Regionala flygplatsers betydelse för Sveriges beredskap

Interpellation 2019/20:388 av Alexandra Anstrell (M)

av Alexandra Anstrell (M)

till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

 

Runt om i Sverige har vi 34 regionala flygplatser, varav 27 har reguljär passagerartrafik. Gemensamt för alla regionala flygplatser är att de finns på mindre orter med mindre passagerarkapacitet. De är dock nödvändiga för att säkerställa en tillgänglighet i hela landet. De är också nödvändiga ur ett beredskapsperspektiv. Det visades inte minst av att de användes vid 4 992 brandflygningar under 2018. Några av flygplatserna har ambulansflyg, och exempelvis polis och kustbevakning använder sig också av de regionala flygplatserna.

De regionala flygplatserna ägs och drivs nästan uteslutande av enskilda kommuner och saknar därför en gemensam huvudman. I fredstid har detta hittills inte varit någon större fråga, men i planeringen för ett stärkt civilförsvar blir frågan om ansvar och ledning viktig. Det skapar naturligtvis också en osäkerhet i hela totalförsvarsplaneringen. Detta handlar nämligen inte bara om civilt försvar utan om hela totalförsvaret, då de regionala flygplatserna ligger till grund för försvarets förmåga till snabb ombasering och spridning av luftstridskrafter.

Med anledning av ovanstående har jag följande frågor till infrastrukturminister Tomas Eneroth:

 

  1. Hur ser ministern på de regionala flygplatsernas betydelse för totalförsvarsplaneringen?
  2. Har ministern några planer på att säkerställa ett långsiktigt och nödvändigt stöd för flygplatsernas drift och underhåll?
  3. Avser ministern att tydliggöra lednings- och ansvarsförhållandena för de regionala flygplatserna i den kommande totalförsvarspropositionen?
Interpellationen är återtagen

Händelser

Inlämnad: 2020-03-10 Överlämnad: 2020-03-12 Anmäld: 2020-03-17 Återtagen: 2020-03-20 Sista svarsdatum: 2020-03-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.