strandstädning

Interpellation 1999/2000:381 av Runegrund, Rosita (kd)

den 27 april

Interpellation 1999/2000:381

av Rosita Runegrund (kd) till miljöminister Kjell Larsson om strandstädning

Bohuskusten är ett av Sveriges populäraste områden för rekreation. Skärgården med sina kobbar, skär och karakteristiska kala klippor besöks varje sommar av en mängd turister och bofasta för sol, bad och andra friluftsaktiviteter.

Tyvärr störs den vackra bilden av att det varje år driver in skräp i stora mängder till kusten.

Förr bestod skräpet mestadels av drivved eller andra naturmaterial som bröts ned eller samlades och återanvändes som bränsle. Men på 60-talet ökade mängderna och skräpet fick ett nytt inslag @ plast. I dag består skräpet (trä undantaget) till 80@90 % av plast i olika former. Varje år flyter ca 6 000 kubikmeter skräp i land utmed den omkring 20 mil långa Bohuskusten. Av Nordsjöns totala skräp tar Bohuslän emot mer än 10 % trots att kusten utgör mindre än 2 % av den totala kustlinjen kring Nordsjön. Värst utsatt är den nordligaste kuststräckan från Lysekil och norrut.

De negativa effekterna av nedskräpningen är många.

• I vikar där skräpet koncentreras blockeras t.ex. vattengenomströmningarna och därmed syresättningen.
• Skräp som blir liggande blir till slut övervuxet. Jorden blir därför påverkad av plaster, metaller, oljor och andra kemikalier.
• Det havsburna skräpet ställer också till trassel för djurlivet. Fåglar fastnar i plastringar och fiskelinor osv.
• Även för oss människor är skräpet farligt. Vi får samsas på stranden med ilandflutna kanyler, glasskärvor, medicinrester, olja, kemikalier och andra giftiga ämnen.

Resultatet från 1999 års städning visar på en ökning av de insamlade skräpmängderna jämfört med tidigare år. Arbetsinsatsen varierar stort mellan kommunerna och vissa skärgårdsområden har inte alls blivit städade.

Det finns i dag många noggrant utförda studier där man spårat var skräpet kommer ifrån respektive vart skräpet tar vägen. Dessa studier har bl.a. utförts i England. Resultat visar att skräpet kommer bl.a. från fartygen ute till havs som dumpar sitt skräp och ibland restolja men också från andra länders hamnar och flodstränder.

Genom en undersökning från Bohuslän visar det sig att man fick ihop 39 000 säckar med skräp förra sommaren. Detta resultat visade en ökning med 10 % från det föregående årets städning. Västkuststiftelsen beräknar att ca 800 kubikmeter skräp ligger kvar kring Bohuskusten. Vid bl.a. en granskning av de totalt 1 899 fiskelådor som samlats in kom 1 000 från Storbritannien, ett fåtal från Norge och 166 från Danmark.

Detta är ytterligare ett exempel på vad de olika kraven för hamnavgifter orsakar.

Sverige är sedan 1985 det enda land som har ett s.k. No special system som innebär att tankfartygen kan komma in och tömma sitt avfall och sina tankar plus att de måste vara helt rena på avfall innan de åker därifrån. Nu ska det bli ett enhetligt system och arbete pågår för detta. Ett sådant europeiskt harmoniserande system med gemensamma regler måste till för att bevara våra sjöar och stränder som de fina platser de är.

HELCOM-länderna har skrivit under principprogrammet för detta. Uppsamlingsstationer finns, men projektet arbetar på för att få till stånd en gemensam europeisk lösning. Tidsramen för implementeringen är i detta fall mycket viktig och att alla berörda länder har möjligheter att verkställa detta arbete. Vi skulle förmodligen nå mycket bra resultat gällande problemen med tankblandningstömningar och dumpning av sopor från fartyg när detta system gäller fullt ut.

Vid Bohuskusten är det Västkuststiftelsen, BOSAM och Läns- och arbetsnämnden som anordnar denna gemensamma städning tillsammans med kommunerna. Kommunerna betalade förra året 1,3 miljoner kronor själva för att hålla strandområdena rena. Detta är mycket pengar för en fråga som ur miljösynpunkt är nationell men även en EU-angelägenhet.

På världsutställningen i Lissabon visades oljiga plastförpackningar, gamla sprutor, kemikaliedunkar och annat bråte från världens alla hörn som har plockats upp på Västkustens stränder. Bråtet på världsutställningen var startpunkten för en internationell kampanj mot nedskräpning av havet, som Naturvårdsverket drog i gång. Syftet var att fokusera på den ökade nedskräpningen till havs. Informationsmaterial delades ut till kustkommuner, fiskeri- och sjöfartsnäringen, frivilliga organisationer m.fl. Den svenskbyggda vikingbåten Skidbladner skulle vara budbärare i kampanjen No more marine litter (Sluta skräpa ned haven!). För att underlätta utbytet av erfarenheter skapades ett elektroniskt nätverk där internationella organisationer, nationella och lokala myndigheter och miljörörelsen kunde mötas. Nätverket skulle få en egen engelskspråkig hemsida på Internet. Där ska finnas data om nedskräpningen, rapporter från internationella konferenser och aktiviteter på olika håll. När jag prövar att gå in på denna sida så finns den inte. Är det inte aktuellt längre?

Hela denna utställning visade på det internationella problem som nedskräpningen är och att det är fler aspekter än bara fartygens situationer inblandade. Detta är en europeisk angelägenhet, ingen kommunal fråga men ändå måste kommunerna själva stå för kalaset.

Med anledning av detta frågar jag ministern:

Kommer ministern att på ett kraftfullt sätt arbeta för att tydliggöra vikten av att dumpningsfrågan av sopor och oljerester får en snabb och enhetlig europeisk lösning, så att våra hav och kustremsor får ett mer förebyggande skydd?

Kommer ministern att lyfta frågan om nedskräpning så att kommunerna kan känna stöd och engagemang så som det fungerade under världsutställningen 1998?

Kommer ministern att arbeta fram en permanent lösning av strandstädning längs våra kustremsor så att kommunerna kan känna en ekonomisk lättnad inför kommande städperioder?