säkerheten för befolkningen i norra Irak

Interpellation 2000/01:373 av Johansson, Morgan (s)

den 6 april

Interpellation 2000/01:373

av Morgan Johansson (s) till utrikesminister Anna Lindh om säkerheten för befolkningen i norra Irak

I samband med Gulfkriget 1991 gjorde kurderna i norra Irak, på västmakternas uppmaning, uppror mot Saddam Hussein. Irak slog tillbaka mycket brutalt, och upproret ledde till svåra förluster för kurderna och en massflyktssituation. För att hindra irakiskt flyg från att angripa kurderna, proklamerade USA, Storbritannien och Frankrike i juni 1991 en flygförbudszon för irakiskt flyg norr om den 36:e breddgraden.

Sedan dess existerar i norra Irak ett kurdiskt självstyre, formellt sett fortfarande inom Iraks gränser. Här bor ca fyra miljoner människor, huvudsakligen kurder, men också många assyrier och turkmener. Självstyret har inneburit att man för första gången på mycket länge kan styra över sina egna angelägenheter i regionen. Det finns ett valt parlament, och också andra demokratiska institutioner har byggts upp. Respekten för de mänskliga rättigheterna har ökat betydligt i förhållande till vad som var fallet under Saddam Hussein.

Men situationen är osäker. Ingen tvivlar på att Saddam Hussein skulle försöka ta tillbaka områdena om inte flygförbudszonen fanns där. Och kurderna har svåra erfarenheter av de metoder han kan använda. Giftgasattacken mot Halabja 1988 har etsat sig fast i alla kurders medvetande.

När man i FN den senaste tiden har diskuterat möjligheterna att häva sanktionerna mot Irak har också frågan om flygförbudszonerna kommit upp. Det har gjort att många människor i området nu överväger att fly, i första hand västerut mot Europa. De vågar inte lita på att FN kan upprätthålla säkerheten för kurderna i norra Irak.

Det är därför oerhört viktigt att det internationella samfundet klart och tydligt deklarerar att man handfast och konkret avser att garantera säkerheten för kurderna. En sådan säkerhetsgaranti måste vara konkret, och innehålla t.ex. fortsatt flygförbud med FN-stöd, ytterligare FN-insatser, eller bådadera. En FN-närvaro i området, i samband med ett eventuellt hävande av sanktionerna, och flygförbudet måste vara så starka, att FN kan skydda kurderna från irakiska angrepp, om det skulle behövas.

Det är också viktigt att omvärlden ger sitt stöd till det kurdiska självstyret som sådant. Efter stora inre konflikter är de två parterna KDP och PUK nu på väg att enas inom ramen för den s.k. Washingtonprocessen. Om denna process blir lyckosam så kan irakiska Kurdistan komma att framstå som ett demokratiskt föredöme i en region där det annars är tunnsått med demokratier. Att notera är att kurderna i norra Irak inte eftersträvar att bryta sig loss från Irak. Kurdiska parlamentet har enhälligt uttalat sig för en federal lösning, inom Iraks gränser.

Sverige har en nyckelroll. I vårt land bor många kurder från norra Irak, som ser med stor oro på vad som kan hända. Sverige har ett gott rykte i världen som försvarare av mänskliga rättigheter och som motståndare mot alla former av förtryck. Under det halvår som Sverige är ordförande i EU har Sveriges initiativ i utrikespolitiska frågor naturligtvis extra stor tyngd.

Sveriges riksdag har nyligen uttalat att den kurdiska befolkningens säkerhet i norra Irak bör garanteras genom FN-närvaro, och riksdagen har också sagt att man bör ta hänsyn till den demokratiska institutionalisering som skett i norra Irak i skydd av flygförbudszonerna, om flygförbudet skulle hävas.

Som nämnts ökar oron i området för varje vecka som går, och det är därför viktigt att FN eller EU visar hur man hade tänkt lösa situationen. Ytterligare en massflyktssituation närmar sig annars.

Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Anna Lindh:

På vilket sätt tänker Sverige ta initiativ i EU och FN för att kurdernas säkerhet i norra Irak garanteras?

På vilket sätt tänker Sverige ta initiativ för att det kurdiska självstyret i norra Irak ska respekteras också fortsättningsvis?