Strindbergsjubileet 2012
Interpellation 2010/11:175 av Högman, Berit (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-02-02
- Anmäld
- 2011-02-02
- Besvarad
- 2011-02-11
- Sista svarsdatum
- 2011-02-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 2 februari
Interpellation
2010/11:175 Strindbergsjubileet 2012
av Berit Högman (S)
till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)
August Strindberg är en portalfigur i den svenska litteratur- och kulturhistorien.
Nästa år, 2012, är det hundra år sedan Strindberg dog. Strindbergssällskapet och Strindbergsmuseet har uppvaktat Kulturdepartementet under flera år för att säkerställa ett värdigt jubileumsfirande.
Medlen behövs för samordning, hemsida, skolprojekt, internationella gästspel med flera viktiga projekt som inte naturligt kan knytas till befintliga kulturinstitutioner och därmed anses ligga inom ramen för de uppdrag som kulturinstitutionerna har.
Kulturdepartementet har anslagit 200 000 kronor, vilket är otillräckligt.
Inför 300-årsminnet av Carl von Linné 2007 satsade den socialdemokratiska regeringen 27 miljoner kronor.
Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att säkerställa att Strindbergsjubileet blir lika framgångsrikt som Linnéåret?
Avser statsrådet att ta några initiativ för att öka anslaget till Strindbergsjubileet, utöver de 200 000 som redan beviljats?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:175
Webb-tv: Strindbergsjubileet 2012
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:58 Fredagen den 11 februariProtokoll 2010/11:58 3 § Svar på interpellation 2010/11:175 om Strindbergsjubileet 2012
Protokoll från debatten
Anf. 1 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Berit Högman har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att säkerställa att Strindbergsjubileet blir lika framgångsrikt som Linnéåret samt om några initiativ kommer att tas för att öka anslaget till Strindbergsjubileet utöver tidigare beviljade 200 000 kronor.
Jag vill inledningsvis betona att vi delar beskrivningen av August Strindberg som en portalfigur i den svenska litteratur- och kulturhistorien. Samtidigt vill jag understryka Strindbergs ständiga aktualitet i samtiden, som författare, dramatiker och bildkonstnär både här hemma och utomlands.
Av dessa skäl har regeringen beslutat göra en nationell insats för firandet av Strindbergsjubileet. Som en mindre del av insatserna beslutade regeringen om ett särskilt bidrag till Strindbergsmuseet för arbetet med nya utställningar inför Strindbergsåret. Det är naturligtvis viktigt att kunna ge Strindbergsmuseet möjlighet att under och inför 2012 genomföra särskilda satsningar.
Samtidigt är det angeläget att klarlägga att bidraget till Strindbergsmuseet utgör en del av en helhet. Regeringen beslutade också i december 2010 om att bidra till koordineringen av jubileet för att de aktiviteter som planeras av aktörer i hela landet ska få spridning och uppmärksamhet. Det samordningsansvar som frågeställaren efterlyser finns alltså redan på plats.
Mer konkret handlar det om att Statens kulturråd har fått i uppdrag att ansvara för en samordningsgrupp med berörda intressenter inför året. Uppdraget innefattar bland annat att ta fram en gemensam grafisk profil för Strindbergsåret, koordinera planerade aktiviteter samt informera om och marknadsföra Strindbergsåret. För detta uppdrag får Kulturrådet använda 1 miljon kronor.
Statens kulturråd har dessutom tillsammans med Svenska institutet fått i uppdrag att samverka och förmedla information om aktiviteter till utländska aktörer och de svenska utlandsmyndigheterna.
Till detta ska läggas de insatser som flera nationella institutioner planerar inom ramen för sina verksamheter. Enligt uppgifter som framkommit vid möten som Kulturdepartementet haft med berörda institutioner planerar flera särskilda insatser under året. Det kan handla om både utställningar, särskilda uppläsningar och teater- och dansföreställningar. Bland annat planerar Dramaten ett flertal initiativ såväl på vuxensidan som inom scenkonst för barn och ungdom.
Sammantaget är jag övertygad om att det Strindbergsår vi ser fram emot 2012 kommer att vara fyllt av verksamheter och evenemang som på ett engagerat sätt kommer att manifestera August Strindbergs självskrivna roll i vår kulturhistoria och, kanske ännu viktigare, i vår samtid.
Anf. 2 Berit Högman (S)
Fru talman! August Strindberg är en portalfigur i svensk litteratur- och kulturhistoria som är väl värd att ihågkommas. Han var lyriker, dramatiker, prosaist och dessutom konstnär - som det sistnämnda mest känd efter sin död.
År 2012 är det alltså 100 år sedan August Strindberg gick bort. Vi tycker att det är viktigt att ihågkomma detta och att, precis som kulturministern sade, också spegla det i samtiden. När vi i dag ser exempelvis vad som händer i Egypten när det gäller kampen för rättigheter vet vi att August Strindberg var en företrädare och pionjär när det gällde kvinnlig rösträtt. När Arvid i
Röda rummet
strävar efter frihet och sanning i stället för pengar och ära kanske det är ett diskussionsämne så viktigt som något i ett väldigt hårt och kommersialiserat samhälle.
Visst finns det mycket av August Strindberg som kan speglas i nutiden. Det är också mot bakgrund av det som vi tycker att regeringen är snål i frågan.
Min första fundering är om det ändå inte vore önskvärt att vi hade några sorts gemensamma principer. Tittar vi på de resurser som regeringen gav till Ingmar Bergman så var det i en större storleksordning. Ser vi vad den socialdemokratiska regeringen gjorde, och då var det ändå 300-årsminnet av Carl von Linné, är det klart att det är gigantisk skillnad mellan 200 000 kronor och 27 miljoner.
Om jag förstår det rätt är den miljon som statsrådet hänvisar till och som finns på Kulturrådet egentligen 1 miljon mindre till läsfrämjande insatser, för det är från det kontot som dessa pengar är tagna. I takt med att man lägger uppdrag på institutioner utan att tillföra resurser innebär det också en svårighet för institutionerna att planera, och det är faktiskt inte givet att man skapar mer kultur och mer glädje av detta.
Min första fråga är alltså: Finns det inte anledning att se till att vi har ett likartat förhållningssätt, oavsett vem det handlar om?
Anf. 3 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag kan först givetvis instämma med Berit Högman om synen på August Strindberg. Han var en sammansatt person, får man säga, inte minst i sin syn på kvinnor. Där rymdes hela spektrat. Man kan också tala om hans syn på demokrati och hans syn på judar. Han är även en dramatiker som fortfarande spelas.
Det för mig in lite grann på den fråga som Berit Högman efterlyser svar på, alltså om någon form av sammanhållen strategi. Vi firar varje år ett antal jubileer. Nu firar man till exempel Jussi Björling, och det gjorde man också i fjol. Det sker på många håll och också med ett stort ideellt engagemang. Det är alldeles utmärkt.
Vi har myndigheter och institutioner som har till uppgift exempelvis att spegla både den samtida och den äldre konsten och att spela både nyskrivet och äldre drama och så vidare. Det gäller naturligtvis också under de olika jubileer som vi har. När vi högtidlighåller 100-årsminnet av August Strindbergs död under nästa år är det givet att Dramaten och de olika museerna, såväl de statliga museerna som länsmuseerna, uppmärksammar detta på olika sätt. Det handlar även inom fotografi och till och med inom trädgårdskonst där Strindberg ju var om inte expert så åtminstone en stor kännare.
Nu sker det så pass mycket inom Strindbergsåret att vi tycker att det finns skäl att samordna aktiviteterna. Just i dag, om en knapp timme, har Kulturrådet bjudit in, tror jag, ett fyrtiotal olika intressenter. Engagemanget är alltså stort för att se hur man kan samordna det här så att man får bästa möjliga effekt.
Jag ser inte att en lösning skulle vara att varje år portionera ut pengar till olika jubileumsändamål, hur framstående de här personerna än har varit, för jag tycker att detta är någonting som ligger inom den ordinarie verksamheten.
När det gäller den extra verksamhet som man vill göra från Strindbergsmuseets sida tyckte vi ändå att det fanns skäl att stödja den, precis som Stockholms stad gör.
Anf. 4 Berit Högman (S)
Fru talman! Lite motsägelsefullt känns det när statsrådet säger att det är rimligt att detta hanteras inom ordinarie verksamhet. Då är det den långsiktiga signal som ska ges över lag, oavsett vem det är fråga om. Vi kan se att summorna är väldigt olika. Den socialdemokratiska regeringen tyckte att Linnéåret var värt 27 miljoner. Den borgerliga regeringen tyckte att Ingmar Bergman var värd, om jag kommer ihåg rätt, någonting på 2,7 miljoner och i det här fallet är Strindberg värd 200 000 och 1 miljon som tas från läsfrämjandeåtgärder. Vi ska absolut ha läsfrämjandeåtgärder, men det kanske inte är
Röda rummet
man börjar läsa om man ägnar sig åt läsfrämjande.
Vi ska ändå tänka på vilken stor människa Strindberg var och vad han betydde, både provocerande och vägledande. Hans begravning sågs av 60 000 människor. Filmen från hans begravning visades på biografer. Det säger något om vilken storhet han var. Det gör också att han lever vidare i samtiden.
Jag vet också att Strindbergsmuseet och Strindbergssällskapet under en längre tid har önskat resurser och naturligtvis är besvikna över att tilldelningen är alldeles för liten. Det kan aldrig vara kulturministerns önskemål att göra organisationer och folk besvikna. Då är det bättre att för tid och evighet ange att den här regeringens inriktning är att det aldrig kommer extra pengar för att högtidlighålla olika större kulturpersonligheter eller andra personligheter, utan det ska inrymmas inom varje organisations och institutions ram. Då gör man i alla fall inte folk besvikna. Det blir inte det tryck och det engagemang som det skulle kunna bli och som vi socialdemokrater tycker att också Strindberg är värd 2012.
Anf. 5 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag tycker att det blir väldigt enkelt om man bara ska tala om pengar. Om man satsar ett visst antal miljoner får man ett bättre utfall. Det är inte givet. Vi har väl organiserade institutioner och myndigheter som också har en stark konstnärlig integritet. Vi vet också genom de diskussioner vi har haft inför exempelvis Strindbergsjubileet att man självklart kommer att uppmärksamma Strindberg, inte minst i hans roll som dramatiker. En stor del av det sextiotal dramer som han skrev spelas ju än i dag, inte bara i Sverige utan också utomlands. Mest känd är kanske
Fröken Julie
.
Jag minns ett besök på Österåkeranstalten där fångarna spelade
Fordringsägare
. Det kan vara fem sex år sedan. Det visar den aktualitet som han har än i dag.
Jag är inte på något sätt övertygad om att man för att man satsade x miljoner - jag vet att oppositionen alltid har mer pengar, så är det ju - skulle få ett större utfall. Jag vet att det när det gäller litteraturen, som Berit Högman talar om, finns en stor beredskap också inom förlagsvärlden att uppmärksamma Strindberg.
Jag tror att vi kommer att få se och höra väldigt mycket av Strindberg, såväl inom Sveriges Television som inom Sveriges Radio, det som våra ambassader gör utomlands tillsammans med bland annat Svenska institutet, Kulturrådet samt filmer, teater, uppläsningar och föredrag. Jag tror att det kommer att bli ett väldigt spännande år, mycket tack vare att Kulturrådet också på ett tidigt stadium samlar de många intressenter som finns för att se till att det här blir en gemensam satsning, bland annat med en gemensam profil, där man kanske försöker att stödja varandra i stället för att konkurrera med varandra.
Sedan har jag inte sagt att det aldrig kommer att bli någon särskild satsning. Men just när det handlar om Strindbergsjubileet är det vår uppfattning att det kommer att uppmärksammas tillräckligt ändå. Och jag tror att de 200 000 kronorna som vi har givit till bland annat Strindbergsmuseet kommer att betyda att även deras möjlighet att bygga spännande utställningar blir väldigt lyckosam.
Anf. 6 Berit Högman (S)
Fru talman! Jag pratade inte bara om pengarna. Jag pratade också om signalsystemet och möjligheten att planera.
Återigen, Strindbergssällskapet och museet har länge önskat sig mer resurser. Statsrådet tycker att Kulturrådet i god tid har fått det här uppdraget. Det kom ett regleringsbrev, om jag förstår det rätt, runt jultid. Och det är inte 1 miljon extra det är 1 miljon mindre till läsfrämjande. Den planeringshorisonten är väl inte särskilt lång om man vill sätta upp en teaterpjäs. Den kan vara tillräckligt lång för en föreläsningsserie.
I det perspektivet är det ändå önskvärt att regeringen kunde vara tydlig. Är det så att Kultursverige inte ska förespeglas att det ges extra resurser när vi högtidlighåller kulturpersonligheter eller andra personligheter, ja eller nej? Jag konstaterar att på den frågan svarar ministern: Jo, det kan hända, fast någon annan person. August Strindberg är inte värd mer än 200 000, men någon annan, i framtiden, kan få det. Det innebär en ryckighet och också förhoppningar och besvikelser för kulturlivet framgent. Det tycker jag är synd. Jag beklagar det.
Anf. 7 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag tycker att vi ska avhålla oss från att tala om vad en kulturpersonlighet, August Strindberg i det här fallet, är värd eller inte är värd. Han har en stor ryktbarhet. Det är vi alla väl medvetna om.
Det glädjande med Strindberg är att han ständigt uppmärksammas, inte bara när det råkar vara ett jubileum och man på många håll särskilt vill uppmärksamma detta. Det är alldeles utmärkt. Men jag ser inte att den satsning som Berit Högman skulle göra med ett visst antal extra miljoner skulle innebära att den här satsningen blev väldigt mycket mer lyckosam.
När det handlade om Bergmanfestivalen var situationen delvis lite annorlunda. Man ville bland annat ge Dramaten möjlighet att kunna spela en del av de verk som de annars kanske inte hade haft rättigheter till och även uppmärksamma Bergman i ett internationellt filmsammanhang.
Jag tror att vi inte ska ge oss in på en diskussion om vem som är värd mer eller mindre pengar. Det blir en ohållbar och inte särskilt snygg diskussion, tycker jag. Jag är glad över att det stora engagemanget finns för August Strindberg. Det skulle ha funnits ändå, vare sig vi hade gett mer pengar eller inte.
Jag tycker att vi inte alltför mycket ska ge oss in och styra institutionerna. Jag håller hårt på armlängds avstånd här, på den konstnärliga integriteten. Och jag är väldigt trygg med att institutionerna, såväl scenkonstinstitutionerna som konsthallar, museer och många andra, inte minst den civila sektorn, kommer att uppmärksamma August Strindberg på ett sätt som man kanske inte hade förväntat sig när han gick bort för snart hundra år sedan.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.