med anledning av prop. 1997/98:93 Läroplan för förskolan

Motion 1997/98:Ub23 av Lennart Rohdin (fp) och Annika Nordgren (mp)

Unga flickor lever i dag i en verklighet, där fysiskt och/eller sexuellt våld, förnedring och kränkande behandling på grund av deras kön äger rum i en omfattning som aldrig tidigare. Rapporterna är dagliga om kränkande behandling eller tilltal på och utanför lektionerna i alla stadier i skolan. Skolan och många av dess lärare och övrig personal tycks sakna ork, förmåga, stöd och/eller insikt att resolut sätta stopp för denna helt oacceptabla verklighet. Det är absolut nödvändigt för att skolan skall kunna fylla sin roll att främja jämställdhet för män och för kvinnor.

Det finns anledning att tro att en viktig förklaring till denna djupt oroväckande utveckling är frånvaron av vuxna män i många uppväxande pojkar och flickors vardag. I förskolan är manlig personal en ganska ovanlig företeelse. I skolans lägre stadier är manliga lärare inte heller särskilt frekventa. Förskola och skola är i hög grad en kvinnlig värld. I kombination med en alltför omfattande frånvaro av pappor i hemmen ger det varken pojkar eller flickor en trygg förebild, när de skall bygga upp en egen trygg identitet. Både män och kvinnor behövs – kanske allra mest i de uppväxande pojkarnas och flickornas vardag.

De pojkar som kränker och förnedrar flickor – och de är kanske i sig inte så många, men de märks alldeles påtagligt – är ofta vilsna och osäkra i sin identitet. Som i så många andra sammanhang leder det till att de försöker hävda sig genom att öva fysiskt eller psykiskt våld mot dem de ser som svagare – kvinnor, utlänningar, homosexuella etc. Här kan insatser redan i förskolan spela en viktig roll för att bryta denna olyckliga utveckling.

Fler manliga lärare och förskollärare skulle ge pojkar en mer verklig bild av hur män – särskilt vuxna män – är, och hur de fungerar i relation till kvinnor i sin vardagsmiljö. De skulle också ge flickor en säkrare bild av hur vuxna män är, så att de i sin tur får klart för sig att det inte finns någon anledning att tolerera eller stå ut med kränkande behandling eller tilltal från pojkar i vardagen. Det är inte heller osannolikt att fler manliga lärare och förskollärare på ett annat sätt, genom att inte vara part i målet som kvinna, med trovärdighet skulle kunna ta itu med dessa övergrepp.

Av propositionen framgår att det ankommer på regeringen att närmare utforma läroplanstexten och fastställa läroplanen. Riksdagen föreslås godkänna vad regeringen föreslår angående värdegrunden och förskolans uppdrag liksom mål och riktlinjer för verksamheten.

Vi ansluter oss till vad Barnomsorg och skolakommittén skrev i sitt betänkande Att erövra omvärlden – förslag till läroplan för förskolan (SOU 1997:157) under rubriken Grundläggande värden: Att hävda grundläggande värden ställer krav på att värderingar levandegörs och tydligt framträder i förskolans dagliga verksamhet. I samma avsnitt skrev man: Förskolan har ett viktigt ansvar för att motverka traditionella könsmönster och könsroller liksom att verksamheten skall förebygga och aktivt motverka alla tendenser till kränkande behandling såsom mobbning eller andra former av respektlöst eller föraktfullt bemötande.

Män i skola och förskola är således ett angeläget jämställdhetskrav inte minst från barnens synpunkt. Ökade ansträngningar måste göras för att fler män skall välja yrkesverksamhet i skola och förskola. Men den verkliga utvecklingen är en helt annan. Status och lönevillkor spelar säkert en roll här liksom i så många andra sammanhang, där arbetslivet är könsmässigt starkt segregerat.

Men en viktig anledning är säkert också en tilltagande osäkerhetskänsla hos många män, om de alls är önskvärda inom verksamheter som rör barn. Andelen män i barnomsorgen har halverats på tio år. Och ännu fler väntas fly från yrket efter avslöjandet om pedofilen på ett privat daghem i Karlstad, skrev Kommunaktuellt hösten 1997 med anledning av statistik som Socialstyrelsen och SCB tagit fram för tidningens räkning. I Karlstads kommun finns 14 män som arbetar i den kommunala barnomsorgen. Jag tror att det är många som ifrågasätter sitt yrkesval just nu, sade planeringssekreterare Jan Bonnevier, som själv varit förskollärare i tio år, till Kommunaktuellt. Runt om i landet kom liknande nödrop i eftersvallet till avslöjandet av den tragiska händelsen i Karlstad.

Utvecklingen är emellertid, vilket framgår av den framtagna statistiken, inte ny utan har pågått i flera år. I efterdyningarnas medierapportering av vålds- och sexualbrott mot barn och kvinnor sprids lätt vandringsmyter. Dessa skapar osäkerhet kring och för män i skola, förskola och fritidsverksamhet. Vid en konferens i november 1996 anordnad av Arbetsmarknadsdepartementet kunde en medverkande från Stockholmsområdet rapportera om att barn på dagis utan särskild anledning utfrågas av sina föräldrar om den manliga personalens uppträdande mot barnen. I en debattartikel i DN framförde Barnombudsmannen krav på regelmässig granskning av personalens bakgrund i detta avseende, innan den anställs i skola eller förskola.

Vålds- och sexualbrott måste kräva en omedelbar och kompromisslös reaktion från samhällets sida. Men i all sin ohygglighet rör det sig om brott, som begås av ett litet fåtal människor. Det kan och får aldrig föranleda samhället att se varje man, som söker sig till verksamhet med barn, som en presumtiv brottsling. Varje man och kvinna har rätt att välja den yrkesinriktning som de önskar.

Det är ett självklart jämställdhetsperspektiv gentemot såväl pojkar och flickor som de män, som väljer att arbeta i skola och förskola, och som gör en stor och värdefull arbetsinsats. Här krävs betydande åtgärder för att klargöra att det behövs många fler män i barnomsorgen än i dag, och att män är lika lämpliga i förskolans arbete som kvinnor. Egentligen borde det vara ett minimikrav med minst en manlig personal i varje förskolegrupp. Regeringen bör ta krafttag för att vända utvecklingen mot allt färre manlig personal inom förskolan. Detta bör regeringen ges till känna med anledning av förslag till läroplan för förskolan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förskolans roll för att främja mäns och kvinnors lika värde och motverka diskriminering och kränkande behandling på grund av kön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att få fler män yrkesverksamma i förskolan.

Stockholm den 20 mars 1998
Lennart Rohdin (fp)	Annika Nordgren (mp)