Den framtida handikappolitiken

Motion 2000/01:T427 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i lag om
färdtjänsten och lag om riksfärdtjänst enligt vad i motionen anförs om en
bättre anpassning till den resandes behov.

2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om
funktionshindrade kvinnors utsatta situation enligt vad i motionen anförs
om behovet av en kartläggning och förslag till åtgärder.1
3.
1 Yrkande 2 hänvisat till SoU.

2 Inledning

Kvinnor och män med funktionshinder har funnits i alla kulturer och alla
tider och kommer alltid att finnas. Det är samhällets ansvar att se till att
alla medborgare på ett självklart sätt skall vara fullt delaktiga i
samhällslivet. Människor med funktionshinder skall kunna ingå i
samhällsgemenskapen med samma rättigheter och möjligheter som
människor som inte är funktionshindrade. Den grundläggande tanken är
att alla människor är jämlika och har rätt till sina liv, sin personlighet och
till personlig integritet. Vänsterpartiet har samverkat kring proposition
1999/2000:79 Från patient till medborgare och avser att ta fullt ansvar för
att vidareutveckla de förslag som finns i propositionen samt i
socialutskottets betänkande med anledning av denna proposition.

De handikappolitiska målen om full delaktighet och jämlikhet måste
förankras i hela samhället. För att i grunden förändra attityderna till
människor med funktionshinder krävs det kraftfulla politiska initiativ. Det är
riksdagens och regeringens uppgift att forma en politik som innebär att
personer med funktionshinder inte utestängs från delaktighet och inflytande i
olika sammanhang på grund av att de har ett funktionshinder eller för att de
inte får de insatser de har rätt till enligt domstolsbeslut. Ytterst handlar det
om
hur samhället ser på funktionshindrade kvinnor och män och på
handikappolitik.

I proposition 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell
handlingsplan

för handikappolitiken beskrivs hur samhället som kollektiv skall bemöta
funktionshindrade och detta uttryckas i lagstiftning, allmänna värderingar,
programförklaringar, tillgänglighetsåtgärder, resurstilldelning etc. Kvinnor
och män med funktionshinder skall inte längre behöva uppleva att de är
misstrodda, kontrollerade och ifrågasatta.

3 Många utredningar tillsatta

Regeringen har tillsatt en rad utredningar som skall se över och komma
med förslag för att undanröja problem för funktionshindrade. En
utredning pågår om hur kommuner och landsting skall samverka när det
gäller hjälpmedel. Regeringen skall tillsätta en utredning som skall se
över och komma med förslag till hur hjälpmedelsförsörjningen skall
utformas för studerande med funktionshinder. Enligt budgetpropositionen
överväger också regeringen att belysa hur senare års tekniska utveckling
kan komma vissa grupper av funktionshindrade till del. Det gäller då i
första hand hörsel- och synskadades möjlighet att få tillgång till ny teknik.
Vänsterpartiet avvaktar dessa utredningar och lägger därför inga separata
förslag i denna motion.

När det gäller bilstödet har Riksförsäkringsverket (RRV) utrett frågan.
RRV har konstaterat att bilstödet är värdefullt för funktionshindrade och att
tillgång till bil ger större frihet och flexibilitet jämfört med färdtjänsten.
Frågan om bilstödets utformning bereds nu i Regeringskansliet och vi
avvaktar regeringens förslag till hur bidragssystemet skall utformas i
framtiden. I en annan utredning ligger frågan om att höja åldersgränsen för
förtidspensioneringar från nuvarande 16 år till 30 år. Nuvarande gräns medför
att många unga med funktionshinder aldrig kommer in på arbetsmarknaden.
Vänsterpartiet avvaktar även i denna fråga den beredning som pågår inom
Regeringskansliet. Vänsterpartiet har tidigare lagt förslag om att Skolverket
skall få i uppdrag att se över hur skolorna följer läroplanens bestämmelser om
yrkesförberedande insatser när det gäller funktionshindrade. Frågan har ännu
inte behandlats av riksdagen. Vänsterpartiet avvaktar behandling och lägger
därför inte något nytt förslag i denna motion.

Vänsterpartiet har, tillsammans med andra partier, även initierat en
utredning för att få en fördjupad bild av funktionshindrades levnadsvillkor,
ekonomi etc. I utredningsuppdraget ingår också att analysera om det finns
skillnader när det gäller funktionshindrade kvinnors och mäns situation.

Vägverket kommer i december nästa år att avge en slutrapport över
situationen inom färdtjänsten. I denna skall kommuner, landsting och
färdtjänstanordnarna redovisa vilka problem som föreligger. Trots att
utredning pågår kommer Vänsterpartiet att föreslå förändringar i
färdtjänstlagen. Vägverkets utredning skall vara klar i december 2001, och ett
förslag torde därför inte komma från regeringen förrän tidigast hösten 2002.
Detta anser vi tar för lång tid och vi bedömer att en översyn och möjligheter
till justeringar i färdtjänstlagarna kan göras mera skyndsamt.

4 Färdtjänsten

Trots pågående utredningar om färdtjänsten anser Vänsterpartiet att det
redan nu är möjligt att göra justeringar i färdtjänstlagen som underlättar
för brukarna. Färdtjänsten utgör alltjämt många funktionshindrades enda
möjlighet att företa lokala resor och det känns inte rätt att avvakta
förbättringar i flera år. Den kollektiva trafiken är ännu inte tillgänglig för
t.ex. rullstolsburna annat än i mycket begränsad utsträckning och det
kommer att dröja innan den kan sägas vara till för alla.

De resvaneundersökningar som görs med jämna mellanrum visar att
svensken i genomsnitt ökar sitt resande för varje år. Studier av dem som är
beroende av färdtjänst visar på en motsatt utveckling. Detta leder till att
dessa
grupper avlägsnar sig från det handikappolitiska målet om full delaktighet.

Resandet minskar av två huvudsakliga skäl. Det första skälet är
huvudmännens komplicerade beställningsrutiner och regelsystem, vilket
innebär att man inte kan skaffa sig en överblick över sina resor. Beställda
fordon kan utebli eller vara kraftigt försenade. Förseningarna uppstår till stor
del genom det samresesystem som tillämpas i många kommuner.

Det andra skälet till att resandet minskar är att kostnaderna höjts genom att
färdtjänstens huvudmän är fria att sätta priserna. I kollektivtrafiken däremot
används olika former av prisnedsättning för att stimulera resandet.

8 § lag om färdtjänst behöver förtydligas så att det framgår att tillståndet
även omfattar en ledsagare och inte kan tolkas på något annat sätt. Även i 6 §
lag om riksfärdtjänst behövs samma förtydligande, så att ledsagaren omfattas
av lagen.

Vidare behöver en ändring göras i 9 § lag om färdtjänst. Den är nu
utformad så att den ger kommunerna möjlighet att begränsa antalet resor till
en tur och retur-resa per vecka, något som innebär en kraftig begränsning i
relation till andra medborgares resande. När färdtjänstresenärer överklagat
kommunens färdtjänstbeslut till förvaltningsdomstol har
begränsningsmöjligheten gjort att domstolen kunnat bedöma kommunens
beslut som skäligt och därför inte ändrat det.

Slutligen anser vi att det i lagen skall finnas en regel om att beslut om vem
som skall ha rätt till färdtjänst skall anses som myndighetsutövning och inte
kunna överlåtas på trafikhuvudmannen. Vi anser att denne inte besitter
nödvändig kompetens för att fatta dessa beslut.

Mot bakgrund av ovan redovisade problem föreslår Vänsterpartiet
justeringar i färdtjänstlagarna så att dessa bättre anpassas till den resandes
behov. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5 Funktionshindrade kvinnors och flickors
utsatthet

Våld mot kvinnor och barn är det yttersta uttrycket för kvinnors
underordning. Problemet existerar överallt. Det är ett våld som ständigt
pågår, både i det offentliga och det privata rummet. Kvinnors och barns
utsatthet för mäns våld, antingen det är misshandel, sexuella trakasserier,
våldtäkt eller incest, måste angripas som det samhällsproblem det är,
samtidigt som man ser individerna bakom.

Det råder en stor tystnad kring våld och sexuella övergrepp mot
funktionshindrade kvinnor. Frågan är i det närmaste tabu. Att ha ett
funktionshinder innebär ofta att man i olika situationer blir beroende av andra
människor. Detta beroende kan leda till kränkningar. Både män, barn och
kvinnor kan råka ut för våld när de är i en sådan beroendesituation, men det
specifika för flickor och kvinnor är att våldet ofta är sexualiserat.

Vissa funktionshinder gör kvinnor mer utsatta än andra. En synskadad eller
rörelsehindrad kan ha svårt eller helt sakna möjlighet att skydda sin kropp, fly
och på annat sätt avvärja faror. Det kan också vara så att sexuella övergrepp
kan vara orsaken till ett funktionshinder. Ett övergrepp under barnaåren kan
ge upphov till psykiska svårigheter. Det finns studier som visar att mer än 70
procent av alla kvinnor som kommer i kontakt med psykiatrin har varit utsatta
för sexualiserat våld under sin uppväxt.

Vad vi känner till finns inga svenska studier om våld och sexuella
övergrepp mot funktionshindrade kvinnor. Däremot har vi funnit en norsk
undersökning i vilken 22 funktionshindrade kvinnor intervjuats om sitt liv och
då berättat om övergrepp. Sex av dem hade varit utsatta för sexuella
övergrepp, några för "nästanvåldtäkter" och otillbörlig beröring. Övergreppen
utfördes mest av män som kvinnorna var beroende av. Det handlade i inget
fall om kvinnans egen sexualitet, utan om makt och om hur människor
värderas. Övergreppen blir en del i en hierarkisk maktfördelning mellan män
och kvinnor, unga och äldre, personer med och utan funktionshinder eller
mellan anställda och personal.

För Vänsterpartiet är det viktigt att belysa funktionshindrade kvinnors
utsatthet, så att alla blir medvetna om att problemet existerar och
motverkande insatser kan göras.

Kvinnans möjligheter att sätta gränser och skydda sin personliga integritet
är viktig. Det handlar om rätten och möjligheten att bestämma över sin egen
kropp, sätta egna gränser och att få respekt för ett nej.

Förutom att utreda omfattningen av olika former av våld mot
funktionshindrade kvinnor borde en rad relativt enkla åtgärder kunna vidtas
till skydd för kvinnan. Det kan handla om överfallslarm, särskild information
till anställda eller hur polis och rättsväsende skall kunna göras mer observanta
på problemet.

Vänsterpartiet vill att en bred undersökning genomförs för att i möjligaste
mån kartlägga våld och sexuella övergrepp mot funktionshindrade kvinnor.
Huvudansvaret för en sådan utredning bör läggas på
Handikappombudsmannen. Handikapprörelsen, Brottsförebyggande rådet,
Socialstyrelsen, Kvinnojourerna och Rikskvinnocentrum är självklara
experter i en sådan utredning. Detta anser vi att riksdagen ska ge regeringen
till känna.

Stockholm den 30 september 2000

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Stig Eriksson (v)

Owe Hellberg (v)

Berit Jóhannesson (v)

Tanja Linderborg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Lena Olsson (v)