angående det moderna skogsbrukets konsekvenser från miljösynpunkt.

Motion 1971:1002 av fru Hambraeus m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1971:1002

6

Nr 1002

av fru Hambraeus m. fl.

angående det moderna skogsbrukets konsekvenser från miljösynpunkt.

Skogsbruket har under senare år genomgått en betydande omdaning.
Det är den ökade mekaniseringen och kravet på bättre ekonomisk lönsamhet
som lett till att det s. k. kalhyggesbruket blivit alltmer allmänt.
Det är billigare att avverka all skog inom ett område på en gång. För
närvarande sker ungefär hälften av all avverkning i form av kalhyggen,
och andelen är i snabbt stigande. På några år har milsvida områden i
Värmland, Hälsingland, Jämtland, Dalarna och norra Norrland kalhuggits.
Kalhyggesbruket börjar också bli mer och mer vanligt i södra
Sverige. Denna utveckling kan förmodligen väntas accelerera då nya
maskiner som både fäller, kvistar och kapar trädet kommer i mer allmänt
bruk. Domänverket använder maskiner av denna typ, s. k. processorer,
för avverkning i vissa skogsområden i Norrland. Ett av de större
privata skogsföretagen har för närvarande fem sådana processorer i drift
och kommer att utöka antalet till 20 inom ett år.

Av hela landets skogsbestånd beräknas den framtida årliga kalavverkningen
bli ca en procent. Eftersom ny skog planteras först efter två
till tre år, kommer ca tre procent av landets skogsarealer att ligga helt
kala. Landskapet kommer dock att vara kalt över betydligt större områden,
eftersom det dröjer många år innan plantorna hinner växa upp
igen.

Kalhyggestekniken kan också påverka klimatet, som blir mycket
extremare vid markytan på kalhyggena. Plantorna som planterats riskerar
också att i högre grad drabbas av frostskador. Vinden gör också
att uttorkningen ökar. Vidare finns det stor risk för dimbildning vid
kalhyggen av den storlek det här är fråga om.

Den tekniska utvecklingen inom skogsbruket har huvudsakligen varit
inriktad på avverkningssidan. Däremot har åtgärder för att mekanisera
föryngringssidan försummats.

Kalhyggestekniken medför också att riskerna för angrepp från skadedjur
ökat. Giftnämnden har hittills givit dispens från DDT-förbudet för
att bl. a. snytbaggen skall kunna bekämpas. Nyplanteringama på kalhyggena
hotar också att kvävas av björk. Därför flygbesprutas stora
skogsområden med Hormoslyr (fenoxisyrorna 2,4,5-T och 2,4-D). Genom
att kalhyggena blir fler och större torde giftanvändningen komma att
öka i stället för att minska, vilket vore önskvärt av naturvårdsskäl.

Mot. 1971:1002

7

Inom vissa former av skogsbruk förs träden till en enda plats där
kvistning och kapning sker. Detta innebär att kvist, barr och topp inte
återförs till marken, vilket på längre sikt leder till att den biologiska
balansen rubbas. Detta kan framtvinga en mera allmän gödsling även
av skogsmark.

Enligt vår mening är det angeläget att vi snarast får vetskap om vilka
konsekvenser ett modernt skogsbruk har för naturen. Frågan bör med
det snaraste bli föremål för utredning. Användandet av olika skadebekämpningsmetoder
bör därvid särskilt beaktas.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs
att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
utredning av det modema skogsbrukets konsekvenser från miljösynpunkt.

Stockholm den 27 januari 1971

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) ERIK GREBÄCK (c)

ELVY OLSSON (c)
i Hölö

PER STJERNSTRÖM (c)

BENGT BÖRJESSON (c)
i Falköping

SVEN ERIC ÅKERFELDT (c)

RUNE TORWALD (c)

MAJ PEHRSSON (c)

EINAR LARSSON (c)
i Borrby