utbyggnaden av E 22
Interpellation 2004/05:123 av Nylander, Christer (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-11-03
- Anmäld
- 2004-11-08
- Besvarad
- 2004-11-18
- Sista svarsdatum
- 2004-11-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation 2004/05:123
av Christer Nylander (fp) till statsrådet Ulrica Messing om utbyggnaden av E 22Behovet av en utbyggnad av E 22 genom Skåne och vidare norrut är väldokumenterat. Vägen bör vara en prioriterad nationell angelägenhet, som väl fyller de av riksdagen fastställda transportpolitiska målen.
Förutom att vägen är en förbindelselänk mellan Öresundsregionen och Mälardalen, fyller den en viktig funktion för Sveriges internationella förbindelser i synnerhet med EU:s nya medlemsländer. E 22 är dessutom avgörande för att sydöstra Sverige, det vill säga nordöstra Skåne, Blekinge och Kalmar län, ska kunna få del av den dynamik som finns kring Öresundsregionen.
Det övergripande målet att säkerställa samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och näringsliv i hela landet uppfylls effektivt genom en satsning på E 22. De senaste åren har vägen haft en kraftig tillväxt i mängden trafik. Vidare innebär en utbyggnad enligt lagda vägplaner att sträckan avkortas genom Skåne, vilket har gynnsamma effekter på miljön. Sydsvenska industri- och handelskammaren har i sin prioritering för trafikinfrastruktur avseende samtliga de fem sydligaste länen givit E 22 högsta prioritet bland samtliga väg- och järnvägsobjekt.
Även avseende delmålen för trafikpolitiken finns stora vinster att hämta genom en utbyggnad av E 22. Särskilt kan nämnas att vägen är helt avgörande för att skapa tillväxt i nordöstra Skåne, Blekinge och Kalmar län. Fördröjs utbyggnaden finns risk för att denna del av landet halkar efter och inte förmår bidra till tillväxten i Öresundsregionen och Östersjöregionen.
Det är mot bakgrund av detta oacceptabelt att regeringen nu återigen föreslår att utbyggnaden av E 22 ska skjutas på framtiden. Att stärka Trollhättans förutsättningar i den globala konkurrensen är vällovligt, men det är mycket kortsiktigt att finansiera denna satsning genom beslut som allvarligt försvagar sydöstra Sverige. Det behövs en mer långsiktigt genomtänkt politik. Om regeringen inte förmår skapa förutsättningar för en sådan i statsbudgeten krävs andra åtgärder för att finna alternativa finansieringsmöjligheter.
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att tillse att tillväxten i sydöstra delarna av Sverige inte drabbas av de i sig välmotiverade satsningar som görs för att stärka Trollhättans konkurrenskraft?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att öka möjligheterna för att främja alternativ finansiering av angelägna infrastruktursatsningar i hela Sverige?
Debatt
(22 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:123
Webb-tv: utbyggnaden av E 22
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:32 Torsdagen den 18 novemberProtokoll 2004/05:32 8 § Svar på interpellation 2004/05:123 om utbyggnaden av E 22
Protokoll från debatten
Anf. 113 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Christer Nylander har frågat vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att tillse att tillväxten i de sydöstra delarna av Sverige inte drabbas av de i sig välmotiverade satsningar som görs för att stärka Trollhättans konkurrenskraft samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att främja alternativ finansiering av angelägna infrastruktursatsningar i hela Sverige.
Frågorna är ställda mot bakgrund av regeringens beslut den 28 oktober i år att en utbyggnad av riksväg 45 mellan Älvängen och Trollhättan ska ingå i den nationella väghållningsplanen för perioden 2004-2015. För att kunna inrymma den utbyggnaden har regeringen beslutat att tretton investeringsobjekt ska utgå ur den nationella väghållningsplanen. Av dessa ligger fem på väg E 22 i Skåne.
Riksdagen beslutade i juni i år om den långsiktiga planeringen av transportinfrastrukturen. Beslutet innebär att den övervägande delen av de infrastrukturprojekt som ska genomföras under planperioden 2004-2015 ska finansieras med anslag. Därutöver ska vissa väg- och järnvägsinvesteringar finansieras med lån i riksgälden.
En grundläggande princip i planeringsprocessen är att prioriteringarna i de fastlagda planerna för vägar och järnvägar ska följas, oberoende av vilken finansiering som de olika objekten har. Någon möjlighet för E 22 genom Skåne att få en högre prioritet genom att använda alternativ finansiering finns därför inte. Objekten på E 22 får prövas igen i samband med kommande inriktnings- och åtgärdsplanering för transportinfrastrukturen.
Det är naturligtvis olyckligt när planerade väginvesteringar senareläggs eller stryks ur planerna. Jag har full förståelse för den frustration det kan skapa. Samtidigt är jag övertygad om att satsningen som nu kraftsamlar kring Trollhättan och Västsverige ligger i Sveriges långsiktiga intresse.
Anf. 114 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Det är härligt att se så många människor från olika län och olika partier här i kammaren. Det visar vilken vikt många lägger vid den här frågan. Det visar kanske också, vilket statsrådet var inne på, vilken frustration regeringens beslut har skapat.
Jag har debatterat E 22 flera gånger tidigare med statsrådet här i kammaren. Jag har då fått uppfattningen att statsrådet delar min uppfattning att en utbyggnad av E 22 är viktig för tillväxt, jobb, miljö, liv och säkerhet. Därför är jag väldigt besviken när regeringen väljer att lägga E 22 i malpåse.
Att skjuta på utbyggnaden av E 22 är både kortsiktigt och osmart. I Ulrica Messings svar finns det inget som kan tolkas så att det ger anledning till hopp. Att ta pengar från vägsatsningar i Skåne för att satsa på andra håll i landet är en märklig politik. När det dessutom motiveras med tillväxt blir det ännu märkligare.
Det man gör är att utarma den växtkraft som finns i Skåne och som bidrar också till övriga Sverige. Jag har ingenting emot att man satsar på Trollhättan. Jag tycker att det är bra. Tvärtom borde man ha gjort det långt tidigare. Men det är oacceptabelt att ställa regioner mot varandra på det här sättet.
Hur gör man nästa gång en kris uppstår? Ska man då panikstoppa Trollhättesatsningar för att få pengar till vägsatsningar i Skåne, Blekinge eller någon annanstans? Varför duger inte den höga arbetslösheten i Blekinge som ett argument för att bygga ut E 22? Varför duger inte problemen i Kalmarregionen som ett argument för infrastruktursatsningar?
Det vi nu ser är en mycket bred kritik av regeringens politik. Det är inte bara folkpartister i Skåne, Blekinge och Kalmar som är upprörda, utan det är en väldigt bred samling kring frågan över partigränser bland allmänheten och bland näringsliv och fack.
Ett exempel är en debattartikel i Sydsvenska Dagbladet i förra veckan där skånska socialdemokrater från riksdagen, kommuner och Region Skåne utmålade regeringens politik som en politik som missgynnar Skåne. Man var mycket upprörd i den artikeln.
Låt mig säga till statsrådet att jag tror att det är viktigt att regeringen lyssnar på det samlade Skåne och det budskap som kommer därifrån. Till dem som skriver debattartiklar vill jag säga att det också är väldigt viktigt att inte nöja sig med att finnas i tidningen utan att också använda sin position till att påverka den politik som förs. Är man med i det parti som har makten måste man också använda sina möjligheter att ändra politiken.
Herr talman! Vi måste komma bort från den olyckliga situationen där regeringen spelar ut olika regioner mot varandra. Med det kärva budgetläge som finns i dag måste man släppa fram andra alternativ och lösningar. Jag skulle därför vilja fråga statsrådet om regeringen är beredd att ge Vägverket ett uppdrag att snabbt utreda möjligheten att skyndsamt bygga ut E 22 med alternativ finansiering, PPP eller annan form.
Enligt bedömningarna finns det en möjlighet för riksdagen att fatta ett beslut och bygga ut E 22 snabbt med hjälp av PPP-finansiering inom ett år. Det vore väldigt trevligt om vi kunde få det beskedet i dag. Det finns ett mycket starkt stöd i den borgerliga alliansen för att snabbt bygga ut E 22.
Den borgerliga alliansen står samlad. Vi vill se en snabb utbyggnad av E 22, och vi är också öppna för en alternativ finansiering för att skynda på utbyggnaden. Det skapar en väldigt intressant situation. Det finns också människor utanför den borgerliga alliansen som är beredda att stötta en politik som skyndar på utbyggnaden av E 22.
De artiklar jag har sett i tidningar och det jag hört i radio och på andra ställen visar att det faktiskt finns en riksdagsmajoritet för att påskynda utbyggnaden av E 22 och öppna för alternativa lösningar. Jag hoppas att den här debatten visar en sådan majoritet för att lyfta upp E 22 ur den malpåse som regeringen har lagt den i.
Anf. 115 Heli Berg (Fp)
Herr talman! Ministern säger i sitt svar till Christer Nylander att hon är övertygad om att satsningen på Trollhättan ligger i hela Sveriges långsiktiga intresse. Det må vara så. Men satsningen på E 22 skulle definitivt varit det.
För 15 år sedan fanns det inga färjor över Östersjön från sydöstra Sverige. I år beräknas 400 000 människor och 60 000 lastbilar åka mellan Karlskrona och Gdynia. Det behövs bra vägar att färdas på från och till hamnarna.
Utvecklingen på andra sidan Östersjön är hisnande. I den omedelbara närheten av sydöstra Sverige bor 15 miljoner människor som nyss har fått sin frihet och ivrigt nu bygger upp sina länder efter kommunistiska diktaturers politiska och ekonomiska isolering under årtionden.
Detta syns inte minst i det myller av samarbetsprojekt som pågår mellan Blekinge och städer runt Östersjön. Många av dessa projekt syftar till att förbättra handeln över Östersjön. Detta förutsätter naturligtvis en fungerande infrastruktur på båda sidorna.
Stora satsningar kommer att göras i infrastrukturen i många av de nya EU-länderna runt Östersjön. Sverige är på väg att halka efter när det gäller att kunna erbjuda effektiva handelsvägar. Marknaden kommer inte att vänta utan kommer att hitta de nödvändiga kommunikationsvägarna där Sverige riskerar att hamna utanför.
Detta kan bli ett högt pris att betala för bristen på aktiva åtgärder och en långsiktigt hållbar strategi för infrastrukturen i sydöstra Sverige. Den så kallade gravitationsteorin säger att ett lands utrikeshandel domineras av grannländerna på grund av avståndets betydelse.
Trots kommunikationsteknikens framväxt tycks denna faktor vara oförändrat stark. Av detta följer att när de nya demokratierna runt Östersjön gått över till marknadsekonomi kommer Östersjöregionen att bli ett betydande tillväxtcentrum på nytt, såsom det var innan den ryska revolutionen.
Överslagskalkyler pekar på att handeln mellan länderna runt Östersjön skulle kunna femfaldigas jämfört med i dag. Detta skulle inte bara vara till glädje för Sydsverige. Hela landet skulle kunna dra nytta av denna fantastiska utveckling.
Man kan inte stillatigande titta på och tro att det ordnar sig. Vi måste vara med och gemensamt bygga en framtid med våra grannar i öst. När man tittar på AMS statistik över arbetslösheten i oktober inser man att det brådskar. Den öppna arbetslösheten i Blekinge är 6 %. Endast Norrbotten har högre arbetslöshet i dag.
Ser verkligen inte ministern några problem med att ta pengarna från en behövande region med hög arbetslöshet, undermåliga kommunikationer men med möjlighet till förbättring bara regeringen också såg dessa möjligheter och var beredd att göra någonting åt dem?
Anf. 116 Johnny Gylling (Kd)
Herr talman! För ett och ett halvt år sedan åkte jag vägen mellan Göteborg och Trollhättan för första gången i mitt liv. Det var just för att jag skulle undersöka om den var så dålig som det sades. Jag vet att den här debatten handlar om E 22, men den handlar också om väg 45 i västra Götaland. På den färden höll vi på att krocka en gång, och jag förstod att det är en hårt trafikerad väg som behöver byggas ut. Vi stannade också och besökte en kommun där man har projekterat järnvägssträckning och ny vägbyggnad sedan flera år tillbaka och väntar på besked.
Jag har i tidigare debatter kritiserat regeringen för att inte ha tagit behovet på allvar och inte ha byggt ut väg 45 just med tanke på bilindustrins behov. Jag tycker, precis som flera har sagt, att det är jättebra att regeringen äntligen gör detta. Men det blir precis som ett schackspel - regeringen knuffar bort andra pjäser. Man tar pengarna från andra projekt, i detta fall E 22:an. Det är en väg som är i stort behov av upprustning och som är en pulsåder i södra Sverige, skulle jag vilja säga. Det har också understrukits av det som Heli Berg talade om när det gäller den ökande färjetrafiken från Sverige till andra länder på andra sidan Östersjön.
Hur ska man då lösa den här ekvationen? Vi har inte pengar till allting, kan man säga. Det här med privat kapital debatteras ofta. Man säger från den ena sidan att det är en lösning på många projekt, och från den andra sidan att man lurar sig själv och lånar pengar från barnbarnen. PPP, som man brukar prata om, det vill säga
public-private partnership
, är en lösning som flera andra länder har prövat med stor framgång genom att projekten blir billigare, genom att man delar risken mellan staten och privata aktörer och genom att man får stora infrastrukturprojekt byggda tidigare än vad som görs med traditionell finansiering.
Det finns förslag både när det gäller vägen mellan Göteborg och Trollhättan och när det gäller E 22 från Skåne upp till Norrköping. Det har funnits förslag sedan flera år tillbaka, till exempel från Sydsvenska handelskammaren, om att finansiera projekt med hjälp av PPP. I Västra Götaland har motsvarigheten, Västsvenska handelskammaren, lagt ned mycket arbete på att ta fram konkreta förslag som regeringen skulle kunna nappa på.
Jag delar till fullo synen i det som Christer Nylander har sagt här om att det faktum att regeringen nu äntligen satsar på Trollhättan inte får förstöra möjligheterna för södra och sydöstra Sverige att få en utbyggd E 22. Det är man i behov av.
Jag vill ställa en tydlig fråga till ministern: Är ministern beredd att ompröva det nej till PPP-finansiering som regeringen under de senaste åren har envisats med att hålla fast vid?
Anf. 117 Lars-Ivar Ericson (C)
Herr talman! År 1986 flyttade vår familj till Linderöd i Skåne. Då kom vi att bo 800 meter från E 22. Vi hörde dag och natt ljudet från den omfattande trafiken. Samma år flyttade några barnfamiljer in i hus intill vägen. De visste i och för sig om trafikmängden, men de visste också att det bara skulle dröja några år innan vägen byggdes om.
År 1987 skulle beslutet fattas om vilket alternativ som skulle väljas. Det fanns pengar till ombyggnaden. Frågan gällde om det skulle bli söderalternativet eller norralternativet. Då upptäckte någon att det finns en sällsynt art av slända i det norra alternativets sträckning, och i det södra alternativets sträckning finns det sällsynta lavar i en våtmark. Vägplanerna stoppades.
Vad har då hänt sedan dess? Öresundsbron har tillkommit. De sydliga hamnarna Ystad och Trelleborg ger ännu mer tung trafik. Jag kan förstå den frustration som de boende utmed vägen känner i dag. Nu är sträckan struken ur vägplanen. Frågan är om de planerade satsningarna är strukna för gott. Eller har regeringens strukit sådana satsningar som ligger sent i tidsplanen? Finns det möjlighet att få tillbaka planerade investeringar och satsningar när planen uppdateras?
Som vi har hört tidigare i dag är det inte bara delar av Skåne som drabbas. Hamnarna i Karlshamn och Karlskrona ger många tunga transporter i Blekinge. Turismen i Blekinge ökar glädjande nog. Det är en olycksdrabbad del av E 22:an som går genom Blekinge.
Jag kan förstå att regeringen måste göra ett utvecklingspaket för Trollhättan och på alla sätt värna Saab. Men E 22:an är den enskilt viktigaste satsningen på tillväxt i Sydsverige. Det är nog inte allmänt känt att arbetslösheten på sina håll i Skåne har siffror som påminner om dem som vi finner i Norrlands inland. För att förbättra siffrorna behöver vi en bra infrastruktur i södra Sverige. Därför får inte E 22:an offras.
Jag blir något konfunderad när jag denna vecka läser följande rubrik i Sydsvenska Dagbladet: "Messing ratar inte privat finansiering." Jag citerar: "Trafikminister Ulrica Messing inbjuder skånska politiker att presentera ett förslag om privat finansiering av E 22. Från skånsk sida föreslås en väg på avbetalning, en så kallad PPP-lösning. - - - Jag har inte sett vad man föreslår. Det är nytt för mig. Det får jag lov att titta på, säger Ulrica Messing."
Min fråga till ministern är: Kan man inte utifrån interpellationssvaret ändå tänka sig att E 22:an kommer till med hjälp av någon form av privat finansiering?
Anf. 118 Christer Adelsbo (S)
Herr talman! Först och främst vill jag säga att jag står helhjärtat bakom den satsning på att stärka Trollhättan och Västsverige som utvecklings- och produktionsplats för fordonsindustrin som regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har enats om.
Det råder ingen tvekan om att satsningen på Trollhättan ligger i Sveriges långsiktiga intresse. Det som känns mindre bra är att man har valt att finansiera dessa satsningar genom att stryka andra angelägna infrastrukturprojekt i olika delar av landet.
Den nationella väghållningsplan som riksdagen fattade beslut om för mindre än ett halvår sedan innehåller relativt begränsade nya satsningar på de nationella vägarna i Skåne. Därför känns det inte bra att satsningarna på E 22:an i Skåne helt stryks ur den nationella väghållningsplanen. Väg E 22 är ju en pulsåder genom sydöstra Sverige. Den är hårt trafikerad och standardmässigt eftersatt. Dessa nu aktuella projekt ger också enligt Vägverkets analyser bra effekter i förhållande till sina kostnader.
Skåne har också en omfattande transittrafik eftersom vi är brofäste till kontinenten. Det råder ingen tvekan om att en utbyggnad av E 22:an är av avgörande strategisk betydelse för Skåne och hela södra Sverige.
Det man hade önskat är att man inte hade ställt denna viktiga satsning på Trollhättan mot andra viktiga satsningar i andra delar av landet. Satsningen i Trollhättan är av en sådan speciell art och görs av en sådan speciell anledning att den absolut borde ha kunnat finansieras med nya medel.
Jag måste också påtala att vi skånska riksdagsledamöter hade en träff med Region Skånes politiker i måndags. Vi diskuterade bland annat frågan om E 22:an. Vi var överens över partigränserna om att agera tillsammans för att arbeta för att få tillbaka de fem utbyggnadsprojekten på E 22:an i Skåne in i den långsiktiga väghållningsplanen utan att på något sätt sätta dem emot satsningarna på Trollhättan. Dessvärre hade inte någon av de sex folkpartistiska riksdagsledamöterna prioriterat denna sammankomst, vilket det givetvis kan finnas skäl till.
Med tanke på att man ej deltog i denna sammankomst var det mycket förvånande att man dagen efter skickade ett brev till oss skånska socialdemokratiska riksdagsledamöter. Brevets innehåll och kvalitet är så tveksamt att det inte ens är värt att kommentera det mer här i dag. Jag kan bara konstatera att det för Folkpartiet verkar viktigare att försöka plocka billiga politiska poäng på frågan än att vara delaktig i konstruktiva diskussioner för att göra det bästa av den uppkomna situationen.
Mina och Skånes förhoppningar är att de diskussioner som ska föras mellan Ulrica Messing och skånska företrädare i början av nästa år ska innebära att vi så fort som möjligt ska få projektet med E 22 tillbaka in i den långsiktiga väghållningsplanen. Det är inte minst viktigt för att de så kallade förskotteringarna ska vara möjliga likt tidigare E 22-projekt vi har haft i Skåne.
Jag vet att Ulrica inte kan lova något här och nu, men det är både min övertygelse och förhoppning att de kommande diskussionerna ska leda till att man gör allt vad man kan för att lyfta fram samtliga de angelägna infrastrukturprojekt som man har strukit i samband med beslutet om att stärka infrastrukturen kring Trollhättan.
Anf. 119 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Jag har lämnat in en egen interpellation på temat som kommer upp i kammaren om en vecka. Jag vet att statsrådet är mycket upptagen, och jag tänkte därför ta tillfället i akt att försöka få mina frågor besvarade vid dagens debatt så att vi inte behöver ha en debatt i denna fråga i nästa vecka. Jag tänkte därför här och nu redovisa ett sammandrag av min interpellation.
E 22 från Malmö till Norrköping har mycket stor betydelse för sydöstra Sverige. De fyra berörda länen Skåne, Blekinge, Kalmar och Östergötland och deras kommuner och företag har länge arbetat för en utbyggnad av E 22. I den nu aktuella planen ingår en utbyggnad i den södra delen för 700 miljoner kronor. Det är otillräckligt med hänsyn till de stora behov som finns i Blekinge, Kalmar och Östergötland. De har inte tillgodosetts.
Om full effekt ska uppnås måste investeringar göras på hela E 22. Även om de investeringar som vi trodde var klara och som vi har hälsat med tillfredsställelse från Östergötland och Kalmar läns sida är otillräckliga blir de nu inte av. De 700 miljoner som har avsatts kommer i stället att investeras i Västsverige och Trollhättan som ett led i ansträngningarna att stärka svensk bilindustris konkurrenskraft.
Jag tror inte att det finns någon som motsätter sig investeringarna i Västsverige. Att landets bilindustri klarar konkurrensen berör många människor och är en riksangelägenhet. Men det är inte rimligt att dessa satsningar ska ske på bekostnad av andra landsändar som har lika stora eller ännu större problem. Jag vill bara erinra om de nedläggningar som har drabbat Kalmar län. Electrolux i Västervik och Bombardier i Kalmar är bara två exempel bland flera.
Det som nu har skett visar att dagens finansieringssystem för infrastrukturinvesteringarna inte är hållbart. Vi har alltså under fyra år jobbat med att ta fram en plan som ska gälla i tolv år. Det dröjde nio månader, och sedan har en stor del på vägsidan blivit förändrat. Investeringar i infrastrukturen handlar om långsiktighet. Jag tror att vi måste hitta andra modeller där man inte på det sättet lyfter av pengar från beslutade projekt till nya projekt - inte att de är nya i sin helhet, men de blir plötsligt mer prioriterade.
Regeringen bör därför ta initiativ till att hitta andra finansieringslösningar så att det som nu har skett med satsningar på E 22 kan undvikas i framtiden. Vilka åtgärder är infrastrukturministern beredd att vidta för att långsiktigt säkra finansieringen av utbyggnaden av E 22 och andra angelägna infrastrukturprojekt?
Anf. 120 Marie Wahlgren (Fp)
Herr talman! Vi lever mycket i ett regionernas Europa. Jag tänkte på det när infrastrukturministern satte de i och för sig oerhört viktiga satsningarna i Trollhättan mot satsningarna i den region som E 22 tillhör.
Först och främst tycker jag att det är synd att det måste till ett hot mot en svensk stor industri för att man ska kunna se att investeringarna i Trollhättan är viktiga. De investeringarna måste vara minst lika viktiga vare sig Saab finns kvar i regionen eller inte.
Jag ska gå tillbaka till tanken på regionernas Europa. Regionerna är lite som ryska dockor. Det finns en större, och de resterande blir mindre, mindre och mindre. Låt oss titta på den region E 22 tillhör. Den stora dockan är egentligen hela norra Europa. E 22 är länken mellan Danmark, Tyskland och upp mot de nya EU-länderna i Baltikum. E 22 är därmed viktig inte bara för Sveriges tillväxt utan faktiskt för hela norra Europas tillväxt.
Det finns egentligen två regioner. Det finns den norra delen av E 22, den östsvensk-baltiska regionen. Sedan finns där Öresundsregionen. Öresundsregionen är en av de viktigaste tillväxtregionerna i Europa. Förstoringen av den regionen är oerhört väsentlig för E 22. Jag spenderade en av mina fredagar med att vara med på en konferens som rörde att bredda Öresundsregionen. Det var en konferens som genomfördes i Danmark, inte Sverige, men eftersom jag betraktar den regionen som min tyckte jag att det var viktigt att vara där. Där pekade man på hur viktig den del av Skåne där Kristianstad ligger är för den lite större Öresundsregionen och hur viktigt det är med satsningar på infrastruktur för att få regionen att fungera.
Låt oss gå ned till det lilla. För min del är detta en del av Region Skåne. Det här är länken mellan vad vi kan kalla Region Skånes två huvudstäder, mellan Malmö, den stora tunga staden i regionen, och Kristianstad, som är huvudsäte för regionen i sig. Det är naturligtvis oerhört viktigt att den vägen fungerar väl - det är en olycksdrabbad väg.
I somras tillbringade jag en dag på Vägverket med att se på E 22. Jag har redan tidigare varit kritisk till att de satsningar som var inplanerade var för få. Vi behövde ha tagit ett helhetsgrepp om hela E 22 och åtgärdat allt i ett stycke.
Jag tror att de planer som har funnits på PPP-lösningar och som har visat att man till och med kan få en effektivare utbyggnad av E 22 just via PPP-lösningar hade varit bra att gå vidare med redan tidigare. Nu tror jag att de är absolut nödvändiga. Kan ministern ändå ta tag i den möjligheten och låta E 22 bli ett försök för PPP-lösningar i Sverige?
Anf. 121 Sverker Thorén (Fp)
Herr talman! Det har under eftermiddagen förekommit uttalanden om att det ska finnas en förståelse för politiken att ställa region mot region. Vi hörde det redan under frågestunden, och vi har fått höra det här nu. Det är ett grovt felslut att formulera sig så. Jag kan hälsa att uppfattningen är så i mitt hemlän Kalmar län. Jag är glad att det är en så stor uppslutning till denna debatt nu och att min kollega Krister Örnfjäder från mitt län också finns här och talar om långsiktighet i trafikpolitiken.
Att en utbyggnad och upprustning av E 22 är helt nödvändig för att skapa tillväxt i sydöstra Sverige och därmed i mitt hemlän Kalmar län kan inte upprepas tillräckligt ofta i debatten. E 22 är också en mycket viktig länk i Östersjöbanesystemet. Det är det program som har tagits fram för utveckling av väg och järnväg i sydöstra Sverige av Regionförbundet i Kalmar län i samverkan med Banverket.
Jag vill också i det här sammanhanget påminna om de många löften om solidaritet med den arbetsmarknadsmässigt hårt drabbade Kalmarlänsregionen som uttalats av såväl Göran Persson som Ulrica Messing. Vi väntar fortfarande på synliga och tydliga bevis på denna solidaritet, speciellt vad gäller infrastrukturen.
Jag vill också ta ett lite annat grepp och ta upp demokrati- och trovärdighetsaspekten för politiken med de lappkast vi nu tvingas uppleva i infrastrukturpolitiken.
Tjänstemän och politiker har ägnat år av planering för en infrastrukturproposition. Demokratisk förankring och samråd har skett med många personer. Det är inte nog med de förändringar som skedde i slutförhandlingen inför riksdagens beslut. Bläcket hann knappt torka efter riksdagsbeslutet förrän direktiv utgick till Vägverket om besparingar, vilka också drabbade Kalmar län och E 22:an. Därefter kom Trollhättepaketet, och utbyggnaden av E 22 hotar nu att skjutas på framtiden.
Jag vill fråga: Vilken tilltro tror infrastrukturminister Ulrica Messing att människor kommer att sätta till nästa planerings- och samrådsomgång inför kommande infrastrukturbeslut?
Anf. 122 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Jag vill börja med Christer Nylanders inledning, eftersom det också var Christer Nylander som ställde interpellationen.
Jag tror att det finns en bred samsyn när det gäller det som Christer Nylander inledde med och det som jag själv har understrukit flera gånger. Vi inser alla hur viktig infrastrukturen är när det gäller förutsättningar för regional utveckling, tillväxt och inte minst det som Nylander också pekade på, nämligen trafiksäkerhet. Infrastrukturen i vårt land är oerhört viktig. Det är viktigt att vi är bra på transportpolitik och att alla infrastrukturer kompletterar varandra för att Sverige ska göras lite rundare och för att avstånden till våra grannar och till den marknad som 85 % av svenska företag söker sig till ska kortas.
Heli Berg pekar också på det. Det handlar om vikten av regionförstoring och vilka möjligheter som nu väntar oss när 25 av EU:s medlemsländer har en stor gemensam hemmamarknad, där Östersjön har blivit ett innanhav för oss.
Jag tror att det finns en bred samsyn runtomkring det, men pengarna är ändå begränsade. Ibland tvingas vi till prioriteringar som är hårda och också svåra. Alla de objekt som regeringen föreslog i infrastrukturplanen har prövats väldigt noga redan från början.
Vi har en politisk överenskommelse som gör att vi satsar mer pengar på järnväg än på vägsidan. Det betyder naturligtvis att alla de vägobjekt som finns med i planeringsramarna är välargumenterade när det gäller att de ska ligga just där. Det finns ett stort behov av att satsa på vägsidan. Det betyder att det, när man ska göra en omprioritering av de projekt och objekt som finns med i planerna, inte finns något mindre bra objekt som vi kan ta bort. Alla har kvalat in genom nålsögat, och det finns starka argument för var och en av de sträckningar som vi har lagt i planen, och det är väldigt mycket pengar totalt inom ramarna.
Men det är inte första gången vi har tvingats till omprioriteringar. Det vittnar också flera inlägg om. Inte minst Lars-Ivar Ericson pekade på ett exempel ända från 1986. Jag möter ännu äldre infrastrukturobjekt när jag är ute och reser och tittar på förslag till vägsträckor. Det kan vara projekt ända från 50-talet som fortfarande inte har kommit i gång. Det är klart att det varje gång vi hamnar i den typen av långa beslutsprocesser är olyckligt, därför att det binder både kommuner med stadsplaneringen och enskilda personer som har svårt att sälja eller att köpa fastigheter.
Nu har vi gjort en omprioritering, trots att det inte är så länge sedan vi tog beslut om de här ramarna. Skälen till den är den akut uppkomna situationen runt fordonsindustrin i Sverige i allmänhet och i Trollhättan i synnerhet. Vi har pekat ut 13 objekt i planerna som måste ställas utanför för att vi ska få fram de drygt 1,8 miljarder som den ökande ambitionen gentemot Trollhättan kräver.
Det är objekt från hela landet, och det är viktigt att komma ihåg. Jag har respekt för att vi pratar om just E 22:an i dag, men det är inte bara i Sydsverige som vi har gjort besparingar. Det gäller objekt i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, Halland, Östergötland och Stockholm. Vi har tittat på objekt från hela landet och gjort väldigt tuffa prioriteringar.
I slutet av förra veckan fick jag en inbjudan av regionens företrädare - Christer Adelsbo och flera var inne på just det - att komma ned efter nyår för att på plats diskutera: Vad innebär regeringens nya beslut med anledning av E 22:an? Vilka reaktioner finns lokalt, och vilka idéer finns lokalt? Det var också det som jag svarade på i den artikel som Lars-Ivar Ericson pekade på. Jag har tackat ja till inbjudan från regionens företrädare. Jag tycker att det är självklart att jag ska komma dit och föra en dialog. Jag är också beredd att lyssna på de förslag som man lägger fram. Jag har inte tagit del av dem än, men jag tänker inte per automatik säga nej till någonting. Däremot är jag inte i dag, Christer Nylander och alla andra som har ställt den konkreta frågan, beredd att ge Vägverket ett uppdrag att nu titta på en PPP-lösning.
Anf. 123 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Jag tyckte att det var ett intressant svar som Ulrica Messing gav, därför att det var en lysande argumentation för att den påse som i dag finns för infrastruktursatsningar är alldeles för liten.
Det är viktigt med regional tillväxt, och det är viktigt med tillväxt totalt sett, för att få ned arbetslösheten som har bitit sig fast i Sverige. Då måste vi fundera på vilka satsningar som är viktiga att göra. Ulrica Messing visar också i sitt inlägg att de pengar som regeringen har avsatt för infrastruktursatsningar faktiskt inte räcker till.
Att ställa region mot region är olyckligt - jag vill notera att jag tror att alla här har sagt att satsningen på Trollhättan är väldigt viktig. Men för att just undvika att man ställer region mot region måste man fundera på hur man ser till att den gemensamma påsen blir större. Hur ser man till att det finns mer pengar att satsa på tillväxtfrämjande infrastruktursatsningar?
Låt mig också påpeka att fem av de tretton objekt som togs bort från listan var E 22-projekt. 700 miljoner kronor tror jag att summan var som man tog från E 22:an för att satsa på det här totala. Lite snabbräknat ger det ungefär knappt hälften av den totala satsningen. Jag vill fråga Ulrica Messing vad det är som motiverar att E 22:an ska stå tillbaka så kraftigt för att skapa utrymme för Trollhättan. När man ser det här akuta läget och uppenbarligen anser att man måste göra något rätt rejält undrar jag om man inte också skulle kunna fundera på att flytta över pengar från järnvägssatsningar, som alla vet inte kommer att bära sig. Skulle man inte kunna fundera i en runda till på att använda sig av alternativ finansiering, privata pengar, för att se till att vi får en snabbare utbyggnad av viktiga tillväxtprojekt? E 22:an är, som Ulrica Messing och flera andra har varit inne på, väldigt viktig för att få i gång tillväxten i Blekinge och Kalmar och för att ta till vara den växtkraft som finns i Skåne. Det är faktiskt så att hela Sveriges tillväxt förlorar på att man försinkar E 22 på det här sättet.
Jag fick lite kritik från Christer Adelsbo för att jag inte var på ett möte i veckan. Folkpartiet var representerat på det mötet. Ingen av riksdagsledamöterna var där, men i vårt parti fungerar det så att vi har ungefär samma åsikt om E 22:an. Det spelar ingen roll om du träffar kommunalrådet från Kristianstad, kommunalrådet från Malmö, kommunalrådet från Lund eller en regionpolitiker eller en riksdagsledamot. Vi har samma åsikt. Folkpartiet var representerat på det där mötet.
Problemet är att det är skillnad inom socialdemokratin. Ni som sitter i Skåne och Kalmar och Blekinge tycker en sak, men ni får inte gehör för den synpunkten i regeringen. Jag skulle gärna se att Ulrica Messing visar att hon faktiskt är beredd att lyssna på den kritik som kommer från socialdemokraterna i Skåne, därför att där är alla partier överens.
Adelsbo och Örnfjäder tog upp frågan om vad ministern är beredd att göra för att stärka infrastruktursatsningarna. Jag tycker att man också ska fundera på vad man själv kan göra. När jag lyssnar på den här debatten känns det som att det finns en majoritet för att bygga ut E 22:an så snabbt som möjligt. Det finns en riksdagsmajoritet för att öppna för privat finansiering i PPP-lösningar och alternativa lösningar för att skynda på E 22-utvecklingen. Då måste vi i riksdagen fundera på om vi ska använda den makten till att se till att detta blir gjort. Det räcker liksom inte bara att skriva debattartiklar och att fråga vad ministern vill göra, utan man måste också vara beredd att använda den kraft som man själv har.
Jag vill också avslutningsvis, herr talman, säga att jag faktiskt tror att Ulrica Messing har tagit del av de funderingar som finns i Skåne om PPP-lösningar. Det här är program och lösningar som har funnits under flera år. Jag tror att Sydsvenska Handelskammaren väldigt aktivt har försökt berätta för Ulrica Messing om de möjligheter som finns med PPP-lösningar för att skynda på E 22:an, så detta borde vara ganska välkänt i departementet.
Anf. 124 Heli Berg (Fp)
Herr talman! Ministern säger att det är viktigt med infrastruktur. Vi är eniga om det, men sanningen är att regioner långt från huvudstäder alltid lider av att det är ett huvudstadsperspektiv som är gällande i den offentliga planeringen.
Det är dags att inse att Sverige inte längre har råd att utgå från den vy man har från Söders höjder i Stockholm. Förändringens vindar blåser över det nya Europa. Den vinden känns väldigt stark i Blekinge, men om den ska kännas och komma till nytta i hela landet måste fler än sydsvenskar inse den nya verkligheten, en verklighet där 70 miljoner människor i länderna på andra sidan Östersjön från det tidigare östblocket snabbt går mot marknadsekonomi. Om Sverige ska kunna få del av detta måste vi kunna erbjuda inte bara en marknad utan också en infrastruktur som tillåter denna marknad att utvecklas. Det handlar om mer än bara en väg i Sydsverige. Beslutsfattare på många håll, inte minst i Detroit, kanske mer imponeras av en genomtänkt strategi för tillväxt genom infrastruktur i hela Sverige än bara en motorvägsstump i Trollhättan.
Min undran till ministern är lite tillspetsat: Om det om några år, vilket inte alls är omöjligt, skulle uppstå stora problem hos Volvos underleverantör i Olofström i Blekinge, arbetsplatserna var hotade och den höga arbetslösheten på väg att bli ännu högre, skulle ministern då skynda sig att ta vägpengar från till exempel Trollhättan? Är det så det ska gå till, panikåtgärder i stället för långsiktig planering? Eller ännu värre: Har inte de sydsvenska arbetsplatserna samma prioritet som de i övriga landet? Våra fabriker behöver vägar. Råvarorna ska från hamnarna till fabrikerna och produkterna ut i världen likaväl som i övriga Sverige.
Anf. 125 Johnny Gylling (Kd)
Herr talman! Det var ett kort svar jag fick av ministern när det gäller PPP. Hon är inte beredd i dagsläget att pröva sådana projekt. För några år sedan däremot var regeringen med ministerns föregångare beredda att pröva PPP-lösningar. Det fanns ett framarbetat förslag med en lista på tänkbara projekt. Man hade från Näringsdepartementets sida beskrivit fördelarna med sådana finansieringslösningar. Men vi vet alla att det är de båda samarbetspartierna som har lyckats förhandla bort den här lösningen. Jag tycker att ministern kunde gått in på och åtminstone förklara varför vi inte kan använda PPP i Sverige när andra länder kan göra det.
Vi fick ett dokument i trafikutskottet nyligen som handlar om ett stort infrastrukturprojekt som EU-länderna ska göra tillsammans. Det handlar om att skicka upp satelliter i rymden för GPS-navigering. Det står så här under den svenska ståndpunkten:
"Sverige har under hela projektets gång hävdat att finansieringslösningarna måste vara tydliga och att en betydande privat medverkan bör eftersträvas så tidigt som möjligt. Skälet är att en privat medverkan minskar det offentliga finansierings- och risktagandet samt garanterar kostnadspress och beaktande av användaraspekter."
Det är förvånansvärt att regeringen har denna inställning när det gäller satelliter men inte när det gäller E 22. Vår uppmaning till ministern är: Ta vara på den här möjligheten att inleda samtal med Sydsvenska handelskammaren, titta på en PPP-lösning och få fart på E 22!
Anf. 126 Lars-Ivar Ericson (C)
Herr talman! Det finns många viktiga ord på p. Vi har hört dem här i debatten i dag, till exempel principer, prioriteringar, politik, pengar, privat. Men det är också ett annat viktigt p-ord jag vill lyfta fram nu. Jag tänker då på personerna, alltså människorna.
Jag tänker på alla dem i södra Sverige som nu är djupt besvikna över att E 22 inte kommer att byggas ut. Därför vill jag ge två uppmaningar till ministern. Den första är: Ta vara på sydsvenska industriers och handelskammarens erbjudande om att hjälpa till med en PPP-lösning för E 22! Det är ett fint erbjudande. Den andra uppmaningen blir: Låt inte Miljöpartiet och Vänstern styra er i regeringen när det kommer sådana kloka förslag från näringsliv och lokala politiker!
Vi har konstaterat att det finns direkta samhällsekonomiska vinster med en utbyggnad av E 22. De medmänskliga vinsterna får inte heller undervärderas. De boende utmed vägen har väntat förgäves i många år nu. Låt dem få tillbaka hoppet om att väntan inte har varit förgäves!
Anf. 127 Christer Adelsbo (S)
Herr talman! Vid träffen mellan de skånska riksdagsledamöterna och Region Skånes politiker var som sagt ingen av de sex folkpartistiska riksdagsledamöterna närvarande. Om man nu, som Christer Nylander sade, var informerad om vad som kom fram i diskussionen är det ännu mer förvånande med det besynnerliga brevet som man sände dagen efter till de socialdemokratiska ledamöterna.
Som jag nämnde i mitt första inlägg anser jag att man inte hade behövt finansiera ett speciellt ärende som satsningarna på Trollhättan med att stryka andra angelägna infrastrukturprojekt i olika delar av landet. Det borde ha finansierats med nya medel. Det är ingen tvekan om att strykningarna av de fem utbyggnadsprojekten på E 22 är ett hårt slag mot Skåne. Skåne benämns ofta som en region med hög tillväxt och god utveckling, vilket i stort sett stämmer. Men vi har också stora utmaningar som vi måste hantera.
Sett ur ett nationellt perspektiv har delar av Skåne en mycket hög arbetslöshet och en mycket låg sysselsättning. Det är också stora skillnader på förutsättningarna i västra Skåne och exempelvis de i nordöstra Skåne. Det är därför som utbyggnaden av E 22 bedöms som så viktig för oss. Det skulle knyta ihop Skåne på ett bra och naturligt sätt. En utbyggnad av E 22 skulle innebära att man stärker förutsättningarna för att regional utveckling kan ske i hela Skåne.
Min förhoppning är att Ulrica nu tar detta till sig, dagens diskussion men framför allt de diskussioner som ska föras med skånska regionföreträdare under nästa år och att detta ska leda till att man åter kan införa de fem utbyggnadsprojekten av E 22 i Skåne in i den långsiktiga väghållningsplanen.
Anf. 128 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Christer Nylanders inlägg om hur han tror att det fungerar inom Socialdemokraterna visar att han inte har en aning om hur det verkligen fungerar. Brevet som skrevs från Folkpartiets kansli i riksdagen visar att okunnigheten är lika stor där. Jag svarade på brevet direkt, och jag kan säga det även här i kammaren: Jag betackar mig för sådana brev från Folkpartiets kansli. Det var en cirkulärskrivelse, om jag förstod det rätt. Jag vet ingen folkpartist, varken av dem som sitter här eller i trafikutskottet, som kan lära mig någonting om kommunikationer. De kunskaperna finns, och aktiviteten finns också. Om ni vill utbilda någon, ägna er åt att utbilda era egna företrädare!
När det gäller sakfrågan tycker jag att det är bra att ministern ska besöka Skåne för att diskutera frågan om investeringar och finansieringar av E 22. Jag är fullt medveten om att oavsett finansieringsform ska dessa betalas. Problemet är bara att med dåliga kommunikationer för oss som bor utefter E 22 får vi betala priset. Därför vill jag, utöver det som ministern nu har pratat om, att man ska diskutera hur man kan skapa ett utrymme för att göra katastrofutryckningar - om jag nu får använda det ordet - eller snabbutryckningar vid sådana tillfällen när det så krävs utan att man förstör det system som vi redan har byggt upp. Jag tycker att det borde vara möjligt. Om det inte är möjligt kan man ifrågasätta det som vi håller på med i dag. De genomlysningar och allt det arbete som har lagts ned måste också ha ett värde som inte ska försvinna på grund av att det händer någonting på, om jag får säga det, en geografiskt avgränsad plats.
Anf. 129 Marie Wahlgren (Fp)
Herr talman! Jag vill börja med att kommentera Christer Adelsbos påpekande att de skånska riksdagsmännen inte var närvarande vid träffen med regionen.
Som Christer vet pågår många möten i Skåne de dagar vi är där. Jag valde personligen att vara närvarande vid en träff med industrin i stället. Jag träffade nämligen livsmedelsindustrierna.
Det för mig osökt in på en annan problematik, nämligen att svensk bilindustri är oerhört viktig. Jag tror att man måste göra vad man kan för att stödja den. Det finns ett problem i Sverige mellan de industrigrenar som har ett fåtal stora nyckelföretag och de industrigrenar som består av många små, till exempel livsmedelsindustrin, som är väldigt viktig just nere i den här regionen.
De väldigt små företagen får aldrig så stark röst som Saab, Volvo eller Ericsson. Därmed tar man inte samma hänsyn till deras behov. Den skånska livsmedelsindustrin hade behövt E 22. Den skånska livsmedelsindustrin, och faktiskt hela Sveriges livsmedelsindustri, är en industri som lever mycket på export. Det hade man varit medveten om om man varit med på det möte som jag var på.
Jag tycker att det är viktigt att vi är ute och träffar företrädare för industri och näring. Man får naturligtvis välja och prioritera. Jag prioriterade detta just den fredagen.
Anf. 130 Sverker Thorén (Fp)
Herr talman! Jag noterar att jag inte fick något svar på den fråga jag ville ta upp med infrastrukturminister Ulrika Messing, nämligen demokrati och trovärdighetsaspekten för politiken med de lappkast vi nu tvingas uppleva i infrastrukturpolitiken. Jag tror inte att det bara intresserar mig, utan även tjänstemän, lokalpolitiker och vanligt folk som i flera år har varit delaktiga i förberedelserna för det som skulle hända nu.
Vilken tilltro tror infrastrukturminister Ulrika Messing att människor kommer att sätta till nästa planerings- och samrådsomgång inför kommande infrastrukturbeslut, och vilket deltagande kommer man att få?
Vi har inte fått något besked om alternativa finansieringar. Jag vill erinra om när Ulrika Messing var i mitt län i april 2003 och regionförbundet i Kalmar föreslog att vi skulle få bli en testregion för alternativa finansieringar av väg- och järnvägsbyggen. Ministern var då positiv och sade att vi får titta på detta tillsammans. Hittills har vi inget hört. Vad säger hon i dag? Har hon ändrat sig?
Till sist vänder jag mig till Krister Örnfjäder. Du visar en ganska stor självsäkerhet: Det är inget att lära; ingen kan lära mig någonting. Det är på något sätt socialdemokratiskt klarspråk som känns igen. Jag beklagar att vi har fått höra det igen.
Anf. 131 Torkild Strandberg (Fp)
Herr talman! Ett folkpartistiskt brev har fått stort utrymme i den här debatten. Man kan ha synpunkter på det, och det står var och en fritt att ha det. Någonting som rimligtvis måste vara större och mer värt att diskutera än ett brev från Folkpartiet är hur man ser på sitt uppdrag här i kammaren.
Christer Adelsbo har undertecknat en artikel i Sydsvenska Dagbladet som mycket tydligt tar avstånd från regeringens linje vad gäller E 22 i Skåne. Från Socialdemokraterna har vi i den här debatten hört att det är en onödig skatt. Det känns mindre bra. Det saknas långsiktighet.
Det är väl bra att man skriver det i Sydsvenska Dagbladet, och det är väl kanske bra att man säger det i en interpellationsdebatt, men de som har valt in er räknar väl inte med att ni är fullständigt maktlösa.
Socialdemokraterna från Skåne är, tror jag, fler än vad miljöpartisterna sammantaget är i den här kammaren, men ni kan ingenting göra mer än att avvakta ett möte med ministern. Miljöpartiet ser till att det inte blir några neddragningar på järnvägssatsningarna för att vi ska få råd med Trollhätteprojektet. Vad gör ni? Var finns ni? Ni skriver debattartiklar, men är inte beredda att agera.
Anf. 132 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Jag tror att det än så länge bara är Heli Berg som så tydligt ogillar satsningen på Trollhättan. Jag beklagar att hon gör det. Jag vill inte tona ned den satsning vi har gjort där. Jag är övertygad om att den är oerhört viktig. Jag vill också påminna om att det är fler infrastruktursatsningar än vägar som är avgörande för svensk konkurrenskraft.
I morgon ska vi ta emot Luftfartsverkets förslag till vilka statliga flygplatser som är angelägna noder för Sverige. Vi har en godstransportdelegation vars förslag vi ska ta hänsyn till när det gäller hamnpolitiken i den kommande transportpolitiska propositionen. Vi har järnvägsfrågorna. Allt detta är viktigt. I dag diskuterar vi en av de viktiga sakerna, nämligen vägarna och infrastrukturen runt E 22.
Varför inte PPP-lösning? Förr eller senare ska allt ändå betalas, precis som flera har varit inne på i debatten. När vi har en lågkonjunktur som i dag är det rimligt att man inte bara sparar på ersättningsnivåer och transfereringar. Det kan inte vara så att vi som politiker kan gå ut och sänka barnbidraget eller hålla nere uppräkningen av pensionerna när det är dåliga tider. Det måste vara så att vi har möjlighet att bygga lite saktare eller lite mindre - oavsett om det är en ny flygterminal, en väg eller en järnväg - när det är sämre tider för att kunna bygga lite mer när det är bättre tider.
Problemet med att låsa upp kommande budgetar för beslut är att den flexibiliteten inte finns. Då har vi bundit kommande generationers politiker till beslut som vi i dag tycker är de mest angelägna också om 20 år. Jag vill vara försiktig med det.
Det betyder inte att vi principiellt är emot alla former av alternativ finansiering. Det var den fråga som Sverker Thorén tog upp. En tydlig vink om det var det stora paket för Västsverige som vi presenterade före jul förra året.
Alla de satsningarna - på vägsidan och på järnvägssidan - är finansierade med alternativa finansieringar. Vi har också andra typer av alternativ finansiering, till exempel Svinesundsbron och Arlandabanan. Vi har inte tagit något principiellt avstånd från den typen av alternativ finansiering i vid mening. PPP är jag inte här och nu beredd att säga att vi automatiskt ställer oss bakom. Däremot är det självklart för mig att komma ned och fortsätta diskussionen med företrädare för regionen och verkligen lyssna och ta intryck av vad ni har att föreslå.
Jag kan inte låta bli att komma tillbaka till Heli Berg. Hon påstod i interpellationen att vi har haft ett huvudstadsperspektiv när vi har fördelat infrastrukturpengarna. Det har vi verkligen inte. Hade det funnits ett tydligt huvudstadsperspektiv hade Mälartunneln varit byggd för flera år sedan. Den är också en nationell angelägenhet. Jag är verkligen glad att den nu äntligen ska byggas. Den är en viktig förutsättning för all den regionförstoring och all den pendling in till och ut från vår vackra huvudstad som resten av landet behöver. I den meningen har huvudstaden ofta fått stå tillbaka vid den medelstilldelning som har varit runt infrastrukturen.
Anf. 133 Christer Nylander (Fp)
Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är synd att Sverker Thorén inte har fått svar på sin fråga om hur vi ser på den framtida demokratiska förankringen av vägsatsningar.
Jag tycker att agerandet i den här frågan väcker frågan om hur ansvaret för infrastrukturen ska se ut i framtiden. Jag vet att det ligger ett brev på ministerns bord där man föreslår att Ansvarsutredningen ska få i uppdrag att fundera också på denna fråga. Man kanske inte ska låta regionerna ta större ansvar och fatta mer beslut när det gäller infrastruktursatsningar. I E 22-frågan skulle det ge ett helt annat resultat än när regeringen har det.
Ulrica Messing sade att vi befinner oss i en lågkonjunktur. Problemet är att när regeringen pratar i andra sammanhang är det en lysande ekonomi i Sverige just nu. Då borde det faktiskt finnas en hel del pengar att satsa.
Hur ska det se ut i framtiden när vi verkligen befinner oss i en lågkonjunktur? Ska man då satsa ännu mindre på viktiga infrastrukturåtgärder?
Jag tycker att detta är en jätteviktig debatt. Den handlar om hur vi bygger ett starkare Sverige, ett Sverige som har mer möjlighet till tillväxt. Vi måste ta vara på de regioner som har tillväxtförutsättningar. Vi vet att Skåne är en sådan. Vi vet också att om man länkar samman Öresundsregionen, Skåne, Blekinge och Kalmar, får vi en stark sydostsvensk region som kan se till att hela Sverige har råd att satsa pengar på sådant som vi tycker är viktigt.
Jag skulle avslutningsvis i debatten också vilja välkomna Ulrica Messing till Skåne för en diskussion om E 22:ans framtid. Jag har varit på massor av möten om E 22:an. Adelsbo har varit på några av dem, och han har inte varit på andra. Jag tänker inte använda det i debatten. Men jag skulle vilja välkomna statsrådet att komma ned och diskutera detta. Men gör då alla här en tjänst och börja resan i Kalmar. Ta bilen längs hela E 22:an, ned till Lund, Malmö eller Kristianstad, beroende på var mötet ska vara. Då har statsrådet riktigt bra förutsättningar att fatta ett klokt beslut om att snabbt bygga ut E 22:an.
Anf. 134 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Med risk för att göra Christer Nylander besviken kan jag tala om att den vägen åkte jag i somras. Trots den erfarenheten har vi varit tvungna att göra dessa tuffa prioriteringar.
Men det Sverker Thorén tog upp i sin fråga är ju svaret på det jag också resonerade runtomkring när det gäller PPP. Eftersom vi ska finansiera infrastrukturen med de pengar som finns här och nu finns alltid möjligheten eller risken att gasa och att bromsa.
Det är inte bara konjunkturer som påverkar infrastrukturplaneringen. Vis av erfarenhet från andra planeringsprojekt är jag övertygad om att ni också har stött på investeringar där utbyggnadstakten har fått saktas ned därför att man har hittat till exempel historiska fyndigheter som vi inte kunde förutse. Man har kommit på berggrunder som kräver mycket mer arbete än vi kunde ana. Man har överklaganden, och man har hittat salamandrar. Allt detta påverkar alltid utbyggnadstakten därför att vi måste anpassa arbetet efter verkligheten.
Det var i det resonemanget som jag också påpekade att min principiella ståndpunkt mot PPP är att det binder oss när vi är i en lågkonjunktur. Det är vi inte i dag, men det binder kommande beslut mycket. Därför ska man vara försiktig med det, eftersom allt förr eller senare ska betalas.
Avslutningsvis vill jag också säga att trots de förändringar vi nu har gjort, där vi lyfter ut 13 objekt ur planerna, är det stora satsningar som görs på infrastrukturen över hela landet. Det är också så att stora satsningar görs och har gjorts i och omkring Skåne med E 4:an, E 6:an, Södra stambanan och Citytunneln. Allt detta är också viktigt. Det är inte så att Skåne, som en konsekvens av att E 22:an nu kommer utanför ramen, står utan investeringar. Vi investerar fortfarande mycket, och det är det viktigt att också ha sagt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.