med anledning av prop. 1989/90:105 om samordnat flyktingmottagande och nytt system för ersättning till kommunerna, m.m.

Motion 1989/90:Sf56 av Eva Johansson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sf56

av Eva Johansson m.fl. (s)

med anledning av prop. 1989/90:105 om samordnat
flyktingmottagande och nytt system för ersättning till
kommunerna, m.m.

I propositionen föreslås ett schablonbidrag till kommunerna för att täcka
kostnaderna vid flyktingmottagningen. Det är ett bra förslag som ökar flexibiliteten
och ger möjligheter att använda resurserna effektivare.

Förslaget innebär att kommunerna får ett särskilt bidrag för de flyktingar
som på grund av ålder eller handikapp inte bedöms stå till arbetsmarknadens
förfogande.

Dessutom föreslås att kommunerna skall kunna få ersättning för extraordinära
kostnader för flyktingmottagandet.

Det är angeläget att dessa båda ersättningsformer utformas så att kommunerna
stimuleras att ta emot flyktingar som visserligen kan förväntas stå till
arbetsmarknadens förfogande, men där inträdet på arbetsmarknaden kan
förväntas ta avsevärt längre tid än "normalfallet. Det kan röra sig om flyktingar
med stora utbildningbehov, ensamstående föräldrar eller personer
med men av krig och tortyr eller andra handikapp. I de fall där man redan
vid upprättandet av den s.k. individuella introduktionsplanen kan förutse att
tiden fram till dess att personen kan bli ekonomiskt självständig kommer att
bli avsevärt längre än normalt, bör det vara möjligt för kommunerna att få
förlängt statligt stöd. Annars riskerar flyktingar, som har större problem än
normalflyktingen" men ändå förväntas kunna arbeta så småningom, att få
svårt att hitta placeringar i kommunen. Det är angeläget att reformen fortlöpande
utvärderas just från dessa utgångspunkter.

I propositionen föreslås att för anhörig till flykting, som ansökt om uppehållstillstånd
inom två år från det att flyktingen tagits emot i en kommun,
skall ersättning utgå på samma villkor som för flyktingar. Det är ett bra förslag
som ger kommunerna ersättning för en kostnad som växer alltmer. Erfarenheten
är dock att relativt få har etablerat sig så fast i vårt land efter enbart
två år att det är möjligt att ta emot t.ex. åldriga föräldrar. Det visar sig att
det ofta tar betydligt längre tid. Regeln bör därför utvärderas fortlöpande
och en omprövning av tidsramen göras om det visar sig befogat.

Kommuner som tar emot asylsökande i väntan på placering på förläggning
får i dag ersättning för kostnader för asylbidrag, bostad och resa till förläggningen
när det blir aktuellt. Däremot ersätts inte kommunernas kostnader
för t.ex. tolk, olika personalinsatser från socialsekreterare och flyktingsamordnare.

I vissa kommuner uppgår dessa insatser till ansenliga summor. I vart fall i

vissa av storstadskommunerna tar man varje år emot många asylsökande Mot. 1989/90

som i avvaktan på plats vid en förläggning bor hos bekanta, släktingar eller Sf56

på annat sätt. Det bör övervägas hur de kommuner som har en omfattande
sådan verksamhet kan få ersättning för extraordinära kostnader.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förlängt stöd till kommunerna för vissa
flyktingar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i den föreslagna utvärderingen ägna särskilt intresse
åt frågorna om särskilt utsatta flyktinggruppers möjligheter till
kommunplacering och tvåårsregeln för ersättning till kommunerna
för anhöriga,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till kommuner med extraordinära kostnader
för asylsökande.

Stockholm den 15 mars 1990

Eva Johansson (s)

Sylvia Pettersson (s) Anita Johansson (s)

Hans Göran Franck (s) Erkki Tammenoksa (s)

9