Anf. 35 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag skulle jättegärna ha en allmänpolitisk diskussion och berätta hur man har lyckats köra ekonomin i botten på två år, men en interpellation är en möjlighet att fråga statsråd i angelägenheter som angår deras tjänsteutövning. Det är inte en allmänpolitisk diskussion, så det är inte av oartighet jag kommer att fortsätta min interpellationsdebatt med Beatrice Ask.
Det kom ändå upp en sak som är intressant och som jag i min fortsatta interpellationsdebatt med Beatrice Ask ska nämna, och det är att det var en länspolismästare som inte vill ha öronmärkning. Så är det. Rikspolischefer avskyr många gånger öronmärkningar, men poliserna som arbetar med brottsligheten gillar det.
När vi införde satsningen med öronmärkning av pengar för arbete mot människohandel var det jag som diskuterade med rikspolischefen, och det är mycket riktigt så att det här vill de inte ha. Nej, lägg er inte i det här; det kan vi fördela, sade man. Öronmärkningen kom till bland annat för att man inte klarade av att prioritera arbetet med att bekämpa människohandeln i Norrbotten - det såg vi. Det fungerade inte. Man fick chansen gång på gång, men man klarade det inte. Därför sade vi: Nej, nu har det gått för långt, det behövs en öronmärkning här! Vi införde detta när det gällde människohandeln 2004, 2005 och 2006. Den borgerliga regeringen tog sedan bort det 2006.
Vad säger poliserna som själva arbetar med det? Rikskriminalpolisen, som ju knappast kan anklagas för att gå socialdemokratiska ärenden, säger bland annat i Lägesrapport 8, 2006:4 angående människohandel och öronmärkning så här: "De 30 miljonerna har fördelats på 10 miljoner kronor per år. Pengarna har underlättat för polisen att bekämpa människohandeln och antalet lagförda personer har ökat. Pengarna har också gjort det lättare att få resurser inom myndigheterna för att arbeta mot denna allvarliga brottslighet." Här kommer det: "Flera polismyndigheter har också rapporterat att pengarna varit helt avgörande för möjligheten att uppdaga och utreda dessa brott."
Det är därför man behöver öronmärkning just när det gäller människohandel och barnpornografi. Det är inte meningen att det här ska finnas för brott efter brott, för då skulle det bara bli en onödig administration. Men barnpornografi är just en sådan specifik situation som är så svår att utreda. Det är långa handläggningstider, och det har blivit en explosionsartad utveckling på grund av den tekniska utvecklingen.
Man behöver alltså få den fredade zonen, precis på samma sätt som man fick när det gällde människohandeln. Frågan är egentligen inte på något sätt partipolitisk, utan här har man en möjlighet att hjälpa just de poliser som arbetar med detta. Någon av de högsta polischeferna kan säga att nej, det här behöver vi inte, men citatet kom alltså från Rikskriminalpolisen som tyckte detta.
Det som är poängen är att man hjälper de poliser som arbetar på fältet och att man hjälper dem som verkligen orkar göra det som åtminstone jag tycker måste vara den mest avskyvärda av all brottsbekämpning: att behöva sitta och titta på alla dessa filmer och bilder, att orka göra detta arbete. Om dessa poliser dessutom ska behöva känna att deras ekonomi på något sätt är hotad, och att de hela tiden måste visa resultat som inte är möjliga i jämförelse med annan brottslighet, kommer vi att få den situation som vi tyvärr har haft, nämligen att alltför många slutar, och det måste komma in nya poliser.
Polisen har gjort sitt, tycker jag. De har gjort en bra satsning på att utbilda personer. Nu är det regeringen som har möjlighet att ge dem som arbetar med det här det de behöver. Gör man det kommer jag att vara den första att berömma Beatrice Ask, och jag hoppas att jag får den möjligheten.