resurser till läromedel

Interpellation 2002/03:274 av Andersson, Yvonne (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-04-03
Anmäld: 2003-04-03
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum: 2003-04-17
Svar fördröjt anmält: 2003-04-24
Besvarad: 2003-05-06

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 3 april
Interpellation 2002/03:274
av Yvonne Andersson (kd) till utbildningsminister Thomas Östros om resurser till läromedel

För ett år sedan diskuterade utbildningsministern och jag i riksdagen lärobokens betydelse. Det visade sig att vi hade en samsyn i nyttan av goda läromedel för att eleverna ska kunna nå de nationella målen. Därefter har regeringen dessutom uttalat att läromedelstillgången ska belysas i kommunernas kvalitetsgranskningsrapporter.

Frågan är om regeringens åtgärder är tillräckliga eller om det finns möjlighet att göra mer, utan att detta går ut över kommunernas och skolornas självständighet. Samtidigt som kommunerna får extra resurser för att anställa fler vuxna utlovar statsministern i TV-programmet Rea att Skolverket ska få 100 miljoner kronor mer till läromedel. Går detta ihop? Landets kommuner leds i dag i många fall av utbildningsministerns partikamrater. Kommer de att kunna köpa mer skolböcker, när de så kallade Wärnerssonpengarna de facto inskränker den kommunala friheten?

Efter nedskärningarna på 90-talet är det nu viktigt att personaltätheten prioriteras. Det finns kommuner som redan satsat på att höja vuxentätheten och vill satsa mer på läromedel. Det är inte säkert att de kan göra det. Flera kommuner är enligt uppgift skyldiga att betala tillbaka pengar till Skolverket. Det lär inte ge till resultat att de, som ministern uttalade förra året, kan satsa mer på läromedel.

I samband med kommunaliseringen uttalade riksdagen att eleverna skulle få egna böcker i sina viktigaste ämnen. Detta framgår nu även av grundskoleförordningen.

Läroboken fyller viktiga funktioner @ för elever, lärare och också för föräldrarna. Om vi utvidgar regelverket för Wärnerssonpengarna till att även gälla läromedel ökar vi de professionellas möjlighet att ha det avgörande beslutet för hur undervisningen ska läggas upp.

Jag vill fråga utbildningsministern om han genom att föreslå ändringar i regelverket vill medverka till att öka läromedelstillgången i skolorna.

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:274

Webb-tv: resurser till läromedel

Protokoll från debatten

Thomas Östros (S)

Anf. 8 Thomas Östros (S)

Fru talman! Yvonne Andersson har frågat om jag vill medverka till att öka läromedelstillgången i sko- lorna genom att föreslå ändringar i regelverket för statsbidraget till personalförstärkningar i skola och fritidshem. Vi diskuterade för ett år sedan lärobokens bety- delse i skolan. Jag redogjorde då för regeringens allmänna principiella inställning till ansvarsfördel- ningen och framhöll vikten av att eleverna har till- gång till aktuella läromedel av god kvalitet. Jag var förvissad om att tillskottet av de statliga medlen för personalförstärkningarna i skola och fritidshem inne- bär en förbättring av kommunernas och skolornas ekonomiska situation. Uppföljningen av satsningen det första året visar att jag hade rätt. Drygt 2 800 personer har anställts. Jag är förvissad om att den förstärkningen kommer att ha stor betydelse för de elever som behöver stöd för att nå målen i utbildning- en. Det är viktigt i sammanhanget att påminna om de resurser som redan finns och som kan utnyttjas på ett effektivare och bättre sätt. Enligt min mening är ett välutrustat skolbibliotek oerhört viktigt för tillgången till skön- och facklitteratur och andra läromedel och som pedagogisk lärmiljö. Skolbiblioteken utgör en potential för kvalitetsarbetet i skolan. Jag vill erinra om att kommunerna kan utnyttja det särskilda statsbidraget till personal i skolbibliote- ken. Regeringen gör satsningar på skolbiblioteken som pedagogisk resurs, både genom bidraget till ökad personaltäthet och genom höjningen av inköpsstödet med 4 miljoner kronor till folk- och skolbibliotek. Detta är viktigt för tillgången till läromedel av god kvalitet och för skolornas läromedelsstandard. Det finns också statliga bidrag för produktion av vissa läromedel i ämnen där det råder brist och som bland annat är avsedda för modersmålsträning i för- skolan, för tolkordlistor samt för produktion av läro- medel för funktionshindrade elever. Ett annat exem- pel är Specialpedagogiska institutet, som fått medel för att anpassa och utveckla läromedel för vuxna med funktionshinder. Läromedel kan även vara digitala och elektroniska. Regeringen har under en lång tid stimulerat utvecklingen och användningen av IT i skolan genom det nationella programmet för IT i skolan (ITiS) med 1,7 miljarder kronor. Medlen för personalförstärkningar i skola och fri- tidshem är ett särskilt statsbidrag som ska användas till de kommuner som valt att prioritera en ökad till- gång på lärare och andra specialister. I oktober ska kommunerna redovisa hur de har använt läsårets (2002/03) bidrag. Medlen ska användas på ett ända- målsenligt och riktigt sätt. De kommuner som enligt anvisningarna inte uppfyller kraven för stöd är åter- betalningsskyldiga. Indirekt avlastas kommunerna kostnader genom att staten står för ökningen av personal i skola och fritidshem. De statliga medlen för personalförstärk- ning ger kommunerna utrymme att med egna resurser satsa på ökad tillgång på läromedel. Om bristen på läromedel blir ett hinder för må- luppfyllelse är det allvarligt och måste självfallet uppmärksammas. Kommunernas ansvar är att bevaka skolornas läromedelssituation och vid behov avsätta medel och vidta åtgärder för att komma till rätta med brister och höja kvaliteten. Skolorna ska ta sitt ta ansvar för kvalitetsarbetet genom att redovisa brister och behov. Staten har ett ansvar för att utbildningen håller högsta kvalitet. Jag menar att bra och aktuella läro- medel är en kvalitetsfråga. Skolorna har ett naturligt tillfälle att utvärdera läromedelssituationen i samband med den årliga kvalitetsredovisningen. Det är rege- ringens mening att läromedel ska ingå som en del i den förstärkta kvalitetsgranskningen av skolan.

Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 9 Yvonne Andersson (Kd)

Fru talman! Tack för det svar som jag har fått! Som vanligt får man inte det svar som man vill ha i interpellationsdebatterna. Det är rätt så sällan som man får exakt det som man vill ha. Det är ingen sinkadus att jag efter ett år kommer tillbaka med en fråga och en undran, begäran eller förväntan om att ministern återigen ska visa hand- lingskraft när det gäller att låta läroboken få sin plats i skolan igen. Läroboken fyller en rad viktiga funktioner, och det är inte självklart att personal kan ersätta den. Det är jätteviktigt att vi har fått de här pengarna för att öka antalet vuxna i skolan, och det finns behov av dem. Men eftersom pengarna är öronmärkta just för att öka antalet människor i skolan kan kommunerna inte använda dem som de vill. De kan alltså inte an- vändas till läromedel. Jag har tidigare påtalat, och gör det återigen, att läroboken är en förmedlande länk mellan hemmet och skolan, mellan eleven och läraren. Det är en möjlighet för föräldrarna att kunna följa undervisningen, vilket är så viktigt för att de ska kunna stödja eleverna i deras lärande. Det är därför jag åter tar upp den här frågan. Jag är orolig för att skolan blir en isolerad plats där föräldrarna inte har möjlighet att gå in och stödja eleven när eleven har varit sjuk eller borta. Ibland, och tyvärr alltför ofta, måste man också tillkalla vikarier som inte alls har följt med undervis- ningen. Då kan det vara bra att kunna visa vad ele- verna har gått igenom och vad som finns kvar. På det viset får man ett slags huvudstruktur. Sedan ska läroboken naturligtvis kunna användas av läraren för att lägga upp undervisningen. Det är inte läroboken som ska styra undervisningen, men undervisningen kan mycket väl ha ett stöd i lärobo- ken. Den kan vara en kommunikationskanal till för- äldrar och elever när det gäller vad man behöver kunna och vad man ska gå vidare med. Det är dit jag vill komma. Ministern tog upp att man har gett 4 miljoner. Jag räknade ihop det lite snabbt. Det finns 6 000 skolor med skolbibliotek. Det blir 666 kr per skola. Det är inte mycket. Det räcker inte till mer än tre böcker eller något sådant. Det kan i sig inte försvara att vi inte har mer medel till läroböcker. I den här interpellationen talar jag inte om att vi behöver mer pengar till skolan. Det är möjligt att det behövs på sina håll. Det jag undrar är om de medel som ges till skolan fortfarande ska vara öronmärkta till personal. Eller kan det finnas vissa skolor i kom- munerna där man kan ha lite mindre antal personal för att man har tillgång till några riktigt goda läro- böcker? Det var återigen en fråga.

Thomas Östros (S)

Anf. 10 Thomas Östros (S)

Fru talman! Under våren har jag haft flera riktigt intressanta interpellationsdebatter med kristdemo- krater. Ni har varit riktigt aktiva interpellanter. Det tycker jag är roligt. Det är viktigt att vi för de här centrala diskussionerna i riksdagen. Jag har upptäckt en gemensam hållning hos kristdemokraterna i de här interpellationsdebatterna, och det är att man har väl- digt goda föresatser. Ibland kan jag tänka att det här är ett parti som man skulle kunna samarbeta med. Det finns väldigt goda ambitioner. Det handlar om höjda insatser på en rad områden i den offentliga sektorn. Det är förbättringar, reformer och utökningar. Men nästan varje gång när jag går till läggen, det vill säga de förslag som Kristdemokraterna har lagt fram i riksdagen, finns det ingen täckning för de här höjda ambitionerna. Det finns inga mer pengar. Det handlar oftast om mindre pengar än vad regeringen har avsatt. Det finns inte ens konkreta förslag om förbättringar lagda, utan det är ambitioner. Det är inget fel att ha det. Det uppskattar jag verkligen. Det är bra för regeringen att möta en ambition hos oppo- sitionen. Men jag måste säga att efterhand blir man lite besviken att det inte finns någonting som ligger under detta i form av konkreta förslag och framför allt resurser. Yvonne Andersson säger avslutningsvis att hon inte talar om mer pengar till skolan. Det gör hon sannerligen inte eftersom Kristdemokraterna inte föreslår mer pengar till skolan. Det har vi gjort. Nu är vi i färd med att leverera detta. Vi är nu inne på det andra året där vi ger en kraftfull resurs till varje kommun för att anställa fler lärare, skolbibliotekarier, skolkuratorer, skolsköterskor och andra centrala yr- kesgrupper i skolan. Allt detta är till för att skapa en miljö i skolan där vi verkligen kan ge alla barn möj- ligheten och rätten till de kunskaper som de behöver för att kunna läsa vidare, få en stark ställning i sam- hället och komma in i arbetslivet. Kristdemokraterna har ju sagt att vi inte ska ge något särskilt stöd till skolan, utan att vi ska ha ett system där kommunerna själva avgör vilken del av sin verksamhet som de prioriterar. De pengar som Kristdemokraterna tar fram kan lika gärna gå till äldreomsorgen som till skolan. Jag kan ha respekt för den hållningen om man är konsekvent och fullföljer den. Men nu hamnar Yvonne Andersson i ett läge där hon kräver att vi ska öka insatserna för att köpa läro- medel i skolan. Det går ju på tvärs mot Kristdemo- kraternas egen politik där man inte ens vill ge något särskilt öronmärkt stöd till skolan. Jag håller med om den analys av lärobokens ställ- ning som Yvonne Andersson gör. Den har en central ställning. Tiden har inte på något sätt sprungit ifrån läroboken i skolan. Jag tror att den är en viktig del i en modern pedagogik där barn och ungdomar möter goda läroböcker och lär sig att arbeta med boken som verktyg. Det kan vara läroboken som är speciellt anpassad till skolan eller skönlitteraturen som också kan betyda mycket för barns och ungdomars utveck- ling. Det behövs mer resurser till detta. Det behövs ytterligare satsningar på detta, och det är framför allt ett kommunalt ansvar. När staten så kraftfullt stöttar kommunerna att an- ställa personal som kan stärka skolbiblioteken, som stärker lärarnas ställning och som avlastar lärarna mycket av det sociala arbetet med eleverna, finns det ett utrymme för kommunerna att satsa på läromedlen och läroboken, och jag menar att de bör göra det. Jag hoppas och litar på att många kommuner ser detta som en väldigt viktig del i strävan att alla barn och ungdomar ska få de kunskaper som de behöver.

Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 11 Yvonne Andersson (Kd)

Fru talman! Jag tror att vi är överens om att detta är bra. Det är bra med fler vuxna i skolan, fler lärare och fler annan personal. Det behövs. Den satsningen har sannolikt varit oerhört värdefull. Men nu finns det ju en brist på behöriga lärare i våra skolor. Det finns stora brister på bra människor som ska ha de här funktionerna. Så snart vi kommer i ett läge där det är brist på dessa bra människor blir ju den här öronmärkningen till förfång. Jag talar om vikten av att kommunerna eller skolorna själva ska få avgöra detta. Det kan till exempel handla om dispen- ser. Man skulle kanske kunna pröva om det behövs. Om vi hade riktigt bra läromedel skulle vi kanske nå ett steg längre i kvaliteten. Ministern talar om att man kan undersöka det här behovet genom kvalitetsredovisningar. Jag kollade detta med Skolverket och dem som jobbar med de här kvalitetsredovisningarna. Jag har tittat lite i den handbok som finns. Jag kan inte se att läromedlen där tas upp som en viktig del i kvalitetsredovisningen, åtminstone inte hitintills. Men det är möjligt att det ska ske och att det ska finnas tydliga direktiv om att läroboken och de läromedel som finns är viktiga. Det jag har fångat är snarare vilka mål man ska satsa på. Då spelar onekligen en lärobok en viktig roll. Det är alltid vanskligt att tala om en lärobok. Det låter som om det är en enda lärobok. Det låter som om det är något som ska styra läraren och undervisningen. Det låter också som om man ska fångas in i ett mönster. Jag vill inte detta. Jag vill att det ska finnas till- gång till många olika typer av läroböcker. Det är viktigt att vi har en bredd av läromedelsförlag och författare som hjälper till och ger stoff till det. Skol- biblioteken kan sannolikt spela en viktig roll här, men tyvärr behöver många skolbibliotek mer än 666 kr för att vara ett bra referensbibliotek för lärande. Den personliga "touchen" är viktig. Jag tror att ministern liksom jag själv och kanske många av dem som lyssnar har fått lära sig ren och kall studieteknik. Jag är som riksdagsledamot innerligt glad att jag i skolan via läroböckerna fick lära mig att stryka under och skriva i kanten för att få struktur på ett fylligt stoff. Vi vet att ordets makt över tanken är väldigt viktig. Det skrivna ordet har en annan betydelse än enbart det uttalade. Jag menar att läroboken har en betydelse som vi i dag inte på allvar tar vara på. Det är vår plikt mot den unga generationen, elever och andra, och det är en del i själva lärandet att visa hur man kan använda sig av böcker. Det är en del i lärandet, tillsammans med allt annat, som bra lärare och även bra referensmaterial i skolbibliotek och lite varstans. Detta tror jag att vi har förlorat, och jag skulle vilja ha åtminstone ett halvt löfte från minis- tern om detta.

Thomas Östros (S)

Anf. 12 Thomas Östros (S)

Fru talman! Jag håller med om det som Yvonne Andersson säger om läromedlets och lärobokens betydelse i skolan. Jag håller också med om vikten av att lära sig att arbeta med en bok som verktyg. Det gäller precis det som du talar om, att använda möjlig- heterna att anteckna och stryka under som pedagogisk metod. Det är en väg att inhämta kunskap som också blir viktig för många senare i livet. Det är ett sätt att lära sig att växa med kunskap som dominerar när man kommer högre upp i utbildningssystemet, och så kommer det att vara under mycket lång tid framöver. Jag delar verkligen den åsikten. Jag tycker dessutom att det är viktigt att eleverna har möjlighet att få med sig en del av de centrala läroböckerna och läromedlen när de slutar i skolan. De kan vara värdefulla verktyg för att fräscha upp och följa upp sina kunskaper. Att ha en relation till gamla läroböcker kan komma att betyda mycket senare i livet. När det gäller de här ambitionerna har vi nog en ungefär likartad ståndpunkt. Jag menar att det är en viktig uppgift för kommunerna att möjliggöra detta. Yvonne Andersson säger att när man tittar på kvali- tetsredovisningarna i dag ingår inte läromedel på ett tydligt sätt. Ja, det är riktigt. Det som vi nu gör är att vi skärper upp hela kvalitetsgranskningen av den svenska skolan. Varje skola ska årligen göra en kva- litetsredovisning, visa hur väl man fyller målen, hur pass bra barnen och ungdomarna kommit fram till kunskapsmålen men också till de demokratiska vär- degrundsmålen i skolan och vilken strategi man har för att stärka ungdomarnas rätt till kunskaper. I varje kommun ska man årligen göra detta. Vi ska också för hela nationens likvärdighet fortlöpande följa upp hur det går för kommunerna och för de skolor som finns i dessa. Detta är väldigt viktigt för att vi ska få en trygg insikt om att vi har en nationellt likvärdig skola. Vi har i budgetpropositionen för detta år från re- geringen markerat att också läromedlen i framtiden ska ingå i den kvalitetsgranskning som ska göras av varje skola. Det är att ytterligare tydliggöra vikten av läromedlets ställning i skolan och dess centrala roll för att barnen ska kunna få de kunskaper som de behöver. Yvonne Andersson gör den invändningen mot re- geringen att det öronmärkta stöd som vi ger till sko- lan borde förändras lite grann på marginalen. Min replik till Kristdemokraterna är att ni ju över huvud taget inte vill ge något stöd till skolan. Hur vore det om ni själva funderade på att ändra er politik i den riktningen? Det skulle vara intressant att se. Utan ett öronmärkt stöd till skolan blir det ännu svårare att gå så långt i detaljreglering att man vill avsätta en sär- skild resurs för att köpa in läromedel. I det avseendet har Kristdemokraterna ännu inte kommit fram. Jag hoppas att vi åtminstone till en början kan få ett stöd för regeringens politik att stötta landets skolor med öronmärkta resurser som inte får användas till annat än just för skolan. Kommer vi dit har vi hunnit långt på vägen mot en diskussion av gemensamma idéer om skolan. Jag har den uppfattningen att kommunerna bör satsa på läromedlen i skolan. Staten satsar nu en mycket stor summa, 5 miljarder, för att kunna anställa 15 000 fler lärare, skolbibliotekarier och andra speci- alister i skolan. Kommunerna bör följa upp detta med att satsa på läromedlet, som också är viktigt i skolan.

Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 13 Yvonne Andersson (Kd)

Fru talman! Först och främst har jag inget emot att kommunerna satsar på läromedel. Vad Kristdemo- kraterna vill är att vi ska ge pengar direkt till kommu- ner och landsting, som sedan får avgöra vart dessa medel ska gå. Jag efterfrågar inte någon detaljregle- ring, tvärtom. Detaljregleringen ligger i att medlen öronmärks för personal. Om de öronmärks till perso- nal och resurser för att nå skolans mål skulle jag för- stå tankegången. Det som är viktigt med att läromedlen finns med i kvalitetsredovisningarna är att läromedlen används som medel. Det är inte bara fråga om mål och strate- gier utan också om vilka medel som kan användas. Jag tycker att det när vi arbetar med de här frå- gorna är intressant att vi är med i EU. Vi kan nu börja göra internationella jämförelser. Om vi dessutom kommer med i EMU, vilket både ministern och jag är positiva till, får vi dessutom en valuta som underlättar internationella jämförelser. En sak är helt klar: Med tanke på vår gemensam- ma ambition borde det kunna utarbetas nyckeltal för hur många böcker som man skulle kunna tänka sig att en elev har rätt att få. Av grundskoleförordningen framgår det tydligt att eleverna ska få läroböcker i de viktigaste ämnena. Vi borde kunna ange nyckeltal för detta. Risken är annars att vi med våra jättefina ambi- tioner som vi i huvudsak är överens om inte kan kon- kretisera dessa på ett sådant sätt att lärare, elever, föräldrar och andra människor i vårt samhälle får klart för sig hur den framtida skolan ska se ut för att bli så bra som möjligt. Vågar vi precisera inte bara mål och strategier utan också tänkbara medel?

Intressenter

Frågeställare

Yvonne AnderssonKristdemokraterna

Besvarad av

Thomas ÖstrosSocialdemokraterna