Tjustbanans utveckling
Interpellation 2010/11:5 av Örnfjäder, Krister (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-10-07
- Anmäld
- 2010-10-12
- Besvarad
- 2010-10-21
- Sista svarsdatum
- 2010-10-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 8 oktober
Interpellation
2010/11:5 Tjustbanans utveckling
av Krister Örnfjäder (S)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Tjustbanan, som i sin sträckning från Linköping söderut sammanfaller med Stångådalsbanan, är en förutsättning för en regionförstoring och en gemensam arbetsmarknad mellan Västerviks kommun och Linköpingsregionen. Banan behöver moderniseras och upprustas för att trafiken ska vara ett modernt och snabbt alternativ för person- och godstransporter.
Tjustbanan är mycket viktig för Kalmar län och tillväxten inom det lokala och regionala näringslivet. Västerviks kommun är i dag på grund av avstånden och brist på snabba kommunikationer en enskild arbetsmarknadsregion. För att den regionala arbetsmarknaden ska utvecklas och förstoras behövs det säkra och snabba kommunikationsmöjligheter. Behovet av att förstora arbetsmarknadsregionen och möjligheterna att studera kan bara tillgodoses genom en väl utvecklad järnvägstrafik.
Staten har ett ansvar för att järnvägstrafiken fungerar i hela landet. Fungerande kommunikationer är grundläggande för att hela Sverige ska leva. Genom förbättrade kommunikationer skapas förutsättningar för fler arbetstillfällen och en förbättrad samhällsservice. För att kommuner som exempelvis Västervik ska kunna utvecklas krävs det att staten tar ansvar för en utbyggnad av järnvägar och vägar.
Jag vill därför fråga statsrådet vilka åtgärder hon avser att vidta för att Tjustbanan ska kunna moderniseras och upprustas.
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:5
Webb-tv: Tjustbanans utveckling
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:6 Torsdagen den 21 oktoberProtokoll 2010/11:6 9 § Svar på interpellation 2010/11:5 om Tjustbanans utveckling
Protokoll från debatten
Anf. 12 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Jag tackar Krister Örnfjäder för interpellationen. Han har frågat mig vilka åtgärder som jag avser att vidta för att Tjustbanan ska kunna moderniseras och upprustas.
Trafikverket och Regionförbundet i Kalmar län ser gemensamt över lämpliga satsningar på Stångådalsbanan och Tjustbanan. Det handlar om åtgärder som syftar till att sänka restiden och öka möjligheten att arbetspendla. På åtgärdslistan finns bland annat spårbyten, växelåtgärder, sliperbyten, signalåtgärder, upprustad mötesstation och säkrare plankorsningar. Man ska gemensamt verka för att åtgärderna utförs inom perioden 2010-2015. Ett avtal har nu undertecknats mellan regionen och Trafikverket.
Anf. 13 Krister Örnfjäder (S)
Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka för svaret och gratulera Catharina Elmsäter-Svärd till utnämningen som infrastrukturminister. Jag hoppas att vi kommer att få många tillfällen att diskutera både denna fråga och andra frågor som är av stor vikt för att Sverige ska kunna utvecklas i alla delar.
Jag vill också passa på att bjuda in infrastrukturministern till Västerviks kommun och till att åka på den här banan och bansträckningen - både Tjustbanan och Stångådalsbanan. Det ger en upplevelse som man kan bära med sig i det arbete som infrastrukturministern nu ska ha ansvar för. Det ger också en förståelse för varför sådana som jag försöker engagera oss i den problematik som vi har med i det här fallet järnvägsförbindelser som finns men som inte uppfyller de behov som vi som bor i denna del av landet har.
För att göra det lite tydligare för er andra, som säkert inte har åkt på Tjustbanan, tänkte jag prata lite grann om det som står i min interpellation. Tjustbanan, som i sin sträckning från Linköping söderut sammanfaller med Stångådalsbanan, är en förutsättning för en regionförstoring och en gemensam arbetsmarknad mellan Västerviks kommun och Linköpingsregionen. Banan behöver moderniseras och upprustas för att trafiken ska vara ett modernt och snabbt alternativ för person- och godstransporter.
Tjustbanan och Stångådalsbanan är mycket viktiga för Kalmar län och för tillväxten inom det lokala och regionala näringslivet. Västerviks kommun är i dag på grund av avstånden och brist på snabba kommunikationer en enskild arbetsmarknadsregion. Det är ett förhållande som vi i södra Sverige delar med Gotland, men för övrigt är vi ganska ensamma på fastlandet om denna situation.
För att den regionala arbetsmarknaden ska utvecklas och förstoras behövs säkra och snabba kommunikationsmöjligheter. Behovet av att förstora arbetsmarknadsregionen och möjligheten att studera kan bara tillgodoses genom en väl utvecklad järnvägstrafik.
Staten har ett ansvar för att järnvägstrafiken fungerar i hela landet. Fungerande kommunikation är grundläggande för att hela Sverige ska leva. I den skrift som vi alla har fått del av - regeringsförklaringen - säger regeringen precis samma sak. Genom förbättrade kommunikationer skapas förutsättningar för fler arbetstillfällen och en förbättrad samhällsservice.
För att kommuner som exempelvis Västervik ska kunna utvecklas krävs att staten tar ansvar för en utbyggnad av järnvägar och vägar. I det här fallet pratar jag om järnvägar.
I interpellationen har jag bett ministern om ett besked om vad man från regeringshåll tänker bidra med. I regeringsdeklarationen säger regeringen att man gör stora satsningar. Men jag ser inget resultat av det från regeringens sida just nu. Pengar till de satsningar som ministern ger uttryck för har tagits från regionala pengar i Kalmar län, trots att detta även går över mot Östergötland. Det är alltså driftspengar, underhållspengar.
Anf. 14 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Jag tackar Krister Örnfjäder för en viktig interpellation. Jag vill också tacka statsrådet, min förra gruppledare, för ett mycket bra svar.
Fru talman! Jag läser svaret utifrån det som regeringen och infrastrukturministerns föregångare på posten har skrivit i regeringens skrivelse 2009/10:197
Åtgärdsplan för transportsystemet 2010-2021
. Där kan man under rubriken Lågtrafikerade banor läsa: "Delar av det lågtrafikerade järnvägsnätet kan ha en viktig funktion som matarlinjer till de större stråken. Ett antal åtgärder i den nationella planen avser lågtrafikerade banor. Till exempel Kristinehamn-Nykroppa, Tjustbanan, Bohusbanan (Göteborg-Uddevalla), Inlandsbanan, Kilafors-Söderhamn, Västerdalsbanan och Hargshamnsbanan."
Här nämns alltså explicit Tjustbanan, vilket var mycket glädjande och betryggande. Det förstärks också av infrastrukturministerns svar. Det gläder mig som bor i en annan del av regionen, nämligen Linköpingsområdet, som också är i stort behov av denna bana som Krister Örnfjäder lyfter upp. Det är inte bara Kalmar län som är beroende av banan utan även Östergötlands län.
Låt oss titta lite på det engagemang som krävs från lokala och regionala politiker. Krister Örnfjäder som socialdemokrat engagerar sig glädjande nog utifrån ett Västerviksperspektiv, och det gör också kommunalrådet Harald Hjalmarsson som är moderat. Han har verkligen talat varmt om Tjustbanan.
I Östergötland har vi inte alltid behov av att ta oss till Västervik, utan vi har stort behov av att till exempel ta oss mellan Linköping och Åtvidaberg. Det är två viktiga kommuner där de två moderata kommunalråden Paul Lindvall i Linköping och Sverre Moum i Åtvidaberg har engagerat sig mycket för just Tjustbanan.
När det gäller socialdemokraterna i Östergötland konstaterar jag tyvärr att deras engagemang helt lyser med sin frånvaro.
Om vi ska samverka med staten, precis som interpellanten säger och som lyfts upp i infrastrukturministerns svar, måste även de lokala förmågorna agera politiskt för att detta ska bli så bra som möjligt.
Krister Örnfjäder nämner det problem som vi har i regionen. Det stämmer att det delvis är en glesbygdsregion. Tjustbanan är ett väldigt viktigt redskap för att i bästa mån få glesbygden levande. När det handlar om glesbygdsproblem tror jag att Alliansen har ett klart försteg över det rödgröna alternativet som vill skattebelägga rätt mycket av möjligheterna att resa inom glesbygdsområdena.
Låt oss gå tillbaka till Tjustbanan. Vi kan konstatera att man under den förra mandatperioden har rustat upp den i så måtto att man har skaffat nya, moderna tåg. Det upplever säkert Krister Örnfjäder som åker varje vecka på denna bana. Jag själv åker inte så ofta, men jag har också kunnat njuta av resan med nya, moderna tåg.
Jag tror att det är väldigt viktigt, som nämns i svaret från infrastrukturministern, med ett antal åtgärder som ska vidtas i närtid. Eftersom Krister Örnfjäder undrar vad som sker har jag diskuterat lite med dem som är mest berörda, nämligen dem som kör loken. De har sagt att det man främst vill åtgärda är de växlar som i dag är av sådan teknisk kvalitet att de sänker hastigheten på banan.
Jag förmodar att det kommer att vidtas sådana åtgärder i närtid, och sedan, som svaret från infrastrukturministern anger, kommer en mycket omfattande upprustning säkert att komma till stånd under den innevarande mandatperioden.
Anf. 15 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Tack, Krister Örnfjäder, för gratulationen och naturligtvis också för inbjudan till Västervik och möjligheten att få åka tåg! Det gör jag gärna.
Jag delar den uppfattning som Krister Örnfjäder har och som Finn Bengtsson också förstärkte. Det är viktigt att människor har förutsättningar och möjligheter att ta sig till och från jobb eller att umgås med andra. Det är också viktigt för företag att människor kan förflytta sig.
Den här Tjustbanan, som går mellan Linköping och Västervik, är viktig. Sådana här lågtrafikerade banor är också viktiga matarbanor, inte minst för att komma till andra stomnät och för att kunna förflytta sig inom regioner. Fungerar en sådan här bana blir det också en regionförstoring.
Jag tror dock att man ska ha med sig att skulle man rusta upp hela den här banan sägs kostnaden ligga på ungefär 3 ½-4 miljarder. De pengarna finns inte avsatta i den infrastrukturproposition som regeringen har antagit. Men precis som Finn Bengtsson just sade i sitt anförande nämns den ändå vid namn.
I det samarbete som sker inom regionen, där man tycker att det här är angeläget, träffade man ett avtal i juni med Trafikverket tillsammans med regionförbundet för att se vad man gör, hur det går till och vilka pengar man ska fördela. Trafikverket tar 100 miljoner från sin del, och regeringen tar motsvarande del, det vill säga 100 miljoner. Inte minst med tanke på det vi just hörde om lokförarnas aspekter är väl detta med växelåtgärder en viktig del att vidta.
Fru talman! Jag har också roat mig med att konstatera och notera att Krister Örnfjäder har varit en flitig interpellant i just den här frågan. Jag noterar att svaren från min företrädare gör en viss skillnad vid varje tillfälle fram till i dag. Uppenbarligen händer det någonting vid varje tillfälle. Vems förtjänst det må vara låter jag vara osagt, men vi kan ändå konstatera att någonting händer i alla fall.
Anf. 16 Krister Örnfjäder (S)
Fru talman! Det händer lite, och det är jag mycket tacksam för. Hoppet är det sista som överger människan. Jag vill gärna att det ska hända mycket. Jag förstår problematiken. Det gäller också att få fram pengar till de här ändamålen.
Jag blir både glad och ledsen när infrastrukturministern säger att behovet av en fullständig upprustning av den här banan motsvarar en summa på mellan 3 ½ och 4 miljarder. Det är en sanning med modifikation. Det är därför som jag samtidigt blir lite ledsen.
Vi hade en utredning som tog fram olika alternativ. Det billigaste alternativet var på ca 600 miljoner. Det dyraste alternativet var på ca 3 ½ miljard. Att regeringen då har den ambitionen och konstaterar att behovet egentligen är 3 ½ miljard blir jag mycket glad för. Men jag blir lite ledsen när man använder det argumentet emot och säger att det är så mycket pengar och så dyrt och därför blir det ingenting av de här stora satsningarna.
Jag menar att man skulle börja i andra änden och titta på 600-miljonersalternativet och se hur mycket man får ut av det. Om vi skulle få en satsning på 600 miljoner skulle vi vara jätteglada. Det skulle hjälpa oss att lösa många av de problem som finns på den här gemensamma banan, och då menar jag den gemensamma bansträckningen från Linköping och söderut och den enskilda bansträckningen mot Västervik.
Jag vill alltså att man börjar med dessa 600 miljoner. Jag är fullt medveten om att det också är en imponerande summa. Det är en förutsättning för att vi ska lyckas med de saker som regeringen själv ger uttryck för i den här skriften och i den skrift som handlar om planeringen av infrastrukturen 2010-2021. Vi behöver de pengarna.
Jag tycker att det är lite olyckligt att regionen måste använda sina pengar för att lägga på den här järnvägssträckan. Vi har ursprungligen fått de pengarna för att göra regionala satsningar på vägtrafiken i första hand.
Men i den nya plan som nu är antagen för 2010-2021 har man även lagt in satsningar på hamnar, satsningar på järnvägar och satsningar på flygplatser, vilket ger nya åtaganden som man ska göra inom ramen för de regionala pengarna. Det får till effekt att det blir mindre pengar över till vägarna, för vilka pengarna var avsedda en gång i tiden. Vi har även behov av sådant.
Jag skulle vilja att ministern på ett positivt sätt hjälper till i vår argumentation gentemot Trafikverket, Trafikstyrelsen och allt vad de nu heter så att vi kan få del av deras pengar, som används till satsningar på själva infrastrukturen - inte underhållet utan alltså själva infrastrukturen - för det är två olika konton. Vi vill gärna ha del av investeringskontot också, och inte så att säga
bara
underhållskontot.
Jag ser fram emot att även den här interpellationen kommer att ge någon form av resultat.
Anf. 17 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Om interpellanten blir ledsen kanske jag i viss mån kan kompensera det genom att bli glad - faktiskt dubbelt glad, för ministern sade två viktiga saker.
Den första saken var att man precis som finansministern är väldigt ansvarstagande när det gäller utfästelser om resurser som går till allt vi behöver i samhället, inte minst infrastruktur. Vi måste alltså se till att vi har de här pengarna, och jag har stort förtroende för att den här regeringen är skicklig nog att hantera detta.
Den andra saken som gjorde mig glad är att det nämns att det händer någonting hela tiden och att man noterar, historiskt inom kort tid, att det faktiskt avancerar framåt, både genom den skrivelse som nämndes och genom att det kommer konkreta åtgärder i närtid, vill jag mena, för ett begynnande upprustningsarbete. Det är så man ska arbeta.
Låt mig konstatera, med en historisk tillbakablick, att det såg lite annorlunda ut inför valet 2006, när dåvarande infrastrukturministern Ulrica Messing var just i Västervik och talade sig varm för Tjustbanan. Det som sedan hände när Åsa Torstensson tillträdde var att hon konstaterade, när hon kom till departementet, att det där fanns utställda löften från Socialdemokraterna på i storleksordningen 100 miljarder som inte var finansierade. Detta är naturligtvis en väldigt besvärlig situation: att utställa löften vitt och brett, inte minst som infrastrukturminister, och sedan inte visa att det händer någonting.
Att den här banan är i behov av upprustning är ingenting som har inträffat under förra mandatperioden, utan det handlar om eftersatt underhåll under många, långa, socialdemokratiska regeringsår. Det glömmer kanske Krister Örnfjäder att nämna i sin interpellation, men så är det faktiskt.
Anf. 18 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Jag vill önska infrastrukturministern varmt välkommen till kammaren!
Visst är det så att Tjustbanan är väldigt viktig, inte minst för just regionen i östra delen av Götaland. Man pratar om större arbetsmarknadsregioner, men det blir väldigt svårt att genomföra det om man inte har bra transporter. Det är ett bekymmer, och det har varit ett bekymmer i just den här regionen under väldigt lång tid.
Skälet till att jag begärde ordet var att man sade att det har varit ett så eftersatt underhåll under många år. Ja, det är helt riktigt. Men då måste man också börja fundera på, i denna ganska tjatiga debatt: Vad har det berott på då? Har det berott på en oginhet, på att någon har varit korkad, på att någon inte har velat eller på att någon har struntat i det av ren slapphet? Man glömmer bort att det var en djup ekonomisk kris under 1990-talet. Och vill man då först minska sjukvården eller resurserna till skolan? Nej, det brukar väldigt sällan vara så. Vi som var förtroendevalda på 1990-talet vet att det första man gav sig på ofta var just investeringarna i och inte minst underhållet av infrastrukturen. Det må vara fel eller rätt, men det är sådan historien är.
Jag tycker att den här argumentationen och det här tjatandet inte är riktigt relevant. Nu hade man faktiskt majoritet här i fyra år. Man ägnade nästan hela mandatperioden åt att ta fram en plan för vad man ville göra. Sedan fattade vi beslut relativt sent under mandatperioden om det man ville ta fram.
Man tar också fram här att det är så fantastiskt att Tjustbanan är omnämnd i en skrivelse från regeringen. Jag kan bara säga att Tjustbanan har varit omnämnd också i andra infrastrukturplaner på olika sätt. Krister Örnfjäder har ju suttit i riksdagen sedan 1991, och det har hänt en del saker med Tjustbanan under hela perioden, även under de borgerliga åren. Men det är ingen tvekan om att det här tjatandet hela tiden om att Socialdemokraterna skulle vara skyldiga till allt det här är överdrivet. De borgerliga hade faktiskt makten 1991-1994 och 1976-1982. Vad hände då med underhållet av järnvägen?
Man kan inte komma och säga varje gång att det är Socialdemokraternas fel att man inte har underhållit infrastrukturen. Det finns faktiskt en ganska god förklaring till att saker och ting har skett. Det har ofta berott på att det helt enkelt inte har funnits pengar i staten. Det är ett av skälen till att det här inte har skett på ett bra sätt.
Anf. 19 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Låt mig börja bakifrån och vända mig till Börje Vestlund. Jag vill först av allt tacka även för ditt välkomnande.
Det är fantastiskt att när det väl börjar hetta till och möjligtvis kommer någon form av kritik eller att man kanske försöker lyfta upp ett problem studsas det tillbaka att vi hade en ekonomisk kris under 1990-talet. Järnvägar har byggts sedan 1800-talet, och vi har haft decennier av socialdemokrati långt innan den 1990-talskrisen. Vill man verkligen gå tillbaka och vara historisk kan vi alltså stå här rätt länge och fundera.
Jag tycker egentligen att det är rätt ointressant vad som har varit. Jag tycker att det är mer intressant att titta framåt, precis det som jag upplever att Krister Örnfjäder gör tillsammans med Finn Bengtsson. Vad vill vi framåt?
Var det någon erfarenhet som vi fick av 1990-talets kris var det att vi fick en arbetslöshet som bet sig fast - alltför länge och för alltför många. Vi har haft en djup ekonomisk kris nu bara för några år sedan, och den största och viktigaste utmaningen - det tror jag att vi delar uppfattningen om - är att se till att arbetslösheten inte biter sig fast på samma sätt som hände på den tiden.
Vi har nu en regering som under förra mandatperioden antog ett infrastrukturpaket som var historiskt stort på nästan 500 miljarder som också var finansierat. Allt fick inte plats av hela landets behov och alla olika trafikslag.
Det är därför det har varit så oerhört viktigt att varje region för sig, kanske i samarbete med andra, tittar på en prioritering. Som Krister Örnfjäder uttryckte det är hoppet det sista som överger en, men så slås man ständigt av dessa olika prioriteringar. De innebär att ibland får någonting stå tillbaka.
Det vi nu ser är trots allt att i den åtgärdsplanering som finns må det vara stort eller litet att något nämns vid namn. Men nämns något vid namn finns det trots allt med, och det gör Tjustbanan. Jag delar uppfattningen att det är viktigt att titta på de kommunikationer som vi har. Går det att göra någonting åt dem? Går det att utveckla dem? Kan man titta gemensamt på hur och på vilket sätt det är till fördel för människor som bor i hela regionen?
Det är därför Trafikverket har uppdraget, vilket är ett steg till. Det må vara ett litet steg, men det är ändå ett steg till.
Det fanns naturligtvis problem, om jag ska ta den diskussion som Krister Örnfjäder var inne på, nämligen att det är tråkigt att jag nämner 3 ½ miljard. Det handlade om att göra en riktig, total upprustning. Det fanns nämligen med i regionens förutsättningar när man gjorde åtgärdsplaneringen att titta på olika alternativ: minus 15 procent eller plus 15 procent. Detta har naturligtvis vägts samman.
För att avsluta debatten här i dag, fru talman, kan vi ändå konstatera att frågan om Tjustbanan säkert lär återkomma, och arbetet kommer säkert att fortsätta inom de samarbetsformer som finns mellan Trafikverket och regionen, och det tror jag är riktigt. Jag ser naturligtvis fram emot att även få åka på denna bana.
Anf. 20 Krister Örnfjäder (S)
Fru talman! Det var inte jag som tog upp historien. Jag tycker tyvärr att Finn Bengtssons sätt att resonera får frågan att gå i helt fel riktning. Jag skulle också ha kunnat ta upp exempel på hur det här hanterades under förra perioden, och den berättelsen är inte till fördel för Alliansen. Men nu har vi fått in lite nya friska krafter i regeringskretsen, och jag räknar med att vi ska bygga vidare på de krafterna och inte prata om vad den tidigare ministern gjorde och inte gjorde.
Jag tror att ministern är väl insatt i hur man finansierar infrastruktursatsningar. Man sätter alltså upp ekonomiska ramar, och sedan ska man fylla dem med innehåll år för år. Det innebär att ministern säkert kommer att hamna i en situation där hon kommer att få ta hårda duster med finansministern för att få så mycket pengar som möjligt inom ramen för framtida infrastruktursatsningar. Jag kommer att göra allt vad jag kan inom ramen för vår oppositionspolitik att vara henne behjälplig med att just infrastruktursatsningar får en framträdande roll i framtida budgetar. Jag tror att hon kommer att behöva all hjälp hon kan få i de diskussionerna. Min erfarenhet från de många år jag har haft förmånen att få vara riksdagsledamot är att det är tufft att hitta pengar till de hårda områdena medan det kan vara lättare att hitta pengar till de mjukare områdena.
Det här får bli mitt slutord: Jag kommer att göra allt vad jag kan, och jag hoppas att ministern kommer att återgälda det med att göra allt vad hon kan för att just Tjustbanan ska märkas även i framtiden.
Anf. 21 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Jag tycker inte heller att det är speciellt intressant att diskutera historien när vi ska se framåt och diskutera verkliga framtidssatsningar, vilket bland annat Tjustbanan är. Problemet är att man aldrig någonsin kan diskutera en fråga i kammaren utan att hålla på att tjata om detta. Det är det jag reagerar på.
Jag hade inte alls tänkt att begära ordet i den här debatten. Jag satt egentligen och väntade på att gå på ett annat sammanträde. Men när man börjar tjata om detta i varenda debatt måste jag säga att det inte är riktigt med sanningen överensstämmande. Jag tänker inte gå tillbaka i historien, men vid ett tillfälle var jag på en konferens i Linköping och lyssnade på en intressant föreläsning om de politiska beslut som hade fattats under årens lopp - långt tillbaka i tiden - om just järnvägens utveckling. Det var intressant att höra hur riksdagen för ungefär 30 år sedan i kammaren många gånger nästan helt dömde ut järnvägen som transportmedel. Sådana saker har naturligtvis också haft betydelse i det här spelet. Om det skedde under en socialdemokratisk eller borgerlig regering vet jag inte, men det har gått upp och ned. Järnvägen är något man måste underhålla och nyinvestera i hela tiden för att den ska hållas fräsch, men som debatten har varit under många år har det gått upp och ned.
Det här är något vi ska försöka prata om i stället. Låt oss prata framtid. Jag pratar gärna om framtiden när det gäller både infrastruktur och annan transportpolitik med infrastrukturministern, men det blir tjatigt att hålla på med detta gnatande hela tiden. Det var därför jag reagerade i den här debatten.
Anf. 22 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Jag kan förvisso instämma i Krister Örnfjäders resonemang att det alltid blir en ständig kamp gentemot en finansminister. Så är det naturligtvis, oavsett regering. Det som ändå känns bra är att det är rätt många riksdagspartier som är för infrastruktur, inte emot. Det kan vara en bra utgångspunkt.
Jag tror att det under de kommande åren kommer att finnas ett stort fokus - vilket kanske hade behövts tidigare - på att se att pengarna används på mesta och bästa sättet i ekonomiska satsningar. Där kan vi naturligtvis göra olika avvägningar utifrån hur vi ser på våra behov. Men om det är något som man tittar på just nu är det framför allt produktivitet och effektivitet. Hur får vi våra objekt att hålla i tid? Blir det förseningar blir det fördyringar. Alla sakerna tillsammans kan medföra att pengar blir över och att det då finns mer utrymme att satsa på där man tycker att det är viktigt.
Självklart måste man alltid vårda det man redan har. Man kan bygga nytt och man kan bygga nytt - det är också viktigt - men en förutsättning är att man vårdar det som faktiskt finns.
Fru talman! Jag tycker ändå att vi har kommit ytterligare en bit framåt när det gäller Tjustbanan, och jag vill tacka de ledamöter som har deltagit i dagens diskussion om denna interpellation. Vi lär säkert få återkomma.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.