stöd för barn som mediekonsumenter

Interpellation 2001/02:321 av Hagström, Ulla-Britt (kd)

den 19 mars

Interpellation 2001/02:321

av Ulla-Britt Hagström (kd) till kulturminister Marita Ulvskog om stöd för barn som mediekonsumenter

I FN:s konvention om barnets rättigheter står att barnet ska skyddas "mot information och material som är till skada för barnets utveckling". Detta är långt ifrån den verklighet många barn lever i. Via video, kabel-TV och Internet når barn och ungdomar grovt våld och grov pornografi, på ett enkelt sätt.

Forskning kring medievåldet visar att påverkan på barn och ungdomar inte enbart handlar om ökad aggressivitet. Medievåldet innebär dessutom en förstärkt rädsla hos barn och ungdomar för att själva utsättas för våldshandlingar. Det skapar också en orealistisk bild av hur mycket våld en människokropp tål.

Medievåldet är inte ensamt förklaringen till det ökande våldet i samhället. Forskningen pekar dock på att det finns en påverkan som inte kan ignoreras. Barn som saknar tydliga värderingar hemifrån påverkas på ett icke önskvärt sätt av värderingar och våldsskildringar som förs fram i medierna. Vi har därför ett delat ansvar för att i möjligaste mån skydda barn från denna typ av medieinnehåll. För att skydda minderåriga från skadliga våldsskildringar kan man använda dels lagstiftning, dels frivilliga regleringar.

För inköp av både folköl och tobak måste man kunna bevisa att man har fyllt 18 år. Däremot finns ingen åldersgräns för att hyra grova vålds- och porrfilmer i videobutik. Detta fastän många filmer är av den karaktären att de har skadlig påverkan på barn och ungdomar.

Våldsskildringsrådets senaste rapport visar exempel på vilka åldersgränser som gäller i ett antal länder för att se film på bio. I t.ex. Norge, Finland, Storbritannien och USA finns också en "absolut vuxengräns". I Storbritannien gäller dessa gränser även för att hyra videofilm. Detta är en logisk följd av att film inte enbart ses på bio. Åldersgräns för att få hyra eller köpa grova vålds- och porrfilmer bör införas. Den "absoluta vuxengränsen" bör även finnas på svenska biografer. På detta sätt kommer man inte åt Internet och filmer som visas på kabel-TV, men det är en tydlig signal om att det inte är allmänt accepterat att se vissa filmer.

För att öka kontrollen, av vilka filmer som visas på kabel-TV i hemmen, bör informationen till föräldrarna öka. Redan i dag finns en möjlighet att låsa program efter åldersrekommendationer genom ett särskilt barnlås. Det omvända kanske skulle vara att föredra, där det "barnvänliga" utbudet var standard och det krävdes aktivt handlande för att beställa det extra paket där grova vålds- och porrfilmer ingår.

Eftersom det inte går att hindra barn helt och hållet från att se grova vålds- och porrfilmer blir det mest angelägna att stärka barn som mediekonsumenter och stärka medieundervisningen i skolan. Medieundervisning innebär såväl att förmedla ett teoretiskt som praktiskt kunnande. En kombination av analys och produktion kan ge de unga en möjlighet att lära sig att kritiskt värdera medierna. Genom att stärka ungdomars kunskaper om medier och lära dem att mer kritiskt förhålla sig till det de ser, kan risken för negativ påverkan minska.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till ministern:

Avser ministern införa åldersgräns för att kunna hyra och köpa filmer som innehåller våldsskildringar och pornografi?

Avser ministern införa en "absolut vuxengräns" på film som visas på biograf?

Vilka åtgärder avser ministern vidta för att försvåra för barn att se våldsskildringar och pornografi via kabel-TV?

Vilka åtgärder avser ministern vidta för att stärka barn som mediekonsumenter?