med anledning av prop. 1994/95:12 Handläggning av ungdomsmål
Motion 1994/95:Ju1 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Proposition 1994/95:12
- Tilldelat
- Justitieutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1994-10-17
- Bordläggning
- 1994-10-18
- Hänvisning
- 1994-10-19
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
I propositionen föreslås ett antal lagändringar som syftar till att anpassa förfarandet vid lagföring av ungdomar som misstänks för brott till de speciella krav som ställs just i ungdomsmål. Vi socialdemokrater kan ställa oss bakom dessa förslag.
I propositionen redovisas också beredningsläget beträffande arbetet med frågor om hur påföljdssystemet för ungdomar bör vara utformat i framtiden. Några lagförslag läggs inte fram i detta sammanhang.
Som utgångspunkt för detta arbete anges att reaktioner på brott som begås av unga skall vara en uppgift för rättsväsendet. Vidare, sägs det, bör eftersträvas att de påföljder som används för unga tillgodoser de grundläggande straffrättsliga principerna om förutsebarhet, enhetlighet och proportionalitet.
I propositionen sägs det att de principer som ligger till grund för påföljdsbestämningen för vuxna, nämligen straffvärdet hos ett brott, i ökad utsträckning bör vara vägledande även vid utformandet av påföljder för unga. Det hävdas att en sådan utveckling mot tydliga reaktioner på ungdomars brott har ett pedagogiskt värde genom att inpränta och befästa normer som är grundläggande för samhällslivet.
Vi socialdemokrater delar uppfattningen att samhällets reaktion på ungdomars brott skall vara snabb, enkel och tydlig. I propositionen föreslås också en rad åtgärder som kommer att medverka till att en sådan ordning kan uppnås. Vi känner dock en stor tveksamhet inför propositionens resonemang om att ungdomar i ökad utsträckning skall ''dömas som vuxna''.
I lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare föreslås en ändring som innebär att det, vid bedömningen av om åtalsunderlåtelse skall meddelas, särskilt skall beaktas om den unge tidigare gjort sig skyldig till brott. En sådan begränsning får dock full betydelse först när påföljdssystemet förändras.
Även om det bör ske en begränsning av åtalsunderlåtelse vid återfall, får begränsningen inte leda till att bagatellartade brott förs till domstol. Samhällets markering att upprepad brottslighet är allvarligt kan i dessa fall förmedlas via åklagare och genom andra åtgärder.
Vidare föreslås att det vid bedömningen av åtalsunderlåtelse även skall beaktas om den unge på annat sätt kan gottgöra målsäganden, utan att de åtgärder som avses behöver ha direkt anknytning till en skada som orsakats målsäganden.
Att ungdomar, liksom vuxna, skall ta ansvar för sina handlingar och både be om ursäkt för sitt handlande och ta konsekvenserna av det är naturligt. Vi anser dock att det är alltför långtgående att vid denna bedömning även beakta sådana åtgärder som inte har direkt anknytning till den skada som orsakats av den unge.
Den särreglering som vi i dag har vad gäller unga människor som begår brott bygger på såväl vetenskapliga som erfarenhetsmässiga insikter om att unga människor kräver särskild behandling. Påföljden måste därför anpassas till den unges personliga mognad och särskilda förhållanden i det enskilda fallet.
Grundläggande utgångspunkter för samhällets reaktioner på brottslighet som begås av barn och ungdomar måste vara att på olika sätt medverka till och stödja åtgärder som stärker och återupprättar omsorgen om barn och ungdomar. Ungdomsbrottsligheten visar att denna omsorg många gånger är otillräcklig och ibland nära nog obefintlig.
Det krävs särskilda åtgärder som tar sikte på att stärka de ungas självkontroll och som kan medverka till att utveckla de sociala band som kan hjälpa till att i fortsättningen avhålla den unge från vidare brottslighet. Det gäller att stödja föräldrarna i deras fostrarroll, det gäller att stödja och motivera den unge att leva ett laglydigt liv, det gäller att säkra en god samhällsservice och omsorg och en utvecklande skola etc.
Fängelsestraff motverkar en ung människas möjlighet att föra ett laglydigt liv. Ungdomar under 18 år skall därför så långt möjligt hållas utanför kriminalvården. Huvudansvaret för ungdomar som begått brott bör även i fortsättningen ligga hos socialtjänsten. I vissa fall är tvångsåtgärder nödvändiga för att förhindra den unge att fortsätta sin kriminella verksamhet.
Det är mot denna bakgrund mycket angeläget att utveckla metoder, inom ramen för såväl rättsväsendet som socialtjänsten, i syfte att finna adekvata åtgärder som kan medverka till att barn och ungdomar som begått brott kan ledas in på ett laglydigt leverne i framtiden. Det krävs också en utökad samverkan mellan socialtjänsten och rättsväsendet som inriktas på att åstadkomma snabba, enkla och adekvata åtgärder mot ungdomsbrottsligheten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av påföljdssystemet för unga lagöverträdare.
Stockholm den 18 oktober 1994 Lars-Erik Lövdén (s) Birthe Sörestedt (s) Göran Magnusson (s) Sigrid Bolkéus (s) Märta Johansson (s) Margareta Sandgren (s) Ann-Marie Fagerström (s) Pär Nuder (s) Helena Frisk (s)
Yrkanden (2)
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av påföljdssystemet för unga lagöverträdare.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- delvis bifall
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av påföljdssystemet för unga lagöverträdare.
- Behandlas i
Intressenter
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.