Fristående skolor

Motion 1998/99:Ub252 av Gunnar Goude m.fl. (mp)

Bakgrund

Under den gångna mandatperioden har riksdagen beslutat
om en friskolereform, utarbetad i samverkan mellan
Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Historiskt sett har
inställningen till friskolor varit en typisk höger-vänster-
fråga. De borgerliga partierna för och de socialistiska mot
det privata initiativet och de fria marknadskrafterna å ena
sidan och det gemensamma ansvaret och planhushållningen
å den andra. Den gröna ideologin representerar ett alternativ
där stort utrymme krävs både för det privata initiativet och
det gemensamma ansvaret inom områden som skola och
vård.

För Miljöpartiet var det naturligt att eftersträva en friskolereform där
samhället tar ansvar för att barnens rätt till likvärdig skolgång garanteras
samtidigt som mångfald och valfrihet stimuleras genom att öppna upp för
individuella initiativ. Ett barn skall ha samma bidrag för sin skolgång oavsett
om det går i en kommunal skola eller i en fristående skola. Samhällets
resurser för barns skolgång skall fördelas med hänsyn till skillnader i barns
behov. Friskolorna skall behålla sin pedagogiska frihet men kunna arbeta
under samma ekonomiska villkor som de kommunala skolorna. Skolverket
och inte kommunerna skall ansvara för såväl tillståndsgivning som tillsyn av
friskolorna.

Miljöpartiets uppgörelse med Socialdemokraterna 1996 om en friskole-
reform uppfyller i allt väsentligt Miljöpartiets krav. Den nya lagen har nu
gällt i ett år och resultatet av reformen kan redan skönjas i de uppföljningar
som just sammanställts.

När beslutet togs om friskolereformen framfördes från borgerligt håll
farhågan att inga nya friskolor skulle våga starta och att kommunerna skulle
sätta stopp för bidragsrätten. Verkligheten blev i stället att antalet nya
friskolor har ökat med ca 25 procent redan under första året och i endast två
fall har Skolverket avslagit en ansökan om bidragsrätt. Tabellen nedan visar
inriktningarna hos de 74 nya fristående grundskolor som Skolverket godkänt
under året.

Skolornas inriktning
Antal godkända
Allmän
27
Konfessionell
11
Språklig
7
Waldorf
4
Skoldaghem
4
Musik
4
Praktisk-estetisk
4
Ur och Skur
3
Freinet
2
Emilia
1

Därutöver har under året godkänts 14 nya fristående
gymnasieskolor, 5 särskolor samt 1 gymnasiesärskola.

I samband med beslutet om en ny friskolereform spreds många felaktig-
heter (bl.a. av de borgerliga partiföreträdarna) om reformens innehåll och
effekter. De speciella svårigheter som uppstod genom denna felinformation
till kommuner och allmänhet och erfarenheterna från föregående
skolreformer ledde till att en särskild uppföljningskommitté, FRIST, tillsattes
med uppdraget att granska framför allt kommunernas sätt att sköta anslagen
till friskolorna. Den skulle verka i två år och den första delrapporten är nu
färdig. Av denna rapport framgår att flertalet friskolor under första året med
den nya reformen har fått ökade anslag från kommunerna för sin verksamhet.
I takt med att friskolereformen får genomslag i kommunerna skall
friskolorna nå samma ekonomiska villkor som de kommunala skolorna har.
Friskolorna har redan tagit sig ur den svacka de hamnade i under den tid som
Centerns uppgörelse med Socialdemokraterna om friskolornas finansiering
gällde.

Ett problem, som friskolorna tidigare dragits med, var att de som regel inte
fick ersättning för momsen. Det har nu ändrats drastiskt genom den nya
reformen så att problemet med momsersättningen för det stora flertalet har
lösts. Undantag är några kommuner som ännu inte uppfattat att
momsersättningen är lagligt föreskriven. Tack vare den tydliga lagtexten vad
gäller kommunens åliggande att betala ut momsersättning kommer dessa
brister att kunna åtgärdas.

Genom friskolereformen har en stabil grund lagts för en fortsatt gynnsam
utveckling av fristående skolor. Nu kan arbetet gå in i nästa fas, där det
handlar om att följa upp reformen och stimulera de positiva utvecklingsidéer
som finns bland friskolorna. Man får ta upp och lösa de problem som återstår
eller dyker upp under vägs gång och lyfta fram och ta till vara det som är bra
så att det kan bli till glädje och nytta för andra skolor och komma många
elever till godo. Miljöpartiet har en rad förslag inför detta arbete varav några
nämns i det följande.

Friskolornas
utvecklingsfond

Ett av huvudskälen till att friskolor behövs är att de innebär
ökad mångfald och möjligheter till utveckling och prövning
av nya pedagogiska vägar och undervisningsmetoder. Det är
viktigt att dessa möjligheter stimuleras på ett tidigt stadium,
utan att man därvid inkräktar på skolornas frihet.

En typsituation är när en grupp lärare gemensamt lyckas utveckla
framgångsrika pedagogiska idéer och omsätta dem i praktiken. Typiskt för
sådana tillfällen är att deras verksamhet röner uppmärksamhet från andra
skolor, föreningar, myndigheter etc. Det kommer grupper på besök till
skolan, lärarna får allt oftare inbjudningar till föreläsningar och seminarier
ute i samhället. Det kommer förfrågningar om möjligheten att få tillgång till
undervisningsmateriel. Människor frågar efter dokumentation av metodiken
och de pedagogiska tankarna, etc. En sådan uppmärksamhet är i liten skala
inspirerande men blir efter en tid också betungande i takt med att
aktiviteterna utåt ökar. Den lilla skolan och några få lärare har inte resurser
att vid sidan av skolarbetet klara den andra, utåtriktade uppgiften. Just i
sådana situationer bör det finnas resurser tillgängliga för att stöda lärarna i
deras verksamhet.

Miljöpartiet föreslår att det inrättas en utvecklingsfond för fristående
skolor. Fonden skall ge anslag som stöd för skolor i arbetet att fullfölja och
slutföra framgångsrika verksamheter och beskriva och föra ut resultaten till
gagn för andra elever och lärare. Anslagen kan avse t.ex. medel för
anställande av deltidsvikarier under den tid läraren är ute på en
föredragsturné eller tar emot besöksgrupper. Medel kan erhållas för mång-
faldigande av undervisningsmateriel som efterfrågas av andra skolor eller för
att skriva och trycka beskrivningar av verksamheten, en pedagogisk princip,
metod, etc.

Miljöpartiet föreslår också att motsvarande insatser görs för de kommunala
skolorna men ser klara fördelar med att hålla fonderna separerade, inte minst
för att undvika intrång i friskolornas frihet och oberoende.

Värna glesbygdsskolorna

I friskolereformen finns flera anvisningar införda med syftet
att underlätta bevarandet och starten av nya glesbygdsskolor.
T.ex. lättnader i kravet på att en skola skall ha minst 20
elever. Tyvärr är inte skollagstiftningen rätta platsen att
skapa ekonomiska förutsättningar för stöd till
glesbygdsskolor. Glesbygdsskolorna är i högsta grad en
regionalpolitisk angelägenhet. Miljöpartiet anser att speciella
ekonomiska garantier måste ges för att glesbygdsskolornas
framtid skall säkras. Ansvaret kan inte utan resursförstärk-
ning läggas på små och ofta fattiga glesbygdskommuner. Vi
föreslår att regeringen får i uppdrag att tillsätta en utredning
med den enda uppgiften att föreslå ett tillvägagångssätt som
bäst garanterar glesbygdsskolornas framtid. Uppdraget skall
då avse en ekonomisk lösning med krav om bibehållen hög
kvalitet i elevernas utbildning.

Friskollärarnas utbildning
och fortbildning

Det är oklart om regeringen kommer att tillräckligt
uppmärksamma utbildningsbehovet för de fristående
skolorna. Det handlar dels om de större pedagogiska
inriktningarnas krav på egna utbildningar (Waldorfskolor
och Montessoriskolor i första hand) och dels om de mindre,
enskilda skolornas behov av adekvat lärarutbildning och
fortbildning. Högskoleverket har i uppdrag att utreda
lämpliga former för Waldorfskolornas lärarutbildning och
rapporterar till regeringen i början av november 1998. Vi
förutsätter att regeringen när rapporten avlämnats tillsätter en
arbetsgrupp där representanter för Waldorfskolorna ingår i
syfte att lämna förslag till en adekvat lärarutbildning för
dessa skolor. Miljöpartiet föreslår också att en arbetsgrupp
tillsätts för att utarbeta förslag till hur övriga behov av
lärarutbildning för fristående skolor skall tillgodoses.

Internationella kontaktnät

Svenskt utbildningsväsende har under de senaste åren
öppnats mot yttervärlden och i många avseenden
internationaliserats. IT har möjliggjort kontakter mellan
svenska elever och elever i skolor utomlands inom ramen för
det normala skolarbetet. Men det har också byggts upp en
administration och organisation för internationellt utbyte
mellan svenska skolor och utländska för de kommunala och
statliga utbildningarna. Detta gäller inte minst elev- och
lärarutbytet inom EU:s ram.

För de fristående skolornas framtida utveckling är det viktigt att också de
har tillgång till denna centralt organiserade service och kan deltaga i
internationellt utbyte på samma villkor som andra skolor. Miljöpartiet
föreslår att formerna för denna medverkan redan nu klargörs och att de
fristående skolornas rättigheter fastställs. Detta bör ske i samverkan mellan
Skolverket och friskolornas representanter på uppdrag från regeringen.
Miljöpartiet föreslår en sådan utredning redan till hösten. Internationella
kontakter kommer i framtiden att ha stor betydelse för utvecklingen av
svensk skola. Det är viktigt att inte friskolorna får sämre möjligheter i dessa
avseenden.

Konfessionella skolor bör
uppmärksammas särskilt

Kristna friskolor har en lång tradition i Sverige. Vi har idag
över femtio kristna friskolor. Många har varit verksamma
mycket länge. Vi har också, om än ganska få, katolska och
judiska fristående skolor som varit verksamma under många
decennier. Under senare år har konfessionella skolor blivit
fler och även skolor med annan religiös inriktning har startat.
Dessa skolors plats och funktion i svensk utbildning och i
samhället i stort har diskuterats utifrån olika aspekter, t.ex. i
samband med segregations- och integrationsproblematiken.
Dessa frågor är inte tillräckligt belysta och det är viktigt att
vi får ett bra underlag för den fortsatta diskussionen. De
politiska partierna och olika organisationer har långt ifrån
klarat ut var de står i dessa frågor.

Frågor som rör barnens rätt till fri och allsidig information liksom
föräldrars rätt att välja skola för sina barn, samhällets krav på integration av
invandrare och etniska minoriteters rätt till sin kultur o s v kommer ofta att
framstå som varandra motverkande eller sinsemellan oförenliga mål. Här
finns olösta problem som samhället inte får sopa under mattan för att de är
besvärliga.

Det finns många viktiga frågor att besvara, t.ex. hur har de konfessionella
skolornas verksamhet förändrats genom att gruppen idag är mer heterogen?
Har det inneburit ett steg i ekumenisk riktning? Kan och bör samverkan
mellan dessa skolor och mellan dessa skolor och övriga skolor stödas och
underlättas? Vilka är de etniska skolornas erfarenheter vad gäller ökade
möjligheter till integration? Finns risker för oönskad segregation och hur
undviks i så fall dessa?

Vi tror att det vid sidan om de statliga utredningar och forskningsinsatser
som pågår måste ges ett betydligt större utrymme för deras stämma som
arbetar med eller har sina barn i dessa skolor. Det är naturligtvis av stort
värde att forskare undersöker och beskriver minoriteters ställning i samhället.
Men det är av alldeles speciellt värde i en demokrati att grupperna själva ges
tillfälle att förklara och beskriva och diskutera sin syn på tingens ordning.
Miljöpartiet föreslår att resurser avsätts för att utredningar och förslag kan
tas
fram inom de aktivas egna organisationer. Det finns t ex ett uttalat intresse
för en sådan utredande och belysande insats i samverkan mellan islamska
och kristna friskolor. Regeringen bör ges i uppdrag att efter kontakter med
aktuella organisationer stödja ett sådant arbete ekonomiskt och aktivt verka
för att resultatet av deras verksamheter beaktas och görs tillgängligt som
underlag för den demokratiska process som måste hållas stark och levande
under den tid som vi har framför oss tills de etniska och konfessionella
skolornas ställning i skolväsendet har funnit en stabil och allmänt accepterad
position.

Friskolor och barn med
speciella behov

Barn är olika och har olika behov. Den mångfald som
fristående skolor bidrar till ökar möjligheten för föräldrar att
välja den skola som bäst passar deras barn. Det finns många
fristående skolor som har en pedagogisk inriktning och
metod som är speciellt lämplig för vissa barn. Tydliga
exempel är naturligtvis skolor som specialiserat sig på
undervisning av barn med vissa funktionshinder. Det finns
också friskolor som har visat sig vara väl lämpade att ta emot
elever som varit mobbade eller av andra skäl inte trivts i sin
gamla skola. Vi har exempel på friskolor som specialiserat
sig i en riktning som är särskilt lämplig för elever med
specifika läs- och skrivsvårigheter. Några av dessa skolor har
redan etablerats i sin hemkommun men tyvärr har inte dessa
skolors insatser uppmärksammats tillräckligt.

Miljöpartiet föreslår att Skolverket får i uppdrag att göra en inventering av
friskolor med avseende på verksamhet lämplig för barn med speciella behov
av stöd. Utredningen bör beskriva dessa skolors verksamhet och betydelse
så att olika möjligheter kommer till föräldrars och kommunledningars
kännedom. Det råder brist på kunskap och kompetens inom skolan för att
hjälpa elever med behov av särskilt stöd. Under de närmaste åren bör en
sådan stödverksamhet av god kvalitet byggas upp i hela det svenska
skolväsendet. En förutsättning för att detta skall lyckas är att de skolor som
har utvecklat lämplig pedagogik och metod verkligen stimuleras att fortsätta
och dessutom ges möjlighet att sprida sin kompetens till andra skolor.

Brister som bör åtgärdas

Även om friskolereformen innebär en bra grund för
friskolornas och de kommunala skolornas framtida
utveckling så finns problem som bör rättas till. En del av
problemen är en följd av brister i lagstiftningen. Hit hör t.ex.
det beslut som efter friskolereformen fattades av riksdagen
om tillståndsgivning för fristående förskolor. Här gick
riksdagen på regeringens förslag som bröt den princip som
lagts för tillståndsgivning av grundskolor i mp-s-
överenskommelsen. Nu beslöts i stället att kommunen skall
ge sådant tillstånd och detta utan närmare anvisningar eller
regler för vare sig tillståndsgivningen eller möjligheten att få
ett beslut överprövat eller överklagat. Miljöpartiet
reserverade sig mot beslutet. Vi föreslår att riksdagen
beslutar att om en kommun som har en fristående grundskola
med en viss inriktning (t.ex. en Waldorfskola eller en
Montessoriskola) och en förskola med samma inriktning
(lämplig för de barn som sedan skall fortsätta i den aktuella
grundskolan) önskar starta så skall den automatiskt få
tillstånd.

Under hand som friskolereformen omsätts i praktisk verksamhet så
kommer säkert brister av olika slag, framför allt administrativ-tekniska, att
visa sig. En kritisk granskning av hur förvaltningen fungerar måste ske
kontinuerligt. Ett sådant problem utgör reglerna för finansiering av
gymnasier med elever från olika kommuner och program. Här vållar
riksprislistan problem. Den behöver ses över men även själva principen för
avgiftshanteringen bör förbättras. Skolverket bör få i uppdrag att se över och
föreslå förbättringar.

Friskolornas situation förbättras i takt med att den nya lagens innehåll och
intentioner blir kända i kommunerna. Informationsarbetet måste dock
fortsätta ytterligare. Den arbetande uppföljningskommittén har en viktig
uppgift även nästa år. Även om flertalet kommuner har tagit till sig de nya
reglerna så bör informationsarbetet fortsätta på bred front.

Underlätta finansieringen i
initialskedet

Det ställs stora krav på dem som skall starta en fristående
skola, men det finns hinder som inte är nödvändiga och inte
gagnar utvecklingen. Ett exempel är svårigheterna att få en
finansiering av de nödvändiga investeringar som måste göras
för att starta skolan. Lokalkostnader och kostnader för
inredning m m är ofta stora. I många fall får föräldrarna gå in
med borgen för att via banklån finansiera investeringarna. En
av orsakerna till svårigheterna är att det inte finns någon
samordning mellan kommunens, bankens och Skolverkets
handläggning så att finansieringsfrågan kan lösas på ett
smidigt sätt utan att tillgång på privat riskkapital skall vara
avgörande. Banken vill gärna att skolan skall vara godkänd
och bidragsberättigad innan lån kan beviljas. Kommunen
intar ofta en avvaktande hållning i ärendet (lokalfrågor,
marktilldelning, samverkansfrågor etc) tills tillståndet och
finansieringen är klara. Skolverket måste göra en bedömning
av om skolan är ett rimligt projekt som kan beräknas bestå
under åtminstone ganska många år framåt i tiden.

Miljöpartiet föreslår att regeringen tillsätter en arbetsgrupp med
representanter för bankväsendet, Kommunförbundet, friskolerörelsen och
Skolverket som får i uppdrag att ta fram lämpliga rutiner för att underlätta
långivning i samband med startande av nya fristående skolor. Förslaget skall
ha formen av överenskommelser om gemensamma rekommendationer till
banker, kommunledningar, Skolverket och friskolor om lämpligt tillväga-
gångssätt vid ansökan och godkännande av banklån för dylika investeringar.
Huvuduppgiften blir därvid att finna en lämplig samordning av handlägg-
ningsrutinerna i syfte att få goda bedömningar inom rimliga tider så att inte
ärenden onödigt försenas eller privatpersoner utsätts för stora ekonomiska
risker eller tunga ekonomiska åtaganden.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt utveckling av fristående skolor.

Stockholm den 28 oktober 1998

Gunnar Goude (mp)

Ewa Larsson (mp)

Matz Hammarström (mp)

Kerstin-Maria Stalín (mp)

Thomas Julin (mp)