Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Nivån på bostadsbyggandet

Interpellation 2010/11:181 av Yazdanfar, Maryam (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-02-03
Anmäld
2011-02-03
Besvarad
2011-02-15
Sista svarsdatum
2011-02-17

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 3 februari

Interpellation

2010/11:181 Nivån på bostadsbyggandet

av Maryam Yazdanfar (S)

till statsrådet Stefan Attefall (KD)

Stefan Attefall har inte hittills ansett sig ha något ansvar för att få fram fler bostäder. Det framgår av de svar ministern lämnat på de frågor om bostadsbyggandet som Socialdemokraterna har ställt till ministern under senhösten 2010. Ministern hänvisar där till att bostadsmarknaden ska lösa Stockholmsregionens bostadskris. Stefan Attefall för här vidare en tråkig tradition från sin extremt passive företrädare som bostadsminister. Jag anser inte att en regering bara kan sticka huvudet i sanden när samhället inte lever upp till berättigade krav från medborgarna om så grundläggande behov som en bostad.

I Frankrike har en tunn pamflett av en 93-årig fransk motståndsman de senaste månaderna sålt i 600 000 exemplar. I Indignez-vous uppmanar Stéphane Hessel sina landsmän att slåss mot likgiltigheten. Författaren Bodil Malmsten har i Dagens Nyheter den 18 januari 2010 skrivit om boken som hela Frankrike talar om.

Indignez-vous uppmanar franska folket att återuppliva motståndsrörelsens anda genom att avvisa marknadens oförskämt själviska makt och försvara en modern demokratis värden.

Stéphane Hessel vågar använda uttryck som marknadsdiktatur, och jag är frestad att göra detsamma. När en bostadsminister helt abdikerar från sitt ansvar med hänvisning till att marknaden ska sköta bostadsbyggandet blir resultatet just ett slags marknadsdiktatur.

Länsstyrelsen bedömer att det i Stockholmsregionen kommer att påbörjas knappt 8 000 bostäder detta år – medan ett årligt tillskott på ca 13 000 bostäder behövs för att antalet bostäder ska svara mot länets befolkningsökning. Nästan samtliga kommuner i länet uppger att det råder brist på hyresrätter och hälften av kommunerna uppger att det råder brist på bostadsrätter, detta i ett läge med redan stor bostadsbrist.

Jag hoppas innerligt att Stefan Attefall inte tänker fortsätta på det passiva spåret från förra mandatperioden då ansvaret att öka bostadsbyggandet helt överläts till marknaden. Det förskräckande resultatet av den politiken är att byggandet i dag ligger långt under det verkliga nybyggnadsbehovet i Stockholms län.

Min fråga till statsrådet är:

Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att få fart på bostadsbyggandet i Stockholmsregionen?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:181, Nivån på bostadsbyggandet

Interpellationsdebatt 2010/11:181

Webb-tv: Nivån på bostadsbyggandet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Stefan Attefall (Kd)
Anf. 51 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Maryam Yazdanfar har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att få fart på bostadsbyggandet i Stockholmsregionen. Interpellanten anser att jag inte har tagit ansvar för bostadsbyggandet i Stockholm. Jag vill betona att jag känner ett stort engagemang och ansvar för hela landets bostadsbyggande och är i allra högsta grad medveten om att effekterna av det låga bostadsbyggandet har blivit särskilt påtagliga i storstadsregionerna. Inte minst ungdomar har de senaste decennierna fått betala ett högt pris för det låga bostadsbyggandet. Det är viktigt att ha i åtanke att bostadsförsörjningen ytterst är ett kommunalt ansvar. Samtidigt måste kommuner och staten hjälpas åt för att skapa långsiktigt goda spelregler för ett ökat bostadsbyggande. De senaste siffrorna över bostadsbyggandet pekar uppåt igen efter nedgången i samband med finanskrisen. Enligt de prognoser över bostadsbyggandet som Boverket presenterade i höstas kommer byggnation av 28 000 bostäder att påbörjas under 2011. Den nivån är långt ifrån tillräcklig, men det är ett steg i rätt riktning. Jag värnar om hyresrätten och vill stärka dess ställning på bostadsmarknaden. Långsiktigt är goda statsfinanser som ger låga räntor tillsammans med stabila spelregler avgörande för viljan att investera i bostäder. De nya villkoren på hyresmarknaden som trädde i kraft vid årsskiftet är en viktig del i detta. En annan förutsättning för hyresrätten är att det råder balanserade villkor för upplåtelseformerna. Hyresbostadsbyggandet i Stockholms län har ökat sedan 2007 och ligger nu på samma nivå som under mitten av decenniet. Oron för att regeringens strategi med att skapa långsiktigt hållbara förutsättningar för bostadsbyggandet, genom att bland annat ta bort produktionsstöden, skulle minska bostadsbyggandet har således visat sig vara obefogad. Inte sällan anges långa planprocesser som en bidragande orsak till det låga bostadsbyggandet. En ny plan- och bygglag träder i kraft den 2 maj 2011. Genom den nya lagen läggs grunden bland annat för en effektivare planprocess och därmed även förbättrade förutsättningar för ett ökat bostadsbyggande. Eftersom det är kommunerna som beslutar om både översikts- och detaljplaner kommer kommunernas förmåga att ta till vara de förenklingar som den nya PBL ger förutsättningar för att ha en avgörande betydelse för om de framtida plan- och byggprocesserna verkligen kommer att förenklas och effektiviseras och på så sätt underlätta bostadsbyggandet. Även byggreglerna har stor inverkan på bostadsbyggandet. Jag är nöjd över att byggreglerna för student- och ungdomsbostäder har förenklats från årsskiftet. Ytterligare förändringar i Boverkets byggregler kommer under året dels som en följd av den nya plan- och bygglagen, dels med anledning av EU-rätten. Förändringarna berör bland annat brandskydd, energihushållning samt regler för ändring av byggnad. Det är viktigt att ha i åtanke att de byggnationer av bostäder som påbörjas nu inte kommer att stå färdiga förrän om ett par år och därför ger en reell effekt på bostadsmarknaden först då. I avvaktan på att bostadsbyggandet kommer upp till nya långsiktigt hållbara nivåer måste det befintliga bostadsbeståndet utnyttjas fullt ut. Avdraget vid uthyrning av privatbostad har därför höjts ytterligare, och från i år uppgår det till 18 000 kronor per år. Sammanfattningsvis vill jag föra en långsiktigt ansvarstagande bostadspolitik och inte en sådan kortsiktig och ansvarslös strategi som en återgång till det subventionerade bostadsbyggandet skulle innebära.
Maryam Yazdanfar (S)
Anf. 52 Maryam Yazdanfar (S)
Herr talman! Jag vill börja med att fråga statsrådet Attefall vem vi ska lyssna på. Interpellationssvaret har fått ökad dignitet mot bakgrund av statsminister Fredrik Reinfeldts uttalande i Dagens Nyheter i helgen. Statsministern leder regeringens arbete och säger en viss sak. Bostadsminister Stefan Attefall är ansvarig för bostadsfrågorna och säger en annan sak. För att kanske dra med tittarna i kontexten: Fredrik Reinfeldt sade i helgen att hyreslägenheter i Stockholm innerstad inte fungerar utan är en hopplös idé. I undertexten ger han därmed också besked om att han i stort sett har gett upp tanken på ett bostadsbyggande som faktiskt motsvarar människors behov i den här regionen. Statsrådet Attefall försöker i alla fall vara lite mer sympatisk i formuleringarna. Statsrådet känner ett ansvar. Det tycker vi om. Statsrådet är medveten om problemet. Det skulle vara ganska skrämmande om statsrådet inte var det. Men statsrådet säger också att det är ett kommunalt ansvar. Det är alltid skönt att ha den kommunala nivån att lämpa över ett ansvar på. Även om jag måste poängtera att de flesta kommuner i regionen faktiskt styrs av antingen allianspartner eller också partikamrater till Stefan Attefall, så telefonledningarna borde kunna gå varmare än att man bara skriver i ett interpellationssvar att det är ett kommunalt ansvar. Med all respekt för bostadsministern blir det en ganska farsartad situation. Signalen från regeringen blir både otydlig och väldigt oroande för oss som bor i den här regionen, för alla de människor som inte har någonstans att bo och inte kan bygga långsiktigt på sitt liv utifrån sina bostadsbehov. Problemet är att det byggs för litet. Det byggs i dag 8 000 bostäder per år i Stockholmsregionen. Det skulle behövas 13 000 bostäder per år. Nästan alla kommuner i regionen behöver flera hyresrätter. Hälften av kommunerna behöver både bostadsrätter och hyresrätter för att täcka upp behoven. Jag är ledsen, men jag har nu frågat statsrådet Attefall flera gånger, ända sedan jag blev ordförande i civilutskottet, och statsrådet bara fortsätter på den invanda vägen. Det är inte speciellt konkreta åtgärdsplaner. De är inte heller i närtid. Det handlar väldigt mycket om att känna, att värna och att vilja. Det är jättebra, men det måste också bli resultat. Statsrådet pratar gärna om de samhällsekonomiska förutsättningarna, som låga räntor. Senast i dag hörde vi att Riksbanken höjer reporäntan. Vad kommer det att betyda för invånarna i regionen, både de som sitter med stora bostadslån och de som vill in på bostadsmarknaden? Statsrådet talar också om det gamla klassiska, borgerliga förslaget att hyra ut sin lägenhet. Jag undrar fortfarande hur statsrådet tror att det ska lösa några långsiktiga, stora problem för alla de unga som måste in på bostadsmarknaden i regionen. Det är fortsatt samma svar och inga konkreta förslag. Jag blir bara mer och mer orolig.
Anti Avsan (M)
Anf. 53 Anti Avsan (M)
Herr talman! Maryam Yazdanfar och många andra frågar i dag om Moderaterna är negativa till hyresrätter i Stockholms innerstad. Då vill jag bara säga att vi absolut inte är det. Statsministerns uttalande, som Maryam Yazdanfar hänför sig till, var inte avsett som ett ifrågasättande av hyresrätten som boendeform i Stockholms innerstad utan som en beskrivning av de problem som finns på bostadsmarknaden i dag. Det är problem som bland annat återspeglas i långa bostadsköer, liten omflyttning och ett lågt bostadsbyggande under en lång följd av år. Under de senaste 20 åren har det i Sverige producerats ungefär hälften så många bostäder per capita som i våra nordiska grannländer. Det blir särskilt tydligt i storstadsområdena. Man kan fråga sig vad det beror på. I någon mån är det naturligtvis ett misslyckande för marknaden, som har tagit väldigt stor plats i Maryam Yazdanfars interpellation. Den oförmågan har funnits, eftersom en efterfrågan av bostäder trots allt har funnits. Men det finns också andra förklaringar. Den övergripande orsaken till att det har byggts så lite i Sverige har varit en långvarig oförmåga att lösa bostadsmarknadens problem. Detta lyckades inte Socialdemokraterna göra under sina senaste tolv år vid makten. Ett uppenbart problem tidigare var att ändrade subventioner skapade ryckighet i bostadsbyggandet. Ett annat problem var att bruksvärdessystemet hade utvecklats till något som inte var tänkt från början. Det blev ett redskap som inte i tillräcklig omfattning tog hänsyn till läge, standard och andra relevanta faktorer. Det var till och med så synbart för hyresbostadsmarknadens parter att det slutligen ledde till trepartsöverenskommelsen mellan Hyresgästföreningen, Sabo och Fastighetsägarna, som också har lett till ny lagstiftning under en borgerlig alliansregering. Jag vill vara tydlig med att Moderaterna anser att hyresrätten är en viktig boendeform som passar många människors behov och önskemål. En fungerande och rörlig bostadsmarknad kräver att det finns ett tillräckligt antal hyresrätter. För oss är det viktigt med valmöjligheter, vilket i sin tur kräver en blandning av olika boendeformer, inte minst för att människor ska kunna få en bostad som passar deras behov i livets olika skeden. Även vår arbetslinje kräver en fungerande bostadsmarknad, så att människor kan flytta till jobb eller studier. Samtidigt är det viktigt att slå fast att vi inte anser att det är politiker som ska bestämma hur människor ska bo eller vilka boendeformer som är att föredra framför andra. Det gör människor bäst själva. Jag kan återkomma till de nya spelreglerna för kommunala bostadsaktiebolagen men också de nya reglerna för hyressättningen. På det sättet har det skapats förutsättningar för en bättre fungerande hyresbostadsmarknad, vilket långsiktigt stärker hyresrättens ställning som boendeform. Det insåg hyresbostadsmarknadens parter, men man undrar om Socialdemokraterna vill inse det. Man var i alla fall för lagstiftningen. Hyresgästerna har samtidigt fått en skyddsregel som ska motverka kraftiga hyreshöjningar. Att det har blivit lättare att bygga bostäder, i vart fall efter den 2 maj i år, har bostadsministern redogjort för alldeles nyss. Vi har en stark ambition från Moderaternas sida att vara ett parti som visar lokalt ledarskap i syfte att skapa goda möjligheter för ett långsiktigt hållbart bostads- och samhällsbyggande.
Stefan Attefall (Kd)
Anf. 54 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Jag får börja med att tacka Maryam Yazdanfar för att hon säger att jag gör sympatiska uttalanden och visar empati. Det är inte dåligt att ha den sidan. Jag kan kontra med att säga att jag tycker att Maryam Yazdanfar beskriver mycket av de problem som många lider av, i och med att vi har en bostadsmarknad som präglas av bostadsbrist. Jag kan till och med citera ur den rapport från Socialdemokraternas kriskommission som har presenterats i dag, där de gör en mycket korrekt analys när de skriver: "Bostadsbyggandet och investeringarna i infrastruktur har legat på för låga nivåer i flera decennier." Det är det som är problemet. Vi har sedan 90-talet byggt hälften av det våra nordiska grannländer har byggt. Vi har jämfört med andra OECD-länder investerat i bostadssektorn betydligt mindre. Det gäller jämfört med både nordiska grannländer, europeiska genomsnitt och OECD-genomsnittet. Det har pågått under lång tid. Vi kan se på utvecklingen jämfört med exempelvis våra nordiska grannländer. Vi har byggt mycket mindre än de per invånare. Men det har inte alls påverkats av om vi har haft subventioner eller inte. Våra nordiska grannländer har inte använt sig av det. Under socialdemokratisk regeringstid har man använt sig av subventioner, men vi kan inte se att det har påverkat byggandet. Troligtvis har det snarare bidragit till att konservera byggindustrin och inte skapa den förnyelse och produktivitetsökning som man annars skulle ha fått. Socialdemokrater och Maryam Yazdanfar brukar i retoriken klaga på att vi gör alldeles för lite. Jag vill påstå att det under förra mandatperioden gjordes en reformering av hyreslagstiftningen. Vi reformerade allmännyttans roll. Vi avskaffade den statliga fastighetsskatten. Vi införde i stället en låg kommunal fastighetsavgift. Vi har infört ägarlägenheter i nyproduktion. Vi har infört statliga garantier under byggtiden. Vi har reformerat PBL - den nya PBL träder i kraft den 2 maj. Vi har också påbörjat ett regelförenklingsarbete som redan har gett vissa resultat. Och det ska göras mycket mer. Jämför det med den socialdemokratiska regeringsperioden 2002-2006, då det inte skedde några reformer av betydelse på bostadsmarknadens område. Det är inget bra record att visa upp om man är socialdemokratisk bostadspolitiker. I stället ser vi en hög ambitionsnivå från vår regerings sida. Men det ska bygga på att vi lägger sten till sten till sten i bygget av långsiktiga, tydliga spelregler som skapar goda förutsättningar för investerare och de som ska bygga hyresrätter, bostadsrätter, egnahem och ägarlägenheter. Sedan vill jag bara kommentera statsministerns uttalande. Vad han gjorde i Dagens Nyheter var att beskriva ett problem som de facto finns, det vill säga att vi har problem med hyresrätten i framför allt Stockholms innerstad. Det är uppenbart. Det ser alla. Men notera också vad regeringen sade i regeringsförklaringen, vad statsministern själv läste upp här i kammaren. Det var att vi ska stärka hyresrättens ställning. Det ska vi jobba med under mandatperioden. Vi kommer att dra i gång ett utredningsarbete kring hur vi ska göra detta, där vi bland annat lyssnar in och analyserar de olika förslag som kommit från parterna på bostadsmarknaden. Jag vill också betona att ambitionen är hög i Stockholmsregionen. Allianspartierna talar här om att vi ska försöka klara av att bygga 50 000 nya lägenheter i Storstockholmsområdet, varav minst 15 000 i Stockholms stad. Jag kommer att följa utvecklingen mycket noggrant, vad som händer i Stockholmsregionen, eftersom det är en nyckelregion. Vi vet också att demografin gör att problemen växer framför oss. Vi vet att det kommer ut ytterligare tiotusentals ungdomar i just den ålder då man efterfrågar en bostad. Vi har alltså en stor utmaning framför oss. Men låt oss se till att vi bygger långsiktiga och tydliga spelregler och inte hattar på - det har politiken alltför mycket präglats av tidigare.
Maryam Yazdanfar (S)
Anf. 55 Maryam Yazdanfar (S)
Herr talman! Det är trevligt att statsrådet Attefall har läst kriskommissionsrapporten. Jag tycker att den är väldigt bra. Det är kanske ett tips till statsrådets eget parti att göra en sådan genomlysning av politiken och se vad man kan förändra. Jag menar att kriskommissionen har rätt. Det sade jag redan i budgetdebatten, som vi hade före jul i den här kammaren. Ja, kriskommissionen har rätt. Jag är inte stolt över socialdemokratisk bostadspolitik i alla tider, i alla lägen. Nej, det är jag inte. Där kan vi vara helt överens. Skillnaden mellan mig och statsrådet Attefall är att jag, om jag var bostadsminister, skulle lägga mycket mer tid på att se till att det byggs någonting i det här landet och att det byggs någonting i de regioner där människor vill bo och där efterfrågan är hög. Det skulle jag göra i stället för att lägga ned tid på att analysera vad socialdemokratiska regeringar har gjort förr, vad andra parter har gjort och vad kommunalpolitiker gör. Det är inte det som kommer att göra att vi får i gång byggandet i det här landet. Statsrådet Attefall tog upp alla de åtgärder som han menar att den borgerliga regeringen genomfört under förra mandatperioden. Under förra mandatperioden var också nybyggnationen i det här landet rekordlåg. Jag menar att det finns en massa saker att göra. Bland annat handlar det om subventioner. Men det som är så lustigt är att när jag använder ordet subventioner blir det som ett rött skynke för den borgerliga alliansregeringen. Man vägrar lyssna på någonting annat som oppositionen har att säga. Vi säger att vi behöver se över markanvändningen, som den offentliga sektorn sysslar med. Vi behöver se över PBL igen. Vi behöver se över konkurrenslagstiftningen. Hur fungerar byggmarknaden över huvud taget? Vi behöver vidta en hel kader av åtgärder för att få i gång byggnationen. Vi behöver också ekonomiska muskler. Anti Avsan har, tror jag, läst in sig på något slags socialdemokratisk bostadspamflett och står här och vurmar för hyresrätten. Moderaterna måste ha haft en bostadspolitisk kurs med inriktning på hyresrättsvurmande. Men marknaden kan ju inte sköta allt. Det har marknaden bevisat under hela 90-talet och under 2000-talet. Marknaden kan inte sköta hela bostadspolitiken själv, för då hade det funnits en jämvikt mellan den efterfrågan som människor har på bostäder och det som marknaden kan producera. Men så är det inte i dag. Att då säga att politiken inte ska lägga sig i är ett hån mot alla de människor som står där ute i dag och behöver någonstans att bo. Statsministern beskrev ett problem, som jag tror att alla stockholmare är medvetna om, på ett så flyktigt sätt att det inte bara är jag som har tolkat det som att statsministern har gett upp hoppet om en väl fungerande bostadsmarknad i Stockholmsregionen. Sabos vd har skrivit en artikel på Newsmill i dag. Barbro Engman från Hyresgästföreningen har skrivit. Det är en rad samhällsplanerare. Det sjuder av liv i Bostadssverige. Det finns frågetecken. Vad menar statsministern med det här? Det är djupt oansvarigt. Och detta borde Attefall och Anti Avsan, som bostadspolitiker från Alliansens sida, verkligen ta ett ansvar för.
Anti Avsan (M)
Anf. 56 Anti Avsan (M)
Herr talman! Ja, det blandas och ges här. Å ena sidan ifrågasätter man vad vi tycker om hyresrätter och bostadspolitiken över huvud taget. Å andra sidan säger man att man tycker att det låter som att vi har gått någon kurs som gäller hyresrätten. Svaret är politikutveckling, och det kanske alla partier förr eller senare blir på det klara med att man måste ägna sig åt. Man hör ofta att socialdemokratiska politiker säger att vi ska bygga. Jag vill påstå att det inte finns några politiker som bygger några bostäder förutom de som är byggjobbare eller möjligen de som har byggt sin egen bostad. Vi bygger inte bostäder. Däremot skapar vi förutsättningar för att andra som har det här som yrke ska kunna bygga bostäder, och det innebär definitivt att politiker lägger sig i. Vi skapar regelverket. Då kan jag påminna om att den tidigare socialdemokratiska regeringen faktiskt inte förlängde de riktade subventionerna. Det underlät man att göra hösten 2006. Man hade också en egen plan för hur räntebidragssystemet skulle avvecklas. Det tycker jag var tydliga tecken på att man inte trodde på det här längre. Och det borde man ha sett under alla dessa år, när vi vet att det inte producerades bostäder på samma nivå som i vår omvärld. Men återigen faller man ned i gamla hjulspår. Det ser vi på andra områden också. Det Maryam Yazdanfar säger här och nu, och som hon också sade under den bostadspolitiska debatten i anslutning till budgetpropositionen, är att man ska bota den sjuke med samma medicin som har framkallat sjukdomen. Har ni inte vaskat fram någonting bättre under den här tiden? Det talades om en eftervalsanalys. Den måste ju ha lett till någonting, eftersom bostadspolitiken nu är ett så oerhört viktigt område. Vi anser att det är viktigt, och det tycker jag att jag redogjorde för i mitt första inlägg.
Stefan Attefall (Kd)
Anf. 57 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! När vi diskuterade de här frågorna innan avbrottet sade Maryam Yazdanfar att det var bra att Socialdemokraterna hade haft en kriskommission som förändrar politiken. Problemet är bara att politiken inte verkar förändras - tvärtom. Det verkar som om man är färdig att gå tillbaka till mer av den subventionspolitik som Socialdemokraterna har stått för tidigare. Det är så det står i kriskommissionens rapport, och det var också det som motionen vi behandlade före jul i budgetarbetet handlade om: att helt enkelt återinföra subventioner. Man ska komma ihåg att bostadsbyggandet nu ökar i rask takt. Vi ser ut att komma till ett bostadsbyggande på uppemot 30 000 lägenheter under det här året. Det är en oerhört stark utveckling just nu, och det gäller för oss att se till att den kurvan fortsätter uppåt och ligger kvar på en hög nivå under lång tid. Vad skulle då en subventionspolitik innebära där man återinför de bostadssubventioner som Socialdemokraterna föreslog tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i budgetmotionen och som tydligen också kriskommissionen föreslår ska vara Socialdemokraternas politik i framtiden? Om man tar de budgetmedel som man avsatte i sitt arbete - 500 miljoner kronor - skulle det, om man någorlunda följer de regler som fanns tidigare, innebära att ungefär 4 000 hyresrätter kunde få subventioner. Men nu säger prognosen att vi ska bygga 7 000-8 000 hyresrätter. Låt oss säga att Socialdemokraterna får sin vilja igenom och säger att nu ska vi ge en subvention till hyresrätter om 500 miljoner kronor. Då måste man gå till EU för att få detta statsstöd godkänt. Tror ni att någon hyresrätt börjar byggas då, när allting stannar av i avvaktan på att få veta hur subventionen kommer att se ut? Sedan börjar anpassningen till nya subventioner. Effekten blir alltså ett avstannat bostadsbyggande och att vi får en byggbransch som återigen följer och noggrant ser efter var det kommer att finnas subventioner, hur regelverket kommer att se ut och vilken typ av lägenheter som kommer att premieras med subventioner. Effekten blir alltså en sämre bostadsutveckling. Låt oss slippa den politiken, och låt oss hellre jobba med långsiktiga, tydliga spelregler. Jag tycker att Maryam Yazdanfar var inne på någonting mycket intressant när hon sade: Låt oss nu titta på vad man göra ytterligare enligt plan- och bygglagen. Vad kan man göra ytterligare med olika regler som förhindrar, försvårar och fördyrar byggandet? Här skulle jag gärna vilja utmana Maryam Yazdanfar och säga: Kom med konkreta förslag! Här är vi lyhörda; här vill vi verkligen diskutera. Det är precis de frågorna jag själv ställer mig. Hur kan vi hitta regelverk som gör att vi förkortar planprocesser, skapar ett mer effektivt system, förbilligar och underlättar nybyggande och också skapar regler som skapar bättre förutsättningar för bostadsbyggande i alla former? Jag skulle gärna inleda ett samarbete om detta med alla som har konstruktiva och goda idéer. Jag vill gärna utmana Socialdemokraterna: Kan vi kring detta hitta gemensamma lösningar är jag självklart med, men jag är inte med om det handlar om att lyda kriskommissionen för Socialdemokraterna och återinföra de skadliga bostadssubventionerna.
Maryam Yazdanfar (S)
Anf. 58 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Jag vill börja med att klargöra frågan om det här med subventioner. Statsrådet Attefall var i Alby i veckan, på besök ute i den så kallade verkligheten. Där berättade statsrådet Attefall att det inte fanns några som helst pengar till att utveckla bostadspolitiken. Det fanns inga pengar till att renovera det gamla bostadsbeståndet, och det fanns inga pengar till att bygga nytt. Stefan Attefall sitter i en regering där man inte kan byta ut de otäta fönstren mot moderna fönster för att göra miljöeffektiviseringar. Däremot subventionerar man gärna putsning av samma fönster. Det blir ganska ologiskt. Varför är vissa subventioner bra? Putsa fönster är bra. Bygga lägenheter till unga som inte har råd att bo är dåligt. Det finns till och med medlemmar i samma regering som Stefan Attefall tillhör som tycker att det är okej att subventionera att någon går ut med hunden. Men att studenter som vill plugga på annan ort ska kunna ha en lägenhet, det är liksom utanför de ramar som samhället ska ha ansvar för. Det klingar väldigt falskt. Låt hellre hela marknaden sköta sig själv utan att gå in och pilla, för det blir inte speciellt trovärdigt när man annars säger att just bostadsmarknaden och nybyggnation eller renovering inte ska subventioneras. Jag blev faktiskt inte speciellt mycket klokare av den här debatten. Frågan är om allmänheten blir det. Jag ser i Expressen att statsminister Fredrik Reinfeldt numera är i bråk med Dagens Nyheter om vad regeringen egentligen tycker om hyresrätter. Han känner sig missförstådd. Jag får hoppas att det ändå är Stefan Attefalls behjärtansvärda ord som gäller. Vad politiken är vet vi fortfarande inte, för där har det inte skett några klargöranden.
Stefan Attefall (Kd)
Anf. 59 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Maryam Yazdanfar kan vara övertygad om att regeringens politik är att vi ska skapa goda och bra förutsättningar för ett ökat bostadsbyggande. Vi har också en ambition att på olika sätt försöka stärka hyresrättens ställning. Den politiken har du både statsministerns och mitt ord på. Jag noterar också att Maryam inte ville diskutera hur tokigt det blir med en sådan subventionspolitik som Socialdemokraternas kriskommission föreslår och som budgetmotionen före jul innebar. Maryam lyfter fram ett ROT-avdrag. Men titta då på den rödgröna överenskommelsen om ett ROT-avdrag för flerbostadshus! Man kan säkert diskutera det lämpliga i att låta ett bostadsbolag få avdragsrätt två gånger om, för de har faktiskt avdragsrätt för sina utlagda reparationskostnader i resultaträkningen. Skulle man då gå på detta förslag, maximalt 50 000 kronor per lägenhet, skulle det för en normal lägenhet innebära en subvention på kanske 769 kronor för en trea på 65 kvadratmeter. En ordentlig upprustning, som Sabo räknar med, kostar 12 000 kronor per kvadratmeter. En begränsad upprustning, vilket kanske är mest realistiskt, ligger på kanske 6 000 kronor. Vad spelar då 769 kronor för roll i sammanhanget? Det är det som är problemet med subventionerna. De låter vackra i retoriken, men de fungerar inte i praktiken. De skapar bara oreda på bostadsmarknaden. Det gäller i stället att hitta de effektiva, långsiktiga metoderna för att uppnå effekt. De här subventionsförslagen är mer ett uttryck för socialdemokratisk välvilja än för seriös och sansad politik. Låt oss i stället diskutera regelfrågor och plan- och bygglagsfrågor! Här är jag lyhörd och vill gärna ha ett samtal och goda idéer. Jag välkomnar dem.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.