Säkert surfande

Motion 2004/05:Ub393 av Rosita Runegrund (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kunskap om säkert surfande och chattande på Internet införs på läroplanen för grundskola och gymnasium.

Motivering

Internet är ett världsomspännande medium som når ända in i hemmet och får allt större räckvidd i skolvärlden och bland ungdomar. En del av det som finns på Internet kan skada våra barn både på kort och på lång sikt. Pedofiler använder Internet för att sprida barnpornografi och få kontakt med barn i sexuella syften. Detta är dock något som såväl barn som föräldrar alltför ofta inte tänker på. Barn använder sig av Internet som en naturlig mötesplats för att träffa nya vänner. Föräldrarna tycker ofta att det är utmärkt att barnen sitter framför datorn hemma istället för att vara ute på stan. Barnen har ofta även betydligt större kunskap än sina föräldrar om vad Internet är och hur det fungerar.

1998 lanserade Skolverket sitt projekt: IT i Skolan - ITiS. Projektet gick ut på att alla elever skulle ha tillgång till en dator, Internet och egna e-mejladresser m.m. i sin skola. Inom ITiS fördes dock inga diskussioner kring de faror och risker som finns på Internet, endast nätets positiva delar lyftes fram.

Mot denna bakgrund genomförde ECPAT Sverige 1999, i visst samarbete med Skolverket, ett projekt i 18 mellanstadieskolor runtom i landet, som kallades InternetAction. Projektet gick ut på att uppmärksamma mellanstadieeleverna på att det finns personer som söker kontakt med barn på Internet i sexuellt syfte. Eleverna fick lära sig s.k. net smart rules, d.v.s. regler för att minska riskerna att råka illa ut i samband med chattande. Aktuella regler är:

• Berätta aldrig vad du heter, var du bor och var du har för e-postadress.

• Träffa aldrig en chattkompis ensam första gången.

• Svara aldrig på e-post som du inte vet varifrån den kommer.

Reglerna trycktes på musmattor, affischer, skärmsläckare och i en skrift som distribuerades till skolorna och eleverna. Efter projektets genomförande gjordes en utvärdering, som visade att 91 % av eleverna ansåg att de fått större kunskap och lärt sig att vara mer försiktiga på Internet. Projektet överlämnades därefter till Skolverket och Utbildningsdepartementet, som dock inte har använt det på något sätt. Projektet finns dock med i svenska regeringens handlingsplan mot kommersiell sexuell exploatering av barn, november 1999, i vilken det står att materialet från InternetAction skall användas och spridas så att fler elever får del av budskapet. Detta har dock inte genomförts.

Även i regeringens proposition nr 1999/2000:86 "Ett informationssamhälle för alla", nämner regeringen särskilt InternetAction-kampanjen i det avsnitt som rör skydd av barn. I riksdagsbeslutet med anledning av denna proposition sägs att "regeringen skall utöver nationella åtgärder aktivt delta i det internationella arbetet för att skapa ett gott skydd för barn i en globaliserad medievärld".

I Sverige har det under de senaste åren förekommit ett antal rättsfall och skriverier i tidningar om ungdomar, framför allt flickor, som har blivit sexuellt utnyttjade efter att ha träffat chattkompisar, som har visat sig vara någon annan än han/hon utgett sig för på Internet. Även gynekologer har varnat om att de sett ett ökat antal flickor med söndertrasade underliv, just efter att ha träffat en s.k. chattkompis.

Många av barnen som blivit sexuellt utnyttjade och samtidigt utnyttjade i barnpornografi säger att det fysiska övergreppet går att rehabilitera, det kan man lära sig leva med, men vad som är betydligt svårare att komma över är att övergreppen finns dokumenterade. Ofta har materialet spritts på Internet, där det med all sannolikhet aldrig kommer att försvinna. Det sistnämnda kan leda till att barnet, när det kommer upp i tonåren, isolerar sig och inte vågar gå utanför dörren av rädsla för att möta någon som sett övergreppet på Internet. I förlängningen kan detta leda till att barnet försöker begå självmord.

Den ökade mängden av pornografi på Internet har dels bidragit till en ökad sexualisering i samhället, dels till att delar av sexualiteten som tidigare skedde i hemmet eller rent av var direkt förbjudet normaliserats och numera exponeras på Internet. Unga flickor lägger exempelvis ut bilder på sig själva på Internet, som sedan betygsätts av allmänheten, utan att inse riskerna. Denna typ av webbsidor i likhet med chattsidor attraherar personer som är intresserade av att utnyttja barn sexuellt och i barnpornografi. Det är inte ovanligt att också denna typ av bilder kan dyka i andra sammanhang på pornografiska webbsidor genom fotomontage.

Användningen av datorer i skolarbetet är alltmer frekvent, och det är därför av yttersta vikt att skolan tar sitt ansvar och informerar eleverna om de faror som är förknippade med Internet. Information om barns säkerhet på Internet bör därför vara obligatoriskt och föras in på läroplanen. Genom ökad kunskap om riskerna med Internet kommer med största sannolikhet färre barn att bli sexuellt utnyttjade.

Stockholm den 4 oktober 2004

Rosita Runegrund (kd)