Avfallsförbränningsskatten
Interpellation 2020/21:223 av Angelica Lundberg (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2020-12-07
- Överlämnad
- 2020-12-07
- Anmäld
- 2020-12-08
- Sista svarsdatum
- 2020-12-21
- Svarsdatum
- 2021-01-12
- Besvarad
- 2021-01-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Den 1 april 2020 trädde den nya skatten på avfallsförbränning (2019:1274) i kraft. Lagen syftar till att beskatta det avfall som förs in till en avfallsförbränningsanläggning eller en samförbränningsanläggning. Det material som ankommer till anläggningen vägs och beskattas per ton. Skatten minskas för de ton avfall som sedan förs ut ur anläggningen.
Skatten var redan vid införandet omgärdad av problem och kritiserades kraftigt från många håll. Problemen består bland annat av skattens omfattning på avfall och annat material som tas om hand eller används på anläggningen men inte bränns, men även vad gäller dubbelbeskattning av aska som på ett miljövänligare sätt deponeras inom området men trots detta genererar ökade kostnader. Det är kostnader som i slutändan drabbar vanliga konsumenter i form av höjda avgifter utan att ha någon klimatnytta. Dessutom bidrar en ogenomtänkt utformning av skatten till att avfallsföretagen styr om sin verksamhet för att undvika en orimlig skattebörda i stället för att fokusera på miljö- och resursmässig effektivitet.
På en skriftlig fråga svarar Magdalena Andersson i augusti i år att hur behovet av förändringar i regelverket ska genomföras för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Detta alltså trots att Skatteverkets uppdrag att utvärdera effekterna av skatten, effekter på utsläppen av växthusgaser, effekter för avfallsflöden, effekter för import och export av avfall samt effekter på omställningen till en cirkulär ekonomi ska vara redovisade den 1 oktober 2021. Det är naturligtvis bra att regeringen verkar ha förstått behovet av förändringar i skatten, och det är önskvärt att skatten så snart som möjligt tas bort eller genomgår en kraftig reformering för att faktiskt öka materialåtervinningen och ge en miljöstyrande effekt exempelvis genom att även omfatta producenterna. Dock är det viktigt att en sådan process är transparent och tydlig.
Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Utöver Skatteverkets översyn, vilken typ av arbete pågår just nu på Regeringskansliet för att komma till rätta med de problem som funnits ända sen införandet av skatten?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:223
Webb-tv: Avfallsförbränningsskatten
Dokument från debatten
- Tisdag den 12 januari 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:62
Protokoll från debatten
Anf. 33 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Fru talman! Eric Westroth har frågat mig vilken miljömässig nytta jag ser med avfallsförbränningsskatten samt vilket finansiellt behov som uppstår i kommunerna till följd av att skattemedel skickas från kommunerna till staten.
Angelica Lundberg har frågat mig vilken typ av arbete som pågår just nu på Regeringskansliet för att komma till rätta med de problem som funnits ända sedan införandet av skatten, utöver Skatteverkets översyn.
Skatten på avfallsförbränning gäller från och med den 1 april 2020. Skatten syftar till att på lång sikt uppnå en mer resurseffektiv och giftfri avfallshantering, men även att uppfylla riksdagens mål att Sverige ska gå före på klimat- och miljöområdet och bli ett fossilfritt föregångsland. Regeringen aviserade redan i propositionen att man kommer att utvärdera skattens effekter och analysera behovet av förändringar.
Skatten på avfallsförbränning bedöms i regel inte övervältras på mottagningsavgifterna för avfall. Därmed påverkas inte de kommunala kostnaderna för avfallshantering. Däremot är en stor del av de energiföretag som påverkas av skatten kommunalägda. Bolagens resultat påverkar därmed de kommunala intäkterna i de kommuner som äger energiföretag med avfallsförbränningspannor. Hur stor del av skattekostnaden som övervältras på fjärrvärmepriset och hur stor del som belastar bolagens resultat beror på lokala marknadsförhållanden. Då skatten nyligen infördes saknas i dag uppgifter om hur skatten övervältrats respektive belastat bolagens resultat.
Ett uppdrag till Skatteverket att utvärdera effekterna av skatten på avfallsförbränning lämnades redan den 19 december 2019, och Skatteverket ska redovisa senast den 1 oktober 2021. Hur en analys av behovet av förändringar av avfallsförbränningsskatten ska genomföras förbereds nu inom Regeringskansliet. Analysen ska fokusera på åtgärder för att anpassa skatten så att den mer effektivt kan uppnå målen och förbättra förutsättningarna för materialåtervinning.
Anf. 34 Eric Westroth (SD)
Fru talman! Jag vill börja med att önska finansministern en god fortsättning på det nya året och tacka för svaret.
Sverige införde redan 2006 en skatt på förbränning av avfall. Den var visserligen annorlunda utformad, men den hann knappt införas innan man tillsatte en utredning för att analysera den. Utredningen föreslog att skatten skulle slopas, eftersom den inte kostnadseffektivt styrde mot relevanta politiska mål samt hade haft en blygsam effekt på materialåtervinningen. Därför slopades skatten år 2010, drygt fyra och ett halvt år efter att den hade införts.
En ny avfallsförbränningsskatt infördes den 1 april 2020, trots tunga remissinstansers invändningar. Motiveringen var i huvudsak att man inte ansåg att skatten styrde mot målet om ökad materialåtervinning. Några av dem som avstyrkte förslaget var Avfall Sverige, Energiföretagen, Konjunkturinstitutet, Konkurrensverket, Naturvårdsverket, Statens energimyndighet, Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Landsting. Till och med Skatteverket avstyrkte förslaget.
Sverigedemokraterna röstade som enda parti i riksdagen mot ett införande av den nya avfallsförbränningsskatten, då vi inte heller anser att skatten styr mot målet om mindre avfall och mer materialåtervinning. Vad som dessutom saknades i propositionen var siffror på vilken miljönytta som skatten skulle komma att medföra. Skatten fungerar primärt som en fiskal skatt på avfallsförbränning med en för branschen oklar tillämpning.
Vi tycker naturligtvis att det är bra att Skatteverket fått i uppdrag att utvärdera skatten, men att man ger uppdraget om en utvärdering drygt fyra månader innan skatten ska införas kan ju vara ett tecken på att frågan är otillräckligt beredd.
De svenska avfallsförbränningsanläggningarna är mycket effektiva och tekniskt väl utvecklade. Detta har lett till att man även kan ta emot andra länders avfall för att förbränna detta. År 2017 var det ungefär en tredjedel av det förbrända avfallet som hade mottagits från utlandet. Denna andel lär dessutom öka, då svenska konsumenters sopsortering blir allt effektivare.
Nu tror jag inte att alternativet till att bränna avfall i Sverige skulle likna avfallshanteringen i Indonesien, där vi läser om att det just nu spolas upp 30-60 ton avfall varje dygn på Balis badstränder.
De hade nog å andra sidan önskat att de haft en egen avfallsförbränningsanläggning av svenska mått. Då hade det inte ens tagit en förmiddag att bränna upp det avfall som nu i stället spolas upp på stranden varje dag.
Men jag vill ändå fråga ministern vad som är den mest signifikanta ändringen i den nya avfallsförbränningsskatten jämfört med den gamla, så att den skulle bli mer styrande mot målen om mindre avfall och en högre andel materialåtervinning.
Anf. 35 Angelica Lundberg (SD)
Fru talman! Den 1 april 2020 började skatten på avfallsförbränning gälla i Sverige. Med tanke på hur den här skatten är utformad framstår den mest som ett dåligt aprilskämt, men det är den tyvärr inte.
Skatten funkar som så att det avfall som kommer till en avfallsförbränningsanläggning vägs och beskattas med 100 kronor per ton, vilket kommer att öka till 125 kronor nästa år. Skatten minskas sedan för de ton avfall som förs ut ur anläggningen.
Redan innan skatten infördes framfördes kraftig kritik mot den. Skatten har ingen miljöstyrande effekt, och den rapport som Naturvårdsverket kom med i april visar att den inte påverkar växthusgasutsläppen. Även regeringen konstaterar i sin egen budget att skatten inte kommer att påverka växthusgasutsläppen nämnvärt, och de miljöskäl som regeringen anförde för att införa skatten finns alltså inte på riktigt.
Förutom att skatten inte har någon som helst positiv effekt på miljön eller klimatet finns det många andra problem med den. Ett problem är den aska som uppstår vid förbränning. Om askan läggs på deponi inom den egna anläggningen, och alltså inte förs ut, reduceras inte avfallsförbränningsskatten för denna mängd. Om man i stället väljer att transportera askan ut för deponi på en annan anläggning, vilket definitivt inte är bättre ur miljösynpunkt, sänks skatten. Askan beskattas dessutom redan genom lagen om skatt på avfall och blir således dubbelbeskattad.
Vidare får skatten orimliga konsekvenser när det kommer till avfallsvatten som tas in och används i processen. Detta beskattas också, även om det till stor del lämnar anläggningen i form av ofarlig vattenånga. Alternativet, att använda rent vatten i processerna, skulle skapa ett stort miljöproblem med avfallsvatten som inte kan hanteras i vanliga reningsverk och öka onödig användning av rent vatten.
Det finns även problem med avfall som innehåller mycket fukt. Blött avfall väger mer. Men även om själva fukten också kommer att lämna anläggningen som vattenånga blir skatten högre per ton för blött avfall. Dessutom bidrar en ogenomtänkt utformning av den här skatten till att avfallsföretagen styr om sin verksamhet för att undvika en orimlig skattebörda i stället för att fokusera på miljö- och resursmässig effektivitet.
Energimyndigheten konstaterar i sin rapport från november att kraftvärmen är mycket viktig, speciellt för en framtida utökad elektrifiering, och att man inte kommer åt problemen med fossilt avfall genom åtgärder i energisektorn. Myndigheten föreslår vidare att en översyn av styrmedlen som påverkar kraftvärmen ska genomföras och att de ska förändras vid behov.
Redan när skatten infördes konstaterades det att den omgående behövde utvärderas, vilket i sig väcker tankar om den verkliga anledningen till att en så verkningslös skatt med så många problem infördes. I ett svar på en skriftlig fråga säger finansministern att en analys av hur behovet av förändringar i regelverket ska genomföras pågår på Regeringskansliet. Skatten syftade till att uppnå en mer resurseffektiv och giftfri avfallshantering samt att bidra till ökad materialåtervinning. Inget av detta uppnås av skatten, vilket regeringen, som alla vi andra, självklart borde haft insikt om redan vid införandet.
Min väldigt raka och enkla fråga till ministern är därför: Varför infördes den här skatten egentligen?
Anf. 36 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Fru talman! Varför infördes den här skatten egentligen? Det är flera orsaker. En är att den tydligt visar på att avfallshierarkin ska följas och har på så sätt en viktig styrfunktion som en styrsignal.
Vi har också som ambition att vi ska nå nettonollutsläpp i Sverige senast 2045. Ska vi göra det behöver vi minska våra växthusgasutsläpp. Syftet med skatten är att långsiktigt bidra till att minska utsläppen. Avfall är till skillnad från andra fossila bränslen helt skattebefriat om man inte har den här skatten. Det är anledningen till att skatten är införd.
Vi har ett uppdrag hos Skatteverket att titta på skatten och utvärdera dess effekter. Vi tittar just nu i Regeringskansliet på hur vi ska arbeta med att se på vilka sätt vi kan förbättra skatten. Där kommer säkert flera av de aspekter som interpellanterna tog upp att kunna vara en del av Skatteverkets analys eller den analys som kommer att göras via Regeringskansliet.
Anf. 37 Eric Westroth (SD)
Fru talman! Tack för svaret, finansministern!
När det gäller den avfallshierarki som finansministern talar om handlar det om att man ska försöka att komma åt problemen så långt upp i kedjan som möjligt. Avfallsförbränningsskatten slår längst ned, sist i avfallshierarkin, vilket gör att den blir ganska ineffektiv.
Vi har fått tydliga indikationer på att det inte har minskat växthusgaseffekterna, utan det tuffar på som vanligt. Att man lägger ytterligare skattepålagor på Sveriges avfallsförbränningsanläggningar kan vara problematiskt i ett längre perspektiv.
Min kollega tog tidigare upp problematiken, men jag kommer att ta upp den igen. Det blir problematik med dubbelbeskattning när icke bränt material eller aska från förbränningen deponeras inom anläggningens område. Det blir dubbelbeskattat, det vill säga att det blir både avfallsförbränningsskatt och deponiskatt. Det har lett till att man transporterar aska och icke förbränt material mellan olika anläggningar för att på så sätt minska sin skatt, men med mer transporter och större miljöbelastning som följd.
Vattnet i blött avfall och smutsigt processvatten som använts för att styra förbränningen och som lämnar anläggningen i form av ren vattenånga i skorstenen beläggs också med en avfallsförbränningsskatt liksom även jord som används för att minska slagget vid förbränningen.
Då dessutom beskattningen sker baserat på avfallets vikt och att plast i avfallet väger mindre och innehåller mer energi än det inblandade biologiska materialet blir skatten per energienhet lägre ju mer plast som avfallet innehåller. Detta borde i princip motverka skattens syfte med att minska andelen förbränning av plast.
Anläggningarnas möjligheter att kompensera för höjda skatter är begränsade till fjärrvärmekunder och, där det är möjligt, med höjda mottagningsavgifter och höjda avfallstaxor för invånarna som följd.
Elkraftproduktionen i avfallsanläggningarna är blygsam nationellt sett, men den är ändå en viktig aktör för energisystemet och kraftbalansen lokalt. Dock handlas den producerade elen på den nordiska elmarknaden, vilket gör att man inte alls kan lägga någon del av skatten på sina elkunder. Risken blir då att i de fall man inte fullt ut kan kompensera för skattehöjningen, kommer skatten att belasta producenternas ekonomiska resultat med en lägre lönsamhet som följd.
Energimyndigheten publicerade den 30 november en rapport, Heltäckande bedömning av potentialen för uppvärmning och kylning, där den varnar för att en låg lönsamhet kan leda till underinvesteringar i kraftvärme. En konsekvens kan bli att anläggningarna enbart satsar på varmvattenproduktion vilket är betydligt billigare och tekniskt enklare, vilket då riskerar ett frånfall av en viktig elkraftsresurs.
År 2019 stod kraftvärmen för inte mindre än 9 procent av den svenska elkraftproduktionen, vilket inte ligger långt ifrån vindkraftens andel, som var cirka 12 procent. Lägg dessutom till att kraftvärmen är oberoende av yttre väderfaktorer, till skillnad från den kraftigt subventionerade vindkraften.
Därför vill jag fråga finansministern hur man ser på att man genom avfallsförbränningsskatten försämrar lönsamheten för aktörerna och begränsar deras möjlighet till investeringar som skulle kunna förbättra anläggningarnas effektivitet. Och hur ser finansministern på att man minskar incitamenten för vidareutbyggnad av viktig elkraftsproduktion till förmån för billigare varmvattenproduktion?
Anf. 38 Angelica Lundberg (SD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Frau talman! Tack, finansministern, för svaret! Jag uppskattar att finansministern har haft en ganska lång dag här i kammaren, men jag är rädd att jag inte uppfattade allt i hennes svar. Det jag dock hörde var att vi siktar mot ett nettonollutsläpp.
Jag har därför en fråga. Om denna skatt nu inte minskar växthusgasutsläppen kommer den inte att bidra till det nettonollutsläppsmål som man har. Då förstår jag ännu mindre varför man har denna skatt.
Finansministern påstår också tidigare i sitt anförande att skatten på avfallsförbränning inte kommer att påverka de kommunala kostnaderna för avfallshantering. Den bedömningen är felaktig.
Precis innan coronapandemin bröt ut var jag och ledamoten Westroth plus ytterligare en riksdagskollega ute på vad vi kallade för en plastresa. Vi besökte olika företag som arbetar med plast och återvinning för att se hur regeringens så kallade miljöskatter fungerar i verkligheten. Det är en resa som jag för övrigt rekommenderar också regeringen och dess företrädare att göra innan de beslutar om fler ineffektiva skatter med miljön som täckmantel.
På resan besökte vi butiker för att se hur plastpåseskatten påverkat och hur de förpackningar som konsumenter köper ser ut. Vi pratade med sophämtningsföretag, och vi besökte återvinningsanläggningar och producenter av återvunna plastartiklar.
Ett av de ställen vi besökte var ett kraftvärmeverk. När vi var där ställde vi frågan hur avfallsförbränningsskatten som regeringen skulle införa skulle påverka dem. Det något oväntade svaret blev: inte alls. De lade helt sonika över kostnaden på det kommunala avfallsbolaget, som i sin tur lade över kostnaden på oss konsumenter.
Detta är inte den enda anläggning som agerar så. En rundringning ger vid handen att många företag kommer att föra vidare kostnaden på hushållen, antingen via höjda avfallstaxor eller, om man har mycket importerat avfall, genom höjda avgifter för fjärrvärme - alltså tvärtemot vad finansministern påstår här i dag.
Återigen visar regeringen att man inte har kontakt med verkligheten och att de bedömningar man gör inte återspeglar de faktiska sakförhållandena. Det blev alltså den ensamstående småbarnsmamman i Jönköping som fick betala för regeringens ogenomtänkta skatt.
Vad är då kostnaden för konsumenterna i Jönköping för att vi har ett kraftvärmeverk som ser till att de sopor som inte kan sorteras och återvinnas på annat sätt återvinns och blir el och värme åt cirka 30 000 hushåll? I år är skatten 100 kronor per ton, vilket motsvarar ungefär 14 miljoner i skatt för värmeverket i Jönköping. Nästa år höjs den till nästan 18 miljoner. Det motsvarar ungefär 50 000 kronor om dagen i skatt för en enda anläggning och för att återvinna sådant som inte kan återvinnas på annat sätt i stället för att lägga det på deponi, som man gör i andra länder.
Är finansministern nöjd med hur avfallsförbränningsskatten påverkar vanliga konsumenter, barnfamiljer som sopsorterar och drar sitt strå till stacken? Om inte - varför finns i så fall den här skatten fortfarande kvar?
Anf. 39 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Fru talman! Eftersom Angelica Lundberg inte riktigt verkar ha uppfattat vad jag sa i svaret vad gäller hur skatten kan påverka kommuner eller hushåll återupprepar jag hur jag svarade:
Skatten på avfallsförbränning bedöms i regel inte övervältras på mottagningsavgifterna för avfall. Därmed påverkas inte de kommunala kostnaderna för avfallshantering. Däremot är en stor del av de energiföretag som påverkas av skatten kommunalägda, och bolagens resultat påverkar därmed de kommunala intäkterna i de kommuner som äger energiföretag med avfallsförbränningspannor.
Hur stor del av skattekostnaden som övervältras på fjärrvärmepriset och hur stor del som belastar bolagens resultat beror på de lokala marknadsförhållandena. Det kan alltså se olika ut i olika delar av landet. Då skatten nyligen infördes saknas i dag uppgifter om hur skatten övervältras respektive belastar bolagens resultat.
Så är det naturligtvis med alla nya skatter som införs; man vet inte i förväg exakt hur skatterna kommer att övervältras på olika delar av samhället.
Det är viktigt att påpeka att avfallsförbränningsskatten är en del av den gröna skatteväxlingen. Det innebär att vi sänker skatten lika mycket som vi höjer den. De skatteintäkter som kommer med avfallsförbränningsskatten återbetalas till hushållen bland annat i form av den generella skattesänkning som var en del av årets budget. En del sker också i form av tidigareläggning av framtida gröna skatteväxlingsintäkter. Det gjorde vi på grund av coronakrisen.
Vad gäller kommuner, som naturligtvis också kan påverkas av skatten, har regeringen gjort historiskt stora tillskott till kommuner och regioner för att säkerställa att de har resurser för att klara sig genom den ekonomiska kris som vi befinner oss i. Dessa tillskott ger mångdubbelt mer än eventuella intäktsbortfall för de kommunala energibolagen med anledning av den här skatten. Det är avsevärda belopp som vi har säkerställt.
Sverigedemokraterna har många detaljerade synpunkter på skatten. Det här kommer naturligtvis att vara en del av både den utvärdering som Skatteverket gör och det analysarbete som kommer att göras när det gäller exakt hur vi lägger upp detta utifrån Regeringskansliet. Detta återstår att se.
Däremot hör jag inte så mycket från Sverigedemokraterna om hur man själv tänker sig att vi ska nå nettonollutsläpp eller upprätthålla avfallshierarkin.
Det är också viktigt att säga att avfallsförbränningsskatten syfte är att långsiktigt styra mot minskade utsläpp.
Anf. 40 Eric Westroth (SD)
Fru talman! Vi ser fram emot förändringsförslagen från både Skatteverket och Regeringskansliet när de kommer. Det är intressant att höra finansministern här prata om den gröna skatteväxlingen när finansministern tidigare i debatter har förnekat att de så kallade nya gröna skatterna ska finansiera vissa inkomstskattesänkningar, såsom till exempel den borttagna värnskatten.
Precis som ministern sa behöver man inte gå längre än till januariöverenskommelsens femte punkt om sänkt skatt på arbete och grön skatteväxling, där det står att värnskatten tas bort den 1 januari 2020 och att miljöskatternas andel av skatteinkomsterna ska öka. En kraftfull grön skatteväxling ska genomföras med höjda miljöskatter som växlas mot sänkt skatt på jobb och företagande.
Men redan i slutet av förra året riktade Riksrevisionen i en rapport kritik mot att regeringen inte har analyserat de långsiktiga effekterna av att i allt större utsträckning förlita sig på intäkter från miljöskatter som är tänkta att leda till beteendeförändringar och i förlängningen intäktsminskningar allteftersom beteendet förändras.
I regeringens proposition om skatt på avfallsförbränning 2019 uppskattades den offentligfinansiella nettoeffekten av skatten år 2021 till 420 miljoner kronor. Men i regeringens budget för 2021 uppskattas i stället skattens utfall till hela 540 miljoner kronor, alltså drygt 30 procent högre än vad som beräknades i propositionen.
Jag vill därför slutligen gärna fråga ministern hur den kraftiga ökningen av intäkter från avfallsförbränningsskatten kommer att påverka regeringens uppskattning av miljönyttan med densamma.
Anf. 41 Angelica Lundberg (SD)
Fru talman! Företagen själva motsäger alltså det som ministern påstår här i kammaren. De berättar att de överför skatten på det kommunala avfallsbolaget, som i sin tur lägger den på kunden. I det här fallet litar jag på att företagarna som man pratade med i den här rundringningen faktiskt vet hur de hanterar sina egna företag.
Skatten leder alltså till att konsumenter blir straffade för något de inte har en chans att påverka, och principen om polluter pays går helt miste. I stället blir det den ensamstående småbarnsmamman i Jönköping och pensionärer som har svårt att få pensionen att räcka till som får betala när regeringen ångar fram med sina ineffektiva och kontraproduktiva skatter, som man samtidigt gröntvättar när man försöker få allmänheten att gå på bluffen om att det här skulle vara en miljöskatt.
Vad ska man göra för att minska utsläppen? Naturligtvis ska man vidta åtgärder som har effekt. Regeringen säger själv att den här skatten inte har någon effekt på växthusgaserna och utsläppen. Då är det väl absolut inte en bra skatt. Nog måste väl ändå finansministern hålla med om att det är en ganska absurd skatt - enligt mig faktiskt en av de mest bisarra vi har haft i det här landet, bortsett från plastpåseskatten och den klädskatt som är på gång.
Varför gör regeringen så här om inte för att täcka de hål i budgeten som uppstår när man ska försöka blidka sina samarbetspartier Centern och Liberalerna? Kan inte finansministern erkänna att detta enbart är en fiskal skatt utan någon som helst klimatnytta? Och, viktigare än så, kan finansministern här och nu lova att hon kommer att kraftigt förändra eller helt avskaffa avfallsförbränningsskatten? Den ensamstående småbarnsmamman i Jönköping förtjänar ett svar på den frågan.
Anf. 42 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Fru talman! Den ensamstående småbarnsmamman i Jönköping har fått en skattereduktion i år. En av anledningarna till att hon har kunnat få det är de intäkter vi får från avfallsförbränningsskatten, men också andra delar i den gröna skatteväxlingen. Där har jag varit väldigt tydlig hela tiden: Värnskatten är inte en del av den gröna skatteväxlingen. Det är andra inkomstskatter vi har sänkt via den gröna skatteväxlingen, till exempel den stora skattereduktionen som kommer att gå till hushåll, mest sådana med lägre inkomster, runt om i hela Sverige. Den skattesänkningen är möjlig att genomföra just därför att vi har höjt skatten på exempelvis avfallsförbränning. Kemikalieskatten är ett annat sådant exempel.
Detta, den gröna skatteväxlingen, är ett led i den klimat- och miljöpolitik som regeringen bedriver. Vi vill höja skatten på sådant som är miljöfarligt men å andra sidan kunna sänka skatten för vanliga hushåll runt om i hela Sverige.
Med det sagt är vi öppna för att utveckla avfallsförbränningsskatten så att den blir mer träffsäker än i dag och naturligtvis också titta på de negativa effekter som skatten ska ha. Däremot kan jag tryggt säga till kommunalråd runt om i Sverige att de tillskott som man har fått under de senaste åren och kommer att få under de kommande åren mer än väl kommer att täcka eventuella kommunala minskade intäkter eller ökade kostnader med anledning av avfallsförbränningsskatten. Detta står inte i vägen för en trygg välfärd. Däremot är det ett av många steg för att ha ett bra klimat och miljöarbete i Sverige. Det är nödvändigt, för det är i den gröna omställningen som de framtida jobben finns. Tyvärr är Sverigedemokraternas politik inte alls på banan för det som är framtidens jobbpolitik.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.