Omställningsavtal
Interpellation 2008/09:75 av Högman, Berit (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-10-29
- Anmäld
- 2008-10-30
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2008-11-11
- Sista svarsdatum
- 2008-11-19
- Besvarad
- 2008-11-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 29 oktober
Interpellation
2008/09:75 Omställningsavtal
av Berit Högman (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Under de senaste månadernas varselchock har arbetsmarknadsministern vid flera tillfällen hänvisat till att omställningsavtalen är en väsentlig del av lösningen på människors oro för framtiden.
I dag täcker omställningsavtalen nästan hälften av den svenska arbetsmarknaden. Omställningsavtalen är kollektivavtal mellan arbetsgivare och arbetstagare inom en viss sektor. De största är avtalet mellan LO och Svenskt Näringsliv; Trygghetsfonden, TSL, och avtalet mellan PTK och Svenskt Näringsliv; Trygghetsrådet. Dessvärre saknar kommun- och landstingsanställda fortfarande möjligheten till stöd genom omställningsavtal och frågan har drivits under många år av de fackliga organisationerna.
Omställningsavtalen fungerar i stort sett mycket bra och innebär att arbetstagare som riskerar uppsägning redan på ett tidigt stadium, medan man fortfarande är kvar i arbete, får stöd genom handledning och coachning för att hitta ett nytt jobb. Om man, när uppsägningen är ett faktum, fortfarande är arbetslös hamnar man som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen och först då tar samhället över för att stötta den som har förlorat sitt jobb.
Arbetsmarknadsministern tycks vara införstådd med vad omställningsavtalen förmår att åstadkomma på svensk arbetsmarknad eftersom han upprepade gånger har hänvisat till deras fantastiska arbete. Självklart avlastar omställningsavtalen, som parterna själva står bakom och bekostar, Arbetsförmedlingen men i många fall skulle en samverkan mellan arbetsförmedlingens insatser, exempelvis utbildningspaket och insatser inom omställningsavtalens ram, vara effektivare för att få en snabb övergång från ett arbete till ett annat.
Mina frågor till arbetsmarknadsministern är:
Är arbetsmarknadsministern beredd att ta några initiativ för att omställningsavtal ska omfatta alla på arbetsmarknaden?
Är arbetsmarknadsministern villig att ta initiativ till en ändring av regelverket så att ett samspel mellan omställningsavtalens insatser och Arbetsförmedlingens insatser kan samverka på ett bättre sätt än i dag?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:75
Webb-tv: Omställningsavtal
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:35 Tisdagen den 25 novemberProtokoll 2008/09:35 15 § Svar på interpellation 2008/09:75 om omställningsavtal
Protokoll från debatten
Anf. 74 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Berit Högman har frågat mig om jag är beredd att ta några initiativ för att omställningsavtal ska omfatta alla på arbetsmarknaden och om jag är villig att ta initiativ till en ändring av regelverket så att ett samspel mellan omställningsavtalens och Arbetsförmedlingens insatser kan samverka på ett bättre sätt än i dag.
Tillämpningsområdet för de omställningsavtal som i dag gäller har beslutats av de parter på arbetsmarknaden som förhandlat fram dem. Om omställningsavtalen ska omfatta nya grupper eller om nya avtal ska träffas för nya områden är helt och hållet en partsfråga och således inte någonting jag ska lägga mig i, även om jag skulle välkomna en sådan utveckling.
Låt mig även berätta att Arbetsförmedlingen och ett antal aktörer som hanterar omställningsavtal har ingått en överenskommelse om samverkan som gäller från och med den 1 april 2008. Enligt överenskommelsen är syftet att undvika dubbelarbete och i stället finna snabba lösningar som gagnar alla inblandade. Samarbetet ska präglas av en rimlig ekonomisk fördelning mellan överenskomna aktiviteter. Jag ställer mig därför något frågande till att jag skulle behöva ta initiativ till att ändra regelverket så att Arbetsförmedlingens och omställningsavtalens insatser kan samverka på ett bättre sätt än i dag. Min uppfattning är att representanterna för omställningsavtalen och Arbetsförmedlingen har hittat en lösning, det vill säga en överenskommelse om samverkan, för att lösa behovet av att strukturera samarbetet.
Anf. 75 Berit Högman (S)
Herr talman! Jag tackar för svaret. Anledningen till att jag har skrivit den här interpellationen är att jag uppfattar att regeringen har haft en väldigt stark tilltro till omställningsavtalen. Det verkar som om regeringen lever i tron att alla de som nu blir av med jobbet har ett omställningsavtal. På något annat sätt är det svårt att tolka den handlingsförlamning som nu kännetecknar regeringens jobbpolitik. Det är ett vänteläge som bara förvärrar situationen. Om detta är såväl Svenskt Näringsliv som fackliga organisationer och kända ekonomer tämligen överens.
6 000-7 000 jobb är borta inom byggnadsindustrin bara de senaste dagarna och veckorna. Det var över 15 000 varsel bara i november. Siffran var högre i oktober. Det är ju inte så att alla omfattas av ett omställningsavtal. Tusentals människor mister jobbet utan varsel. Regeringen har sett till att vi har fått väldigt många fler visstidsanställda. Dessa omfattas heller inte av omställningsavtalet.
Nu sjunker skatteinkomsterna drastiskt i kommuner och landsting, och även där hotar uppsägningar. I mitt eget landsting har man i dag aviserat uppsägningar av 500 medarbetare i vården. I den sektorn finns inga omställningsavtal. Det borde vara verksamt med exempelvis det som tidigare fanns under socialdemokratiska regeringar: utbildningsvikariat, kunskapslyft och stöd till kommuner och landsting. Vi ser inget av detta i regeringens förslag.
I vår jobbmotion har vi skrivit: "Vi socialdemokrater är beredda att pröva om en stimulans från samhällets sida kan utveckla modellerna för omställningsavtal. Syftet bör vara att ytterligare stärka stöd och rådgivning vid strukturomvandling." Jag inser att någon så framåtsyftande tanke har aldrig arbetsmarknadsministern tänkt.
Det som regeringen berömmer trygghetsavtalen för, nämligen personlig coachning och snabba åtgärder, kunde faktiskt regeringen välja att ta ansvar för själv via Arbetsförmedlingen, men icke. Här är det långbänken som gäller. I stället för att ge insatser snabbt och på ett personligt plan - arbetsförmedlarna är för få - ska de arbetssökande vänta på att ha varit arbetslös så länge att de kommer in i jobb- och utvecklingsgarantin. Då har det gått ett år. Väl inne i garantin ska man vänta ytterligare ett halvår innan insatser som praktik eller arbetsträning kommer i fråga.
Jag måste fråga statsrådet: Varför dessa dubbla signaler? Varför är det som är berömvärt i omställningsavtalen så svårt att åstadkomma i verkligheten i Arbetsförmedlingens regi? Är inte snabba insatser och relevanta åtgärder lika viktiga för dem som inte omfattas av omställningsavtalen?
Om nu parterna har tagit sitt ansvar för en stor grupp löntagare, borde inte regeringen ändå överväga att stimulera så att fler får möjlighet att ingå i omställningsavtal?
Anf. 76 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Socialdemokraterna är i klassisk ordning snabba på att lyfta över ansvaret till skattebetalarna. Det kan man naturligtvis göra, och man gör det samtidigt som man chockhöjer skatterna med 70 miljarder och gör det 20 miljarder dyrare att anställa ungdomar. Min fråga tillbaka i så fall är naturligtvis hur det skapar förutsättningar för nya jobb, men den frågan har jag ställt till Berit Högman många gånger och aldrig fått något svar på.
Jag försöker hålla mig till interpellationen och diskussionen om omställningsavtalen. Jag menar att det är en oerhört god uppfinning och en bra ordning på arbetsmarknaden att man gemensamt försöker hantera detta mellan parterna: företagen som är arbetsgivare och naturligtvis också Arbetsförmedlingen och andra. Därför är det bra att man har gjort upp på det här sättet. Det är mindre bra att inte hela arbetsmarknaden omfattas, precis som Berit Högman säger.
Det här är en partsrelation. Den stora del av arbetsmarknaden som inte omfattas är, precis som Berit Högman tar upp, den kommunala och landstingskommunala sektorn. Jag har haft informella kontakter med företrädare för Sveriges Kommuner och Landsting och försökt förmå dem att faktiskt sätta sig vid förhandlingsbordet och ta upp den här frågan med sina motparter. Jag tycker att det hade varit en oerhört välkommen idé. Jag har mött ett rätt ljumt mottagande av denna idé från alla politiska partier, åtminstone dem jag har pratat med, i den församlingen, vilket jag tycker är rätt märkligt om jag ska vara helt ärlig.
Låt mig säga så här: Berit Högman säger att kommuner och landsting inte har fått någon del av kakan. Det är inte riktigt sant eftersom vi tillför kommuner och landsting 24 miljarder under de kommande tre åren. Det är en rätt ordentlig summa pengar.
När det gäller den övriga varseldebatten har vi haft diskussioner många gånger, vi kommer att ha en alldeles strax och vi kommer säkert att fortsätta ha den typen av debatter. Det jag vill säga i det avseendet är naturligtvis att det är ett allvarligt läge på arbetsmarknaden. Det är alldeles uppenbart att det är på det sättet. Finanskrisens efterdyningar, om vi nu ska kalla det så, slår in över landet.
Därför är det så bra att vi har Europas näst mest expansiva budget just nu. EU pratar om 1 procent som man nu ska dra över för att man ska kunna hantera effekterna av lågkonjunkturen, men vi ligger långt över detta just för tillfället. Det gör vi tack vare att så många har lämnat arbetslöshet och utanförskap och kommit in i arbete, vilket har inneburit att skatteintäkterna har varit väldigt goda.
Vi har 38 miljarder i Arbetsförmedlingens åtgärdsbudget. Vi har 1 ½ miljard som är omedelbart redo fram till årsskiftet. Vi diskuterar just nu intensivt med Arbetsförmedlingen hur mycket av anslagssparandet som ska kunna föras med in i nästa år. Jag utgår naturligtvis från att vi kommer att ha precis lika goda om inte bättre resurser nästa år jämfört med i år för att hantera de problem som finns. Det ska göras tillsammans med de andra som har ett ansvar och som finns på arbetsmarknaden.
Därför har vi utsett samordningsmän i de län och regioner som efterlyst det för att kunna samordna företagens eget ansvar, omställningsavtalet, som ju finns på de allra flesta av de ställen som blivit varslade i dagsläget, samt de statliga, regionala och kommunala insatser som kan finnas, både Arbetsförmedlingen och andra aktörer. Dessutom har vi sett till att det nästa år finns mer än dubbelt så många platser som i dag i Arbetsförmedlingens regi utanför garantierna. Det finns alltså en bred palett av olika åtgärder.
Mot detta ställer Socialdemokraterna sin skattechock, det så kallade stimulanspaketet som ger 7 000-8 000 jobb på kort sikt och 3 000-4 000 jobb på lång sikt. Det är ett oerhört slöseri med resurser och riskerar balansen i statens finanser.
Anf. 77 Berit Högman (S)
Herr talman! I sitt inlägg ställer sig statsrådet frågande till att det skulle finnas anledning för honom att ta några initiativ beträffande samarbete mellan Trygghetsrådet, Trygghetsstiftelsen och Arbetsförmedlingen.
Jag kan berätta för statsrådet att när arbetsmarknadsutskottet träffade Trygghetsstiftelsen och Trygghetsrådet förra veckan påtalade man just att det finns ett avtal men att ingenting hänt i verkligheten. Man tycker inte att det händer någonting från Arbetsförmedlingens sida. Samma signaler har kommit från de fackliga organisationerna som har medlemmar med omställningsavtal.
Detta är knappast något jag kan lasta Arbetsförmedlingen för. De har att förhålla sig till regeringens direktiv och regleringsbrev. I dessa framgår det tydligt att det är de prioriterade grupperna som Arbetsförmedlingen ska ägna sig åt, och följaktligen inte åt personer som omfattas av omställningsavtalen.
De var också väldigt tydliga med vilka insatser Arbetsförmedlingen borde kunna bistå med. Det är exempelvis utbildningsinsatser. Det är en fråga om smidighet att den arbetssökande inte ännu en gång ska behöva skriva in sitt cv och göra allt det som han eller hon redan gjort under omställningsgarantin.
Vi vet att resurserna till Arbetsförmedlingen, och därmed regeringens insatser, är minimala. Statsrådet kallar det för en bred palett. Vad är sanningen? Just nu går bara 3 300 av dem som inte är med i jobb- och utvecklingsgarantin en arbetsmarknadsutbildning. Det ska jämföras med 155 000 arbetslösa i samma kategori. Det är 2 procent. 2 procent av dem som är arbetslösa sitt första år går för närvarande en arbetsmarknadsutbildning. Är det en bred palett av åtgärder?
Herr talman! Det går inte att säga annat än icke godkänt på den här punkten. När kommer åtgärderna? Trygghetsrådet hade tredje kvartalet en ökning med 110 procent, och för fjärde kvartalet räknar de med en ökning med 300 procent jämfört med förra året. Var finns den breda palett som ska möta denna varselvåg?
Fortfarande påstår regeringen att Trygghetsrådet och Trygghetsstiftelsen är lösningen på jobbkrisen. Tror statsrådet verkligen på sina egna ord?
Anf. 78 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Det är som vanligt att när Socialdemokraterna erbjuder breda paletter är det skattebetalarna som står för fiolerna och det är skattehöjningar som ingår. Det är det de hela tiden föreslår - de 70 miljarderna, de 20 miljarderna för att göra det dyrare att anställa ungdomar, indragen köpkraft för hushållen. Det ska lösa jobbkrisen.
Mot det står den breda paletten. Den består av många aktörer, inte bara staten utan också andra. Trygghetsavtalen, omställningsavtalen, har sin viktiga roll. Kommuner, landsting och naturligtvis företagen själva har en viktig uppgift att fylla. Dessutom finns alla de andra aktörerna i form av våra myndigheter.
Det finns också en bred palett av verktyg, och det handlar inte enbart om arbetsmarknadspolitiska åtgärdspaket. Det handlar om att också se till att ha goda förutsättningar för att nya jobb ska kunna växa fram, det vill säga att inte kväsa med skattehöjningar utan se till att det blir billigare och enklare att anställa genom sänkta arbetsgivaravgifter, se till att hushållen har mer resurser över genom skattesänkningar som riktar sig till låg- och medelinkomsttagare med tredje jobbskatteavdraget, något som ni säger nej till.
Det handlar också om att vi nu lägger 32 miljarder på infrastrukturinvesteringar, på investeringar i forskning och utveckling, på utbildning och annat vilket just syftar till att göra det som vi nog alla vill åstadkomma, nämligen fler jobb på svensk arbetsmarknad. Man ska komma ihåg att när EU talar om 1 procent av bnp i extra åtgärder ligger vi - återigen - bra mycket över det med de 32 miljarder som kommer i den budget som börjar gälla den 1 januari.
Om vi nu inte ska ha en allmän varseldebatt utan debattera det som gäller interpellationen och dess andra del kan jag konstatera att avtalet från den 1 april är en god utgångspunkt, att man ska hitta samverkansformer. Om det skulle vara så att det inte fungerar på bästa sätt är vi naturligtvis beredda att titta på det för att se på vilket sätt det inte fungerar och om det är så att vi behöver göra någonting ytterligare. Att samarbetet inte skulle fungera med tanke på det avtal man skrivit på och som man givetvis är beredd att leva efter tycker jag inte alls stämmer med den bild som jag får när jag är ute och träffar varslade, eller till exempel träffar verkstadsklubben på Volvo där man har ett gott och etablerat samarbete just mellan Trygghetsfonden, Trygghetsrådet och Arbetsförmedlingen lokalt. Det kan alltså se lite olika ut.
Om det inte ser så bra ut som man skulle önska är det naturligt att den som har den synpunkten hör av sig till Arbetsförmedlingen och säger: Det här avtalet finns, det gäller, det ska vi följa. Varsågod så sätter vi oss ned och går igenom hur vi kan förbättra våra samverkansrutiner.
Jag noterar också att Arbetsförmedlingen med sin nationella beredskapsorganisation gör precis det som jag tror att Berit Högman egentligen efterlyser, nämligen finns på plats och är beredd att göra de insatser som krävs genom de olika åtgärder som finns till buds och med de olika aktörer som finns runt omkring.
Anf. 79 Berit Högman (S)
Herr talman! Inledningsvis säger statsrådet att vi inte ska använda skattepengar, att det är gammal socialdemokratisk politik. I nästa andetag nämner han aktörerna - kommuner, landsting och regioner. Därför undrar jag: Har kommuner, landsting och regioner någonting annat än skattepengar att använda sig av?
Om man bara ägnar en liten stund åt att se på kommuners och landstings ekonomiska prognoser framöver blir det alldeles uppenbart att det inte finns någon kassakista att ta ur. Det har vi diskuterat tidigare, arbetsmarknadsministern och jag. Prognoserna är nu nedskrivna ytterligare. Vi vet att det kommer varsel även i kommuner och landsting. Ändå framhärdar statsrådet i att kommuner, landsting och regioner också ska ta ansvar för arbetsmarknadspolitiken, för regeringen tänker då rakt inte göra det.
Det finns inte en arbetsförmedling som ännu fått något annat regleringsbrev, några andra direktiv än de som fanns tidigare och gäller de människor som varit arbetslösa länge och går i passiva åtgärder. Det finns inga direktiv för att ta sig an den nya gruppen arbetslösa. Det finns tusentals människor som redan blivit arbetslösa utan varsel, utan trygghetsavtal. Dessa lämnar regeringen därhän och säger att nu får företag, kommuner eller landsting ta sitt ansvar. Det är en helt verklighetsfrånvänd bild av det som nu händer i vårt land, i hela landet. Det är häpnadsväckande att arbetsmarknadsministern och hela regeringen framhärdar med den bilden.
Jag vill återigen fråga: När kommer lösningarna? När kommer förslagen som gör att dessa företrädesvis unga människor - föräldrar, barn - kan ha en idé om hur livet ser ut framåt mars, april, juni, juli? Vad är det för julhälsning arbetsmarknadsministern vill ge till dessa människor runt om i landet?
Anf. 80 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Mitt julbesked är att det inte finns någon brist på resurser eller engagemang. Det finns brist på kunder och krediter.
Det vi ska göra är att se till att alla de system som finns ska samverka och leverera, precis som det utlovats. Jag tänker också berätta för dem att vi inte tänker chockhöja skatterna med 70 miljarder. Jag tänker inte göra som Socialdemokraterna vill, nämligen göra det dubbelt så dyrt att anställa de Volvoarbetare under 26 som nu riskerar jobben. Ni vill göra det dubbelt så dyrt att anställa dem. Tänk om Berit Högman någon gång kunde förklara för mig hur många nya jobb det ska ge! Det vore oerhört intressant att höra.
Berit Högman säger att vi inte tar ansvar. Vi har 38 miljarder för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, varav 1 ½ miljard som omedelbart är redo för Arbetsförmedlingen. Vi jobbar nu intensivt tillsammans med Arbetsförmedlingen för att se efter att vi har tillräckliga resurser på plats inför nästa år. Kan det behöva göras mer? Ja, det kan naturligtvis inte uteslutas. Jag har ingen spåkula som är bättre än den Berit Högman har. Det enda vi vet är att 2009 kommer att bli ett besvärligt år.
Berit Högman gör sig lite lustig över kommuner och regioner. När jag pratade med Göran Johansson för ungefär sex veckor sedan handlade det om just detta tema. Hur kan vi samverka för att få de resurser som vi har gemensamt att fungera bättre, så att de enskilda personer som nu berörs ska få de besked som de har rätt att kräva? Det var en god ansats. Det är möjligt att Göran Johansson är bättre på det samarbetet lokalt än vad Berit Högman är nationellt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.