Begränsningar vid pensionsförsäkringar

Motion 2007/08:Sk240 av Magdalena Andersson och Jan-Evert Rådhström (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ta bort begränsningar av förmånstagare till pensionsförsäkringar.

Motivering

Alltfler sparar för sin pension i olika försäkringar. I takt med att alltfler människor också under arbetslivets gång har olika arbetsgivare som har olika system för att säkra sina anställdas pensioner förändras situationen. En person som haft flera olika arbetsgivare inom olika sektorer kommer att få sin pension från många olika system.

I inkomstskattelagen finns bestämmelser som reglerar vilka som får komma i fråga som förmånstagare till en pensionsförsäkring. Reglerna gäller såväl privata försäkringar som tjänstepensionsförsäkringar. I dagsläget är det make, maka, sambo och barn samt makes eller sambos barn. Uteslutna är således barnbarn, syskon, syskonbarn m.fl. Samtidigt sker förändringar i familjebildningen. Den traditionella kärnfamiljen är inte längre den dominerande bilden, utan nya konstellationer uppstår. Dessutom har människor från andra kulturer med andra familjetraditioner än de snävt svenska, flyttat till Sverige och arbetar och lever här. Detta gör att reglerna för pensionssystemen måste anpassas till den verkligheten.

Nuvarande regler innebär en kraftig inskränkning av vissa medborgares frihet. Som exempel kan ensamstående utan barn inte sätta in någon förmånstagare, vilket med tanke på att det rör sig som ett privat sparande är helt orimligt. Dessutom kan reglerna innebära att försäkringstagaren får låta pengarna gå vidare till sambons barn, men inte till egna barnbarn eller till syskonbarn om det egna barnet avlidit. En ytterligare orimlig konsekvens är att pengarna försvinner in i försäkringskollektivet i de fall godkända förmånstagare saknas.

Utgångspunkten från lagstiftarnas sida att pensionen i första hand ska tillfalla den försäkrade och i andra hand den eller de som av sin försörjning kan vara beroende av den försäkrade. Vår bestämda uppfattning är att staten inte ska ha synpunkter på vem som ska vara förmånstagare utan detta ska, utan inskränkningar, vara upp till försäkringstagaren. Hennes eller hans relation till familj och övrig släkt – vilka som kan vara beroende av vem – kan inte vara överprövat av svensk lag, det måste vara den enskilde själv som gör den bedömningen.

En översyn av inkomstskattelagen i syfte att ta bort begränsningarna av förmånstagare till pensionsförsäkringar som finns i inkomstskattelagen bör därför göras.

Stockholm den 28 september 2007
Magdalena Andersson (m)	Jan-Evert Rådhström (m)