Till innehåll på sidan

Våldsutsatta kvinnor och rätten till sjukpenning

Interpellation 2007/08:591 av Ericson, Gunvor G (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-04-11
Anmäld
2008-04-11
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2008-04-25
Svar fördröjt anmält
2008-04-25
Besvarad
2008-05-06

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 11 april

Interpellation

2007/08:591 Våldsutsatta kvinnor och rätten till sjukpenning

av Gunvor G Ericson (mp)

till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)

Motala kvinnojour har nyligen skrivit till regeringen för att uppmärksamma att Försäkringskassan nekar utsatta kvinnor sjukpenning.

Deras erfarenhet på kvinnojouren är att Försäkringskassan inte godtar läkares sjukskrivning av kvinnor som är fysiskt och psykiskt utsatta av män i nära relationer.

En krisreaktion som trängs undan kan förvärras och bidra till att andra psykiska diagnoser utvecklas. Regeringen har vid ett flertal tillfällen sagt att man vill ge människor tidiga insatser så att de kan komma tillbaka i arbete. Men gäller det inte kvinnor som blivit utsatta för våld och fått psykiska reaktioner så att arbetsförmågan är nedsatt?

Enligt lagen om allmän försäkring (1962:381) ska sjukpenning utges vid sjukdom som nedsätter den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Vid bedömningen av om sjukdom föreligger ska bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden.

Regeringen tog i november 2007 beslut om en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Regeringen förklarar tydligt i handlingsplanen att mäns våld mot kvinnor är oacceptabelt, men belyser inte grogrunden till detta problem. Jämställdhetsrörelsen i Sverige har sedan nästan 40 år tillbaka insett att våld i ett patriarkalt samhälle är det yttersta sättet för män att utöva makt över kvinnor och att denna grogrund till mäns våld mot kvinnor går att finna i vår samhällsstruktur där kön och makt hänger samman, även kallad könsmaktsförståelsen.

Kvinnojourer har nu stött på en ny företeelse – att kvinnor i en krisreaktion nekas sjukpenning trots läkarintyg. Läkare har gjort bedömningen att det enligt nämnda lag ovan är fråga om sjukdom. Jag har varit i kontakt med en jourkvinna som varit aktiv i 16 år och stött på många våldsutsatta kvinnor som fått sjukpenning genom åren men nu har kvinnor alltså blivit nekade.

Det finns alltså problem med att göra en bedömning, psykisk krisreaktion är inte ovanligt i en akut situation.

I läkarintyget kan det till exempel stå krisreaktion, hotad till livet, sömnsvårighet, oro, viktnedgång samt en kort beskrivning om bakgrunden med skyddat boende och kvinnojourskontakt.

I kvinnornas brev till Försäkringskassan hänvisas till stark psykisk press då männen misshandlat, trakasserat, förföljt och hotat dem till livet med bland annat pistol, uttröttning, instabilitet, magsmärtor, stark viktminskning, flykt från det egna hemmet, koncentrationssvårigheter, kraftlöshet och nedstämdhet.

Socialstyrelsen betonar patientens delaktighet i sina rekommendationer till läkare om hur sjukskrivningsprocessen ska gå till. Där står: ”En ambition med det nya beslutsstödet är att det ska ge bättre förutsägbarhet för patienten. Rekommendationerna skall användas så att patienten blir delaktig i processen. En väl avvägd bedömning förutsätter en bra dialog mellan patient och läkare. Patientens uppfattning om sina besvär och vad de har för konsekvenser för hans eller hennes förmåga till aktivitet och arbete är centrala. Alternativ rörande eventuell sjukskrivningsgrad, möjligheter till anpassning av arbetsuppgifter, färdsätt till och från arbetet etc. bör diskuteras. Om det finns specifika rekommendationer för aktuell åkomma bör dessa tas upp.”

Regeringen har vid ett flertal tillfällen sagt att man vill ge människor tidiga insatser. Är det då inte rimligt att våldsutsatta kvinnor får en sådan trygghet att de inte i onödan behöver bollas mellan olika myndigheter?

Samhället uppmanar kvinnor att ta sig ur det destruktiva förhållandet. I de fall jag känner till har det gjorts polisanmälan och kvinnorna har minderåriga barn. Om symtomen ska kunna föranleda sjukskrivning och ersättning från Försäkringskassan är det viktigt att försäkringsläkare, handläggare på Försäkringskassan och sjukskrivande läkare får kunskap om skillnaden mellan lagens krav och läkarnas bedömning och kunskap om det akuta i situationen. Kvinnorna ska inte behöva lägga tid och kraft på överklaganden. De har nog med att hålla ihop sig själva och barnen i denna situation.

Regeringen skriver i sin egen handlingsplan om mäns våld mot kvinnor: ”Det är statens och kommunernas ansvar att tillgodose de våldsutsattas behov av stöd och skydd. Frivilligorganisationernas verksamhet är ett ovärderligt komplement till de offentliga verksamheterna. Ett ökat samarbete mellan de olika aktörerna är nödvändigt för att arbetet mot denna typ av våld ska bli kraftfullt och effektivt.”

Regeringen skriver vidare: ”Flera myndigheter har redan i dag uppgifter som syftar till att bekämpa detta våld. Det är emellertid regeringens bedömning att ytterligare tidsbegränsade insatser behöver genomföras de närmaste åren. Det handlar i många delar om åtgärder som syftar till att höja medvetenhet och kompetens.”

Regeringens handlingsplan uttrycker att det finns behov av ökad kontakt mellan aktörer. Miljöpartiet anser att Försäkringskassan bör ha kontakt med kvinnojourerna och andra aktörer för att öka sin kompetens.

Jag vill ställa följande frågor till statsrådet:

1. Kommer statsrådet att verka för att kunskapen hos Försäkringskassan ökar om mäns våld mot kvinnor och hur en psykisk krisreaktion, efter att en kvinna har utsatts för våld, bedöms av läkare som sjukdom?

2. Vad avser statsrådet att göra om de skador som våldsutsatta kvinnor har inte föranleder att dessa kvinnor får möjlighet till sjukskrivning och ersättning från Försäkringskassan och det därmed blir svårt att veta hur de ska förfara för att över huvud taget ta sig framåt och gå vidare i livet utan att riskera utanförskap?

3. Vad avser statsrådet att göra för att våldsutsatta kvinnor ska kunna starta ett nytt liv och komma tillbaka i arbetslivet?

4. Vad avser statsrådet att göra inom sitt ansvarsområde för att handlingsplanen mot mäns våld mot kvinnor ska förverkligas?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:591, Våldsutsatta kvinnor och rätten till sjukpenning

Interpellationsdebatt 2007/08:591

Webb-tv: Våldsutsatta kvinnor och rätten till sjukpenning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 37 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Gunvor G Ericson har ställt ett antal frågor till mig om framför allt våldsutsatta kvinnors rätt till sjukpenning och tar i sin interpellation bland annat upp en skrivelse från Motala kvinnojour i vilken det påtalas allvarliga brister i misshandlade kvinnors möjlighet till sjukskrivning. Vad gäller rätten till sjukpenning för kvinnor som har utsatts för våld av sina män kan jag först konstatera att de svenska socialförsäkringssystemen är generella och obligatoriska och att välfärdssystemen omfattar alla. Försäkringskassan ansvarar för att den bedömning som sker av den enskildes rätt till sjukpenning i samband med sjukdom som sätter ned arbetsförmågan följer den lagstiftning som finns, i detta fall lagen om allmän försäkring. I lagen står angivet att ersättning från den allmänna försäkringen ska utges vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan. När det gäller rätten till sjukpenning görs det en bedömning av arbetsförmågan i det enskilda ärendet. Det görs således vid Försäkringskassan en individuell prövning av rätten till sjukpenning i varje enskilt ärende för att säkerställa att alla enskilda blir lika och korrekt behandlade. Jag utgår ifrån att Försäkringskassans beslut grundar sig på en professionell handläggning. Jag vill även informera Gunvor G Ericson om att regeringen nyligen har gett en särskild utredare i uppdrag (dir. 2008:11) att göra en översyn av begreppen sjukdom och arbetsförmåga samt en enhetlig bedömning av arbetsförmåga, bland annat eftersom dessa begrepp är mycket centrala inom framför allt sjukförsäkringssystemet. Som Gunvor G Ericson anger i sin interpellation har regeringen i november 2007 beslutat om en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, och stora satsningar för att stoppa detta våld har gjorts, bland annat ökat skydd till de våldsutsatta. Regeringen har vidare i budgetpropositionen för 2008 presenterat ett samlat åtgärdspaket för att skapa fler vägar tillbaka till arbete. I åtgärdspaketet ingår bland annat satsningar på en rehabiliteringsgaranti och en utvecklad företagshälsovård. Som ett led i detta åtgärdspaket har regeringen presenterat förslag till en förändrad sjukskrivningsprocess med preciserade tidsgränser för de olika momenten vid prövningen av arbetsförmågan och med en tydligare utgångspunkt i individens förmåga och behov. Det är regeringens uppfattning att de samlade satsningarna kommer att leda till ett mer effektivt stöd till kvinnor, och regeringen ser därmed arbetet med att minska ohälsan som en viktig del i arbetet med att uppnå målet för jämställdhetspolitiken.

Anf. 38 Gunvor G Ericson (Mp)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Jag ställde fyra frågor till ministern. Den första var: Kommer statsrådet att verka för att kunskapen om mäns våld mot kvinnor ökar hos Försäkringskassan, samt hur bedöms en psykisk krisreaktion, som en kvinna kan få, som sjukdom? Min andra fråga var: Vad avser statsrådet att göra om de skador som de våldsutsatta kvinnorna har inte föranleder att de får sjukskrivning, och hur ska de då kunna gå vidare i livet utan att riskera det utanförskap som det ofta talas om? För det tredje frågade jag vad statsrådet avser att göra för att våldsutsatta kvinnor ska kunna starta ett nytt liv och komma tillbaka i arbetslivet. Och när det framför allt gäller statsrådets ansvarsområde frågade jag hur handlingsplanen mot mäns våld mot kvinnor kan förverkligas. Tyvärr tycker jag inte att jag riktigt fått svar på någon av dessa frågor, även om det ges ett svar i generella termer. Ministern säger att rätten till sjukpenning ska bedömas utifrån arbetsförmågan i det enskilda ärendet. Det håller jag med om, jag tycker att det är viktigt, men för att kunna göra det är det oerhört viktigt med kunskap hos dem som gör bedömningen av arbetsförmågan. I de exempel som jag stött på, bland annat i Motala, har läkare enligt den lag som ministern nämner gjort bedömningen att kvinnan har rätt till sjukpenning, men sedan har Försäkringskassan gjort en annan bedömning. I kvinnornas brev till Försäkringskassan, där de beskriver situationen, hänvisar de till en stark psykisk press. Mannen har misshandlat, trakasserat, förföljt och hotat, bland annat med pistol. Vad kan det leda till? Jo, uttröttning, magsmärtor, kraftig viktminskning, flytt från det egna hemmet, koncentrationssvårigheter, kraftlöshet, nedstämdhet - alltså psykiska krisreaktioner. En av de största brister som kan finnas vid myndigheterna är just bristen på kunskap och förståelse. Ministern nämner i slutet av sitt svar olika reformer som regeringen planerar för att komma åt ohälsan, men ingen av dessa reformer har en specifik inriktning på att öka kunskapen om våldsutsatta kvinnors problem. Och hur ser det ut i regleringsbreven till Försäkringskassan? Ingenstans framgår att kunskap om mäns våld mot kvinnor är relevant för att kunna göra bedömningar i dessa fall. Att se våldet i nära relationer som en maktutövning, och att det har sin grund i ojämlikheten mellan könen, är ett perspektiv som är väl förankrat internationellt. Min fundering är därför: Anser regeringen att det är en form av maktutövning? Jag tror att Försäkringskassans kunskap om denna problematik behöver öka. Som ministern säger gör Försäkringskassan ett professionellt jobb, men de gör det utifrån de förutsättningar de har. I utredningen Slag i luften , som kom 2004, framläggs förslaget att det vid centrala myndigheter borde inrättas specialenheter för mäns våld mot kvinnor och barn. De utgår från Kvinnofridspropositionens utredning och går ett steg längre. De menar att en viktig del av arbetet för att motverka mäns våld är att institutionalisera kunskapen om det. De anställda ska alltså inneha specialistkompetens på området. Målet är inte att det ska behöva finnas hela tiden men att det ändå ska finnas någon form av specialistkompetens.

Anf. 39 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Först ska jag säga att jag inser och förstår att det är en mycket besvärlig situation för väldigt många. Jag vill klargöra det med en gång. Det är en situation som vi önskar att ingen skulle behöva befinna sig i. Samtidigt vet jag att många organisationer gör ett fantastiskt arbete för att stödja och hjälpa kvinnor. Det gäller även kvinnor med barn, där barnen blivit offer och fått ta del av våldet, eller åtminstone bevittnat våld. Låt mig ge ytterligare några svar. Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att titta på riktlinjer för ohälsa, diagnoser och olika situationer. Ett 80-talet diagnoser har presenterats och ligger nu så att säga på läkarnas bord som stöd och hjälp för sjukskrivningar. Det fattades två diagnoser, och det var lättare psykisk ohälsa och smärtor och diffusa smärtsymtom. Jag vet att man har diskuterat de här diagnoserna mycket. Utredningen har också här fått förlängd tid. Men under maj månad kommer Socialstyrelsen nu förhoppningsvis att presentera de diagnoser som är kvar och som jag tror till viss del kan röra de här kvinnorna. Det handlar just om lättare psykisk ohälsa, ångest och smärtor. Låt oss därför se någon vecka eller två framåt när Socialstyrelsen kan presentera riktlinjerna. Det är viktigt att vi inte får en aggressiv diskussion mellan professionen, läkarna, hälso- och sjukvården och Försäkringskassan utan att man är samstämd och enig i utformningen av riktlinjerna. Då får vi inte heller diskussioner på samma sätt mellan den sjukskrivande läkaren och Försäkringskassan, som man kanske tror överprövar. Därför är det väldigt viktigt att riktlinjerna kommer även på det här området och att Försäkringskassan, Socialstyrelsen och läkarna är överens om detta. En fråga som vi också har diskuterat i dag är vad arbetsförmåga är. Jag tror att vi är överens om att vi ska prata om det snarare än om diagnos, för det är så individuellt. Om vi nu ska hålla fast vid individen, hur man mår i den situation man befinner sig i, är det olika - varje människa är unik. Därför har jag tillsatt en utredning som ska titta på vad arbetsförmåga är. Ibland kan jag ha uppfattningen att vi säger det utan att veta riktigt vad vi menar med detta. Arbetsförmågeutredningen kommer att presentera sin första del i juni och slutredovisningen om ett år. När det gäller bedömningen av arbetsförmåga, metoder och hur vi ska titta på detta kan det också vara ett starkt och stort led i detta arbete. När det gäller Försäkringskassans kunskap och så vidare är ju Försäkringskassan en myndighet med stor professionalitet - det är vi överens om - och som har ansvaret att ta till sig och söka den kunskap som man behöver för att göra ett bra och viktigt arbete. Vi har också försäkringsläkarna, som nu går in i en helt ny roll, att snarare vara rådgivare och överbrygga mellan hälso- och sjukvården och Försäkringskassan på ett annat sätt. När det gäller riktlinjer och beslutsstöd, arbetsförmågebedömningen och Försäkringskassans ansvar att tillägna sig sådan kunskap att man kan använda den på ett riktigt sätt tror jag att jag har gett några fler svar på Gunvor G Ericsons interpellation.

Anf. 40 Gunvor G Ericson (Mp)
Herr talman! Ja, det var några ytterligare svar. Tack för det! Jag vill då gå tillbaka till det regeringen skriver i sin egen handlingsplan om mäns våld mot kvinnor. Där står det: Det är statens och kommunernas ansvar att tillgodose de våldsutsatta kvinnornas behov av stöd och skydd. Regeringen skriver vidare: "Flera myndigheter har redan i dag uppgifter som syftar till att bekämpa detta våld. Det är emellertid regeringens bedömning att ytterligare tidsbegränsade insatser behöver genomföras de närmaste åren. Det handlar i många delar om åtgärder som syftar till att höja medvetenhet och kompetens." Med tanke på det vill jag ändå fråga om det här med kunskapen hos Försäkringskassan, om man nu ska utbilda myndigheter för att kunna ge ett bra stöd till våldsutsatta med de behov som finns där. Det är jättebra att Socialstyrelsen ger riktlinjer, men det är just riktlinjer. Man måste alltid göra individuella bedömningar. Där är vi överens om att man ska utgå från individen. Men det kräver kompetens. Jag undrar ändå om det inte är viktigt att ge den signalen i riktlinjerna via regleringsbreven att man ska öka kompetensen i fråga om mäns våld mot kvinnor och hur man ska kunna bemöta våldsutsatta kvinnor. Att utredningen nu har fått förlängd tid till maj beror på att det är svårt. Det är ett område där diagnos bygger på symtom, där det inte alltid är svart eller vitt hur man drar gränsen mellan diagnoser. Det gör att det krävs en oerhört stor kunskap för att kunna ta hänsyn till alla dessa bedömningar som man måste göra för varje individ. Regeringens handlingsplan uttrycker att det finns ett behov av ökad kontakt mellan aktörer. Miljöpartiet anser att Försäkringskassan bör ha kontakt med kvinnojourerna och andra aktörer för att öka sin kompetens. Håller ministern med om det?

Anf. 41 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Jag kan börja med att konstatera att för att man ska kunna göra ett professionellt och riktigt arbete fordras det politiska beslut och ökade resurser. Därför ser jag med glädje att min kollega Nyamko Sabuni har lagt fram en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld, förtryck och våld i samkönade relationer. När jag tittar i handlingsplanen ser jag att det handlar om en satsning på 800 miljoner kronor under tre år för att stärka skyddet för våldsutsatta kvinnor. Det är sammanlagt 56 åtgärder som beskrivs. Det handlar om skärpning i socialtjänstlagen. Det handlar om att tillföra kommuner utvecklingsmedel och att höja ambitionsnivån. Det handlar om att Socialstyrelsen får i uppdrag att förbättra kunskapsstödet när det gäller arbetet med våldsutsatta kvinnor och barn som har bevittnat våld. Det handlar om att förstärka tillsynen av Socialstyrelsens arbete när det gäller våldsutsatta kvinnor och barn. Regeringen har gett Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, IMS, i uppdrag att identifiera och kvalitetssäkra bedömningsinstrument som kan användas i socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld och varit våldsutsatta. Regeringen höjer organisationsanslaget som Socialstyrelsen fördelar till organisationer som arbetar för att motverka våld mot kvinnor. Det är sammanlagt 56 åtgärder, och detta var några av dem, och det är 800 miljoner kronor under tre år. Jag håller med Gunvor G Ericson om att vi behöver resurser, politiska beslut och en medvetenhet. Jag vet att Försäkringskassan är helt medveten om att man måste se till att ha en ordentlig kunskap för att kunna fatta de rätta besluten.

Anf. 42 Gunvor G Ericson (Mp)
Herr talman! Vi har tidigare i dag debatterat sjukskrivningsprocesserna i den hearing som var på förmiddagen. Det är ett stort och svårt område, och jag instämmer i att det behöver göras saker för att det ska bli ett bättre system. Dock tror jag inte att de politiska beslut som Cristina Husmark Pehrsson hänvisar till, i det betänkande som behandlades i riksdagen förra veckan om en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, är tillräckliga. I grunden måste man ju vara överens om vad orsaken är till att det blir så här. I den här propositionen finns det ingenting som tyder på att man har förstått grunden för makt och könsmaktsordning. Det är bra att ministern i svaret på den interpellation som jag har skrivit säger att det behövs resurser, politiska beslut och medvetenhet. Det är vi helt överens om. Men för att vi ska komma dit tror jag att det är nödvändigt att ge riktlinjer till myndigheterna via regleringsbrev. Med de orden hoppas jag att Cristina Husmark Pehrsson till nästa gång det ska skrivas regleringsbrev tar upp frågan om mäns våld mot kvinnor och att man har större kunskap. Ett sätt att kunna genomföra handlingsplanen är att också myndigheterna får konkreta uppdrag att jobba mot.

Anf. 43 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Försäkringskassan har en skyldighet att ha tillräckliga kunskaper, och om de inte har det och ser det som en brist är det deras skyldighet - jag utgår från att de gör det - att se till att skaffa sig dem. Inte minst kanske denna interpellation väcker sådana tankar och behov. Gunvor G Ericson pekar också på någonting som är viktigt som behandlades tidigare i dag. När hon tar upp det kan jag inte låta bli att notera att vi ser att många fler kvinnor än män är sjukskrivna, är förtidspensionerade, ställs utan rehabilitering och så vidare. Det är därför vi har infört rehabiliteringskedjan. Vi har satsat 3,4 miljarder kronor på en förstärkt företagshälsovård för att hitta tidiga signaler, där det är viktigt att också arbetskamrater, fack, arbetsgivare och alla andra signalerar tydligt och tidigt om de ser att någon, i detta fall en kvinna, inte mår bra. Där har vi alla en skyldighet att agera. Det är också vårt ansvar.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.