Säkerhets- och försvarspolitiken

Motion 1997/98:Fö220 av Åke Carnerö m.fl. (kd)

1 Inledning  

2 Säkerhetspolitik  

3 Personal  

3.1 Pliktpersonal  

3.2 Civil fredstjänst  

3.3 Anställd personal  

3.4 Frivilligpersonal  

3.5 Hemvärnet  

4 Försvarsmaktens skolverksamhet  

5 Försvarsmaktens helikopterorganisation  

6 Försvarsområden  

7 Luftförsvaret  

8 Anpassning av försvarsförmågan  

9 Försvarsmaktens materielförsörjning  

10 Civil ledning  

11 Avslutning  

12 Hemställan  

1 

Inledning

Det svenska försvaret har till uppgift att värna friheten, och vår försvarspolitik ska tillsammans med utrikes- och biståndspolitiken verka fredsbevarande. Vi ska därför upprätthålla ett effektivt totalförsvar som skyddar vårt territorium från kränkningar i fredstid och som förhindrar väpnat angrepp eller frihetskränkande påtryckningar från främmande makt. Angrepp ska kunna mötas var det än kommer ifrån och hela landet ska försvaras. Långsiktigt ska vi upprätthålla en betryggande totalförsvarsförmåga för att vår säkerhetspolitik ska bidra till stabilitet i det nordeuropeiska området.

2 Säkerhetspolitik

Den kristdemokratiska övertygelsen om alla människors lika värde är vår utgångspunkt för goda relationer, internationell stabilitet och säkerhet. Genom det vidgade säkerhetsbegreppet får det konfliktförebyggande samarbetet och insatser av humanitär och fredsfrämjande karaktär allt större betydelse. Inom internationella organisationer diskuteras säkerhetsintressen i ett brett perspektiv och insikten om de direkta och indirekta sambanden mellan olika säkerhetsaspekter har ökat.

Dessa samband handlar bland annat om positiv utveckling av miljö och ekonomi samt respekt för demokrati och mänskliga rättigheter. Därför vill Kristdemokraterna verka för en säkerhetspolitik som skapar förtroendefulla förbindelser mellan länder och folk, en internationell gemenskap med fredlig samexistens och rättvis fördelning. Tryggare och rättvisare samhällen världen över främjar global stabilitet och fred.

Kristdemokraterna vill bland annat betona följande:

• För att Sverige inte ska hamna i ett sämre säkerhetspolitiskt läge när det europeiska säkerhetsmönstret förändras är det viktigt att vi är med i de olika fora som finns för att påverka utvecklingen och därigenom tydliggöra vår vilja att aktivt ta ansvar för Europas säkerhet. I den rådande svårförutsägbara säkerhetssituationen måste handlingsfriheten bevaras att i takt med förändringar i omvärlden utveckla deltagandet i det mångfasetterade internationella samarbetet.

• Det är ett klart svenskt intresse att förmågan till internationell samverkan utvecklas såväl genom teknisk anpassning, samövningar som utbildningsmässigt. Ökad interoperabilitet och fördjupat samarbete med Nato stärker svensk säkerhet. Sverige bör delta i PFF (Partnerskap för fred)-övningar med enheter ur samtliga försvarsgrenar. Svenskt medlemskap i Nato är för närvarande inte aktuellt.

• EU är av fundamental betydelse för säkerhet och stabilitet i Europa och Sveriges medlemskap ger ökade möjligheter att verka för ett Europa präglat av öppenhet, demokrati och gemensam säkerhet.

• Sveriges säkerhetsfrämjande samarbete med Estland, Lettland och Litauen främjar regional säkerhet och stabilitet kring Östersjön. De baltiska staternas integration i EU är av stor säkerhetspolitisk betydelse. Ett fördjupat Östersjösamarbete kan bidra till långsiktig stabilitet genom ett vitt förgrenat, fredligt samarbete mellan samtliga länder.

3 Personal

3.1 Pliktpersonal

Kristdemokraterna anser att försvaret ska grundas på allmän totalförsvarsplikt där alla tjänstepliktiga ska få en meningsfull och tydlig utbildning mot krigsuppgiften och som leder till krigsplacering inom totalförsvaret. Alla tjänstbara män och kvinnor ska ses som en resurs för totalförsvaret. Det är en stor tillgång med en bred uppslutning kring landets säkerhets- och försvarspolitik, där var och en bidrar med sin kunskap och förmåga. Totalförsvarsplikten ökar insynen i försvaret och befäster dess folkliga förankring. I en konflikt finns det inga bättre soldater än de som försvarar gemensamma värden, sina landsmän och sin hembygd. Inställningen att vårt land är värt att försvaras får inte försvagas.

Kristdemokraterna menar att en bred och allsidig översyn av pliktsystemet bör göras utifrån den debatt som ägt rum i vårt land. I denna översyn måste pliktpersonalens totala situation vad gäller såväl den ekonomiska, sociala, arbetsmarknadsmässiga som studiesociala situationen ingå. Motiven för pliktutbildning, försvarsupplysning och information, uttagningsprinciper, rättviseaspekter, kompensationsansvar och förplägnadsansvar är några av de områden som bör belysas. Pliktsystemet är en viktig del av vår försvarsprincip och därför bör en reformering ske så att inte trovärdigheten för folkförsvaret undergrävs.

Den som blivit uttagen till pliktutbildning får göra ekonomiska uppoffringar i jämförelse med den som hamnar i utbildningsreserven eller ej blir antagen till grundutbildning. I avvaktan på resultatet av den aviserade översynen föreslår Kristdemokraterna att dagersättningen höjs med fem kronor per dag från nuvarande fyrtio kronor till fyrtiofem kronor per dag. I Kristdemokraternas budgetförslag utökas ramen för utgiftsområde 6 Totalförsvar med 50 000 000 kronor för år 1998 till 41 293 865 000 kronor.

3.2 Civil fredstjänst

Genom Försvarsbeslut 96 ställde sig riksdagen bakom förslaget att totalförsvarspliktiga som utbildats med civilplikt frivilligt bör kunna ingå som en resurs vid civila internationella insatser. Efterfrågan på s.k. multifunktionella operationer har ökat, vilket innebär att fredlig konflikthantering kan få en viktig roll i internationell konfliktförebyggande verksamhet.

Konfliktförebyggande insatser måste sättas in tidigt efter varningar om en annalkande konflikt. Metoder att med icke-våld förändra en konfliktsituation borde därför finnas med som alternativ i den civilpliktsutbildning som bedrivs inom det svenska totalförsvaret. Utbildningen kan vara en förberedelse och träning i civil fredstjänst, till exempel i samarbete med svenska folkrörelser. Personal i civil fredstjänst kan utgöra ett viktigt stöd till lokala fredsbyggande och våldsförebyggande initiativ och fungera som opartiska observatörer och stödpersonal åt demokratins företrädare i känsliga konfliktsituationer.

Europaparlamentet har betonat att det kommer att bli en angelägen uppgift att ta fram och vidareutveckla icke-militära metoder för att förebygga, begränsa och lösa konflikter. Man har bland annat pekat på möjligheten av att upprätta en europeisk civil fredskår inom ramen för en gemensam säkerhetspolitik. En pliktutbildning i civil fredstjänst skulle därvid kunna vara ett svenskt bidrag till en europeisk fredskår när det gäller att stödja humanitära åtgärder och stå till tjänst med olika förtroendeskapande åtgärder.

3.3 Anställd personal

Flyttkarusellen inom Försvarsmakten närmar sig smärtgränsen. Den mänskliga aspekten tenderar att komma bort i följderna av den andra stora omstruktureringen under 1990-talet. Stor omsorg måste visas de familjer som måste bryta upp från sin trygghet. Utan de dugliga och lojala människor som tjänstgör i försvaret skulle Sveriges säkerhet inte ha trovärdighet och stabilitet.

I en krympande organisation måste kompetens och väl fungerande nätverk med det civila samhället bevaras och vidareutvecklas. Goda karriärmöjligheter och byte mellan olika befattningar inom totalförsvaret bidrar till folklig förankring och god personalpolitik.

3.4 Frivilligpersonal

De frivilliga försvarsorganisationerna har stor betydelse för försvaret, försvarsviljan och totalförsvarets förankring i vårt samhälle. Eftersom de frivilliga är organiserade i många föreningar över hela landet utgör de en värdefull bas för olika anpassningsåtgärder. Därför måste rekryterings- och utbildningsinsatser förbättras i fredstid för att vidmakthålla kompetens och minska avgångar.

Den frivilliga försvarsutbildningen syftar till att ställa avtalspersonal till Försvarsmaktens förfogande och utveckla kompetensen hos redan krigsplacerade. Enligt lagen om totalförsvarsplikt (1994:1809) är avtalsbunden personal totalförsvarspliktig och bör omfattas av samma lagfästa rätt till ledighet som de pliktuttagna. Avtalsbunden personal bör därför beviljas ledighet för att genomgå sådan grundutbildning, kompletteringsutbildning och repetitionsutbildning som anordnas. Ledighet bör även beviljas den person som genomgår grundutbildning med avsikt att teckna avtal.

Detta skulle bidra till att förbättra rekryteringen av frivilligpersonal och bidra till en ökning av totalförsvarsförmågan vid en anpassningssituation.

3.5 Hemvärnet

Rekryteringen till hemvärnet ska prioriteras och det är positivt att hemvärnet tillförs ny och modern materiel. För att hemvärnet ska kunna klara av sina uppgifter i händelse av väpnat angrepp och vara attraktivt vid nyrekrytering måste tillräckliga ekonomiska resurser avsättas för utbildning och övningar.

Hemvärnet är en organisation som även kan användas på många värdefulla sätt i fredstid. Ett gott samarbete hemvärn–polis–räddningstjänst stärker samhällets förmåga att motstå svåra påfrestningar.

4 Försvarsmaktens skolverksamhet

Den föreslagna skolverksamheten innebär bland annat att marinens officershögskola i Karlskrona läggs ned. Det måste finnas starka skäl för att avveckla den sammanhållna utbildning som bedrivs i Karlskrona, där marinens samtliga typförband produceras med närhet till goda övningsområden. En blivande sjöofficer måste få utbildning med övningstrupp i den miljö denne sedan ska tjänstgöra i. Goda utbildningsbetingelser när det gäller att tillgodose sjöförsvarets behov av dugliga och kompetenta officerare måste beaktas.

Den viktiga principiella frågan i detta sammanhang är hur den fortsatta fackutbildningen ska utformas. Regeringen skriver att det återstår många frågor om det mer konkreta innehållet i utbildningen på olika nivåer och för olika kategorier anställda. En annan viktig aspekt är den utbildningsmässiga samordningen mellan officerare och pliktpersonal. Kristdemokraterna menar därför att den fullständiga skolutredningen måste avvaktas innan definitivt beslut fattas om det militära försvarets framtida skolverksamhet.

5 Försvarsmaktens helikopterorganisation

Försvarsmaktens helikopterorganisation samlas den 1 januari 1998 i ett nytt program och verksamheten ska ledas genom Försvarsmaktens helikopterflottilj från Malmen i Linköping. På lokal nivå föreslås att fyra divisioner inrättas: Division Norr i Boden, Division Ost i Berga, Division Malmen i Linköping och Division Syd i Kallinge.

Division Syd blir en stor enhet som ska omfatta nuvarande 12 Hkpdiv. i Säve, 13 Hkpdiv. i Kallinge samt rädgrupperna vid F 7, F 10 och F 17. Divisionen ska svara för sjöräddning på syd- och västkusten.

Kristdemokraterna betonade inför Försvarsbeslut 96 att Försvarsmaktens helikoptrar är kvalificerade resurser i kriser och krig för att tillgodose operativa behov. Helikoptern har även stor betydelse i det civila fredstida samhället när det gäller övervakning och kontroll av sjöterritoriet samt stöd till samhället inom sjukvård och räddningstjänst. Skärgårdsbefolkningen och fartygstrafiken ser helikoptern som en trygg och säker sjöräddningsfunktion. Av sjöoperativa krav borde därför helikopterdivisionen på Säve finnas kvar.

Kristdemokraterna vidhåller uppfattningen att en helikopterdivision bör finnas på Västkusten för att förmågan att samtidigt leda och genomföra verksamheter i Västerhavet och Östersjön ska tillgodoses. Då får vi två divisioner i södra militärområdet (MILO S) som är väl förtrogna med sina respektive operationsområden, onödiga transportflygningar och investeringar undviks och bättre möjligheter erhålls att stödja det civila samhället genom sambruk av resurser. Ett väl fungerande räddningssamarbete (SCAN-SAR) i Skagerrak och Kattegatt har utvecklats tillsammans med danska och norska helikopterförband. Ett växande internationellt samarbete med Nato i PFF-sammanhang talar också för en helikopterdivision på västkusten. En Division Väst bör därför inrättas på Säve. Det rör sig om mycket marginella kostnader och bör därför kunna finansieras inom den föreslagna försvarsramen.

Försvarsutskottet har anfört att det är angeläget med en bättre helikopterberedskap i norra Sverige. Längs Norrlandskusten från Luleå till Uppsala finns inga förslag till basering av helikopterresurser. Regeringen anger att Sjöfartsverket och Luftfartsverkets utredning om flyg- och sjöräddning utgör en god grund för det fortsatta arbetet. För att tillgodose kraven på civil räddningstjänst samt sjö- och flygräddning bör Söderhamn vara en lämplig baseringsort.

6 Försvarsområden

Antalet försvarsområden är efter Försvarsbeslut 96 sexton stycken. Västra Götalands län föreslås nu bli ett försvarsområde (Fo32) med ledningen placerad vid Västkustens marinkommando (MKV) i Göteborg. Det betyder att marin verksamhet längs hela Västkusten och territoriell verksamhet i Västra Götalands län kommer att ledas av samma chef. För stöd åt frivilligorganisationerna och samverkan med kommunerna inrättas tre fo-gruppenheter: Bohus/Dalsgruppen i Skredsvik, Skaraborgsgruppen i Skövde och Älvsborgsgruppen i Borås.

Västra Götalands försvarsområde (Fo32) har mer än 1,5 miljoner invånare och utgör ett viktigt område för produktion och basering av flygstridskrafter. Skövdeområdet är stödjepunkt för produktion av krigsförband. 27 hemvärnskretsar och 129 hemvärnsområden och många övriga frivilligorganisationer innebär ett stort behov av stöd.

För att underlätta utbildning och rekrytering för de frivilliga försvarsorganisationerna är det viktigt att deras verksamhet knyts till totalförsvaret så nära som möjligt på lokal och regional nivå. Det dagliga stödet liksom samhörigheten med den tradition och kontinuitet som de gamla landskapsregementena innebär behövs för att ta vara på det engagemang som finns i vårt land att få göra en frivillig insats inom totalförsvaret.

Totalförsvarets utökade uppgifter ställer nya krav på samverkan i det civila fredstida samhället. Det komplexa och sårbara moderna samhället där kommunerna svarar för en betydande del av samhällets beredskapsåtgärder kräver kunskap och planläggning genom kontinuerlig samverkan i fred. De femton fo-staberna och de tio fo-gruppenheterna blir viktiga länkar mellan Försvarsmakten och det fredstida samhället.

Kristdemokraterna vill understryka att försvarsområdesledningarna måste ha god kompetens och kraft att leda och samordna den omfattande verksamheten och utveckla en god förmåga att kunna stärka försvaret vid en anpassningssituation. En uppföljning av den nya försvarsområdesorganisationen bör göras som belyser konsekvenserna för det militära försvaret, kommunerna, frivilligorganisationerna och det civila försvaret.

Ett sätt att visa vilka resurser som finns i frivilligorganisationerna vore att pröva att inrätta någon form av lokala beredskaps- eller frivilligcentra. Här skulle de på orten befintliga frivilligorganisationerna kunna vara en resurs åt samhället och bland annat ordna utbildningar. I det uppdrag som regeringen avser att ge till ÖCB avseende frivilligorganisationernas möjligheter att vara en resurs för kommuner och landsting bör ingå att pröva möjligheten att inrätta lokala beredskapscentra.

7 Luftförsvaret

Riksdagen har betonat att luftförsvaret är en viktig grund för Försvarsmaktens förmåga att kunna skydda vitala funktioner och områden, utveckla
initialeffekt och kraftsamla operativt rörliga förband. Eftersom luftförsvarsförmågan ska prioriteras måste krigsdugligheten snabbt kunna höjas. Handlingsfrihet att anskaffa ytterligare JAS-divisioner i framtiden bör finnas.

Otillräckligt antal övningstillfällen, samövningar och repetitionsutbildningar har visat på brister bland annat vad gäller försvar av flygbaser. Att hindra en angripare att få herravälde i luften är en grundläggande förutsättning för vår försvarsförmåga och därför måste utvecklingen av vårt luftförsvar noggrant följas upp och redovisas för att minimera bristerna.

8 Anpassning av försvarsförmågan

Försvarets förmåga till anpassning är en avgörande och central fråga för svensk försvarspolitik. Försvarsbeslut 96 betonade att anpassningsdoktrinen kommer att vara i behov av ständig utveckling där regelbunden uppföljning och utvärdering är viktiga ingångsvärden samt att riksdagen årligen bör följa upp beredskapsläget (till exempel behovet av repetitionsövningar) och överväga behovet av förändrad inriktning.

I programredovisningen under Utgiftsområde 6 anges på flera ställen brister vad gäller krigsduglighet och begränsningar av repetitionsutbildning. Varje år görs stora investeringar i utbildning av pliktpersonal. Eftersom vår anpassningsförmåga i hög grad bygger på välutbildade förband bör inte genomförd utbildning förslösas genom inställda repetitionsutbildningar. Regeringen bör därför ange vilka åtgärder som kommer att vidtas för att ta till vara och vidmakthålla nödvändig kompetens hos pliktpersonalen, dels inför en ettårig höjning av krigsdugligheten och dels när det gäller den långsiktiga anpassningen.

Svagheterna med anpassningsproblematiken berörs sällan. Den grundläggande frågan är om vår demokrati är kapabel att fatta nödvändiga beslut om återtagning och tillväxt i tid och i tillräcklig omfattning. För sent, för litet och i otakt med omvärldsutvecklingen har nog snarare varit regel än undantag. Vilka kriterier ska gälla för att höja krigsdugligheten? Kristdemokraterna anser därför att det är viktigt att, utifrån vårt demokratiska styrelseskick, noggrant analysera vilka beslutsformer som krävs inför en återtagning med hänsyn till lagar och förordningar.

9 Försvarsmaktens materielförsörjning

Den svenska militära alliansfriheten kräver ett effektivt försvar som tryggas av inhemsk försvarsmaterielproduktion. Den svenska försvarsindustrins unika förmåga att leverera kvalificerade högteknologiska system har ett stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde. En viktig del av Sveriges försvarspolitik blir därför att säkerställa Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörjning och förmåga att vidmakthålla system som är i bruk.

Svensk försvarsindustri är ju också den grund vi ska utgå ifrån vid en anpassning om krigsorganisationen ska förbättras och växa. Den analys av försvarets materielförsörjning som ska ske vid den säkerhetspolitiska kontrollstationen 1998 måste dels innehålla en redovisning av vidtagna anpassningsåtgärder, dels visa vilka kompetensbehov som föreligger i framtiden på grund av den militärteknologiska utvecklingen.

För att de svenska försvarsindustriföretagens exportpotential ska kunna utnyttjas är det viktigt att statsmakterna och svenska myndigheter inom de restriktioner som lagen anger stöttar försvarsindustrins exportansträngningar.

10 Civil ledning

I samband med Försvarsbeslut 96 (96/97:FöU1) befarade försvarsutskottet att vissa grundläggande uppgifter i beredskapsplaneringen som åligger länsstyrelserna inte kan fullgöras på grund av kraftiga besparingsåtgärder inom statsförvaltningen. I skrivelsen Totalförsvar i förnyelse (97/98:4) anges bland annat att en del länsstyrelser haft svårt att upprätthålla kompetens inom områden som berör den kommunala beredskapen och att kommunernas krigsorganisationer övats i mycket begränsad omfattning. Konsekvenserna blir att viktig beredskapsplanering inte blir utförd och att samhällets förmåga att motstå svåra påfrestningar allvarligt kan minska.

För att kunna garantera att vårt samhälle har tillräcklig förmåga att vidta nödvändiga beredskapsförberedelser bör en översyn av finansieringsformerna göras för att säkerställa en regional ledning av totalförsvaret.

11 Avslutning

För att Försvarsmakten ska kunna lösa ålagda nationella och internationella uppgifter krävs välutbildade och välutrustade förband. Den pågående mekaniseringen och tekniska förnyelsen måste därför fortgå så att bra skydd, hög rörlighet samt god anfallsförmåga erhålles.

Kristdemokraterna vill betona att hög säkerhet, gott personligt skydd, tillgång till modern materiel, effektiv sjukvård och trygga ledningsfunktioner är betydelsefulla faktorer i händelse av ofred och när vi sänder ut personal i fredsfrämjande internationella operationer.

12 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bred och allsidig översyn av pliktsystemet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att dagersättningen skall höjas från 40 kr per dag till 45 kr per dag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda möjligheterna att införa internationell civil fredstjänst i civilpliktsutbildningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avtalsbunden personal skall ges samma lagfästa rätt till ledighet som de pliktuttagna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillräckliga resurser avsätts för utbildning och övning inom hemvärnet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den fullständiga skolutredningen skall avvaktas innan beslut om det militära försvarets framtida skolverksamhet fattas,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall inrättas en Division Väst på Säve,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om helikopterverksamheten utmed Norrlandskusten,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en uppföljning av den nya försvarsområdesorganisationen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ÖCB bör få i uppdrag att pröva möjligheten att inrätta lokala beredskapscentrum,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av luftförsvaret,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att åtgärder måste vidtas som tar vara på och vidmakthåller nödvändig kompetens hos pliktpersonal,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att noggrant analysera vilka beslutsformer som krävs vid ett återtagande,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den analys av försvarets materielförsörjning som skall ske vid den säkerhetspolitiska kontrollstationen 1998,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av finansieringsformerna för att säkerställa en regional ledning av totalförsvaret.

Stockholm den 4 oktober 1997
Åke Carnerö (kd)
Inger Davidson (kd)	Holger Gustafsson (kd)
Ingrid Näslund (kd)	Chatrine Pålsson (kd)
Fanny Rizell (kd)	Tuve Skånberg (kd)
Rolf Åbjörnsson (kd)