Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

situationen för svenska vin- och spritproducenter

Interpellation 2002/03:238 av Johansson, Bengt-Anders (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-03-13
Anmäld
2003-03-13
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2003-03-27
Svar fördröjt anmält
2003-03-28
Besvarad
2003-05-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 13 mars

Interpellation 2002/03:238

 av Bengt-Anders Johansson (m) till näringsminister Leif Pagrotsky om situationen för svenska vin- och spritproducenter

I Sverige finns nu ett antal vinproducenter som uteslutande är småföretag. Det är glädjande att denna typ av produktion börjar få fotfäste också i Sverige. Man kan redan konstatera, att trots den korta tid som dess producenter funnits på marknaden, har man vunnit en god renommé. Dessutom kan de svenska producenterna ståta med smaker som väl matchar svenska smaker och därför bidrar till en svensk touche i det svenska köket.

Dessvärre är de svenska producenterna utöver ett allmänt svårt småföretagarklimat, dessutom diskriminerade i jämförelse med sina kolleger i övriga EU.

Det handlar om möjligheterna att tillhandahålla provsmakning i samband med besök hos respektive producent. Det är lika frustrerande som det skulle vara för besökare hos andra livsmedelsproducenter att vara förhindrad till provsmakning vid besök. Det ingår självklart som ett naturligt sätt att med alla sinnen kunna ta del av det som producerats. Jag är medveten om att detta är en del av den lokala tillståndsgivningen, men man kan ändå via lagstiftningen ge fingervisningar om en mer tillåtande tillämpning.

Dessutom handlar det om att hos producenten direkt kunna köpa dennes produkter. Det är nära knutet till ett besök hos en vinproducent eller en spritproducent att kunna köpa deras produkter direkt. Förutom den speciella känslan som detta ger skapar det dessutom förutsättningar för att producenten kan sälja mindre kvantiteter som aldrig skulle kunna gå igenom Systembolagets byråkrati och kostnader. I övriga EU när man reser och besöker vinproducenter är detta möjligt.

Min fråga till näringsministern är om han avser att verka för att våra egna producenter ska ha samma möjligheter till marknadsföring och försäljning som andra producenter i EU inom sina respektive hemländer.

Debatt

(8 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:238, situationen för svenska vin- och spritproducenter

Interpellationsdebatt 2002/03:238

Webb-tv: situationen för svenska vin- och spritproducenter

Protokoll från debatten

Morgan Johansson (S)
Anf. 79 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Inger René har frågat mig vilka åt- gärder jag avser att vidta för att personalen inom barnomsorg och skola ska få adekvat utbildning inom kostområdet. Cristina Husmark Pehrsson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att minska ohälsa som uppkommer på grund av felaktig kost och för att öka insikten och kunskapen om kostens bety- delse för hälsan hos personal inom äldreomsorgen. Då båda interpellationerna berör kost och hälsa be- svarar jag dem tillsammans. Inger René och Cristina Husmark Pehrsson upp- märksammar en fråga som är central i folkhälsoarbe- tet. En god kosthållning är grundläggande för att människor ska må bra och kunna delta i samhället. Barn, ungdomar, äldre och handikappade är, som interpellanterna framhåller, ofta beroende av andra för sin kosthållning. Detta ställer stora krav på sam- hället. Kosten och matvanornas betydelse för folkhälsan ges ett stort utrymme i regeringens proposition Mål för folkhälsan (2002/03:35), som lades fram för riks- dagen i december 2002. Goda matvanor och säkra livsmedel utgör ett eget målområde av sammanlagt elva. Andra faktorer som lyfts fram i propositionen för att de påverkar folkhälsan är barns och ungdomars uppväxtvillkor, miljön, ekonomisk och social trygg- het. Folkhälsoarbetet förutsätter insatser inom en mängd politikområden för att det ska vara framgångs- rikt. Med propositionen lägger regeringen grunden för arbetet med att skapa förutsättningar för en god folk- hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Den struktur som regeringen presenterar med ett övergri- pande mål och underliggande målområden visar kommuner, landsting, frivilligorganisationer och andra aktörer hur de själva kan arbeta för att nå målet. Det politiska ansvaret för att skapa förutsättningar för en god hälsa vilar på flera nivåer och sektorer. Kost- och näringslära och hälsopedagogik ingår redan i dag i flera för skolan och barn- och äldreom- sorgen relevanta utbildningar. Detta gäller till exem- pel barn- och fritidsprogrammet, vissa lärarutbild- ningar, sjuksköterskeutbildningen och gymnasiesko- lans omvårdnadsprogram. Ett viktigt stöd för kommuner, landsting, skolor med flera i att erbjuda näringsriktig mat är Livsme- delsverkets råd och riktlinjer inom kostområdet. Kommunerna, landstingen och skolorna kan ta väg- ledning av Livsmedelsverkets riktlinjer för skolmaten för att kunna erbjuda alla elever en attraktiv skollunch av näringsmässigt hög kvalitet. En nyligen utgiven lärobok om mat och kostbehandling för äldre ger äldreomsorgen stöd. Målgruppen är alla som arbetar med mathållning för äldre, från de som planerar och lagar maten till de som matar. Regeringen har mellan åren 1999 och 2002 bevil- jat medel till ett stort antal projekt som har rört barns och ungdomars förhållningssätt till eller kunskaper om mat och deras kostvanor. I januari 2001 bevilja- des till exempel Enheten för Preventiv Näringslära vid Karolinska Institutet 370 000 kr för att ta fram en självutvärderingsmanual för skolor inom området kost och hälsa. Syftet med manualen är att hjälpa skolorna att strukturera sitt arbete inom området i syfte att göra eleverna medvetna om sambandet mel- lan kost, motion och hälsa. Manualen riktar sig till hela skolsektorn och finns tillgänglig kostnadsfritt på Internet. Regeringen avser att återkomma med ett förslag på mål för samhällsinsatserna när det gäller matvanor. Ett sådant mål blir ett verktyg för myndigheter, landsting, kommuner med flera för att minska ohälsan med anledning av felaktig kost. Målet kommer att ge dessa aktörer vägledning i arbetet med kost och hälsa samt en utgångspunkt för att ta fram delmål. Rege- ringen ser för närvarande över hur andra åtgärder för att motverka övervikt och fetma skulle kunna utfor- mas.
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 80 Bengt-Anders Johansson (M)
Fru talman! Tack, statsrådet, för ett innehållsrikt svar. Det var dock inte riktigt svaret på min fråga. Men innan jag kommer till det ska jag ge en liten bakgrund till att jag har ställt den här interpellationen. Det som jag nu håller upp är ett måttband. Den cirkel jag har gjort är lite drygt 1 meter, 1,02 meter. Det anses att en man som ligger över det här - jag ska inte testa på statsrådet - har allvarliga problem med hälsan. Ska vi titta på kvinnor ska jag gå ned en de- cimeter. Kommer man över lite drygt 90 centimeter har man allvarliga problem med hälsan. Om vi i riksdagen i det här avseendet vore repre- sentativa för svenska folket skulle ungefär 80 män och 50 kvinnor vara i riskzonen. När jag säger "vara i riskzonen" talar jag alltså om allvarliga problem med hälsan. Det innebär för tidig död i stroke, hjärtinfarkt, diabetes eller någon annan mycket allvarlig åkomma. Nu tror jag inte att vi är representativa just i det här huset, men jag vill med det här exemplet visa på våra mat- och rörelsevanor och vad de kan ställa till med. Jag vill också visa att hälsosituationen i det här avseendet är alarmerande. Många anser i dag att fet- ma är det största hotet mot vår hälsa. Och den här problematiken börjar tidigt, i unga år. I en ny rapport från Folkhälsoinstitutet pekas övervikten, tillsam- mans med ökad alkoholkonsumtion, ut som det mest oroande hotet för folkhälsan. I dag är det så. Tidigare var rökningen också med som en av de tre variabler- na, men rökningen minskar ju stadigt. Det är inte bara vi vuxna som är feta. Övervikten ökar också dramatiskt bland barn. Vi äter för mycket och vi rör oss för lite. Det är kort och gott skälen bakom denna hälsobomb. Jag önskar ibland att det kunde finnas något annat ord än "fetma", för det är ett ord som väcker lite löje. Men i dag är det här alltså ett mycket stort problem. För många barn blir effekten inte bara försämrad fysisk hälsa. Det här ger också upphov till psykiska problem. Utanförskap och mobbning är sådant som man måste ta på djupaste allvar. Det finns undersökningar som visar att mer än hälften av feta barn mobbas. Då är det inte bara nå- gon sådan där lite lustig mobbning, utan det är på ett allvarligt sätt. WHO benämner i dag övervikt och fetma som en global epidemi. Undersökningar visar att här i Stock- holm är mellan 15 % och 20 % av barnen på lågstadi- et överviktiga eller feta. Och man vet att fetma inte växer bort. Av dem som är feta vid sju års ålder är 80 % också feta som vuxna. Jag skulle kunna fokuse- ra på andra problem eller andra effekter av felaktiga kostvanor, som till exempel olika typer av ätstörning- ar, som också ligger i samma härad. Eftersom de flesta barn i dag tillbringar en stor del av veckans dagar på dagis eller i skolan och på fritids tycker jag att samhället har ett väldigt stort ansvar inte bara för vad dessa barn får i sig - det är där som jag tycker att statsrådet inte riktigt har förstått vad jag menar - utan också för vilka attityder de får till ett sunt ätande i skolan, på dagis och på fritids. Maten spelar ingen som helst roll så länge den ligger på tallriken. Det är när maten kommer ned i glada magar som den ger en positivt effekt.
Morgan Johansson (S)
Anf. 81 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Tack, statsrådet för svaret. Denna min interpellation kom till efter ett besök på Agri Ideon Food i Lund, där man gjort en inventering av mat och ohälsa i olika befolkningsgrupper. Bland annat hand- lar det om äldres situation. Det är det jag fokuserar på i min interpellation. I svaret till mig nämner också statsrådet just problemet med äldre som genom att de är sjuka många gånger också är beroende av andra för sitt ätande. Det blir ett dubbelt problem. Sedan finns denna stora och viktiga grupp inte så mycket mer omnämnd i svaret till mig. Statsrådet skriver: "Kosten och matvanornas betydelse för folk- hälsan ges ett stort utrymme i regeringens proposition Mål för folkhälsan, som lades fram för riksdagen i december 2002." Vidare skriver statsrådet i svaret: "Med propositionen lägger regeringen grunden för arbetet med att skapa förutsättningar för en god folk- hälsa på lika villkor för hela befolkningen." Då undrar jag om jag kanske inte läste propositio- nen riktigt rätt, för jag känner inte igen det här med det stora utrymmet för kosten, speciellt inte när det gäller äldre. Jag tittade närmare igen på propositionen och på vad som står i betänkandet om målområde 10, goda matvanor och säkra livsmedel. Jag försökte läsa vad det står om kostrelaterad ohälsa. Det står mycket om det som den förra interpellanten var inne på, nämligen fetma. När jag tittar på sidorna står orden "fetma" och "övervikt" väldigt många gånger. Det är ett väldigt viktigt område, det har vi ju hört nu. Men det står inte så mycket annat. Det står till exempel inte att hälften av alla äldre som i dag bor på särskilda boenden riskerar att få lågt intag av protein, kalk och energi. Många lider av B-vitaminbrist, och många är undernärda. Det handlar alltså inte bara om fetma. Det handlar också om undernäring. Det står vidare i statsrådets svar att man arbetar vidare med sådana här mål. Först ska vi utreda och sedan kommer vi med målen. Jag tycker att det här är alarmerande, att hälften av alla äldre i särskilda bo- enden i dag riskerar undernäring. De hinner inte vänta på några utredningar och några mål. De behöver ha mat i magen. Det är det målet de behöver. Visst ut- reds det, som statsrådet säger. Det är SBU, Statens folkhälsoinstitut, Läkemedelsverket och Socialstyrel- sen. De utreder, står det att läsa under målområde 10. Men de utreder behandlingsmöjligheter avseende fetma. Dessutom har Statens folkhälsoinstitut kommit med en studie om bakgrundsbeskrivningar om hur överviktsproblematiken ser ut i Sverige. Som vanligt, höll jag på att säga, glöms de äldre och deras speciella utsatthet bort. Övervikt är viktigt, men det är alltså inte bara övervikt som är kopplat till ohälsa, statsrådet. Det är också undernäring. Därför undrar jag lite grann över det här. Det står mycket i propositionen om att utreda fetma, men vad tänker statsrådet göra när det gäller detta viktiga område, äldre och undernäring?
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 82 Bengt-Anders Johansson (M)
Fru talman! Jag tycker kanske ändå att Cristina Husmark Pehrsson, om vi börjar med det, är lite orättvis både mot vad som står i svaret och mot vad som står i propositionen. Vi redovisar exempelvis i svaret nu den lärobok om mat och kostbehandling för äldre som ger äldreomsorgen stöd för hur man ska hantera detta. Den riktar sig, som vi också säger, just till alla som jobbar med mathållning för äldre, till dem som planerar, dem som lagar mat och också dem som matar. Jag tycker nog också att Cristina Husmark Pehrsson ska ta vad jag säger i interpellationssvaret om att sätta upp mål som kan bli verktyg för myndig- heter, landsting och kommuner framöver på allvar. Det är naturligtvis det som är det kloka sättet att gå fram på i det här läget. Vi har elva målområden. Dels har vi ett övergripande folkhälsomål, dels har vi elva målområden där just kost och säkra livsmedel är ett. Det tycker jag är en viktig markering av att detta faktiskt är en väldigt viktig fråga. Det handlar inte bara om fetma. Det handlar också om undernärings- frågorna, den kommunala verksamheten när det gäller äldreomsorgen och sådant. När vi fortsätter att jobba med dessa frågor kommer vi att lägga särskild vikt vid också den delen av kostproblematiken. Nu har vi lagt en grund för folkhälsopolitiken. Nu ska vi gå vidare med ett mer operativt skede genom en nationell ledningsgrupp i folkhälsofrågan som jag kommer att leda med företrädare för de relevanta myndigheterna på området men också med företräda- re för Landstingsförbundet och Kommunförbundet. Där kan vi tillsammans bli bättre på att diskutera fram vilka åtgärder det är som måste vidtas inom ramen för de olika områdena. Eftersom vi har lyft fram just kostfrågorna till ett eget målområde är det klart att det är en särskild markering av hur pass viktigt vi anser att detta är. Jag tycker att Cristina Husmark Pehrsson ska ta till sig att detta är ett eget målområde och att det är en markering. Vi går vidare med ett mer operativt skede när det gäller folkhälsofrågorna så snart riksdagen har fattat beslut om folkhälsopropositionen och där detta kommer att vara viktigt för oss. Inger René lyfter framför allt fram frågorna om barnomsorg och skola. Det är naturligtvis riktigt att det handlar mycket om attityder till maten både i fetmadiskussionen men kanske i ännu större utsträck- ning när vi talar om ätstörningar, anorexi och bulemi och så vidare. Där har jag redovisat i svaret vad vi gör inom ramen för kommunernas verksamhet när det gäller skolluncher, både när det gäller vilka skollun- cher som ska serveras men också när det gäller hur man ska utvärdera de luncher som man serverar ge- nom satsningen som Karolinska Institutet har fått pengar till. Jag tycker att det i alla fall är värt att notera att vi redan har dragit i gång det arbetet. De som utbildar sig för jobb inom barnomsorg och skola har i allmänhet redan en utbildning kring kostfrågor med sig från sina program. Jag lyfte också fram det. Men jag tror att det behövs mer än så. Jag tror också att man behöver lyfta fram de kommunalt anställda som professionellt arbetar med kostfrågor, framför allt dietisterna, och markera deras vikt på ett anat sätt än vi har gjort tidigare.
Gabriel Romanus (Fp)
Anf. 83 Gabriel Romanus (Fp)
Fru talman! Jag tror, statsrådet, att maten på de allra flesta håll är väl sammansatt med bra näringsin- nehåll, även om det är märkligt att det i dag finns kommuner som inte har någon kostplanerare eller dietist anställd. Men det finns, som statsrådet sade, många böcker att läsa på detta område. Näringsinne- hållet tror jag alltså är alldeles utmärkt på de allra flesta håll. Men det spelar ju, som jag sade förut, inte någon roll hur bra maten på tallriken är. Det är ju vad barnen, och i och för sig också de äldre, äter som har betydelse. Då är personalens attityder och kunskaper om dessa frågor som vi diskuterar av största vikt. Och jag tycker att när vi i samhället har tagit över den här delen från familjerna ligger det ett ansvar på oss att se till att man kan klara av detta. Sedan håller jag inte med statsrådet om att de som jobbar inom barnomsorgen får adekvat utbildning när det gäller dessa frågor. Jag har tittat på detta och också bett RUT, riksdagens utredningstjänst, att kika på dessa frågor. Man säger att varken barnskötare eller förskollärare genomgår någon som helst utbild- ning med inriktning på kost- och näringsfrågor. Gymnasieskolan erbjuder en 50-poängskurs, det vill säga två veckor, i näringslära. Den ingår dock inte i barn- och fritidsledarprogrammet, vare sig som obli- gatorisk eller valbar kurs. Förskollärarna kan möjligt- vis snudda vid ämnet när de läser något som heter hälsa, livsstil och gestaltning. Det är tio poäng, alltså tio veckor, på Lärarhögskolan. Och jag har kikat på den kursen som handlar om detta, och jag kan inte se att det finns ett uns av detta som handlar om att hjälpa våra små barn till sunda attityder. Det är det som jag tycker är så oerhört väsentligt i denna fråga. Min fråga kvarstår alltså. Jag skulle vilja att de som arbetar med våra små barn i skola, barnomsorg och på fritids fick dessa kunskaper så att de kunde vara en rimlig modell för barnen när det gäller att skapa rätt attityder till mat och mathållning. Som jag sade: Maten ska ned i glada magar. Barn ska tycka att det är roligt att äta och ha en positiv inställning till detta. Det hjälper dem både när det gäller fetma, när det gäller ätstörningar och när det gäller andra pro- blem som har med maten att göra. I dag är vart fjärde barn på lågstadiet överviktigt. Jag tror att vi kan vara överens om att det skapar mycket stora fysiska hälsoproblem och också psykis- ka problem. Vi vet att detta följer med barnen hela livet för de allra flesta. Då tycker jag att vi måste fokusera på de första sex åren, eller möjligen de första åtta åren. Vi vet också att det här är en galoppe- rande utveckling. Det är ingenting som går åt rätt håll, utan det skjuter med en förfärande hastighet åt fel håll. Vi vet också att detta är socioekonomiskt betingat, och inte minst av det skälet tycker jag att det är oerhört viktigt att vi gör någonting åt det. Vi måste ha siktet inställt på att ge alla en positiv start när det gäller mat och fysisk aktivitet. Vi kan inte och vi har inte råd att vänta längre. Jag skulle därför gärna vilja att statsrådet tar sig tid och tittar på dessa utbildningar och funderar över om man faktiskt inte kan göra någonting. Det rör sig enligt mitt förmenande inte om vitaminer och protei- ner, utan det rör sig om attityder, och kanske lite om näringslära också.
Morgan Johansson (S)
Anf. 84 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Statsrådet kallade mig orättvis. Jag är väldigt orolig för alla äldre som i dag är undernärda ute på äldreboendena. Men jag väljer att ta statsrådet på allvar och kommer att följa vad som händer fram- över. Här behöver nämligen alla krafter hjälpas åt eftersom det är helt onödigt att det är på detta sätt. Men jag kommer nu ändå att fortsätta en del på temat äldre och undernäring. En doktorsavhandling visar att många äldre är undernärda och att det ofta är helt i onödan. Lennart Christensson är doktorand på Linköpings universitet. Han har undersökt 261 personer. Upp mot en tredjedel visade symtom på undernäring. Han säger att orsaken många gånger är okunskapen hos personalen. Han säger också att det brister i hela vårdkedjan. Genom att helt enkelt väga, mäta och ställa enkla frågor om matvanor kan man förhindra att många äldre i onödan drabbas av sjukdomar och kanske till och med för tidig död. Tyvärr får vi ta del av skrämmande larmrapporter om svältande äldre, om bristande läkemedelsrevision, om äldres nutrition och stora medicinintag. Det handlar om patienträttigheter och om patientsäkerhet. Statsrådet sade i sitt förra inlägg att man nu går in på det operativa stadiet. Låt mig då tillföra vad som skulle kunna vara ett sådant exempel. Det finns i dag 6 173 sjuksköterskor som är legitimerade och som arbetar inom äldreomsorgen och som inte får lov att gå någon fortbildning i läkemedelshantering. Andra sköterskor som har haft en senare och annan typ av utbildning får göra det. Men dessa sköterskor har många gånger arbetat länge inom äldreomsorgen. När de sköterskor som utbildades senare fick förskriv- ningsrätt och fick gå denna vidareutbildning fick inte de andra sköterskorna, som har jobbat länge, göra det. Jag har ett antal gånger frågat statsrådets kollega socialminister Lars Engqvist om detta. Men nu ber jag om hjälp att ta fram detta därför att detta är sjuk- sköterskor som inte får lov att gå en utbildning som de vill och som skulle innebära att de skulle se sam- band mellan kostintag, läkemedel och ohälsa. Det är synd att säga nej till denna grupp. Socialstyrelsens utvärdering av sjuksköterskornas förskrivningsrätt visar att man har kunnat avvakta läkemedelsbehandlingar. Man har kunnat välja något annat, man har kunnat se biverkningar av läkemedel och ett minskat kostintag och så vidare. Det finns mycket positivt att läsa i Socialstyrelsens utvärdering. Med dagens situation säger man alltså nej tack till de 6 173 sjuksköterskorna inom äldreomsorgen. De får inte ens förskriva vitaminer och mineraler när de ser att det finns ett bristtillstånd hos de äldre. Vi vet att det är bara hälften av de särskilda boen- dena som har läkare. De läkarna hinner oftast inte gå ut till patienterna, utan de pratar med personalen och tittar på revisionen. Så, statsrådet, ta med detta för att titta på det vid det operativa genomförandet! Jag vet att detta ligger på Socialdepartementet. Det har inte ens kommit till Socialstyrelsen eller så. Leta fram detta och se om vi inte kan göra något åt det, för det här behövs ute i äldreomsorgen.
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 85 Bengt-Anders Johansson (M)
Fru talman! Först vill jag rikta ett tack till Inger René. Enligt de uppgifter som jag har ska kost- och näringslärare ingå på barn- och fritidsprogrammet. Även om det kanske inte är den utbildningen som Inger René i detalj efterfrågar utan en annan typ av utbildning tar jag naturligtvis gärna till mig det som sades. Jag tycker att Inger René hade en positiv fram- ställning av frågan. På ett ungefär förstår jag vad Inger René är ute efter, så jag skulle gärna vilja ta mig tid för att se hur vi kan göra för att kanske i viss mån flytta fram positionerna på området. Det tycker jag kan göras inom ramen för det folkhälsoarbete som vi nu drar i gång. Från Cristina Husmark Pehrsson fick jag ungefär samma signaler. Hon valde att ta på allvar vad jag sade. Det är klart - och det är precis så det var tänkt - att frågan om äldre och deras kostvanor måste lyftas fram mycket mer än vi tidigare gjort. Dock ska man veta att undernäring bland äldre inte alltid måste hänga ihop med vanvård - så behö- ver det alls inte vara. Snarare är det väldigt ofta så att man som gammal tappar aptiten och att man av det skälet inte får i sig så mycket mat som man borde. Här behövs det nog mycket mer kunskap och ock- så ytterligare politiska initiativ för att förändra situa- tionen. När det gäller frågan om sjuksköterskorna och de- ras möjligheter till vidareutbildning måste jag säga att jag inte kan den bakomliggande diskussionen. Jag hänvisar gärna till min kollega Engqvist. Möjligen finns där i botten en resursdiskussion - så kan det mycket väl vara. Det leder mig in på en fråga som jag vill avrunda med, nämligen att grunden för att vi ska kunna bli bättre på området många gånger är en re- sursfråga både inom äldreomsorgen och i skolan. Det handlar då om att kunna ha mer personal, mindre barngrupper, mer tid för matning och en lugnare miljö över huvud taget i den kommunala verksamhe- ten. Om jag tar till mig det som Inger René och Cristi- na Husmark Pehrsson fört fram i kostfrågorna tar, hoppas jag, Inger René och Cristina Husmark Pehrsson till sig vad jag för fram om vikten av att satsa ytterligare resurser på kommuner och landsting. Där finns det ju ibland olika uppfattningar mellan våra partier.
Morgan Johansson (S)
Anf. 86 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Det var väl inte riktigt kommunalpo- litik som vi skulle prata om i den här debatten i dag, utan det gäller det ansvar som politiker i regering och riksdag har. Jag tar det faktiskt som ett löfte - jag får läsa snabbprotokollet i morgon förmiddag - att om de kostfrågor som vi i dag har talat om inte finns med på barn- och ungdomsprogrammet, förskollärarpro- grammet och barnskötarprogrammet ska statsrådet arbeta för att det kan bli en förändring. Jag vill bara påminna om att vi i detta avseende har en galoppe- rande utveckling, så det gäller att sno på lite grann så att något fort händer. Många tycks tro att kunskaper om mat, mathåll- ning och möjligheter att må bra i hela kroppen är sådana kunskaper som vi alla har fått med moders- mjölken. Det fick vi kanske förr i världen men i dag är det faktiskt inte så, utan i dag handlar det på ett helt annat sätt om forskning och kunskaper. Mat betyder för många av oss, inte för alla, att det ska vara roligt, spännande och intressant - inte pro- blematiskt, ångestladdande och sjukdomsskapande, som det är för alltför många. Statsrådet talade tidigare om mål. Jag skulle gärna vilja att i det i fråga om målet om mat - jag säger hellre "mat" än "kost" - också står om de attitydskapande åtgärder som enligt mitt förmenande är oerhört väsentliga i sammanhang- et. Som sagt: Mat i glada magar, och rätt mat i glada magar, är vad vi ska sträva efter.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.