Idrott och hälsa på gymnasieskolan

Motion 2000/01:Ub311 av Inger René och Inga Berggren (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utvärdering av kostundervisningen i kärnämnet Idrott och
hälsa.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om undervisning i kost och hälsa i gymnasieskolan.

Motiv till vårt förslag

Hemkunskapsämnet infördes i den svenska skolan för snart hundra år
sedan. Skälet var familjeekonomiskt. När Sverige i slutet av 1800-talet
industrialiserades flyttade familjer från landsbygden till staden. Både man
och hustru arbetade utanför hemmet. Utrymmet för barnen att lära sig
hushållning krympte. För att ersätta den minskade kunskapsöverföringen
började flickor att undervisas i hemkunskap. Helt enkelt med syftet dels
att de skulle kunna klara sin och familjens ekonomi, dels att genom goda
matvanor främja god hälsa.

Grundtankarna från början då hemkunskapen infördes som skolämne står
sig bra än. Inte minst statistik från kronofogdemyndigheten visar att många
privatpersoner har betalningssvårigheter, vilket i sin tur beror på att
flertalet
har kunskaper om hushållning och ekonomi som är ytterst bristfälliga.

Väl känt för de flesta i dag är att sambanden mellan kost och hälsa är
betydande. Många är också medvetna om sambanden mellan olika
kostfaktorer och sitt eget hälsotillstånd.

Den uppföljning av grundskolans kostundervisning för alla elever som i
dag finns är den som återfinns inom kärnämnet Idrott och hälsa som ingår i
alla program på gymnasieskolan. I kursplanen för ämnet utsägs tydligt att
kostfrågor skall ingå i undervisningen. I kommentarerna till kursplanen för
kärnämnet skrivs bland annat:

- Ämnets högre timtal ger utrymme inom främst miljö, hälsa och kost.

- Omtanke om elevernas fysiska, psykiska och sociala hälsa bör prägla hela
skolans arbete.

- Idrott och hälsa är ett kunskapsområde där praktik och teori skall kopplas
till varandra.

- Idrott och hälsa bör även belysa relationen mellan kost, fysisk aktivitet och
hälsa samt hur en näringsriktig kost bör vara sammansatt.

Goda kunskaper inom kost- och hälsoområdet är inte bara till nytta för
ungdomarna själva och deras kommande familjebildning utan också för
samhället i stort.

En undersökning utförd i ett slumpmässigt antal utvalda gymnasieskolor
visar dock en tydlig tendens att kostdelen får ingen eller obetydlig del av den
totala undervisningstiden.

Formen för matkunskap, där det förekommer inom Idrott och hälsa, visar
sig främst utgöra teoretisk undervisning. För att matkunskap skall få en
fokuserad plats och uppnå målen enligt kursplanen krävs det en utveckling
innehållsmässigt och en praktiskt inriktad undervisning som ger
helhetsperspektiv på hälsan. Det är genom upplevelser, där många
sinnesorgan är involverade, som man uppnår störst inlärningseffekt. Vanor
påverkas mest av våra upplevelser. För att ändra vanor krävs ett upprepat,
samstämmigt budskap tillsammans med upplevelserna och ett eget
ställningstagande. Det är därför ur folkhälsosynpunkt viktigt att det inte bara
blir teoretisk undervisning. För att kunna genomföra relevant och
attitydpåverkande undervisning om mat krävs det att tillräckligt med tid
anslås. Med den knappa tid som ämnet har, enligt denna undersökning, bör ett
utökat samarbete över ämnesgränser, med skolhälsovård och
skolmåltidspersonal, kunna ge utökade möjligheter för ämnet och ge eleverna
en större helhetsbild av kost-hälsa-problematiken.

Det får anses mycket anmärkningsvärt att intentionerna i kursplanen följs i
så ringa omfattning som undersökningsresultatet visar. Vi anser att
läroplanens intentioner skall följas.

Vi anser att såväl omfattning som innehåll vad gäller kostundervisning bör
redovisas vid Skolverkets utvärdering av skolorna.

Stockholm den 4 oktober 2000

Inger René (m)

Inga Berggren (m)