med anledning av skr. 1996/97:120 Handikappolitik
Motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm (fp)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Regeringsskrivelse 1996/97:120
- Tilldelat
- Socialutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1997-06-11
- Hänvisning
- 1997-06-12
- Bordläggning
- 1997-06-12
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Sammanfattning
Socialdemokraterna och centern har försämrat stödet i form av personlig assistans. Vi anser att det är en högt prioriterad uppgift att snarast återställa reformen om personlig assistans så som den ursprungligen var avsedd.
Hjälpmedelsgaranti och bra hjälpmedel ger ökad frihet. Vårdgarantin bör därför utökas till att omfatta tekniska hjälpmedel. Den som är i behov av hjälpmedel skall få hjälp senast inom tre månader.
Vi anser att tekniska hjälpmedel som datorer skall ingå i den sk hjälpmedelsförteckningen.
Vi vill också utveckla informationsbaser med uppgifter om tillgänglighet - "handikappguider". Dessa "guider" uppmuntrar fler att anpassa sina affärs- och boendemiljöer för människor med funktionshinder.
Kollektivtrafiken skall i större utsträckning göras tillgänglig för personer med funktionshinder. På sikt bör alla allmänna kommunikationer vara handi- kappanpassade.
Reglerna för färdtjänst måste bli flexiblare.
Nyproducerade flerfamiljshus bör så långt det är möjligt byggas anpassade till människor med funktionshinder.
Personligt ombud/kontaktperson skall erbjudas alla med svåra psykiska sjukdomar. Det underlättar ett självständigt liv.
Det är ett slöseri med mänskliga resurser att funktionshindrade som vill arbeta tvingas gå i förtidspension. Samhalls arbetssätt behöver förändras - viktigast skall vara att ge arbetsmöjligheter till de svårast funktionshindrade.
I ett liberalt samhälle skall ingen diskrimineras p g a funktionsnedsättning. Folkpartiet vill stärka rättsskyddet för funktionshindrade, inte minst i arbetslivet. Frågan om diskrimineringsskydd har alltför länge dragits i långbänk av regeringen.
Handikappombudsmannen bör få processrätt.
Inledning
Regeringens skrivelse om handikappolitiken är enligt vår mening ett mycket tunt dokument. Detta är inte överraskande då det avspeglar regeringens handikappolitik som har klara brister och saknar en övergripande strategi. Det enda område inom handikappolitiken där regeringen har profilerat sig under innevarande mandatperiod är frågan om rätten till personlig assistans och det har då uteslutande handlat om ändringar i lagstiftningen som resulterat i försämringar i denna rätt. Vi vill i det följande visa på de områden där regeringens politik har uppenbara brister och rentav är skadlig för många funktionshindrade och ställa detta mot vår vision av en handikappolitik värd namnet.
Målen för handikappolitiken
Utgångspunkten för en liberal handikappolitik är alla människors lika värde och lika rätt. Integritet, självbestämmande och delaktighet blir inte mindre viktigt bara för att man råkar ha en funktionsnedsättning. Det är rättigheter som skall omfatta alla.
Funktionshinder är en ojämlikhet som beror på slumpen, olycka eller sjukdom. Funktionshindret ger upphov till fullständigt oacceptabla problem och orättvisor för den enskilda människan. Som politiker har vi ett ansvar att prioritera människor med funktionsnedsättning och andra utsatta grupper, även om det ibland kan innebära att vi riskerar att stöta oss med större och starkare särintressen.
FN har utarbetat standardregler om delaktighet och jämlikhet som antagits av hela generalförsamlingen. Dessa standardregler kräver aktiva insatser från medlemsländernas sida. Sverige har förpliktigat sig att leva upp till standard- reglerna. Så är i dag ännu långt ifrån fallet.
Återställ handikappreformen
Den mest akuta uppgiften för handikappolitiken är att återställa handikappreformen så som den ursprungligen var konstruerad.
I årets vårbudget föreslogs ytterligare urholkningar av handikappreformen. Det var inte första gången socialdemokraterna och centern enades i riksdagen om att beskära handikappreformen.
Våren 1996 beslutade regeringen med centerpartiets stöd att skära ned stödet till rätten till personlig assistans. Detta beslut slår hårt mot många funktionshindrade som b l a får sin rätt till personlig assistans omprövad. De farhågor som vi i folkpartiet hade inför riksdagens beslut har tyvärr visat sig bli verklighet. Utan kamp från oppositionens sida hade dessutom beslutet kunnat bli ännu sämre.
Vårbudgeten 1997 innebar ytterligare inskränkningar. Socialdemokraterna och centern ansåg det prioriterat att, samtidigt som man tecknade in miljard- överskott i de offentliga finanserna, spara ett par hundra miljoner kronor på assistansersättningen. Handikappreformen urholkas bland annat genom att en större del av ansvaret vältras över på kommunerna. Det blir delvis en åter- gång till situationen före reformen, då människor med funktionshinder ofta fick finna sig i att servicen radikalt kunde skilja sig åt mellan olika kommuner.
Vi menar att de rättigheter som LSS och LASS givit personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga inte får försämras. Den personliga assistenten bör snarare användas mer i arbetslivet och i studieverksamhet. Assistentens insatser i skolarbetet eller på dagis skall utvecklas så att den enskilde känner trygghet i att allt kring hans eller hennes person fungerar så bra att alla övriga krafter kan användas till att satsa på skolarbetet eller i den pedagogiska leken.
Rätten till personlig assistans måste återställas. Återupprättandet av handikappreformen hamnar i första rummet. När det väl är gjort och ekonomin ger utrymme finns det anledning att blicka framåt mot nya reformer.
Bättre tillgänglighet
I trafiken
Färdtjänsten är ett komplement till allmänna kommunikationer genom att inte alla kan resa med de tåg, spårvagnar och bussar som finns i dag. Målet är att så många som möjligt skall kunna använda allmänna kommunikationer.
När upphandling av trafiktjänster skall genomföras måste handikapp- anpassning vara en viktig faktor. En förutsättning för att människor med funktionshinder skall kunna använda kollektivtrafiken är naturligtvis att också den omgivande miljön så långt som möjligt är handikappanpassad. Detta ställer krav på kommunerna att se till att gatumiljön är tillgänglig för personer med funktionshinder.
Även om alla kommunikationer anpassas kommer det att finnas en grupp människor kvar som trots detta måste erbjudas färdtjänst, men denna mindre grupp får inte tas till intäkt för att anpassningen fördröjs.
För att färdtjänsten skall bli ett bra komplement för dem som behöver dessa tjänster också efter en anpassning av offentliga färdmedel krävs att ansvaret ligger hos en huvudman. Det skall vara samma huvudman som för kollektivtrafiken.
I offentlig miljö
Regeringen vill tillsätta en utredning som arbetar med att ta fram ett tillgänglighetsprogram. Framtagandet av detta program skall få ta tre år. Folkpartiet motsätter sig inte denna idé, men anser att det inte i första hand är fler utredningar som behövs.
Arbetet med att avhjälpa mindre hinder i offentliga miljöer som drabbar funktionshindrade bör istället intensifieras. Dessa "smärre hinder" kan exempelvis vara avsaknad av hörselslingor, felaktig belysning, dåliga dörrar eller avsaknad av dörröppnare.
När det gäller byggnaders tillgänglighet är målet på samma sätt som för kollektivtrafiken att alla offentliga byggnader och platser bör göras tillgängliga. Det finns varierande grad av hinder på platser där allmänheten vistas. Erfarenheten visar att det på sina håll kan handla om mycket enkla ingrepp - annorlunda färgsättning för att markera olika nivåer, hörselslingor, ändrad belysning, annorlunda dörrar eller dörröppnare i en entré.
I några fall kan bristen på tillgänglighet vara så stor i dagsläget att stora ombyggnader krävs för en handikappanpassning. Det är då rimligt med en längre övergångstid. Detta bör läggas in de långsiktiga budgetarna och finan- sieras enligt ansvars- och finansieringsprincipen. Varje ansvarig myndighet, landsting och kommun skall upprätta planer som anger i vilken takt och på vilket sätt tillgänglighetsproblemen skall lösas.
I hemmet
Nyproducerade flerfamiljshus bör så långt det är möjligt byggas anpassade till människor med funktionshinder. Den yttre miljön kring bostäderna bör också i möjligaste mån vara anpassad så att det finns handikapparkering, anpassad sophantering och i övrigt tillgängliga miljöer.
Om vi lyckas i vår ambition att anpassa samhället efter allas behov kommer också kraven på specialinsatser att kunna minska. Det bostads- anpassningsbidrag som finns idag kan komma att minska i omfattning när det boende som erbjuds i större utsträckning är så utformat att också personer med funktionsnedsättning kan flytta in utan särskild anpassning. Att tro att bostadsanpassningsbidragen helt kan slopas är dock att hoppas på för mycket. Det kommer alltid att finnas situationer som kräver ytterligare anpassning för att enskilda skall kunna klara sin vardag.
Boende i egna bostäder underlättas om en del av de utvecklingspengar som Socialstyrelsen avsatt med anledning av psykiatrireformen används för att utveckla s k rörliga team. De rörliga teamen kan ingripa för att bl a lugna personer som fått ångestattacker. Tidiga ingripanden förhindrar onödiga vräkningar och oro hos grannar.
På flera håll i landet har man byggt upp mobila team inom psykiatrin. Teamen kan göra akuta hembesök och ta sig an akuta psykiatriska konsultationer. Erfarenheterna har varit mycket positiva. De hjälpsökande känner sig tryggare i sin hemmiljö och de som jobbar i teamet får genom hembesöken värdefull kunskap om hur den som behöver akut hjälp har det i sin vanliga miljö.
De mobila teamen kan nå människor på ett tidigt stadium och fungera som länk mellan hemvård och sjukvård. Teamet skall man kunna nå dygnet runt, även via telefon. Det är framför allt på natten, då socialtjänsten och andra är svåra att nå, som telefonerna ringer som mest.
Hjälpmedelsgaranti och bra hjälpmedel ger ökad frihet
Ett funktionshinder skall inte behöva innebära betydande merkostnader för den enskilde. Avgifter på hjälpmedel skall därför undvikas eller åtminstone hållas på låg nivå. Ingen skall, av ekonomiska skäl, behöva avstå från ett hjälpmedel som han eller hon har behov av. Ur samhällsekonomisk synvinkel måste det också vara kostnadseffektivt med fria hjälpmedel om alternativet annars är hemtjänst.
Det är viktigt med en hög kvalitet i hjälpmedelsförskrivningen. När förskrivningen sprids på för många händer finns det en risk att kvaliteten sjunker.
Ökad kvalitet räcker inte. Många gånger kan väntetiden för den som är i behov av hjälpmedel vara oacceptabelt lång. Det leder till en onödig inskränkning i möjligheterna att leva ett självständigt liv. Vårdgarantin bör därför utökas till att omfatta tekniska hjälpmedel som är medicinskt motiverade. Den som är i behov av hjälpmedel skall få snabb hjälp och komplicerade hjälpmedel senast inom tre månader.
Tekniken ger möjligheter
I regeringens skrivelse talas om att förslag som rör IT just nu bereds i Regeringskansliet. Det är inte mycket att komma med när regeringens strategi för handikapp och IT redovisas för riksdagen.
Datatekniken ger möjligheter, inte minst för barn med funktions- nedsättning. Tekniken möjliggör för fler barn med svåra funktionshinder att få upplevelser, delta i lekar och gå i skolan med andra barn. Inte minst barns ohämmade nyfikenhet gör att de ofta har lättare än vuxna att ta till sig ny teknik. Folkpartiets krav på en dator till varje elev har tyvärr inte för- verkligats, men datorn som hjälpmedel åt barn med funktionsnedsättning torde nog de flesta kunna inse värdet av. Funktionshindrade elever bör också ha tillgång till datorn som hjälpmedel hemma.
På flera håll i landet ingår, av kostnadsskäl, inte datorer i den s k hjälp- medelsförteckningen, vilket innebär att funktionshindrade inte kan få en dator som individuellt hjälpmedel. Vi avvisar en sådan restriktiv hållning. Datorer kan vara ett ovärderligt hjälpmedel vid många olika funktionshinder.
Utveckla informationsbaser med uppgifter om tillgänglighet - "handikappguider"
Dessa "guider" uppmuntrar fler att anpassa sina affärs- och boendemiljöer till människor med funktionshinder.
För att underlätta för personer med funktionsnedsättning att delta i samhällslivet skall information om tillgänglighet finnas, som kan ge väg- ledning i allt från handikappanpassade offentliga institutioner till tidningar på kassett. Om en informationsbas av detta slag kan skapas, kommer det att bli intressant även för privata företag att meddela vilken service de tillhandahåller. Vi kallar denna informationsbas handikappguide.
Underlätta eget förvärvsarbete
Regeringen konstaterar i skrivelsen att villkoren för de funktionshindrade på arbetsmarknaden bör belysas bättre och har därför tillkallat en särskild utredare för detta ändamål. Återigen vällovliga formuleringar och en ny utredning. Vi anser inte att detta är tillräckligt.
Inkomst genom arbete skall vara den huvudsakliga utgångspunkten också för den som är funktionshindrad. Att förtidspensionera unga människor utan att ha prövat alla de vägar som trots allt står till buds i form av handledare, utbildning eller andra arbetsmarknadsåtgärder är en styggelse som måste motarbetas. Det är samhällsekonomiskt lönsamt att satsa på lönebidrag eller arbete i Samhall om alternativet annars är förtidspension, vilket är verklig- heten för många i dag.
Samhalls sätt att arbeta bör förnyas - viktigast skall vara att ge arbets- möjligheter till de svårast funktionshindrade. Ett sätt att bidra till detta är att hjälpmedel som behövs i arbetet i högre utsträckning kan finansieras genom arbetsmarknadsanslagen. Ett annat sätt är att på bred front underlätta förvärvsarbete för funktionshindrade med hjälp av handledare, "job coach".
I flera stater i USA arbetar man sedan många år framgångsrikt med att underlätta förvärvsarbete för funktionshindrade med hjälp av handledare. "Supported employment" fungerar som en hjälp till självhjälp.
Regeringen nöjer sig med att förlänga försöksverksamheten med denna typ av stöd. Med tanke på de mycket höga arbetslöshetstalen bland människor med funktionshinder är det en alldeles för svag åtgärd.
Folkpartiet anser att denna modell, som visat sig så framgångsrik, skall lanseras på bred front i Sverige. Ett system med detta stöd på arbetsplatsen bör lämpligen kunna utvecklas genom ett flexibelt utnyttjande av lönebidrag.
Rätten till likabehandling
Medlemsstaterna skall skapa en rättslig grund för delaktighet och jämlikhet för människor med funktionsnedsättning. Så lyder FN:s standardregel 15 om lagstiftning. Handikappreformen medförde många viktiga rättigheter. Fortfarande återstår dock den angelägna uppgiften att stärka det rättsliga skyddet mot diskriminering.
Skärpt antidiskrimineringslag
Frågan om att ge människor med funktionsnedsättning ett diskrimineringsskydd har dragits i långbänk av den socialdemokratiska regeringen. Den senaste åtgärden var att tillsätta en särskild utredare för att ännu en gång utreda frågan om diskriminering i arbetslivet. I skrivelsen sägs det att "regeringen återkommer" i denna fråga.
Folkpartiet anser att det är hög tid att rättsskyddet förbättras för människor med funktionsnedsättning. Ingen skall få diskrimineras p g a funktionsned- sättning.
Det behövs en lagstiftning som förbjuder diskriminering av människor med funktionshinder. Den bör gälla i arbetslivet, men också i andra sammanhang. Det händer att t ex restaurangägare avvisar funktionshindrade med hänvisning till att "det skulle störa de andra gästerna".
Det är uppenbart att rättsskyddet för människor med funktionshinder måste stärkas i Sverige. Flera länder har säkrat rättigheterna för personer med funktionsnedsättning i diskrimineringslagar, exempelvis USA, Kanada, Nya Zeeland, Australien och Sydafrika. I USA omfattas även näringsverksamhet av diskrimineringsförbudet. Där hade det också varit otänkbart att en ledande politiker i ansvarig ställning uttalat sin förståelse för ovannämnda typ av diskriminering.
Det är angeläget att en lag kommer till stånd så att vi på olika sätt kan bidra till en fortsatt utveckling där ingen i vårt land diskrimineras på grund av en funktionsnedsättning. Diskriminering av handikapp skall i lag likställas med diskriminering på grund av kön, hudfärg eller etnisk tillhörighet. Det är krav som stöds av hela handikapprörelsen. I handikapputredningen Ett samhälle för alla, SOU 1992:52, föreslogs en regel mot diskriminering i brottsbalken.
Diskriminering i arbetslivet
Diskriminering i arbetslivet är ett stort problem för människor med funktionsnedsättning. Under den tid som Handikappombudsmannen har funnits har många anmälningar om diskriminering kommit in till myndigheten. Det är tydligt att vi behöver en lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet. Denna lagstiftning skall gälla vid anställningar, men inte bara då.
Samma regler mot diskriminering behövs också vid startande av småföretag. Banker och andra långivare får inte försvåra för enskilda att starta eller driva företag med hänvisning till individens funktionsnedsättning. På samma sätt måste myndigheter aktivt arbeta för att de regler som styr ansökan om bildande av bolag, stiftelse, enskild firma m m utformas på ett sådant sätt att inte enskilda diskvalificeras på grund av den språkliga utformningen av dokumenten eller på annat sätt.
Arbetsmarknadsdepartementets förslag (Ds 1996:56), som presenterades i höstas, använde den tandlösa lagen mot etnisk diskriminering som förebild. Lagförslaget som sedan skickades ut på remiss blev därför en stor besvikelse - inte bara för Folkpartiet som varit pådrivande - utan för hela handikapp- rörelsen.
Lagen mot etnisk diskriminering har varit i kraft i snart tre år utan att Diskrimineringsombudsmannen i något fall har kunnat driva en process med stöd av lagen. Beviskraven har satts så högt att det i praktiken är nästan omöjligt att uppfylla dem. Lagen fångar inte upp de situationer där diskriminering förekommer och den säger ingenting om arbetsgivarens skyldighet att söka integrera invandrare på arbetsplatserna. Lagen talar bara om avsiktliga förfaranden, och det är upp till den som anser sig ha blivit diskriminerad att bevisa att denna avsikt funnits. Det är mycket märkligt att regeringen lade fram ett lagförslag med den lagen som förebild, särskilt mot bakgrund av att regeringen tidigare aviserat en översyn av lagen om etnisk diskriminering på grund av den kritik som riktats mot den. Det undermåliga lagförslaget är förstås också en viktig orsak till att regeringen nu fått tillsätta en särskild utredare för att för tredje gången inom en tioårsperiod utreda frågan om diskrimineringsskydd.
Handikappombudsmannen ville hellre se jämställdhetslagens modell med presumtionsregler som förebild. Det innebär att en person som anser sig diskriminerad slipper bevisa arbetsgivarens diskriminerande bevekelse- grunder och tankegångar bakom ett beslut. Det är tillräckligt om han/hon kan visa bättre sakliga förutsättningar för en tjänst och att arbetsgivaren är medveten om den sökandes kön/funktionsnedsättning. Med denna fördelning av bevisbördan blir det upp till arbetsgivaren att visa att funktionsned- sättningen inte påverkade beslutet vare sig direkt eller indirekt.
Bevisregler utformade enligt jämställdhetslagen innebär inte att bevisbördan blir orimligt lätt för den som anser sig ha blivit utsatt för diskriminering. Under den tid (17 år) som jämställdhetslagen har varit i funktion har antalet domar med stöd av lagen varit ungefär 50. Det är inte en syndaflod av processer som väntar, däremot ger jämställdhetslagens skrivning, som inte kräver att uppsåtet bevisas, en rimlig möjlighet för människor med funktionsnedsättning att få en eventuell diskriminering prövad med framgång.
Handikappombudsmannen anser att det nuvarande lagförslaget inte bör genomföras.
Handikappombudsmannen har i ett yttrande (1996-11-08, dnr 648/96) till Arbetsmarknadsdepartementet formulerat ett alternativ till den antidiskrimi- neringslag som föreslogs från departementet. Folkpartiet ställer sig huvudsakligen bakom det förslag som HO formulerat, med jämställdhets- lagstiftningen som förebild.
Lagen ges följande lydelse:
1 § Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering i arbetslivet av personer på grund av funktionsnedsättning.
I lagens förarbete krävs en tydlig definition av begreppet funktions- nedsättning. En god vägledning i det arbetet är FN:s standardregler.
2 § Med diskriminerande särbehandling avses i denna lag att någon miss- gynnas under sådana omständigheter att missgynnandet har ett direkt eller indirekt samband med en funktionsnedsättning hos den missgynnade.
3 § Otillåtet missgynnande skall anses föreligga när en arbetsgivare vid anställning eller befordran eller utbildning för befordran utser någon annan framför en person med funktionsnedsättning, fastän den som förbigås har bättre sakliga förutsättningar för arbetet eller utbildningen.
Detta gäller dock inte om arbetsgivaren kan visa
1. att beslutet inte vare sig direkt eller indirekt har samband med den missgynnades funktionsnedsättning,
2. att det är berättigat av hänsyn till ett sådant ideellt eller annat särskilt intresse som uppenbarligen inte bör vika för intresset att motverka diskriminering i arbetslivet av personer på grund av funktionsnedsättning.
4 § Otillåtet missgynnande av en person med funktionsnedsättning skall anses föreligga, när arbetsgivaren vid anställning eller befordran eller utbildning för befordran utser någon annan framför en person med funktionsnedsättning som har likvärdiga sakliga förutsättningar för arbetet eller utbildningen, om det är sannolikt att syftet med arbetsgivarens beslut är att missgynna någon på grund av hans eller hennes funktionsnedsättning.
Detta gäller dock inte när förhållandena är sådana som anges i 3 § andra stycket 2.
5 § Otillåtet missgynnande av en person med funktionsnedsättning skall anses föreligga, när arbetsgivaren vid ett anställningsförfarande inte väljer att tillsätta den utlysta tjänsten trots att den sökande har sakliga förutsättningar för arbetet, och det är sannolikt att syftet med arbetsgivarens beslut är att missgynna någon på grund av funktionsnedsättning.
6 § Otillåtet missgynnande skall anses föreligga, när en arbetsgivare tillämpar lägre lön eller annars sämre anställningsvillkor för en arbetstagare med funktionsnedsättning än dem som arbetsgivaren tillämpar för andra arbetstagare, när de utför arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt.
Detta gäller dock inte, om arbetsgivaren kan visa att de olika anställnings- villkoren beror på skillnader i arbetstagarnas sakliga förutsättningar för arbetet eller att de i varje fall inte vare sig direkt eller indirekt har samband med arbetstagarens funktionsnedsättning.
7 § Otillåtet missgynnande skall anses föreligga, när en arbetsgivare leder och fördelar arbetet på ett sådant sätt att en arbetstagare med funktionsnedsättning blir påtagligt oförmånligt behandlad i jämförelse med andra arbetstagare.
Detta gäller dock inte, om arbetsgivaren kan visa att förhållandena är sådana som anges i 3 § andra stycket.
8 § Otillåtet missgynnande skall anses föreligga, när en arbetsgivare säger upp ett anställningsavtal, omplacerar, permitterar eller avskedar någon eller genomför en annan jämförlig åtgärd till skada för en arbetstagare med funktionsnedsättning, om åtgärden direkt eller indirekt har samband med arbetstagarens funktionsnedsättning.
Detta gäller dock inte när förhållandena är sådana som anges i 3 § andra stycket.
Ge Handikappombudsmannen processrätt
Handikappombudsmannen inrättades den 1 juli 1994. Myndigheten har fått åtskilliga anmälningar om diskriminering av funktionshindrade. Handikappombudsmannen har vidtagit de åtgärder som hon enligt instruktion kan vidta, nämligen gjort uttalanden. Detta har visat sig otillräckligt. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte har någon åsikt om hur Handikappombudsmannens möjligheter att agera mera kraftfullt skall kunna stärkas.
Folkpartiet anser att lagstiftningen måste kompletteras med de diskrimineringsförbud som föreslås här ovan. Handikappombudsmannen måste också ges möjlighet att väcka talan om någon diskrimineras på grund av sitt funktionshinder. Handikapputredningen, SOU 1992:52, föreslog att Handikappombudsmannen skulle ges rätt att föra talan för en enskild person inom arbetslivs- och näringsverksamhetsområdena.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återställa handikappreformen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre tillgänglighet i trafiken för handikappade,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre tillgänglighet i offentlig miljö för handikappade,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontaktpersoner för personer med psykiska sjukdomar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hjälpmedelsgaranti,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. handikappguider,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att underlätta eget förvärvsarbete,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt antidiskrimineringslag,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lag mot diskriminering i arbetslivet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om processrätt för Handikappombudsmannen.
Stockholm den 11 juni 1997
Barbro Westerholm (fp)
Kerstin Heinemann (fp) Sigge Godin (fp) Bo Könberg (fp) Karl-Göran Biörsmark (fp)
Gotab, Stockholm 1997
Yrkanden (20)
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återställa handikappreformen
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återställa handikappreformen
- Behandlas i
- 2att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre tillgänglighet i trafiken för handikappade
- Behandlas i
- 2att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre tillgänglighet i trafiken för handikappade
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 3att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre tillgänglighet i offentlig miljö för handikappade
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- 3att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre tillgänglighet i offentlig miljö för handikappade
- Behandlas i
- 4att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontaktpersoner för personer med psykiska sjukdomar
- Behandlas i
- 4att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontaktpersoner för personer med psykiska sjukdomar
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- 5att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hjälpmedelsgaranti
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- 5att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hjälpmedelsgaranti
- Behandlas i
- 6att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. handikappguider
- Behandlas i
- 6att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. handikappguider
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- 7att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att underlätta eget förvärvsarbete
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- 7att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att underlätta eget förvärvsarbete
- Behandlas i
- 8att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt antidiskrimineringslag
- Behandlas i
- 8att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt antidiskrimineringslag
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- 9att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lag mot diskriminering i arbetslivet
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- 9att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lag mot diskriminering i arbetslivet
- Behandlas i
- 10att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om processrätt för handikappombudsmannen.
- Behandlas i
- 10att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om processrätt för handikappombudsmannen.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
Intressenter
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.