Ersättningen till fristående skolor

Motion 2008/09:Ub311 av Fredrik Schulte (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ersättningen till fristående skolor.

Motivering

Skollagens 8 a § tillkom i syfte att stärka de fristående skolorna i förhållande till kommuner med politiska majoriteter med negativ inställning till friskolor. Styrkeförhållandet mellan kommuner och nystartade friskolor ansågs helt enkelt vara i obalans, där kommunerna tidigare med relativt enkla medel kunde sätta press på friskolor på ett sätt som försvårade deras förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Genom att stipulera ett regelverk som angav att ersättningen till friskolor i första hand skall utgå enligt samma principer som för den kommunala skolan och i andra hand uppgå till det belopp som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämt (idag Skolverket) har föreskrivit, skulle friskolornas position stärkas och ett större mått av konkurrensneutralitet med de kommunala skolorna uppnås. Lagstiftningen har dock inte anpassats efter de senaste årens utveckling med alltfler friskolor. Andelen friskolor växer och i vissa kommuner är snart de kommunala skolorna i minoritet. I vissa fall tillhandahåller inte längre kommunen några av de mest populära nationella programmen i kommunal regi. Detta antingen beroende på att den kommunala skolan konkurrerats ut av friskolor, eller till följd av att kommunala skolor knoppats av och tagits över av personalen. I dessa situationer finns inte längre kommunala referensobjekt, vilket innebär att regeringens bestämmelser om ersättning som idag regleras av den s.k. riksprislistan per automatik gäller.

Om den kommunala och fristående verksamheten tidigare bedrevs till en lägre kostnad än den ersättning som anges i riksprislistan, får detta som konsekvens att ersättningen automatiskt höjs i nivå med regeringens bestämmelser. Detta kan medföra att kommunens kostnader för utbildningsverksamhet ökar eller minskar drastiskt bara över natten. Detta är inte rimligt då det innebär att fristående skolor kan se sina intäkter öka eller minska på ett omotiverat sätt som inte står i relation till en kostnadsökning/kostnadssänkning eller politiskt beslutade nysatsningar/besparingar. Därför bör lagen göras dispositiv för att möjliggöra för kommunerna att lämna ersättningen på tidigare nivå.

Även om avknoppningar och nedläggningar av kommunala skolor som inte klarar konkurrensen med friskolor är känsliga frågor, måste det vara möjligt för varje enskild kommun att ta ställning till dessa och andra dylika frågeställningar på ett rimligt sätt. Det är en del av det kommunala självstyret. Detta gäller i synnerhet i situationer när kommunala skolor konkurreras ut av fristående utförare. Att fortsätta bedriva en ineffektiv och dålig skolverksamhet är inte rimligt när bättre alternativ står till buds. I sådana situationer måste ekonomiskt och utbildningsmässigt ansvarstagande beslut premieras, inte straffas ut. Om en kommun kan spara pengar på att lägga ned en dåligt fungerande och impopulär kommunal skola, bör ett sådant beslut inte hindras av att kommunen inte kan skriva ett avtal med de kvarvarande friskolorna om att inte höja ersättningen på ett omotiverat sätt. Dagens ordning uppmuntrar till ett ineffektivt hushållande av skattemedel. Skulle en kommun under liknande omständigheter som beskrivs ovan överlåta till en annan kommun att tillhandahålla skolverksamhet gäller full avtalsfrihet. Samma spelregler bör råda i relationen mellan kommun och friskolor. Därför borde lagstiftningen göras dispositiv så att en kommun och en fristående skola i ett läge då kommunens egen utbildningsverksamhet antingen läggs ned eller tas över av personalen fortsatt kan bedrivas till samma kostnad.

Stockholm den 2 oktober 2008

Fredrik Schulte (m)