Smittskyddsberedskap hos veterinärer
Interpellation 2008/09:493 av Pettersson i Umeå, Helén (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-05-08
- Anmäld
- 2009-05-08
- Besvarad
- 2009-05-19
- Sista svarsdatum
- 2009-05-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 8 maj
Interpellation
2008/09:493 Smittskyddsberedskap hos veterinärer
av Helén Pettersson i Umeå (s)
till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Regeringens förslag till ny veterinärorganisation innebär att privatpraktiserande veterinärer får rätt att delta i upphandlingar om smittskyddsberedskap och -jourer. Det är att slå sönder en landsomfattande organisation av stabila distriktsveterinärer som snabbt kan rycka ut när fågelinfluensa, mul- och klövsjuka eller annan allvarlig djursjukdom hotar.
Att öppna för privata aktörer genom att upphandla smittskyddsberedskap och jourverksamhet till lägsta pris är inte rätt åtgärd för att öka tryggheten hos befolkningen. Att det behövs en bra smittskyddsberedskap har blivit särskilt tydligt i dagarna, när svininfluensan snabbt har spridit sig från Mexiko till andra delar i världen och ansvariga för hälsovården har varnat för en pandemi.
Vilka åtgärder avser jordbruksministern att vidta för att garantera en hög nivå för smittskyddsberedskapen hos veterinärer?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:493
Webb-tv: Smittskyddsberedskap hos veterinärer
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:121 Tisdagen den 19 majProtokoll 2008/09:121 5 § Svar på interpellation 2008/09:493 om smittskyddsberedskap hos veterinärer
Protokoll från debatten
Anf. 8 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Helén Pettersson i Umeå har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att garantera en hög nivå för smittskyddsberedskapen hos veterinärer.
Staten har sedan länge påtagit sig ett ansvar för djurens hälso- och sjukvård och därmed även för organisationen av veterinär service och vid utbrott av smittsamma djursjukdomar. I detta ligger att hålla en god beredskap inför eventuella utbrott av smittsamma djursjukdomar som kan orsaka stor ekonomisk skada, djurlidande och i vissa fall även hota människors hälsa.
Ett gott smittskydd kräver förebyggande djurhälsovård, tidig upptäckt av smitta samt en effektiv beredskapsorganisation för bekämpande när ett sjukdomsutbrott är ett faktum. Ju tidigare ett sjukdomsutbrott upptäcks desto mer begränsad blir bekämpandeinsatsen. En grundläggande förutsättning för ett effektivt smittskydd är tillgång till veterinärer i hela landet dygnet runt.
Den enskilt största aktören på veterinärmarknaden är Jordbruksverket genom distriktsveterinärerna. Det har framförts kritik mot den nuvarande veterinära organisationen. Kritiken har framför allt handlat om den bristande konkurrenssituationen på veterinärmarknaden och det statliga stödet till distriktsveterinärsorganisationen. Till följd av kritiken har riksdagen (bet. 2002/03:MJU10, rskr. 2002/03:230) gett regeringen till känna att organisationen bör utredas.
Frågan har utretts av Veterinärutredningen som bland annat föreslår att distriktsveterinärsorganisationen ska privatiseras, först i landets södra och djurtäta delar och i övrigt i den mån som marknadssituationen medger.
Enligt regeringen går det inte att, såsom utredningen föreslår, säkerställa de höga målsättningarna om ett gott djurskydd och smittskydd utan en statlig veterinär basorganisation. Regeringen finner därför att det även i fortsättningen kommer att finnas behov av den statliga distriktsveterinärsorganisationen.
Regeringen anser dock att konkurrensen på veterinärmarknaden måste förbättras. För att uppnå en effektivare organisation än i dag och komma till rätta med problemen på den veterinära marknaden bör privatpraktiserande veterinärer få möjlighet att delta i smittskydds- och jourberedskap samt erhålla statligt stöd för denna verksamhet. Den stödberättigade verksamheten bör upphandlas, och såväl den statliga distriktsveterinärsorganisationen som privatpraktiserande veterinärer bör kunna delta i upphandlingen.
Liksom i dag kommer Jordbruksverket att ha det övergripande ansvaret för smittskyddet. Det innebär bland annat att verket leder och samordnar bekämpandet av sjukdomsutbrott. I ansvaret kommer också att ingå att se till att alla veterinärer som deltar i smittskyddsberedskapen, oavsett om de är distriktsveterinärer eller privatpraktiserande, genomgår fortbildning. Därutöver kommer den statliga distriktsveterinärsorganisationen att finnas kvar i de områden där den behövs för att säkerställa en god smittskyddsberedskap.
Jag anser sammanfattningsvis att vi med den nya organisationen får en effektivare och mer konkurrensneutral veterinärmarknad samtidigt som djurskyddet och smittskyddet kan säkerställas.
Anf. 9 Helén Pettersson i Umeå (S)
Herr talman! Tack för svaret, ministern, även om det inte på något sätt lugnade min oro som föranledde att jag skrev interpellationen.
När Sverige gick med i EU försämrades gränsskyddet. Risken för att nya smittsamma sjukdomar förs in i landet har ökat markant. I dag har vi dessutom ett läge där vi har ett ändrat klimat som gör att antalet sjukdomar ökar, till exempel blåtungan som sprids av knott, som vi inte trodde att vi skulle ha i den här delen av Europa.
I dag får vi in leishmaniasmittade hundar i landet. Vi har den franska hjärtmasken, som ger en otroligt otrevlig och plågsam sjukdom, som också kommer närmare. Vi har blåtunga och fågelinfluensa. Man känner igen alla sjukdomsnamnen från medierna.
Vi har vilda djur som för med sig sjukdomar in över gränserna. Ett exempel nu är mårdhunden som kommer in ganska starkt norrifrån och som kan bära med sig både rabies och dvärgbandmask. Det finns många exempel på smittsamma sjukdomar inom EU som ännu inte har nått Sverige.
Vår absoluta åsikt är att vi måste klara av att hålla dem borta. När vi inte lyckas med det måste vi ha en tajt och välorganiserad struktur på smittskyddet så att vi snabbt och kraftfullt kan bekämpa dem.
Vi står inför ett nytt och väldigt allvarligt läge när det gäller smittsamma djursjukdomar. Om det är alla överens. Vi har i dag en mycket god smittskyddsberedskap i Sverige. Om det är också alla överens. Frågan är: Vad väljer regeringen att göra då?
Slumpen gjorde att exakt samma dag som svininfluensan bröt ut i Mexiko och smittskyddsberedskap var på allas läppar skickade regeringen in en lagrådsremiss om att privatisera delar av den veterinära smittskyddsberedskapen.
Man ska lägga ut både smittskyddsberedskap och veterinär jourberedskap på anbud. Vad blir resultatet av det? Man splittrar en väl fungerande organisation för att, som man säger, gynna konkurrensen. Den som är villig att ta sig an smittskyddsberedskapen för den billigaste penningen vinner upphandlingen.
Jag tror verkligen inte att jordbruksministern har ont uppsåt och vill att de här sjukdomarna ska spridas runt landet. Däremot tror jag att han har tänkt lite för fort och lite för lite innan man skickade in lagrådsremissen.
Hur noga regler man än sätter för upphandling har vi vid andra tillfällen sett vilka konsekvenser det kan få. Äldrevården är ett exempel. Trots att man har gjort upphandlingsförfaranden efter konstens alla regler havererar ändå verksamheten ibland på vissa ställen.
Om smittskyddsberedskapen havererar på ett ställe kan det få oerhört stora konsekvenser för djur och människor i vårt land och utanför våra gränser. En krisberedskap är aldrig starkare än dess svagaste länk. Har ministern funderat på vilka konsekvenser detta kan få för landet?
Anf. 10 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Ett första konstaterande jag gärna vill göra i den här debatten är att numerären, antalet veterinärer, på intet sätt minskar med den lagrådsremiss som sändes till Lagrådet för några veckor sedan. Det andra konstaterandet är att redan i dag tar den statliga organisationen hjälp av dem som inte är statligt anställda.
Med de båda konstaterandena vill jag hävda att det i praktiken inte blir någon förändring. Numerären är lika stor. Redan i dag tar man därest det behövs hjälp av de icke-statligt anställda, eller låt oss kalla dem för privata veterinärer, när någonting inträffar som samhället anser att det måste göra någonting åt när en smitta bryter ut.
Det tredje konstaterandet jag vill göra, herr talman, är att den statliga distriktsveterinärsorganisationen alltid kommer att finnas som en bottenplatta så att ingen del av landet blir utan den nyttighet som både interpellanten och jag vill ha, nämligen en jourberedskap dygnet runt och året runt men också en smittskyddsberedskap.
Denna organisation som har att bekämpa en smitta eller att ta hand om de många akutfallen kan man behöva bygga på. Då anställer man tillfälligtvis dem som inte är statligt anställda, nämligen privata veterinärer. Skillnaden är noll och ingen i det avseende som interpellanten frågar om.
Anf. 11 Helén Pettersson i Umeå (S)
Herr talman! Jag får börja med att tacka för att man inte följde utredningens alla förslag vad gällde privatisering av distriktsveterinärsorganisationen. Det tror jag hade varit oerhört olyckligt.
Jordbruksministern säger att det inte blir någon förändring i praktiken vad gäller numerären på veterinärer. Min fråga är: Vad blir förbättringen? Var jag än läser och hur jag än läser är det enda skälet till att man gör förändringen att man ska konkurrensutsätta sektorn. Jag kan inte begripa varför.
Det är en oerhört viktig del i vårt samhälle att den veterinära smittskyddsberedskapen fungerar, och i dag fungerar den. Vad som blir förändringen direkt som jag kan se det är att vi får svagare länkar i kedjan i smittskyddsberedskapen.
Jag tror inte att folk i allmänhet har så bra koll på hur mycket det egentligen är som ligger på det veterinära smittskyddet och hur många av de sjukdomar som drabbar oss människor som kommer från djuren från början. Det är ofta veterinärer som slår larm när det bryter ut smittor och sker saker.
Det är en mycket stor del av smittskyddsberedskapen. Det är vanskligt att börja peta i den organisationen. Jag ser ingen vinst utom, som ministern säger, att sektorn ska konkurrensutsättas.
Man säger att det har förts fram kritik mot veterinärorganisationen ur konkurrenssynpunkt. Det är självklart. Det finns delar av samhället där det alltid kommer att finnas kritik mot hur verksamheten bedrivs.
Det gäller de vitala delarna av samhället där vi har bestämt oss för att vi ska ha en statlig kontroll eftersom man inte kan riskera att det brister i någon del i kedjan.
Jag har i dag lyssnat på en representant från EU-kommissionen som har talat om djurhälsostrategin på en konferens här i Stockholm. Han upprepade gång på gång: Människa plus djur är lika med en hälsa.
Jag ser att förslaget riskerar att splittra en fungerande och säker smittskyddsorganisation som vi har i dag. Jag ber å det ödmjukaste jordbruksministern att tänka en gång till om detta verkligen ska genomföras.
Anf. 12 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Nu tror jag att vi måste börja tala allvar. Det har påtalats från olika håll en mängd problem med den organisation som gäller för närvarande. Låt mig räkna upp några av dem.
Vi har varit inne på den bristande konkurrenssituationen. Konkurrensen på veterinärmarknaden är svag. Ett annat problem är att den statliga organisationen erhåller statligt stöd. Det gör inte den privata organisationen som i omfång är större än vad den statliga är.
Den statliga organisationen har dessutom utsatts för kritik för att den även tar hand om sällskapsdjur och häst som den primärt inte är ämnad för att göra. Det har påtalats risken för krossubventionering, det vill säga att man använder statliga pengar som egentligen skulle vara till för lantbrukets djur och som de privatpraktiserande veterinärerna inte kan få del av. Det blir alltså en risk för krossubventionering.
Dessutom har man för oss påtalat problemen med huvudorganisationen Jordbruksverkets dubbla roller; man är både normgivare och verksamhetsutövare. Det har varit kritik mot att det måste vara statligt anställda veterinärer vid hästtävlingar som den privatpraktiserande delen av kåren i dag inte äger tillträde till.
Vidare har den byråkrati påtalats som finns kring anställningsförfarandet och den veterinär som i vanliga fall är privatpraktiserande och som, vid något enstaka tillfälle, vill bli statligt anställd för att kunna vara ban- eller tävlingsveterinär exempelvis vid en hästtävling.
Vi kan nu konstatera att det med det förslag som föreligger blir fler som kan delta i det viktiga arbete som handlar om djurskydd och smittbekämpning, dessutom på lika och rättvisa villkor. Alla kan få del av den statliga peng som finns i sammanhanget. Jag tycker att det är dubbla vinster med det förslag som föreligger.
Anf. 13 Helén Pettersson i Umeå (S)
Herr talman! Nu ska vi börja tala allvar här, sade jordbruksministern. Det har jag från början gjort.
När man lyssnar på jordbruksministerns argument här hör man att det handlar om konkurrens, om ekonomi och om vinster. Men vari ligger vinsten? Var blir smittskyddsberedskapen starkare? Var blir de länkar som i dag finns i smittskyddsberedskapen starkare genom en privatisering?
Jag har tidigare gett exempel på hur det kan haverera inom äldreomsorgen. Fortfarande har vi inte fått någon kommentar om det. Vad händer om det havererar på ett ställe, oavsett hur grundligt upphandlingsförfarandet har varit?
Jordbruksministern pratar också om problemen genom bland annat Jordbruksverkets dubbla roller. Ja, det kan jag kanske hålla med om. Men de frågorna avhandlas i en annan utredning som jag tror att det längre fram kommer en proposition om som jag är helt övertygad om att jordbruksministern och jag vid ett antal tillfällen kommer att få diskutera. Jag tycker inte riktigt att den saken hör hemma i den här diskussionen.
När jordbruksministern ändå tar upp den saken kan jag konstatera att en mycket omfattande utredning har gjorts om livsmedelskedjan, och just nu pågår en djursmittsutredning som har fått förlängd tid och som därför kommer att hålla på till december 2009. Men nu, ett halvår innan den utredningen kommer med sitt betänkande, börjar man så att säga peta runt i den organisation som handlar om djursmitta. Varför inte vänta och ta ett samlat grepp? Det här känns inte seriöst.
Anf. 14 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Jag vill tacka för interpellationen. Det är en viktig frågeställning som där diskuteras, nämligen att vi ska ha en väl fungerande veterinärorganisation i alla delar av vårt stora och avlånga land - dessutom under dygnets alla timmar.
Avslutningsvis konstaterar jag att som jag ser detta blir vinsten att fler kunniga människor kan och får delta på lika villkor i djurhälsoarbetet och i smittbekämpningsarbetet. Så är det inte i dag.
Kvar blir en bottenplatta som utgörs av distriktsveterinärsorganisationen på samma sätt som i dag. Men nu bygger vi alltså på även med privatpraktiserande veterinärer som får delta i det här viktiga arbetet på lika villkor och med samma rätt till tillträde till arbetsuppgifterna men också till de ersättningar som utgår för de här viktiga arbetsuppgifterna. Det kallar jag för rättvisa.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.