McKinseyrapportens rekommendationer
Interpellation 2005/06:468 av Hamilton, Carl B (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-05-22
- Anmäld
- 2006-05-24
- Sista svarsdatum
- 2006-06-12
- Besvarad
- 2006-06-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 22 maj
Interpellation 2005/06:468 av Carl B Hamilton (fp) till finansminister Pär Nuder (s)
McKinseyrapportens rekommendationer
Nyligen framlades en uppmärksammad rapport om Sveriges ekonomi i ett medelfristigt perspektiv, Sveriges ekonomiska välstånd. Utveckling, nuläge och prioriteringar inför framtiden, producerad av McKinsey & Co. Rapporten är en ambitiös ekonomisk analys och dessutom försedd med rekommendationer för bland annat politiska beslutfattare.
Jag avstår från att referera eller att närmare utvärdera analysen och går direkt till rekommendationerna.
Den första gruppen förslag syftar till att förbättra konkurrensen i näringslivet. Rapporten pekar särskilt ut byggsektorn, banksektorn och detaljhandeln som delar av ekonomin där konkurrensen är för dålig. Åtgärderna som föreslås är sådana som ökar kundrörligheten och förbättrade flyttrutiner i den finansiella sektorn. Förslag till åtgärder för byggsektorn lyser dock med sin frånvaro.
Den andra gruppen gäller förslag för att förbättra produktiviteten i offentlig sektor. En första åtgärd är att i större utsträckning än i dag ha mätbara mål för produktivitetsutvecklingen inom offentlig sektor, och att bättre följa upp uppfyllandet av dessa mål. Rapporten borde falla varje finansminister på läppen med sitt konstaterande attgenom att fokusera på produktivitet i stället för kostnader [kan] man fokusera diskussionen om den offentliga sektorn från en resursfråga till en produktivitetsfråga (s. 58). En tredje åtgärd är att i ökad omfattning konkurrensutsätta offentlig sektor. Ett exempel som ges är att ge patienter rätten att själva välja sjukhus, även i ett system där alla sjukhus är offentligfinansierade.
Den tredje gruppen gäller åtgärder för att öka efterfrågan på arbete. Den svaga förmågan att skapa arbeten [i Sverige jämfört med andra länder] är särskilt tydlig i tjänstesektorer och riskerar att på sikt leda till betydande problem för den svenska ekonomin. Det bör därför vara högt på de politiska beslutsfattarnas agenda att höja tillväxten genom att ta bort barriärerna mot arbetsskapande och på olika sätt öka antalet arbetstillfällen.
Det uppenbara sättet är att minska skattekilarna, med beaktande av att det inte får leda till försämrade offentliga finanser.
Rapporten föreslår fokus på arbetskraftsintensiva branscher, småskalig industri (med inslag av svartarbete), tjänster som säljs direkt till konsument, och där produktivitetsskillnaden är liten mellan utförare och beställare, samt områden där det råder hög priskänslighet för efterfrågan på arbete. Exempel är renoveringsjobb i byggbranschen, restauranger, hushållsnära tjänster, och personliga tjänster.
En grundläggande skillnad i synen på begreppet trygghet på arbetsmarknaden lyfts, slutligen, fram i rapporten. Att förändra modellen i Sverige från en trygghet i det jobb man har @ förutsatt att man har något jobb, vill säga @ till en trygghet att kunna få ett nytt arbete om man förlorar sitt gamla arbete.
Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att öka konkurrensen i byggsektorn?
Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att öka konkurrensutsättningen i offentlig sektors produktion av tjänster?
Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att minska skattekilarna i ekonomin?
Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att ändra trygghetsbegreppet på arbetsmarknaden från fokus på trygghet i befintligt jobb till trygghet i förändringen till nytt jobb?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:468
Webb-tv: McKinseyrapportens rekommendationer
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:139 Måndagen den 12 juniProtokoll 2005/06:139 17 § Svar på interpellation 2005/06:468 om McKinseyrapportens rekommendationer
Protokoll från debatten
Anf. 120 Pär Nuder (S)
Herr talman! Carl B Hamilton har frågat mig
vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka konkurrensen i byggsektorn,
vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka konkurrensutsättningen i offentlig sektors produktion av tjänster,
vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska skattekilarna i ekonomin och
vilka åtgärder jag avser att vidta för att ändra trygghetsbegreppet på arbetsmarknaden från fokus på trygghet i befintligt jobb till trygghet i förändringen till nytt jobb.
Carl B Hamilton hänvisar till den nyligen presenterade McKinseyrapporten om Sveriges ekonomiska utveckling. I rapporten konstateras att ekonomin i Sverige utvecklats starkt under den senaste tioårsperioden. Denna bild av svensk ekonomi stämmer väl överens med de positiva omdömen som svensk ekonomi fått i rapporter från till exempel OECD.
Samtidigt ger dock rapporten en mörk bild av utvecklingen av sysselsättningen i Sverige. Här finns det anledning att ifrågasätta hur rapporten valt att redovisa statistiken. Av någon anledning har man valt 1992 som startår för jämförelserna, vilket innebär att det kraftiga sysselsättningsfallet 1993 inkluderas. Om man i stället väljer 1994 som startår, ges en helt annan bild. Med McKinseys val av startår har sysselsättningen i den privata tjänstesektorn ökat med 4 % under den redovisade perioden. Väljer man i stället 1994 som startår är sysselsättningsökningen i den privata tjänstesektorn runt 20 %. Slutsatserna som dras i rapporten om utvecklingen på arbetsmarknaden vilar på bräcklig grund.
Rapportens rekommendation om minskade skattekilar på arbete bygger också på denna beskrivning av sysselsättningen i tjänstesektorn.
Skattekilar i form av en skillnad mellan det pris inklusive skatten som en köpare betalar och det pris exklusive skatten som säljaren erhåller är en naturlig konsekvens vid beskattning. Carl B Hamilton vill att skattesänkningar ska riktas till arbetskraftsintensiva branscher för att inte försämra de offentliga finanserna. Men särskilda skatteregler för vissa branscher eller sektorer leder till snedvridningar i ekonomin och avgränsningsproblem. När det gäller skattesystemets utformning är regeringens huvudlinje att stimulera arbetsmarknadsdeltagande, arbetsutbud och sysselsättning med generellt gynnsamma regler. Ett exempel är kompensationen för den allmänna pensionsavgiften som har sänkt marginalskatten med cirka fem procentenheter och samtidigt lett till minskade skattekilar.
Så till frågan om att öka konkurrensutsättningen i offentlig sektors produktion av tjänster.
Den största delen av de offentliga tjänsterna avser vård, skola och omsorg för vilka kommunerna har huvudansvaret. Det finns inga hinder för de kommuner som så önskar att konkurrensutsätta produktionen. Många kommuner har också valt att öka inslaget av konkurrens genom upphandlingar eller valmöjligheter för brukarna.
Så gäller det ökad konkurrens inom byggbranschen.
Konkurrensproblem inom byggsektorn förekommer och karteller har avslöjats. Konkurrensverket konstaterar dock i sin senaste årsrapport att konkurrensen ökat och att byggpriserna de senaste åren inte längre ökar snabbare än konsumentprisindex. Trots detta är det viktigt att främja ökad konkurrens i sektorn. Utöver en kontinuerlig utveckling av Konkurrensverkets instrument, har regeringen inrättat en byggsamordnare med uppgift att tillsammans med aktörer på byggmarknaden genomföra ett utvecklingsprogram för samhällsbyggnadssektorn där förbättrad konkurrens ingår som en viktig del. En översyn pågår av plan- och bygglagen. Häromveckan beslutade riksdagen om omvänd skattskyldighet inom byggbranschen. Skattefusk leder till snedvriden konkurrens där seriösa företagare riskerar slås ut av fuskande företag.
Slutligen har Carl B Hamilton frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att ändra trygghetsbegreppet på arbetsmarknaden från fokus på trygghet i befintligt jobb till trygghet i förändringen till nytt jobb.
Det system och paket av åtgärder som finns i dag syftar just till att skapa trygghet i förändring till ett nytt jobb, frågan är därför märkligt ställd.
Den ökande internationella konkurrensen öppnar nya möjligheter. Det bästa sättet att tillvarata dessa är att främja trygghet i förändring. Omstrukturering av företag är en både naturlig och nödvändig förutsättning för ett konkurrenskraftigt näringsliv och en fortsatt god tillväxt i Sverige. Samtidigt är det viktigt med system som minskar omställningskostnaderna för individer när de påverkas av neddragningar i företagen. Sverige har tillsammans med Storbritannien tagit fram en rapport om sociala broar som beskriver sådana system.
Tre typer av broar kan exemplifieras. För det första handlar det om livslångt lärande. För det andra handlar det om aktiv arbetsmarknadspolitik. För det tredje handlar det om bra ersättning i arbetslöshetsförsäkringen som kan fungera som en brygga mellan två jobb.
Anf. 121 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern även för detta svar.
Den här rapportens styrka ligger i branschstudierna. Den förra interpellationen var mer makroinriktad. Den här är mer inriktad på olika branscher. Fokus ligger på utvecklingen av produktivitet och sysselsättning. Pär Nuder säger att han tycker att det är en alldeles för mörk bild av sysselsättningen som ges i denna rapport och att valet av startår är en bov i dramat.
Jag håller med om att man kan diskutera exakt vilket år som är lämpligast. Det är alltid så i dessa tidsstudier. Men i huvudsak menar jag att denna dystra bild av sysselsättningsutvecklingen är korrekt. Det är ju därför som vi har en hög arbetslöshet i Sverige i dag. Och det har vi redan diskuterat.
Man ska lägga märke till att det som tas upp i McKinseyrapporten är frågan om den totala sysselsättningsökningen 1992-2003. Hade andelen sysselsatta varit lika stor i Sverige som i till exempel Norge, Storbritannien och Frankrike skulle antalet sysselsatta i Sverige ha varit 400 000-500 000 fler.
Pär Nuder kontrar då med att Sverige har haft en hög tillväxt i privat tjänstesektor. Men det är ju bara en av fyra sektorer, om man nu börjar göra denna uppdelning. Vi har privat och offentligt, och vi har varuproduktion och tjänsteproduktion. Vi kan då titta på de andra tre. När det gäller privat varuproduktion är det ostridigt att vi har en väldigt låg och negativ sysselsättningsökning. Och andra sidan av det här myntet är en mycket hög produktivitet, och det är denna del av ekonomin som driver export och bnp, men som inte skapar några jobb.
Då kommer vi till den offentliga varuproduktionen, men det är en så obetydlig sektor, så den kan vi bortse från i detta sammanhang.
Då kommer vi i stället till den offentliga tjänsteproduktionen. Genom uteslutningsmetoden är det denna sektor som har släpat efter och som inte anställer lika många människor i Sverige som i andra länder.
Alltså: I McKinseyrapporten talas det om den totala sysselsättningen. Det är också den som är politikens mål. Jag återvänder till detta. Det allt överskuggande målet enligt den socialdemokratiska kongressen är den totala sysselsättningen. Det är ju inte sysselsättning inom en viss sektor. Och det kan det ju inte vara för Sveriges riksdag heller, alltså att man skulle fokusera på sysselsättning i vissa sektorer.
Men vad man kan konstatera är att sysselsättningsutvecklingen i offentlig tjänsteproduktion är mycket svagare i Sverige än i andra länder.
Regeringen gör ingenting åt den ekonomiska strukturen utan tar den för given, och tar den arbetslöshet för given som denna struktur ger upphov till. Men man skulle kunna ändra förutsättningarna för den tjänsteproduktion som i Sverige sker i offentlig regi. Då kanske man skulle få fler jobb. Enligt min mening skulle man definitivt få fler jobb i ekonomin på det sättet. Man kan också använda skatteinstrumentet för att få fram fler jobb. Man kan alltså använda den ekonomiska politiken för att påverka den ekonomiska strukturen så att man kommer till rätta med den arbetslöshet som finns i Sverige. Det gör man ju i andra länder, och man gör det delvis i Sverige men inte på det sättet som jag här förespråkar.
Jag tycker att det är viktigt att notera att i ekonomier som den svenska och de europeiska är det så att med stigande inkomster efterfrågar människor mer vård och omsorg, framför allt.
När vi nu har gått igenom denna sysselsättningsutveckling tycker jag att det är otroligt viktigt att man inte stryper verksamheterna i dessa två sektorer genom att envisas med att produktionen ska ske i offentlig sektor. Ta bort stopplagar och stryp inte tillväxten och tillgängligheten i denna sektor, alltså den offentliga tjänsteproduktionen, utan se till att släppa in andra alternativ också. Det är det som människor, när inkomsterna stiger, vill ha.
Anf. 122 Pär Nuder (S)
Herr talman! Först och främst är det en illusion att tro att sysselsättningen skulle öka dramatiskt om vi privatiserade de stora sjukhusen. Det var ju det som Carl B Hamilton landade i, att han var emot den så kallade stopplagen, den som Sveriges riksdag har fattat beslut om och som innebär att vi inte ska utsätta de största sjukhusen som har byggts upp under generationer, under decennier, med skattebetalarnas pengar för marknadskrafterna.
Sedan vet vi ju att offentlig varuproduktion i övrigt i dag i betydligt större utsträckning är utsatt för konkurrens. Vi har entreprenader i äldreomsorgen och i barnomsorgen. Många kommuner upphandlar tjänster från privata tjänsteföretag. Men vi sätter en gräns. De stora offentliga sjukhusen ska inte säljas ut. Det är socialdemokratisk politik. Men att tro att detta skulle vara en lösning på sysselsättningsfrågan är minst sagt att överdriva.
Jag vill ta fasta på två saker i det som Carl B Hamilton säger. Först och främst vill jag återigen säga att sysselsättningen nu ökar. Som jag sade ökar sysselsättningen kraftigt just nu. Enligt SCB ökade den med 1,1 % under det första kvartalet, vilket är den största ökningen sedan 2001. I näringslivet ökade antalet sysselsatta med 1,6 % och i de offentliga myndigheterna med 0,4 %. Antalet arbetade timmar i hela ekonomin ökade med 1,8 %. Även denna parameter visar att Sverige går åt rätt håll.
Det som dock bekymrar mig är att Folkpartiet har övergett det som vi tidigare har varit ense om, nämligen den generella välfärdspolitiken, att vi ska ha trygghetssystem som garanterar just trygghet i förändring. När man står för en politik, som Folkpartiet numera gör, där man vill försämra villkoren för de arbetslösa så går man i rakt motsatt riktning. Man vill öka otryggheten i förändringstider. Man ska tvinga de arbetslösa att ta jobb med låga löner. Det är själva tanken bakom de låga ersättningsnivåerna i a-kassan.
Än mer förvånande är det att Folkpartiet har gått med på att från den 1 juli i år försämra sjukförsäkringen. Då förbättrar vi nämligen sjukförsäkringen genom att vi höjer taket i sjukförsäkringen. Fler omfattas av denna generella försäkring. Fler får känna trygghet i förändringstider. Men sedan ska uppenbarligen Folkpartiet efter det att man har genomfört denna försämring, om man kommer i regeringsställning, göra en återställare i fråga om höjningen av taket. Först ska riksdagen höja taket, och sedan ska den borgerliga alliansen sänka det. Och sedan ska Folkpartiet försöka övertyga sina regeringsbröder om att man på nytt ska höja sjukförsäkringstaket.
Det var någon som sade: Att vara liberal är att vara kluven. Jag skulle vilja säga: Att vara liberal är att vara velig. Och detta är i grund och botten väldigt allvarligt eftersom det skapar en otrygghetskänsla hos väldigt många människor.
Det som gör att den nordiska välfärdsmodellen röner så stor uppmärksamhet just nu - delegationer kommer till Sverige från hela världen för att fråga vad vi gör men som man inte gör i övriga Europa - har väldigt mycket att göra med att vi har stabila sociala broar för människor att gå på, från gamla förutsättningar som inte längre är konkurrenskraftiga till nya villkor. Ni vill försämra denna sociala bro genom att göra det otryggare att gå på den. Det kommer att innebära att människor inte i lika stor utsträckning kommer att bejaka nödvändiga strukturomvandlingar. Och det kommer att försämra Sveriges konkurrenskraft.
Er politik är inte bara orättvis. Den är dessutom kontraproduktiv för konkurrenskraften.
Anf. 123 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Om man lyssnar på Pär Nuder tror man att man lever i ett lyckorike, särskilt som regeringen har som främsta mål att bekämpa arbetslösheten. Men i själva verket är arbetslösheten väldigt hög i Sverige. De data som har kommit fram i dag visar på en marginell förbättring, och det är i en situation med en dånande högkonjunktur, exceptionellt låga räntor och en väldigt expansiv finanspolitik. De sysselsättningstal och arbetslöshetstal som har publicerats i dag är föga märkvärdiga.
På det sätt som Pär Nuder blåser på här så skulle man tro att arbetslösheten var nere på 2 % och att tryggheten var maximal på det sättet. Men så är inte alls fallet, utan den politik som ni har drivit för att få ned arbetslösheten är ju inte framgångsrik. Man satsar väldigt mycket på offentliga platser och offentligfinansierade insatser, och det är inte framgångsrikt. Därför menar vi från alliansens sida att man måste se till företagens och företagarnas situation och bejaka att det är de som har beslutet att anställa fler och se till att de gör det genom att man skapar sådana förutsättningar och sådana incitament att de faktiskt också gör det.
Det gäller då ändringar i skattesystem och till exempel medfinansieringsfrågan som vi tidigare i dag diskuterade här.
För att återgå till tjänstesektorn så visar den här studien att tillväxten i offentlig tjänstesektor i Sverige är väldigt låg. Det är klart att frågan om det strukturella underskottet i sysselsättningen i tjänstesektorn inte löses genom att man säljer några stora sjukhus. Däremot måste man konstatera att med växande inkomster i alla länder efterfrågar människor mera vård och mera omsorg. Det behöver inte nödvändigtvis vara fråga om sjukvård. Om staten, Socialdemokraterna, låser in denna sektor i att tjänsterna ska utföras i offentlig produktion kommer både tillgängligheten och sysselsättningen att bli sämre.
Låt mig ägna den sista talarminuten här åt en av sektorsstudierna i McKinseyrapporten som är otroligt intressant. Man konstaterar att inom byggsektorn är 20-30 % av byggkostnaderna slöseri. Det är fel. Det är stöld. Det är slöseri med arbetstid. Det är dåligt maskinutnyttjande. Det är spill av material. Det beror på att man i Sverige gör alldeles för många uppdelningar av arbetet i olika moment - det står om detta på s. 35 - som är alldeles för detaljerade. Det sänker produktiviteten. Dessutom finns det ett skråtänkande som präglar organisationen av arbetet. Det är en struktur där fack och arbetsgivare har bestämt att vissa moment kan utföras enbart av en viss typ av arbetare. Det är alldeles för många överlämningar i byggprojekten. Det kan krävas så mycket som 20 överlämningar från en typ av arbete till nästa för att bygga ett badrum i Sverige. Även ackordssystemet leder till låg produktivitet i motsats till vad man skulle kunna tro.
På s. 43 står det: Mätningar har visat att ackordslöner i byggsektorn driver upp kostnaden med ca 11 kr per arbetad timme, vilket är 7-8 % av lönekostnaden.
Det här slår naturligtvis igenom både i bostadskostnader och i hyror men också i kommersiella fastigheter som får en sämre konkurrenskraft genom att de har onödigt höga hyror och kostnader för sina fastigheter.
Sedan har jag en avslutande fråga till finansministern. Det räcker inte med byggsamordnare. Det är för tamt, eller hur, Pär Nuder?
Anf. 124 Pär Nuder (S)
Herr talman! Jag tar först byggsektorn. Även den nattsvarta bild som målas upp i rapporten på den här punkten kan nyanseras. Hade McKinsey borrat lite djupare i offentlig statistik hade man bland annat kunnat läsa att Konkurrensverket i sin senaste årsrapport konstaterar att byggprisindex efter millennieskiftet slutat öka snabbare än kpi samt att konkurrensen ökat när det gäller marknaden för byggmaterial. Dessutom är ett ökat antal byggföretag verksamma över gränserna inom EU - därmed inte sagt att det är problemfritt inom byggsektorn, men utvecklingen går även på den punkten åt rätt håll.
Sedan säger Carl B Hamilton att vi befinner oss i en dånande högkonjunktur. Carl B Hamilton är gubevars professor i ekonomi. Är det någon i Sveriges riksdag som borde veta hur man definierar en dånande högkonjunktur så är det professorn i nationalekonomi. Med den lilla teoretiska kunskap som jag har på området är konjunkturläget, det har jag fått lära mig, detsamma som nivån på dagens ekonomiska aktivitet jämfört med jämviktsnivån.
Hade vi haft en dånande högkonjunktur skulle vi ha haft en bra bit över de stipulerade 2 % inflation som Riksbanken har satt upp. Det vore intressant att veta hur professorn definierar en högkonjunktur eftersom han anser att vi har en dånande högkonjunktur.
Den lilla teoretiska exercisen må vara. Det viktiga i sammanhanget är att den ekonomiska situationen i Sverige - vad vi nu än vill kalla den - är betydligt mycket bättre än omvärldens, än euroområdets och än den i EU i övrigt. Vi i Sverige lever i en ekonomi som är en av de ekonomier som är mest beroende av omvärlden. Vi har ju inte någon egen liten internationell konjunkturmiljö i Sverige så bevisligen gör vi någonting annorlunda, någonting som gör att det går bättre för Sverige.
Ett av de skäl som jag tror är helt avgörande för att det går bättre för Sverige är att vi är mer omställningsbenägna. Vi är redo att bättre än många andra länder och folk möta strukturomvandlingar beroende på de sociala trygghetssystem som vi har.
Just därför blir jag så förvånad. Det är ju just de trygghetssystemen som ni vill attackera genom försämringar för de arbetslösa, de sjuka, de förtidspensionerade och de föräldralediga. I detta läge med stora överskott i de offentliga finanserna vill ni försämra villkoren för dem som redan har det allra sämst. Det kommer att öka otryggheten. Det kommer att minska graden av vilja att anpassa sig till nya förutsättningar. Det kommer att göra att Sverige i framtiden är mindre konkurrenskraftigt.
Vår politik betalar sig alltså i form av hög tillväxt, en stigande sysselsättning och en fallande arbetslöshet.
Anf. 125 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jag vill nog understryka detta med byggsektorn. På det området finns det väldigt många mycket konkreta påpekanden i rapporten. Jag tycker inte att det räcker att säga att Konkurrensverket har funnit att konkurrensen förbättrats och att prisindex går i en lugnare takt än tidigare.
Här är det alldeles uppenbart att det är en dålig konkurrens, att det finns en sammansättning av arbetsgivare och arbetstagare, mellan företag och löntagare, som gör att den ene får högre vinst och den andre får högre lön. De som betalar är konsumenterna, hyresgästerna. Det är dålig konkurrens.
I princip har vi samma situation på banksidan. Men jag tror inte att Pär Nuder eller regeringen skulle tillsätta en banksamordnare som skulle sitta ned med branschens företrädare och gulla med dem, utan man ser till att Finansinspektionen och andra får tuffare redskap för att ta hand om det hela.
Jag vågar påstå att anledningen till att regeringen är så flegmatisk och inte ingriper mot den dåliga konkurrensen i byggsektorn är att man inte vill stöta sig med Byggnadsarbetareförbundet som är en god finansiär av de socialdemokratiska valrörelserna - om jag minns rätt var det förra gången med 5-6 miljoner. Men det är klart att det Byggnads får tillbaka är väl att regeringen är passiv när det gäller att se till att det blir ordentlig konkurrens i byggsektorn.
Herr talman! Min definition av högkonjunkturen inriktas framför allt på bnp. Det är riktigt - jag är tacksam för att Pär Nuder påpekade det - att vi inte har en högkonjunktur på arbetsmarknaden. Arbetslösheten ligger på, som jag noterat här, 7,5-9,5 %, så det är klart att det inte är någon högkonjunktur.
Det hävdas här att den svenska ekonomiska utvecklingen är robust, och det hänvisas till att den är mera robust än omvärldens, men det är inte sant. Den svenska ekonomin är mera utsatt och skakigare till sin karaktär. Det beror på att vi är en liten öppen ekonomi. Det har sina fördelar och nackdelar.
Anf. 126 Pär Nuder (S)
Herr talman! Lars Lindblad har frågat mig om jag är medveten om de negativa effekter flygskatten kommer att få på sysselsättningen i Skåne samt om jag är redo att göra förändringar i flygskatten för att dämpa de negativa effekterna för Skåne.
Riksdagen har nyligen beslutat om en skatt på flygresor som ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen innebär att flygskatt ska betalas för passagerare som reser från en svensk flygplats i ett flygplan som är godkänt för fler än tio passagerare. I lagen har regionalpolitisk hänsyn tagits genom att flygresor till stödområde A eller till Hagfors är undantagna från skatteplikt. Även flygresor till en destination inom Europa från stödområde A och B eller från Gotland är undantagna från skatteplikt.
Såsom Lars Lindblad anför ska flygskatten tas ut med 94 kr per passagerare som reser till en destination inom Europa och med 188 kr per passagerare som reser till en annan destination. Eftersom flygskatten inträder när flygplanet lyfter från en svensk flygplats tas det inte ut någon svensk flygskatt för resor från ett annat land till Sverige. En flygresa mellan Sverige och ett utomeuropeiskt land tur och retur kommer därför vanligtvis att beskattas med 188 kr och inte med 376 kr såsom Lars Lindblad anför.
För Öresundsregionens del förväntas flygskatten ha störst betydelse när det gäller Sturups flygplats, som har störst andel resenärer. Sturups flygplats är sedan invigningen av Öresundsbron utsatt för konkurrens från Kastrups flygplats i Köpenhamn. Mot den här bakgrunden, och införandet av flygskatten, finns det skäl att noga följa utvecklingen för flygplatserna och sysselsättningen i Skåne.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.