Kravet på skogsbruksplaner

Motion 1992/93:Jo305 av Chris Heister (m)

Skogsvårdslagen är en av Sveriges främsta
förmyndarlagar. Denna lag reglerar skogsbruket in i minsta
detalj. Lagen anger både när och hur skogen skall skötas.

År 1983 infördes en direkt kommandoekonomi för
skogsbruket genom att socialdemokrater och kommunister
drev igenom lagstadgad avverkningsskyldighet och
gallringstvång samt krav på obligatoriska skogsbruksplaner.

Lagen bygger på en djup misstro mot skogsägarna och
att de inte tilltros att själva kunna förvalta sin skog.

Skogsägare har tvingats betala tusentals kronor för att
upprätta skogsbruksplaner, där man förenklat uttryckt
anger de skötselkrav som lagstiftningen ställer på den
enskilde skogsägaren. I planen anges när en avverkning
skall påbörjas och när den skall vara avslutad. Även andra
skötselåtgärder måste redovisas.

En skogsbrukare har naturligtvis intresse av att planera
sitt skogsbruk över en längre tid för att få ekonomi i sin
verksamhet. För det behövs det naturligtvis inte några
lagstadgade skogsbruksplaner. Tidigare kunde
skogsbrukarna -- på helt frivillig basis -- exempelvis
konsultera skogägarföreningarna om de ansåg att de
behövde hjälp med planering av sitt skogbruk.

Det är angeläget att se till att skogsbruket befrias från
onödig detaljreglering och byråkrati. Jag anser att det är
rimligt och rätt att låta skogsägaren själv bestämma när och
hur skogen skall brukas, i synnerhet med tanke på att den
enskilde skogsbrukaren ofta har god kunskap och stort
engagemang då det gäller skogsvård.

En avreglering minskar byråkratin, skogsägarna får
bestämma i stället för skogsmyndigheternas tjänstemän. En
avreglering gynnar naturen; flera brukningsmetoder skulle
tillåtas och skogsbruket skulle bli mer mångfasetterat.

Under förra riksmötet hänvisade jordbruksutskottet
förslag om avreglering av skogsvårdslagen till den då
sittande skogspolitiska kommittén. Kommittén lade i höstas
fram sitt betänkande, vilket på några viktiga punkter
föreslår ändringar i skogsvårdslagen. Gallringstvånget och
kalavverkningskravet skall försvinna, enligt kommitténs
förslag.

Däremot innehåller inte den skogspolitiska kommitténs
förslag någon stor bättring när det gäller tvånget på
redovisning av skogsinnehavet. Dagens krav på
skogsbruksplaner försvinner inte utan skall ersättas av krav
på ''tillståndsredovisning'', enligt följande förslag till
ny 31 § i skogsvårdslagen.

För varje brukningsenhet skall finnas en redovisning av
skogens tillstånd på enheten. Redovisningen skall upprättas
enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer och skall innehålla
uppgifter om skogens tillstånd såsom markens
produktionsförmåga samt skogens utvecklingsstadium,
trädslagssammansättning och täthet.

Ovanstående lagförslag på tillståndsredovisning är
tyvärr än mer detaljerat och omfattande än dagens
skyldighet att upprätta skogsbruksplan. I dag har små
skogsägare tvingats betala, utöver alla andra skatter och
avgifter, 4 000--5 000
kronor för att få en skogsbruksplan upprättad. Det
är en stor summa pengar för en liten skogsägare, allra helst
om han har en skog som inte ger avkastning mer än vart
tionde till tjugonde år. Kommittéförslagets krav på
tillståndsredovisning garanterar ingen förbättring av detta
förhållande.

Det är angeläget att vi får en skogsvårdslag som minskar
byråkratin på skogsbrukets område. Alla detaljregler på
skogsbrukets område måste avskaffas. Detta gäller även
kravet på skogsbruksplan och tillståndsredovisning.
Myndigheterna skall endast kunna ställa krav på
skogsägaren när det gäller att trygga en långsiktig
naturhänsyn i skogsbruket.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skogsbruksplaner och
tillståndsredovisning.

Stockholm den 25 januari 1993

Chris Heister (m)