Hållbar utveckling

Motion 1999/2000:MJ801 av Anders Ygeman (s)

En fjärdedel av jordens befolkning förbrukar 90 procent av jordens
resurser och orsakar 90 procent av jordens förorenande utsläpp.
Majoriteten av denna fjärdedel bor i den redan industrialiserade världen.
Den industrialiserade världens livsstil är samtidigt en förebild för resten
av världen. Detta är ohållbart eftersom vi redan idag har en för stor
resursförbrukning och alldeles för höga utsläpp. Det finns ett tydligt
samband mellan miljöfrågan och fattigdomen. Fattigdom är oftast både
ett resultat av och en orsak till miljöproblem; ökenspridningen,
skövlingen av regnskogarna och befolkningsökningen är exempel på
detta. Samtidigt har vi i den industrialiserade världen ingen moralisk rätt
att kräva miljöhänsyn om vi inte är beredda att själva ta vårt ansvar. Vi i
i-länderna har i själva verket ett särskilt ansvar eftersom vi står för den
största delen av utsläppen och överkonsumtionen. Därför måste arbetet
för en hållbar utveckling gå hand i hand med arbetet för en rättvis
utveckling.

Människans åverkan på naturen kan ses tydligt på flera sätt. Växthuseffekt,
ozonhål och försurning är exempel på direkta konsekvenser. Redan idag
äventyras den biologiska mångfalden och de naturliga kretsloppen rubbas.
Egentligen bottnar allt i samma problem, på kort tid plockar människan ut
det som tagit naturen miljontals år att rena och lagra in. Det är lätt att bli
nedstämd och missmodig.

För att förändra detta krävs ett helt nytt sätt att tänka. Enkelt kan man säga
att grundsynen måste bygga på att inget försvinner och att solen är vår enda
hållbara energikälla, att det är de gröna växterna som bygger upp och djuren
som bryter ner. I strävan efter ett kretsloppssamhälle måste vi sluta tillverka
miljöfarliga ämnen. Förutsättningarna för naturens kretslopp och liv får inte
utarmas och resursanvändningen måste därför vara effektiv och rättvis.

Idag ser vi egentligen inga tekniska hinder för att få en ekologiskt hållbar
utveckling. Däremot finns det starka ekonomiska intressen som inte önskar
en omställning, då de skulle förlora på den. En del tror att en fri marknad
automatiskt kommer att tvinga fram miljövänligare produkter och produk-
tionssätt, men eftersom bolagets första preferens är en ökad vinst brukar
sällan miljöhänsyn ligga högt i kurs. Samtidigt har det visat sig att miljö allt
oftare blir en konkurrensfördel. Internationella miljöpolitiska styrmedel och
ökat samarbete över nationerna kan vara vägar att gemensamt bekämpa de
gränslösa miljöproblemen.

Tillväxt, ekonomi och miljö

Tillväxt mäts i bruttonationalprodukt (BNP). Denna definieras lite
förenklat som värdet av alla färdiga varor och tjänster som producerats
under ett år i ett land. I de här beräkningarna drar man inte av för minskat
värde av naturresurser, att fiskevatten fiskas ut eller liknande. Idag
innebär tyvärr ökad tillväxt att vi använder mer av jordens ändliga
resurser. Därför är det så viktigt att vi försöker förändra vår
utvecklingssyn. Vi ska på alla sätt stimulera en hållbar utveckling som
går mot mindre resursutnyttjande och mer återanvändning och
återvinning. Om det produceras lika mycket men med mindre resurser är
det en positiv tillväxt både ekonomiskt och miljömässigt. Detta gäller
exempelvis investeringar i energieffektiva transportsystem.

Miljonprogram för miljön

Staten och de offentliga förvaltningarna kan spela en betydande roll i
satsningen på grön tillväxt. Offentlig upphandling från exempelvis skola
och sjukvård kan skapa efterfrågan och en positiv trend på
miljömarknaden om upphandlingen är miljöriktig.

Investeringar inom till exempel vatten och avlopp, bostäder och infra-
struktur bör samordnas i investeringsprogram för att långsiktigt ställa om till
ett ekologiskt hållbart samhälle. På 1960- och 70-talen byggde Sverige bort
bostadsbrist med miljonprogramsprojekt. Idag står vi inför en liknande
situation, men idag handlar det om den yttre livsmiljön. Det krävs invest-
eringar för en hållbar utveckling. Ett miljonprogram för miljön är en del av
lösningen. Det behövs investeringar i allt från allergisanering och kompos-
teringsplatser till byggande av nya miljövänliga bostadsområden. Möjlig-
heterna finns idag att använda riktade åtgärder i arbetsmarknadspolitiken och
utnyttja omfattande investeringsprogram.

Styrmedel

Det finns en tröghet i samhället som gör att förändringar dröjer och
ibland slår igenom först när det är försent. Politikens möjligheter är att
fatta strategiska beslut, driva utvecklingen framåt och samordna
insatserna. För att få industrier och företag att lägga om till mer
miljövänlig produktion kan marknadens inneboende lönsamhetssträvan
användas. Ekonomisk press på företagen genom exempelvis olika
politiska och ekonomiska styrmedel kan innebära att de blir mer
miljövänliga. Miljöavgifter, polluter pays principle (PPP), subventioner,
handel med utsläppsrättigheter och krav på producentansvar är några av
de redskap som staten kan använda för att tvinga såväl producenter som
konsumenter att agera miljövänligt.

Genom ekonomiska styrmedel blir det lönsamt att investera i miljöteknik
och sanering och dyrt att smutsa ned. En möjlighet är att ha riktade skatter på
miljöförstöring där intäkterna kan gå till investeringsfonder. Dessa fonder
vill SSU använda till forskning i miljöteknik, till att genomföra miljöinve-
steringar som till exempel "miljonprogram för miljön" samt ge lån till
småföretag i miljöbranschen.

Personligt ansvar

Alla människor har ett personligt ansvar. Det kan handla om allt från att
sortera sopor till att spara energi i hemmet. För att ge alla en chans måste
kunskap och information spridas. Det är viktigt att börja tidigt. Redan
från barnsben ska källsortering och kompostering ingå i sysslorna på
dagis. I skolan ska miljökunskap vara ett ämne på schemat. När
medborgarna tycker att det är viktigt med miljö kommer de att ställa krav
på producenterna. Vi ser redan idag att efterfrågan på miljövänliga
livsmedel är mycket större än utbudet.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hållbar utveckling.

Stockholm den 30 september 1999

Anders Ygeman (s)