med anledning av prop. 1996/97:90 Bättre möjligheter att samverka vid medborgarkontor

Motion 1996/97:K30 av Inger Davidson m.fl. (kd)

Regeringens proposition 1996/97:90 Bättre möjligheter att
samverka vid medborgarkontor ger om den genomförs
organisatoriska möjligheter till integration mellan statliga
myndigheter, allmän försäkringskassa och kommun vad
gäller servicegivning och information till medborgare via
medborgarkontor.

Den service medborgarkontoren kan ge borde vara en självklarhet. Nära
kontakter mellan kommunen och den enskilde medborgaren skapar ett
förtroende och ett samspel som är nödvändigt i en demokrati. I grunden
handlar det om den offentliga sektorns legitimitet. Skattebetalarna har rätt att
få en tillgänglig och användbar medborgarservice. Dessutom ger en
samlokalisering möjlighet till kostnadsbesparingar i form av samutnyttjande
av lokaler, reproutrustning, telefon och telefax.

Den föreslagna organisatoriska lösningen - samtjänstavtal med anknytande
uppdragsavtal med anställda vid medborgarkontoret - verkar vara helt
adekvat för ändamålet.

Det finns emellertid tre uppenbara brister i den föreslagna lagen:

1. antalet beslutsärenden från de statliga myndighetsområdena har starkt
begränsats,

2. samtjänstavtal får inte ingås mellan två kommuner eller två allmänna
försäkringskassor och

3. lagen omfattar inte administrativa tjänster inom polisområdet.

Antal beslutsärenden

Under de senaste åren har ett stort antal kommunala
medborgarkontor kommit till, det vill säga medborgarkontor
som horisontellt har integrerat information och service från
många kommunala förvaltningar. Dessa kontor har skapats
genom att en så kallad funktionsfördelare använts för att
avgöra vilka arbetsuppgifter som medborgarkontoren ska ha.
Funktionsfördelaren är ett sätt att i nivåer systematisera de
åtgärder som krävs för att ett ärende ska kunna slutföras.
Funktionsfördelaren är ett arbetsredskap som bör användas
konsekvent vid genomgång av förvaltningarnas och
myndigheternas arbetsuppgifter för att avgöra vilka uppgifter
som kan och ska föras över till ett medborgarkontor.

Inriktningen bör vara dels att så långt det överhuvudtaget är möjligt kunna
lämna service över disk, dels att kunna geografiskt lokalisera servicen så nära
medborgarna som möjligt, dels att därmed kunna nedbringa kostnaderna
samtidigt som den offentliga sektorns service till medborgarna förbättras.

Propositionens förslag till överföring av statliga myndighetsuppgifter till
medborgarkontor bygger dock inte på en sådan analys. Det gjorde inte heller
den utredning som ligger till grund för propositionen. Istället tycks man ha
föreslagit ett antal ärendetyper som till sin natur sällan eller aldrig är av
annan art än just rutinmässig och regelstyrd handläggning och beslut. Däri-
genom kommer den nya lagen inte att ge möjlighet till den effektivisering
och rationalisering av hela den offentliga sektorns service som de kommu-
nala medborgarkontoren indikerar.

För att nå dit är det viktigt att hela den lokala organisationen - såväl de
statliga som de kommunala verksamheterna - analyseras med hjälp av
funktionsfördelningens princip.

Nuvarande sektorsorganisation i offentlig verksamhet är ett problem
genom den tydliga konflikten mellan kraven på tillgänglighet och användbar-
het för medborgaren och de ekonomiska resurser som behövs för att till-
godose dessa krav.

Verksamhetsintegration är en rimlig lösning på denna konflikt, men har
hittills på grund av problem med kunskapsöverföring, styrningsfrågor m.m.
inte genomförts i någon större skala. Medborgarkontorsidén utgör en
institutionell förnyelse som kan komma att medföra såväl förbättrad, rationa-
liserad service som bättre distribuerad service, i till exempel glesbygd och
storstäders förorter, inom offentlig sektor.

Vad som idag saknas är en samordnad bedömning av medborgarens behov
och krav på tillgänglighet och utformning av medborgarinriktad information
och service. En sådan samordnad bedömning kan endast möjliggöras om en
bred, nationell försöksverksamhet med integrerade medborgarkontor genom-
förs.

Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag - i form av ett nationellt
utvecklingsprojekt för integrerade medborgarkontor - att under den nya
lagens giltighetstid (försöksperioden) utveckla och inrätta mellan stat och
kommun integrerade medborgarkontor. Försök ska genomföras i alla typer av
kommuner. IT-strategier för integrerade medborgarkontor bör också
utvecklas.

Ett stort antal medborgarkontor skulle kunna utgöra en i detta samman-
hang nödvändig "experimentverkstad" för utformning av olika lösningar.
Dessa kontor skulle i sin tur kunna leda till att man kan göra en samordnad
bedömning av medborgarnas behov av och krav på tillgänglig, medborgar-
inriktad information och service samt hur denna information och service ska
utformas.

Samtjänstavtal mellan två
kommuner eller allmänna
försäkringskassor

I stora delar av landet finns olika typer av gränsproblem.
Medborgare bor i en kommun och arbetar i en annan,
medborgare bor i en kommun och hämtar sin service i en
annan etc.

Den föreslagna lagens inskränkningar att två eller flera kommuner inte får
ingå samtjänstavtal innebär att medborgarkontorsservice i praktiken endast
kan ges till de medborgare som bor i den kommun där medborgarkontoret är
beläget.

Ett medborgarkontor vid T-centralen i Stockholm borde kunna fungera
som ett medborgarkontor för hela Stockholms län men också som ett
medborgarkontor för hela landet. I väntan på tåg eller flygbuss skulle en stor
del av befolkningen kunna utnyttja sin väntan och hämta den service från
offentlig sektor som annars på grund av arbete eller av andra skäl, t.ex.
tidsbrist, skjutits upp.

I ett uppdrag till regeringen om ett nationellt utvecklingsprojekt för
integrerade medborgarkontor bör sålunda också ingå ett uppdrag att pröva
samtjänstavtal mellan två eller flera kommuner och två eller flera allmänna
försäkringskassor.

Administrativa tjänster
inom polisområdet

I uppdraget till regeringen bör också ingå att analysera på
vilket sätt administrativa tjänster inom polisområdet
(anmälan om brott, passärenden, hantering av
hittegods/förlorat gods etc) kan komma att ingå i ett
integrerat medborgarkontors servicearsenal.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att under försöksperioden ge ett antal försökskommuner
möjlighet att inrätta mellan stat och kommun integrerade medborgarkontor
som har funktionsfördelaren som grund,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att göra en samordnad bedömning av medborgarnas behov av och
krav på tillgänglig, medborgarinriktad information och service samt hur
denna information och service skall utformas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att IT-strategier för integrerade medborgarkontor bör utvecklas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att under försöksperioden pröva samtjänstavtal mellan två eller
flera kommuner och två eller flera allmänna försäkringskassor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det i utvecklingsprojektet för integrerade medborgarkontor
också bör ingå att analysera på vilket sätt administrativa tjänster inom
polisområdet (anmälan om brott, passärenden, hantering av hittegods/förlorat
gods etc.) kan komma att ingå i ett integrerat medborgarkontors service.

Stockholm den 7 april 1997

Inger Davidson (kd)

Åke Carnerö (kd)

Holger Gustafsson (kd)

Ingrid Näslund (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Fanny Rizell (kd)

Tuve Skånberg (kd)

Rolf Åbjörnsson (kd)