Skarven

Motion 1999/2000:MJ409 av Berit Adolfsson och Kent Olsson (m)

Det allt ökade inslaget av skarv i naturen ställer till stora problem för
yrkesfiskare och miljön.
Yrkesfiskares problem och den offentliga debatten har rört huvudsakligen:

1. Skador på vegetation, träck och dålig lukt vid häckningskolonierna.

2. Skador på fisket.

3. Skarvbeståndets ökning.

4. Den förfulning av naturen som märks efter skarvens härjningar.

5. Huruvida skyddsjakt eller andra åtgärder skulle minska skadorna.

Studier har visat att skadorna skiljer sig påtagligt mellan olika delar av
landet. Därför är det inte möjligt att skapa en heltäckande bild av
problemets omfattning.

Antalet skarvar i Europa uppskattas i dag till cirka 700.000 individer. De
mycket stora koncentrationerna av skarv uppträder inom delvis begränsade
områden, där yrkesfiskare har protesterat och anser sig drabbade. Problemen
är som allra störst vid fiskodlingsdammar vintertid.

Det svenska beståndet består idag av omkring 16.000 par, d.v.s. 32.000
individer, fördelade på drygt 60 kolonier. I början av 1990-talet ökade antalet
med 30-40 procent årligen.

Konflikten mellan skarvar och yrkesfiskare har sin bakgrund i konkurrens
om en gemensam resurs. I Sverige beror den främst på att skarvar konsume-
rar och skadar fisk i redskap. Där skarvarna bildar stora kolonier kan om-
fattande uttag av fisk leda till en allmän nedgång av kommersiellt viktiga
arter och därmed minskade fångster för yrkesfiskarna.

Ytterligare problem är att skarvarna skrämmer fisken invid fiskeredskapen.
Detta kan i så fall leda till att fisken inte fångas alls, eller att fisken
fastnar
och självdör i delar av redskapen som inte regelbundet vittjas. I större om-
råden med många skarvar kan fåglarna driva fisken framför sig.

Bland de drabbade områdena kan nämnas insjöar i Skåne, Östergötland
och västra Götaland samt kustområden i Småland, där stora kolonier av skarv
orsakat stora skador.

I t.ex. Ellestadsjön och Krageholmssjön, där omkring 800 par skarvar
häckar, har yrkesfiskare konstaterat kraftigt reducerade fångster av ål under
senare år. Där har en stor del (30 procent) av bottengarnsfångade ålar bit-
märken från skarv. I Vomsjön och Ringsjön, som inte har så stor förekomst
av skarv påträffas tio procent respektive fem procent av ålen med bitskador.
En förklaring av bitmärken kan vara misslyckade fångstförsök.

I Vänern, Roxen och Glan är det ekonomiska bortfallet stort. Där kan i
genomsnitt sju procent av den totala fångsten vara så skadad att den förblir
osäljbar.

För att uppnå målsättningen är att bevara skarven samtidigt som förutsätt-
ningar skall finnas för ett bärkraftigt och långsiktigt hållbart insjö- och
kust-
nära fiske, måste konflikten mellan yrkesfiske och skarvar lösas.

Ekonomisk kompensation för direkta inkomstminskningar är en rimlig
begäran från de drabbade yrkes fiskarna.

En utveckling av fiskeredskapen borde ske så att inte fåglar drunknar in-
snärjda i garnen och att fåglarna förhindras att skada den fångade fisken inne
i redskapen.

Om inte problemen kan lösas på annat sätt måste jakt få tillåtas i de om-
råden där skadorna från skarven är påtagliga.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att de yrkesfiskare som fått skador kompenseras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en redskapsutveckling initieras och upp-
muntras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en allmän jakt på skarv tillåts.

Stockholm den 4 oktober 1999

Berit Adolfsson (m)

Kent Olsson (m)