Försäljning av fondandelar

Motion 2005/06:Sk367 av Anne-Marie Pålsson och Anne Marie Brodén (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om andelsägarnas rätt att byta fond utan att detta byte ger upphov till några skattekonsekvenser.

Motivering

Allmänhetens intresse för fondsparande har inneburit att fondbolagen har blivit en allt viktigare aktör på marknaden. Före senare tids börsnedgång förvaltades ca 10 procent av det samlade svenska börsvärdet av fondbolag.

Den rättsfigur som den svenska fondlagen skapat – fondbolaget – är emellertid i flera avseenden till nackdel för andelsägaren. Detta gäller särskilt den fördelning av rättigheter som det implicita kontraktet mellan andelsägare och fondbolag/förvaltare ger upphov till. Andelsägarna saknar möjlighet att övervaka förvaltningen av sin placering eller påverka hur rösträtten utnyttjas för de aktier fonden investerat i, dvs. för det kapital andelsägarna äger. I själva verket är det svårt att finna något land, möjligtvis med undantag från Tyskland, som så konsekvent berövat andelsägarna sina rättigheter som Sverige.

Flera metoder kan tillgripas för att stärka andelsägarnas inflytande och undvika intressekonflikter. Den enklaste består i att tillåta andelsägarna att byta fond utan att detta utlöser beskattning av eventuella realisationsvinster. En sådan ordning skulle i praktiken ge andelsägarna goda möjligheter att uttrycka sitt gillande eller ogillande genom att köpa/sälja andelar, dvs. rösta med fötterna.

En sådan ordning skulle också öka konkurrensen på fondmarknaden. Och det behövs.

I dag förvaltas närmare 1 000 miljarder kronor av svenska fondbolag. Förvaltningsavgiften ligger kvar på den nivå som ansågs som konkurrenskraftig i början av 1990-talet när fondmarknaden expanderade snabbt. Denna avgiftsnivå som inte sällan överstiger 1 procent årligen på det förvaltade kapitalet, är långt mycket högre än de nivåer som gäller idag.

Eftersom försäljning av fondandelar utlöser en realisationsvinstbeskattning drar sig många för att omplacera sitt kapital till fonder med en lägre avgift. Fondbolagen kan därmed fortsätta att utan konkurrens skörda stora vinster.

Nuvärdet av den konkurrensbegränsningen ligger i storleken 5 miljarder kronor per år eller lika mycket som förmögenhetsskatten.

Mot bakgrund av vad som ovan sagts bör därför omplacering av fondandelar kunna ske utan att detta utlöser en beskattning av realisationsvinster.

Stockholm den 29 september 2005
Anne-Marie Pålsson (m)	Anne Marie Brodén (m)