Ansvarig arbetsledare enligt byggnadsstadgan

Motion 1982/83:828 Christer Eirefelt

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

12

Motion

1982/83:828

Christer Eirefelt

Ansvarig arbetsledare enligt byggnadsstadgan

Reglerna om ansvarig arbetsledare i 61 § byggnadsstadgan är inte
tillfredsställande. Genom en ändring så att den ansvarige arbetsledarens
ansvar överförs på företaget bör man bl. a. kunna minska byggnadsnämndens
kostnader för kontroll samtidigt som det blir klarare ansvarsförhållande
mellan konsumenten/beställaren och den som utför arbetet. Den enskilde
arbetsledaren slipper ett personligt ansvar som enligt normala skadeståndsregler
borde ligga på företaget.

Frågan om ansvarig arbetsledare har behandlats i betänkandet Ny planoch
bygglag, SOU 1979:65, 66. Där anges att systemet med ansvarig
arbetsledare har fungerat i stort sett tillfredsställande. Enligt min uppfattning
behandlades emellertid inte denna fråga tillräckligt i betänkandet.

Vid entreprenader förekommer att den ansvarige arbetsledaren slutar
under pågående arbete med projektet. Detta sker ofta utan att denne i
vederbörlig ordning avsäger sig ansvaret för entreprenaden och ny ansvarig
arbetsledare utses. Samma problem uppstår vid ansvarig arbetsledares
sjukdom eller frånvaro på grund av exempelvis värnpliktstjänstgöring. Även
om några praktiska problem sällan uppstår eftersom kompetensen finns hos
företaget som utför arbetet, är förhållandet ur juridisk synpunkt emellertid
otillfredsställande.

Det kan också, utifrån den enskilde ansvarige arbetsledarens synvinkel,
synas tveksamt att denne skall bära ett särskilt personligt ansvar för att
normer och bestämmelser uppfylls och därmed riskera böter. Mer i linje med
arbetsgivarens principalansvar, som innebär att han är ansvarig för
handlingar som den anställde utför, vore att även arbetsledaransvaret föll på
företaget. Det rent personliga ansvaret torde inte heller ha större preventiv
verkan mot byggfel och brott mot normer och bestämmelser än ett ansvar
knutet till företaget.

Byggnadsnämnderna har f. n. att kontrollera att ett stort antal ansvariga
arbetsledare har tillräckliga kvalifikationer. En övergång till ett system med
ansvariga företag skulle medföra en betydande minskning av denna kontroll.
Resurser skulle kunna frigöras till andra arbetsuppgifter. Detta är av stor
betydelse inte minst om man beaktar nuvarande kommunalekonomiska
läge.

Särskilt inom WS-branschen har man uppmärksammat problemen i
anslutning till systemet med ansvarig arbetsledare. Dessa observerades också
i installationsbranschutredningens betänkande Installationssektorn, SOU
1974:47. Något förslag som effektivt skulle lösa problemen framlades inte.

Mot. 1982/83:828

13

Från VVS-branschens sida har emellertid framförts krav om överförande av
arbetsledaransvaret från enskilda personer till företag.

Ett system liknande det jag föreslår finns redan inom en delbransch av
byggbranschen, nämligen för elinstallationsarbete. Det finns särskilda skäl
för reglerna i elinstallationsförordningen vid sidan av vad som anförts ovan.
Likväl torde det finnas anledning att likartade regler finns i hela branschen.

Med hänvisning till ovanstående föreslår jag att den ansvarige arbetsledarens
ansvar överförs till företaget. Enskilda personer skall således inte kunna
utses som ansvariga arbetsledare. Även fortsättningsvis förutsätts att det
ansvariga företaget ombesörjer att en i normfrågor kompetent person
övervakar varje objekt. Krav på ansvarigt företag skall finnas om det krävs
byggnadslov för arbetets genomförande. Finns krav på specialkompetens t.
ex. genom att VA-installationen i sig kräver byggnadslov - skall det också
finnas ansvarigt företag inom specialområdet.

Vid en ändring av byggnadsstadgan torde undantagsregler erfordras i vissa
fall, t. ex. där en fastighetsägare själv utför byggnadslovskrävande arbete på
sin egen fastighet.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen anhåller att 61 § byggnadsstadgan
ändras så att kravet på ansvarig arbetsledare ersätts med ett
krav på ansvarigt företag som genom anställda eller på annat
sätt har den kompetens som f. n. ställs på ansvarig arbetsledare.

Stockholm den 20 januari 1983

CHRISTER EIREFELT (fp)