Bilbeskattning

Motion 2004/05:Sk260 av Staffan Danielsson och Jan Andersson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ändrad bilbeskattning för enskilda näringsidkare.

Motivering

Sverige måste ha enkla och fungerande regler för inte minst beskattningen av småföretagen, regler som upplevs som rimliga och förutsägbara och som går att följa med rimliga administrativa insatser.

Sverige ska inte ha regelverk som kräver orimligt omfattande rutiner för att följa, och som ändå kan utlösa plötsligt ökad skatt på flera tiotusentals kronor trots att inga felaktigheter begåtts. Därför måste nuvarande regler för småföretagens bilkostnader och deras fördelning mellan användning i företaget och till viss privat körning ändras. En återgång bör ske till de enklare och fungerande regler som gällde före 1991 års skattereform.

Om en bil ägs och används (är ett inventarium) i enskild näringsverksamhet får alla kostnader dras av i verksamheten. Detta är rimligt. Om man skulle utnyttja bilen också för privata ändamål ska till beskattning tas upp ett motsvarande förmånsvärde. Detta är också rimligt.

Äger en företagare en bil privat och den till dels efter förd körjournal används även i företaget erhålls avdrag med endast 16 kr/mil. Detta är inte rimligt eftersom den faktiska milkostnaden är den dubbla eller tredubbla, principen om en företagares rätt att fullt ut dra av sina kostnader bryts härmed.

En företagare kan alltså välja att låta bilen ingå i företaget. Används den endast i ringa omfattning privat får alla faktiska kostnader dras av. Bevisbördan för detta ligger på företagaren genom att en detaljerad körjournal måste föras. Varje körning ska dokumenteras med uppgift om mätarställning, körsträcka, resmål och resans syfte. Detta medför en stor och tidskrävande byråkrati och är svårt att få att fungera. Minsta ofullständigheter kan vid kontroll resultera i ökade skatter på flera tiotusentals kronor samt skattetillägg. På intet sätt utesluts fusk, den som vill kan säkert konstruera många fiktiva resor.

Väljer istället företagaren att äga bilen privat, strider detta dels mot huvudprincipen om att bilen bör ägas i företaget, därtill medges endast hälften eller mindre av den verkliga kostnaden i avdrag.

Dagens system innebär orimliga tröskeleffekter, stor byråkrati och godtyckliga risker för stora ökningar av skatten, eller att avdragsrätten för faktiska bilkostnader begränsas till endast 30-50 % av dessa.

Det här är en helt otillfredsställande situation för ett samhälle som behöver fler småföretagare mer än kanske något annat, företagare som kan koncentrera sig på att utveckla sitt företag på marknaden. Dagens bilkostnadsregler för enskilda näringsidkare måste därför ändras.

Argumenten när dagens system infördes var dels "förenklingsskäl" (!!), dels försök till likformighet med lönebeskattningen. Som framgått är dagens system inte alls enkelt - tvärtom -, och det finns fortsatta skillnader mellan löntagare och näringsidkare (renodlad förmånsbil inte möjlig, ej heller renodlad privatbil).

Om inte bevisbördan ändras eller beviskraven sänks måste dagens ordning ändras så att de regler som gällde före 1991 återinförs, dvs att företagets totala bilkostnader fördelas efter verklig eller uppskattad milåtgång mellan tjänste- respektive privat körning. Genom detta undviks dessa orimliga tröskeleffekter och regelsystemet förenklas.

Vid körning med privat bil i företaget måste också avdrag medges med faktiska milkostnader, inte med enbart 16 kr/mil. Av förenklingsskäl kan övervägas en högre schablon (kanske ca 32 kr/mil) baserad på samtliga kostnader. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Stockholm den 20 september 2004
Staffan Danielsson (c)	Jan Andersson (c)