätta
den hetsjakt på de radiostationer som socialdemokratin allt sedan sänd-
ningarnas start 1993 gjort till sin.

För det fall propositionens förslag i dessa delar ändå skulle bifallas
kommer det att vara nödvändigt med en översyn av avgiftssystemet i syfte att
åstadkomma konkurrensneutralitet. Detta bör riksdagen besluta ge
regeringen tillkänna.

4.4 Förslaget oacceptabelt

Moderaterna anser att regeringens förslag i grundläggande hänseenden är
oacceptabelt. Det strider mot viktiga yttrandefrihetsprinciper. Förslaget
bör avslås i dess helhet. Tillstånd att sända lokalradion skall ges enligt
lokalradiolagen, det vill säga i öppen konkurrens.

I ett hänseende finns det skäl att förändra lokalradiolagen nämligen för att
ge även medieföretag verksamma i andra branscher möjlighet att driva och
äga privata lokalradiostationer. Ofta har andra medieföretag både den
erfarenhet och den ekonomiska styrka som krävs för att driva radiostationer.
Att då exkludera tidningar och televisionsbolag från möjligheten att äga
radiostationer är olyckligt.

En ändring med denna innebörd bör ske i den nuvarande lokalradiolagen,
genom att 7 § lokalradiolagen slopas.

5 Hemställan

5 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1999/2000:55,

2. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av lokalradiolagen
vad gäller behörighet för tillstånd som angivits i motionen,

3. att riksdagen, för den händelse att propositionen bifalls, som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en över-
syn av avgiftssystemet.

Stockholm den 24 februari 2000

Bo Lundgren (m)

Per Unckel (m)

Beatrice Ask (m)

Anders Björck (m)

Carl Fredrik Graf (m)

Chris Heister (m)

Gun Hellsvik (m)

Gunnar Hökmark (m)

Henrik Landerholm (m)

Göran Lennmarker (m)

Fredrik Reinfeldt (m)

Inger René (m)

Per Westerberg (m)