Näringsverksamhet med politiska syften
Interpellation 2007/08:384 av Österberg, Sven-Erik (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-02-07
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2008-02-12
- Svar fördröjt anmält
- 2008-02-18
- Sista svarsdatum
- 2008-03-03
- Besvarad
- 2008-03-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 7 februari
Interpellation
2007/08:384 Näringsverksamhet med politiska syften
av Sven-Erik Österberg (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
Resultatet av Stureplanscenterns ledare Fredrick Federleys konkurs med En annan salladsbar har nyligen redovisats. Konkursförvaltaren uppskattar att skulderna uppgår till över ½ miljon kronor och tillgångarna endast till några hundralappar.
Ett antal externa personer som ingick i projektet har nu stora fordringar på konkursboet. Därutöver finns bland annat leverantörs- och hyresskulder som uppgår till över 200 000 kronor, obetalda löner som staten ska stå för och obetalda skatter.
Konkursförvaltaren har konstaterat att lokalen inte var ändamålsenlig. Enligt min mening var inte syftet med En annan salladsbar att bedriva näringsverksamhet genom servering av mat utan att genomföra en politisk manifestation mot kollektivavtal och ordnade förhållanden i arbetslivet.
Men anledning av detta vill jag ställa följande frågor:
Vad avser näringsministern att göra för att förhindra att staten belastas med kostnader för undermålig näringsverksamhet med politiska syften?
Avser näringsministern att vidta några initiativ för att stävja att skattemedel används på detta sätt?
Om så är fallet, vilka åtgärder avser näringsministern att genomföra?
Debatt
(16 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:384
Webb-tv: Näringsverksamhet med politiska syften
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:76 Tisdagen den 11 marsProtokoll 2007/08:76 8 § Svar på interpellation 2007/08:384 om näringsverksamhet med politiska syften
Protokoll från debatten
Anf. 8 Patrik Björck (S)
Fru talman! Sven-Erik Österberg har frågat mig dels vad jag avser att göra för att förhindra att staten ådras kostnader för undermålig näringsverksamhet med politiska syften, dels om jag avser att ta några initiativ för att stävja att skattemedel används i sammanhanget. Vidare vill han veta vilka åtgärder jag i så fall avser att genomföra.
Som Sven-Erik Österberg förhoppningsvis känner till är rätten att driva näringsverksamhet en grundläggande fri- och rättighet inskriven i vår grundlag, 2 kap. 20 § regeringsformen. Begränsningar i den rätten får införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte att enbart ekonomiskt gynna vissa personer eller företag. Detta är en grundprincip som nuvarande regering inte har för avsikt att rubba.
Den här regeringen vill inte, i motsats till Sven-Erik Österberg, ha ett samhälle där lagstiftaren på förhand bestämmer vem som får starta och driva företag. Regelverket med bestämmelser för hur ett företag ska startas, skötas och avvecklas ska vara neutralt och lika för alla. Regeringens ambition är att regelverket ska vara klart, tydligt och enkelt att tillämpa.
Sven-Erik Österbergs uppfattning att enskilda personer startar företag i Sverige enbart i politiska syften är väl snarast ett utslag av en socialdemokratisk syn på företagande i Sverige än en trovärdig beskrivning av verkligheten. Jag är övertygad om att det är den enskilde företagaren som bäst har kunskapen och kompetensen att avgöra varför en affärsidé inte bär sig, inte Sven-Erik Österberg.
Jag kan konstatera att det inte är för många människor i Sverige som vågar pröva att starta företag. Alla idéer kommer inte att lyckas, men jag tycker att varje försök till att genomföra något som man tror på ska uppmuntras. Regeringen håller också på att modernisera det regelverk och de incitament som gör det möjligt, för dem som har vågat men misslyckats, att försöka igen. Jag är övertygad om att de som vågar igen har lärt sig väldigt mycket på sina tidigare försök.
Slutligen har jag för avsikt att respektera den näringsfrihet som vi har i Sverige och fokusera mitt arbete på att göra det enkelt, lönsamt och roligt att starta och driva företag i Sverige.
Anf. 9 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Jag får i sedvanlig ordning tacka ministern för svaret, även om jag kan konstatera att detta svar inte är skrivet av någon tjänsteman på departementet utan snarare av någon som är väldigt lojal till ministern.
Svaret är inte riktat till den fråga jag ställde. Det är ett allmänt resonemang om företagande som jag väldigt mycket kan ställa upp på. Det är klart att vi inte ska ha lagar som styr och ställer hur företagare ska göra.
Frågan gällde, som näringsministern mycket väl vet, Fredrick Federleys företagsamhet i form av salladsbaren på Stureplan. Det var ett resultat av hela hans opinionsbildning om den konflikt som var nere i Göteborg. Där hävdade han, också med stöd av näringsministern, att det var felaktigt att man begärde kollektivavtal av en enskild företagare.
Federleys hela tanke med företagsamheten var att starta ett företag och få dit Hotell och Restaurang som skulle kräva kollektivavtal. Han skulle kunna göra sig till en martyr på Stureplan där det var synd om honom och hans företagsverksamhet.
Han brydde sig inte ett dugg om företagsdelen eller att se till att salladsbaren gick ihop och fungerade som företag. Det visade sig efter ett tag att den gick i konkurs. Det fattades kapital i boet. Skulderna uppgick till drygt en halv miljon, närmare 700 000 kronor om jag minns saken rätt. Det fanns också löneskulder i företagsamheten som förmodligen lönegarantin ska täcka upp för projektet.
Min fråga gällde om näringsministern tycker att det är rätt att bedriva företagsamhet i politiskt syfte och dessutom åsamka skattebetalarna kostnader för den verksamhet som varit och om det finns skäl att fundera på om det ska gå till på det sättet.
Detta har ingenting med ett normalt företagande att göra. Där håller jag med näringsministern. Det är klart att företagare som har en seriös ingång i företaget kan misslyckas. Affärsidén kan spricka. Man kanske hamnar fel på olika sätt, eller marknaden har försvunnit.
Det är klart att en företagare som har misslyckats ska ha en chans till, en ytterligare chans och kanske en chans till för att komma igen. Det är precis som jag tycker att löntagare ska ha om de misslyckas eller att det strular till sig på jobbet på olika sätt eller att de förlorar arbetet.
Min fråga till näringsministern är: Tycker näringsministern att det ska gå till som det gjort i det enskilda fallet? Jag förstår att det är pinsamt för näringsministern. Det är en partivän som näringsministern hållit om ryggen i många debatter som har haft väldigt utmanande åsikter om hur det ska gå till på arbetsmarknaden och hur förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare ska vara.
Han har vid många tillfällen uttalat sig om att det i princip inte bör vara reglerat på något sätt. Han har varit en kraftig motståndare till kollektivavtal samtidigt som näringsministern säger att hon står bakom den svenska modellen.
Det är intressant att följa den här frågan vidare. Ska det verkligen vara skattebetalarna och lönegarantin som går in och täcker i detta läge? Det fanns inte en seriös tanke i företagandet från början. Det handlade enbart om en politisk demonstration som i sig misslyckades i dubbel bemärkelse.
Det blev ingen manifestation mot kollektivavtalen. Det var Hotell och Restaurang Facket alldeles för smart för. Det andra misslyckandet var att företaget gick i konkurs. Vad som hände med de anställda kan vi bara spekulera i. Men det handlar om att skattebetalarna ska gå in och täcka det.
Näringsministern är fortfarande svaret skyldig. Det första handlade inte ett dugg om själva sakfrågan jag ställde frågorna om.
Anf. 9 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Jag får i sedvanlig ordning tacka ministern för svaret, även om jag kan konstatera att detta svar inte är skrivet av någon tjänsteman på departementet utan snarare av någon som är väldigt lojal till ministern.
Svaret är inte riktat till den fråga jag ställde. Det är ett allmänt resonemang om företagande som jag väldigt mycket kan ställa upp på. Det är klart att vi inte ska ha lagar som styr och ställer hur företagare ska göra.
Frågan gällde, som näringsministern mycket väl vet, Fredrick Federleys företagsamhet i form av salladsbaren på Stureplan. Det var ett resultat av hela hans opinionsbildning om den konflikt som var nere i Göteborg. Där hävdade han, också med stöd av näringsministern, att det var felaktigt att man begärde kollektivavtal av en enskild företagare.
Federleys hela tanke med företagsamheten var att starta ett företag och få dit Hotell och Restaurang som skulle kräva kollektivavtal. Han skulle kunna göra sig till en martyr på Stureplan där det var synd om honom och hans företagsverksamhet.
Han brydde sig inte ett dugg om företagsdelen eller att se till att salladsbaren gick ihop och fungerade som företag. Det visade sig efter ett tag att den gick i konkurs. Det fattades kapital i boet. Skulderna uppgick till drygt en halv miljon, närmare 700 000 kronor om jag minns saken rätt. Det fanns också löneskulder i företagsamheten som förmodligen lönegarantin ska täcka upp för projektet.
Min fråga gällde om näringsministern tycker att det är rätt att bedriva företagsamhet i politiskt syfte och dessutom åsamka skattebetalarna kostnader för den verksamhet som varit och om det finns skäl att fundera på om det ska gå till på det sättet.
Detta har ingenting med ett normalt företagande att göra. Där håller jag med näringsministern. Det är klart att företagare som har en seriös ingång i företaget kan misslyckas. Affärsidén kan spricka. Man kanske hamnar fel på olika sätt, eller marknaden har försvunnit.
Det är klart att en företagare som har misslyckats ska ha en chans till, en ytterligare chans och kanske en chans till för att komma igen. Det är precis som jag tycker att löntagare ska ha om de misslyckas eller att det strular till sig på jobbet på olika sätt eller att de förlorar arbetet.
Min fråga till näringsministern är: Tycker näringsministern att det ska gå till som det gjort i det enskilda fallet? Jag förstår att det är pinsamt för näringsministern. Det är en partivän som näringsministern hållit om ryggen i många debatter som har haft väldigt utmanande åsikter om hur det ska gå till på arbetsmarknaden och hur förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare ska vara.
Han har vid många tillfällen uttalat sig om att det i princip inte bör vara reglerat på något sätt. Han har varit en kraftig motståndare till kollektivavtal samtidigt som näringsministern säger att hon står bakom den svenska modellen.
Det är intressant att följa den här frågan vidare. Ska det verkligen vara skattebetalarna och lönegarantin som går in och täcker i detta läge? Det fanns inte en seriös tanke i företagandet från början. Det handlade enbart om en politisk demonstration som i sig misslyckades i dubbel bemärkelse.
Det blev ingen manifestation mot kollektivavtalen. Det var Hotell och Restaurang Facket alldeles för smart för. Det andra misslyckandet var att företaget gick i konkurs. Vad som hände med de anställda kan vi bara spekulera i. Men det handlar om att skattebetalarna ska gå in och täcka det.
Näringsministern är fortfarande svaret skyldig. Det första handlade inte ett dugg om själva sakfrågan jag ställde frågorna om.
Anf. 10 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Riksdagsledamoten och förra statsrådet har ställt en märklig och anmärkningsvärd interpellation. Vilka åtgärder är det egentligen som Sven-Erik Österberg vill att näringsministern ska vidta? Och vilka åtgärder hade Sven-Erik Österberg, om han var näringsminister, vidtagit för att särbehandla företag med enligt honom felaktiga syften och affärsidéer?
Jag tänker tillåta mig att raljera lite grann för att tydliggöra vilka djupa vatten som en ledande socialdemokratisk näringstalesman är ute och simmar i.
Om en liknande interpellation hade ställts av en rysk parlamentsledamot under Sovjettiden hade ministern från det statsbärande partiet säkert svarat positivt och instämmande, kanske så här: En intressant interpellation, herr Osterbergovitj, som jag ser mycket positivt på. Privat näringsverksamhet är ju rent allmänt en styggelse, och idén att staten till exempel kunde initiera någon ny myndighet som kan förhandsgranska motiven för dem som av någon outgrundlig anledning vill starta ett nytt företag dyker genast upp i mitt huvud och är faktiskt lysande. Genom att obligatoriskt kontrollera motiven hos dessa individer skulle ju mycket onödig företagsverksamhet kunna förhindras redan i sin linda, redan innan den hade hunnit pröva sina vingar. Utmärkt tänkt, det är i helt rätt riktning, herr Osterbergovitj!
Skämt åsido, men det är lätt att bli lite mörkrädd inför den syn på eget företagande och på människors integritet och tankefrihet som Sven-Erik Österberg ger uttryck för. Jag diskuterar rent principiellt, eftersom Sven-Erik Österberg uttrycker sig generellt i sin fråga.
Hur kan staten kontrollera om företag som går i konkurs har drivits med av staten definierade felaktiga motiv, och hur kan man förhindra att företag med felaktiga affärsidéer och syften, enligt staten, kan behandlas som andra vad gäller statens generella regelverk i olika avseenden?
I Sverige har vi rätten att satsa på företagande om vi följer regelverken och har tillräckligt med eget eller lånat riskkapital. Tyvärr ligger det i företagandets natur att både små och stora företag kan komma på obestånd och gå i konkurs, vilket självfallet alltid är ett misslyckande och mycket trist för alla inblandade. Detta gäller för en enskild riksdagsledamot och även när företag nära den socialdemokratiska rörelsen - eller för den delen, bonderörelsen - har misslyckats och gått i konkurs och också då skyddats av det
generella
regelverk som finns och som Sven-Erik Österberg nu ifrågasätter.
Centerpartiet sätter människors integritet och oberoende mycket högt. Bara själva tanken på att staten borde för- eller eftergranska människors motiv och affärsidéer när de tar språnget och satsar på eget företagande är absurt och, tycker jag, skrämmande.
Sedan tidigare vet vi att Socialdemokraterna anser att om någon vill starta ett privat företag inom till exempel vård, skola eller omsorg får det företaget inte drivas med vinst.
Österbergs djärva krav på åtgärder kunde kanske i en annan regering leda till att ett statligt kontrollinstitut inrättades för kontroll av människors företagarmotiv. Ett sådant institut kunde då lätt förbjuda startandet av företag inom vård, skola och omsorg om ett av de bakomliggande motiven kanske är att företaget ska drivas med vinst - det gillar man ju inte.
En annan åtgärd - för att nu spåna lite grann här - för att förhindra att företag startas med affärsidéer och motiv som staten inte godkänner vore kanske att kriminalisera eller bötfälla dem som misslyckas med sitt företagande och som tvingas gå i konkurs om staten anser att syftet är fel.
Jag är mycket glad över att näringsministern inte spinner vidare på de Österbergska tankegångarna utan står upp för rätten att starta och driva företag i Sverige utan att affärsidéer och syften ska för- eller efterkontrolleras av staten.
Anf. 11 Patrik Björck (S)
Fru talman! Jag får börja med att tacka både näringsministern och Staffan Danielsson. Staffan Danielsson fick det lite otacksamma uppdraget att göra det som en minister inte kan säga, det vill säga dra på med det lite raljerande artilleriet. Staffan Danielsson förstår naturligtvis också vad frågeställningen handlar om och vill nu sända ut rökpuffar för att få debatten att handla om fel saker.
Näringsministern kunde troligen inte annat än svara så här intetsägande och gå förbi svaret. Frågan är naturligtvis väldigt svår för Centerpartiet.
Om man slår vakt om näringsfrihet och om man slår vakt om privat företagande ska man naturligtvis vara otroligt försiktig med att förstöra de förutsättningar som finns för näringsfrihet och privat företagande.
Det här med till exempel lönegarantin är viktigt för att den seriöse ska kunna starta ett företag och för att den seriöse företagarens anställda inte ska komma för hårt i kläm med anledning av en konkurs eller av att det går fel, att konjunkturen slår fel eller vad som nu händer den seriöse.
Vad som händer vid en konkurs är troligen att det är andra seriösa småföretagare och leverantörer som hårdast drabbas. Därför är det naturligtvis oerhört viktigt att man handskas med företagandet på ett sådant sätt att man inte slår undan benen för den fria näringsverksamheten och för privat företagande.
Men det är just det som Fredrick Federley har gjort. I sin iver att driva Stureplanscenterns marknadsliberala galenskaper har han struntat i näringsfriheten och det fria företagandet och satt det på spel. Det är lika konstigt som att missbruka socialförsäkringssystemet.
Jag som är en varm förespråkare av att vi har ett starkt socialförsäkringssystem blir fullständigt förtvivlad om jag ser någon missbruka det just därför att de 99 procent som inte missbrukar systemet drabbas av att det är en som missbrukar det.
Om vi har en företagare som är oseriös och om vi har en företagare som sätter allt det här på spel av väldigt märkliga politiska skäl skadar det självklart mest den fria näringsverksamheten, det fria företagandet och det privata företagandet. De som får betala är naturligtvis de som står där med leverantörsskulder i samband med konkursen. Det gäller också alla seriösa företagare som kunde ha haft nytta av lönegarantipengarna eller de anställda i de här företagen.
Om man på den här punkten fortsätter att missbruka system som är uppbyggda just för att hjälpa fri näringsverksamhet och privat företagande är det just dessa som skadas. Det är här någonstans som kritiken blir så viktig och så riktig, och det är här någonstans som näringsministern inser att hon inte kan gå ut i en debatt eftersom hon så att säga inte klarar av det här utan att på något sätt desavouera sin partikamrat Fredrick Federley som begått så grova misstag.
Dessutom behöver man bara läsa Aftonbladet i dag för att se vad som händer i restaurangbranschen och hur svår den är. Där har vi verkligen ett jätteproblem när det gäller att hävda lag och rätt, skatteregler, hälsokontroller och kollektivavtal.
Det skulle vara smakfullt om näringsministern kunde ställa sig på barrikaderna och stå upp för de seriösa restaurangföretagare som slåss i en hård och ojämn kamp mot Centerpartiet och mot organiserad brottslighet och som försöker överleva. Det skulle vara spännande att se.
Läs Aftonbladet, Maud Olofsson, så ser du hur det ser ut i branschen när det inte finns lagar och regler, när man inte betalar skatter och när man inte har kollektivavtal! Det är ett grundskott mot den fria näringsverksamheten och det privata företagandet.
Anf. 13 Jan Andersson (C)
Fru talman! Jag skulle vilja göra samma påpekande som det som nu gjordes. Därför kommer jag att avhålla mig från att nämna om konkurser som socialdemokratiska ledamöter eller framstående partipersoner historiskt har gjort. Det är inte värdigt kammaren att på det sättet ta upp enskilda fall.
Jag försvarar inte konkurser; det gör jag verkligen inte. Men jag försvarar rätten att starta företag. Som före detta statsråd måste väl ledamoten Österberg ha funderat på hur det som efterfrågas ska genomföras. Hur ska det ske? Jag undrar om det ska vara en förhandsgranskning eller om staten i efterhand ska säga: Aj, aj, aj, lilla vän, du gick i konkurs, och du har varit för politisk i ditt företagande.
En efterhandsgranskning är fullständigt orimligt. Också en förhandsgranskning är fullständigt orimligt. Vilka företag ska betraktas som politiska företag?
Både jag och ledamoten Österberg kommer från folkrörelsepartier som har drivit företag i mediebranschen. För vårt parti har det inte funnits någon annan anledning att driva Centertidningar än en politisk. Det är en röst. Vi drev företagen med lite olika framgång. Centerpartiet har nu avyttrat Centertidningar med en hyfsad peng i betalning. Den socialdemokratiska A-pressen gick i konkurs. Betraktar Österberg press och medier som politiska företag? Vilka företag ska betraktas som politiska?
Hur ska man avgöra vilka företag som ska tillåtas att starta? Vilka politruker på Bolagsverket ska bestämma att någon kommer att driva ett företag med politisk inriktning? Eller ska det skickas på remiss till Sveavägen 68 och det socialdemokratiska partihögkvarteret för att få tillåtelse att starta företag i Sven-Erik Österbergs Sverige? Jag skulle gärna vilja ha svar på dessa frågor, fru talman.
Anf. 14 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Eftersom jag respekterar de regler som finns i riksdagen måste jag svara utifrån en generell utgångspunkt. Jag tror att ett före detta statsråd som Sven-Erik Österberg förstår det.
Jag vill markera att detta inte är en problematisk fråga för Centerpartiet. Vi ser rent principiellt på den. Vi försvarar rätten att starta och driva företag. Vi försvarar rätten för var och en att kunna göra det. Det finns en risk att en del människor går i konkurs. Det har vi hört exempel på i debatten, exempel som också är närstående interpellantens intresse.
I första hand handlar det om att se att även om en del kommer att misslyckas i sitt företagande ska vi inte döma dem för tid och evighet. Det är därför som regeringen ser över konkursreglerna. Vi vill göra det möjligt för fler människor att starta företag men också att komma igen om man misslyckas.
Jämför vi Sveriges syn på konkurser och konkursade företag med till exempel USA:s ser vi en tydlig skillnad i syn på detta. Tillåtandet är mycket större i USA än vad det är i Sverige. Vi behöver fundera över den delen hos oss.
Till den konkreta frågan: Har man den ingång som Sven-Erik Österberg har är det lätt att säga att man ska ha något slags dömande ordning i vem som ska starta företag och inte. Men har man den ingången ställer det krav på att redovisa hur detta ska gå till. Ska vi ha en politisk nämnd eller en myndighet som kollar detta? Ska man förhands- eller efterhandsgranska? Vem är det som avgör syftet? Vem ska döma i detta sammanhang? När man ställer dessa frågor inser nog även socialdemokratiska interpellanter vilket gungfly de är ute på.
Regeringens inställning är att det är självklart att vi vill uppmuntra fler att starta och driva företag. Vi inser också att en del kommer att misslyckas i sitt företagande. Vi kommer inte att ha någon åsiktsdomstol som avgör, utan det som kommer att vara avgörande och det som är viktigt är att vi ger råd och anvisningar till dem som startar företag så att de har goda affärsidéer och chans att överleva på det. Det gäller oavsett om det handlar om enskilda riksdagsledamöter, före detta statsråd eller vilka det nu kan handla om.
Min grundinställning är att vi ska ha ett regelverk där vi tillåter människor att starta och driva företag. Jag blir därför orolig när jag hör om den åsiktsdomstol som Socialdemokraterna säger sig vilja införa i Sverige när det gäller företagande.
Anf. 15 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Jag konstaterar att jag måste ha råkat trampa på en fruktansvärt öm tå genom den fråga jag har ställt. Det stora artilleriet kallas in, och man lägger ord i min mun som jag över huvud taget aldrig har sagt. Till och med de gamla kontakter som Centern tydligen hade med den forna Sovjetstaten plockas fram, och man försöker lägga det som något slags belastning i min enkla fråga.
Jag har inte föreslagit några åtgärder i sig. Jag håller på så pass mycket med detta så i själva sakfrågan kan man nog säga att det är ganska svårt att göra något. Det som är intressant för mig i detta läge är vad näringsministern tycker, och det har vi fått ett klart besked om. Näringsministern har ingen avsikt att göra något åt detta. Det har framgått ganska klart av diskussionen.
Det som var intressant för mig var förekomsten av just detta företagande i en bransch som vi vet, precis som Patrik Björck sade, lider av en rad olika problem, allt från oseriös verksamhet till skatteproblem och obetalda löner. Det vore klädsamt om näringsministern vid ett enda tillfälle någon gång kunde visa lite oro för de anställda som far illa i denna bransch. Gör gärna ett besök och fråga före detta anställda inom restaurangbranschen hur det är att vara utan lön och kollektivavtal och hur det är när försäkringar inte gäller när man gör illa sig på jobbet!
Det ligger väl också i regeringens ansvar och inte bara att peka på när man råkar använda denna bransch för att slå sig in med andra syften? Det vore intressant att höra om näringsministern tycker att det är bra. Är det bra att man använder företagande i en bransch som har helt andra syften? Det är inte politisk verksamhet; det är en misstolkning av alltihop.
Självklart är det en politisk verksamhet att driva tidningar. Man har ett syfte med verksamheten, nämligen att skapa opinion.
Men i detta företagande var det inte meningen att det var den verksamheten i sig utan företagandet var helt ointressant i det enskilda fallet. Det var inte meningen. Det var att skapa opinion genom företaget, och sedan struntade man i själva näringsverksamheten.
Jag vill inte påstå att vare sig det socialdemokratiska partiet eller Centerpartiet någonsin har struntat i sina tidningar. Man har gjort så gott man kunnat med tidningarna. Det har varit syftet. En del har lyckats bättre än andra, och så är det väl med den verksamheten.
Men det är en helt annan sak i denna fråga när man ger sig in och sprider det på detta sätt. Det borde vara intressant att se för den som är ansvarig för näringsverksamheten. Det är faktiskt Maud Olofsson som sitter i regeringen och inte jag. Jag ska inte leverera svar på frågor, utan det ska regeringen göra om det uppstår problem i samhället.
Tycker inte näringsministern att det är ett problem att man startar företag, struntar i företagandet och de anställda för att man har haft ett helt annat syfte, går vidare när det inte fungerar och låter skattebetalarna stå för det hela? Är det inte ett problem har vi fått ett tydligt och klart svar från näringsministern i dag. Allt annat står över. Det är tydligen acceptabelt att det sker i Sverige.
Jag begär inte att det ska bli en ny lagstiftning. Jag inser själv problemet med hur den skulle se ut. Jag är inte ute efter det. Jag är ute efter problembilden och att få näringsministern att inse att det kan finnas problem som skadar seriöst företagande i samhället på ett sätt som i det långa loppet varken gagnar Centern eller någon annan politisk företrädare. Framför allt gagnar det inte de seriösa företagarna, utan det kletar ned hela verksamheten. Det tycker jag är sorgligt.
Anf. 16 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Det är bra att Sven-Erik Österberg slår full fart back och för en mer nyanserad debatt. Mot bakgrund av hans senaste inlägg är det lite svårt att veta vad han egentligen kräver av ministern, för det var inte så mycket han krävde.
Jag noterar hur lidelsefullt Sven-Erik Österberg och Patrik Björck följt ett enskilt nystartat företags mödor och besvärligheter - till och med så mycket att de tillåter sig att i detalj dissekera detta i riksdagens talarstol. Det beklagar jag.
Vad debatten i dag ska handla om är de generella krav på åtgärder som Socialdemokraternas ledande talesman i näringslivs- och företagarfrågor faktiskt har krävt av landets näringsminister: Gör något så att staten kan ställa upp kriterier för när företag drivs med felaktiga syften och affärsidéer! Och när det går illa för ett företag ska vi pröva om det har brutit mot detta diktat och ska straffas genom att inte likabehandlas med alla andra företag som startas i Sverige.
Att över huvud taget komma in på sådana tankesätt, Sven-Erik Österberg, för tankarna till andra samhällssystem än dagens demokratiska i Sverige, där man har rätt att starta företag utan att för- eller eftergranskas vad gäller affärsidé eller syfte. Det är den debatten som ska föras i riksdagens talarstol. Jag är bestört och förvånad över att en ledande socialdemokratisk företrädare, med stöd av andra, kräver detta. Jag är glad att vi har en borgerlig alliansregering. Jag är glad för klara besked från näringsministern att hon inte har några planer åt detta håll. Men jag är bekymrad över vad som skulle ha hänt om Sven-Erik Österberg hade varit näringsminister och krävt de här åtgärderna av sig själv - även om han inte i och för sig har några förslag när han pressas på detta.
Anf. 17 Patrik Björck (S)
Fru talman! Bekymret är att det finns en bister verklighet där ute, en bister verklighet som man till exempel kan läsa om i Aftonbladet i dag. Där står om hur det går till i en bransch där alldeles för många oseriösa spelare finns med.
Då är det väl rimligt att fråga näringsministern om hon tycker att det är ett problem att det finns en mängd oseriösa spelare i den här branschen som slår sönder riktiga, hederliga, ärliga företagare, de som så att säga kan stå upp för privat företagande och näringsfrihet.
Är det ett problem om regelverk om konkurser missbrukas? Ja, det är det klart att det är. Vi måste ha ett regelverk kring konkurser som tillåter seriösa företagare att misslyckas. Om det då dyker upp och blir accepterat att man får skoja om det här, missbruka det här och göra vad man vill med det här sticker man en kniv rakt in i det regelverk som är till för att skydda det privata företagandet och som är till för att se till att man under ordnade former kan göra sina satsningar. Om inte näringsministern inser att det är ett bekymmer räcker det kanske inte att läsa Aftonbladet i dag, men då vet jag inte riktigt vad man ska göra för att lyfta näringsministerns blick upp från talarstolen och ut i verkligheten.
Det är klart att bekymret finns på många punkter, men för varje oseriös spelare på denna marknad slås benen undan för en seriös spelare. Varje oseriös företagare i den här branschen står i vägen för en seriös. Varje företagare som behandlar sina anställda illa och inte tecknar kollektivavtal, till exempel, slår undan benen för en företagare som kunde behandla sina anställda väl och teckna kollektivavtal. Om inte näringsministern inser att det är ett bekymmer är det verkligt illa. Näringsministern skulle åtminstone kunna säga om hon tycker att det är bra eller inte att man har kollektivavtal, följer lagar och regler och betalar skatter om man har företag.
Anf. 18 Jan Andersson (C)
Fru talman! Det framstår som fullständigt klart att interpellanten totalt saknar svar om vilka åtgärder som ska vidtas. Det är till och med så, fru talman, att Sven-Erik Österberg säger att han inte har några förslag på vad som ska göras. Han överlåter detta åt regeringen. Jag måste säga att Sven-Erik Österberg fullt ut har axlat oppositionsrollen.
Det måste ändå finnas ett embryo av tanke, innan man ställer en sådan här interpellation, om vad man själv skulle vilja göra för att nå det syfte som förespeglas i motionen.
Jag går åter till mina frågor: Vem ska granska? Vilka företag ska tillåtas? Vilka ska uteslutas?
Tydligen är inte opinionsbildande press tillräckligt politiskt för att eventuellt uteslutas från möjligheterna att starta företag.
Ännu mer obehagligt blir det ju när man funderar på hur staten ska kunna granska vad människors syfte, inne i huvudet, är med att starta ett företag. När man drar ut det här i dess förlängning tycker jag att tankegångarna förskräcker.
Jag hoppas, fru talman, att Sven-Erik Österberg tar chansen att svara på hur granskningen ska utföras - före eller efter - och av vem den ska utföras.
Anf. 19 Monica Green (S)
Fru talman! Jag begärde ordet för att jag tycker att det här är intressant. Jag skulle också vilja ställa en del frågor. Jag blir förvånad över att det finns vissa som tror att man ställer en interpellation för att man kräver vissa saker. Det gör man på andra sätt. En interpellation ställer man för att få ställa frågor och för att man undrar vad ministern avser att göra i en fråga. Det är inte i interpellationer som man lägger fram egna förslag, och det kanske en del riksdagsledamöter kan få reda på fortsättningsvis.
Vi har yttrandefrihet i Sverige. Alla får säga vad de tycker, och alla ska få starta företag. Men det behövs tydligen bättre utbildning i att starta företag.
Jag tänkte prata mest generellt, eftersom en del blir så upphetsade om man pratar om enskilda frågor. Vi kanske inte ska göra det heller.
Men rent generellt: Om en person som är helt okunnig i att driva företag, som inte vet att man ska ha kollektivavtal och försäkringar och inte vet att man ska skydda sina anställda startar ett företag, vad väcker det för tankar hos en näringsminister? Det kan vara en person som också säger till medierna: Ja, vi kunde ingenting om det här. Vi visste ingenting om hur det var att starta ett företag.
Jag menar det här rent generellt - det kunde vara vem som helst. Om det hade varit fråga om en sådan person, vad hade Maud Olofsson tyckt om den personen i så fall? Skulle det ha varit bättre om den personen hade skaffat sig kunskap i förväg, skaffat sig en grund att stå på och vetat att man inte ska dumpa marknaden för de seriösa företagen, vetat att man ska följa jämställdhetsplaner - Maud Olofsson ska visserligen ta bort dem nu för de små företagen - och de lagar och avtal som gäller och vetat att man ska ha en ekonomi att stå på så att de anställda faktiskt får lön även när man inte har kunder?
Jag skulle vilja veta hur Maud Olofsson tänker när det gäller sådana företagare som startar på ett så oseriöst sätt. Jag menar det här rent generellt. Jag menar inte att det gäller en enskild person.
Maud Olofsson har sagt att det ska bli lättare att starta företag, men hittills har det ju inte blivit det. Det skulle bli regelförenklingar, men det näringsministern har tagit bort hittills är just jämställdhetsplanerna. Men det finns inga andra stöd som näringsministern hittills har visat.
Om det kommer oseriösa företagare framöver borde man kanske fundera på hur man ska se till så att de seriösa får ett bättre stöd och att företagare kan bli seriösa på ett enklare sätt. Kanske man ska starta sådana utbildningar: Vi ska teckna kollektivavtal, vi ska göra saker och ting tillsammans med de anställda och vi ska se till att de anställda får trygghet. Jag vill gärna ha ett svar av Maud Olofsson - rent generellt, alltså.
Anf. 20 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Låt mig börja med att diskutera restaurangbranschen. Jag vet att det är en väldigt tuff bransch, och jag vet att det är väldigt tufft att få lönsamhet i den här branschen. Men det finns väl ändå en anledning för er socialdemokrater att fundera över vad det är för samhälle som ni har skapat. Det är ju inte så att den kriminalitet som ni pekar på i den här debatten har uppstått efter en borgerlig regerings tillträde, utan det här har ju funnits, vuxit och eskalerat, inte minst i den här branschen.
Jag tror att det är väldigt viktigt att vi med polisiära åtgärder ger oss på den ökade kriminalitet som finns i det här sammanhanget. Det är en rent polisiär verksamhet.
En annan del handlar om att göra det möjligt för de här företagen att få lönsamhet när man driver verksamheten vitt. Där handlar det om sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt moms, förenklade regelverk och sänkta skatter. Det är det som det är frågan om. Det är så man skapar vettig lönsamhet i detta.
Men det har ju ni varit emot. Ni har inte velat göra någonting åt detta. Ni har snarare förhindrat möjligheterna till att den här branschen ska agera vitt.
När det gäller tanken om förberedelser för företagande är det naturligtvis så att vi från samhällets sida ställer upp med både rådgivning och utbildning för dem som tänker sig att vara företagare. Det gäller allt från kommunala företagarcentrum och nyföretagarcentrum till Almis verksamhet. Det är rätt många som finns med i det här sammanhanget. Vi försöker ge så bra rådgivning och så bra stöd som möjligt i start av företag. Det är klart att det i den utbildningen ingår att följa lagar och regler.
Men jag har noterat att rätt högt uppsatta personer i det här samhället, kanske till och med personer närstående Socialdemokraterna, också har haft lite svårt att följa regelverket. Och jag kan ha förståelse för det, för det är ganska komplicerade regelverk som finns kring företagande. Det är därför vår ambition att minska regelbördan med 25 procent är så viktig, därför att jag tror att det är väldigt många småföretagare som tycker att det är svårt att följa allt detta.
Sedan vill jag också säga att om jag får en interpellation av den här karaktären måste jag ju ta den principiellt. Det måste väl handla om det. Om man ställer frågan måste man väl också ha haft en tanke om vad alternativet är. Så föreställer jag mig att en interpellant funderar när han eller hon skriver en interpellation. Därför är det viktigt att få veta hur Socialdemokraterna tänker sig detta.
Om vi ska ha åsiktsregistrering när det gäller företagsstart är vi inne på ett sluttande plan. Om någon ska sitta och granska vad motivet till att man vill starta ett företag är kan man fundera över vem som ska göra den granskningen och var den ska ske. Och vem ska fälla avgörandet? Jag tycker att Jan Anderssons frågor är helt berättigade. Jag har svårt att föreställa mig att vi i Sverige, med det samhällssystem vi har, ska ha en ordning där åsiktspoliser sitter och granskar vem som startar företag och utifrån vilka motiv.
Det är möjligt att ni inte kan ge besked i dag, men det skulle ändå vara intressant att höra hur ni funderar, för någonstans måste ni väl ha funderat över frågeställningen eftersom interpellationen ställs?
Jag tycker att vi ska uppmuntra fler att starta och driva företag och hjälpa dem att få en så bra start som möjligt. Vi ska se till att restaurangbranschen har bra villkor framöver genom de åtgärder som vi vidtar. Vi ska också se till och följa upp så att dessa företag kan drivas på ett bra sätt. Däremot tar jag bestämt avstånd från att vi skulle inrätta något slags åsiktspolis för företagande i Sverige. Det är en helt absurd tanke.
Anf. 21 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Jag vet inte om det nu är något slags ny interpellationsordning som kommer från Centerpartiets ledamöter. Tydligen är det någon ny ordning där den som interpellerar också ska leverera svaret på den fråga han eller hon ställt. Jag vet att den borgerliga regeringen på en rad olika områden lider brist på idéer men kanske inte så till den milda grad att jag i en interpellationsdebatt ska stå här och tala om hur de ska styra landet. Både Jan Andersson och Staffan har pekat på det.
Jag krävde inte någonting. Jag frågade om ministern hade för avsikt att göra någonting och i så fall vad. Det har jag fått besked om. Ministern har för avsikt att inte göra ett skvatt. Dessutom har man drabbats av något slags skräck när det gäller åsiktsregistrering och allt möjligt, något som jag över huvud taget inte nämnt i denna diskussion eller ens skrivit om. Det kanske säger mer om den som försvarar sig i det här läget, vilka tankar man egentligen har, än om den som ställt frågan. Jag blir ganska skrämd när jag hör den här debatten.
Det som är intressant, och som jag tycker att näringsministern måste kunna ge besked om, är om det är rimligt att man ska kunna använda konkursregler på ett felaktigt sätt så att skattebetalarna ska stå för kostnaderna. Den frågan är generell. Är det något man bör fundera på i så fall? Ska det vara så, eller ska man tillåta vilken typ av verksamhet som helst, oseriös verksamhet där någon gör en konkurs och skattebetalarnas pengar används? Det är ingen lättlöst fråga, men det måste väl trots allt oroa näringsministern att det går till på det sätt som har skett.
När det gäller hela den här verksamheten, polisiär eller vad det nu är, vet vi att kollektivavtalet i grunden är ett led där också facket kan medverka och se till att det förekommer en seriös verksamhet. Det är inte hela lösningen, men så är det. När det inte finns kollektivavtal är risken mycket större för en oseriös verksamhet. Där har ju Centern inte varit riktigt entydig utan på många olika sätt tyckt att man inte kan kräva kollektivavtal och annat sådant. Då har man också tagit ställning i frågan.
Framför allt är emellertid frågan: Är det rimligt att ställa krav på att också den som går i konkurs ska följa de regelverk som finns?
Anf. 22 Monica Green (S)
Fru talman! Jag fick inte så värst mycket till svar, och det är ju det man ska få av en minister när man ställer interpellationer. Det är dock intressant att diskutera.
Vi ska ge oss på kriminaliteten inom restaurangbranschen, säger näringsministern. Därför undrar jag: Varför var Centern motståndare till både personalliggare och kassaregister när Socialdemokraterna införde dem för att minska den svarta ekonomin inom restaurangbranschen?
Näringen tycker att det är bra eftersom näringen vet att det hindrar en del oseriösa företagare. Centern ville inte ha dessa åtgärder, men de genomfördes i alla fall, mot Centerns vilja.
Det finns andra saker som man också skulle kunna göra. Naturligtvis ska även småföretagen följa jämställdhetslagen. Jag tycker att näringsministern gör fel. Vi borde följa miljöfrågorna mycket bättre både inom restaurangbranschen och inom andra branscher, men vi borde också se till de människor som generellt missat utbildningen, den utbildning som Maud Olofsson säger att man erbjuder till dem som ska starta företag. Det kan handla om en person som vill starta ett företag i exempelvis Stockholm och i medierna säger att han eller hon inte kunde någonting om hur man skulle ta hand om de anställda. Om en sådan person råkar ha missat utbildningen är frågan: Vad gör man då? Har Maud Olofsson något recept på hur dessa näringsidkare rent generellt ska tas om hand?
Anf. 23 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Låt mig börja med att fråga: Vem ska döma vem som är okunnig och vem som är kunnig? Vem är satt att rätt bedöma det? Vi har en del ganska högt uppsatta personer i det här samhället som har gjort misstag i sitt företagande. Jag tror att man ska vara försiktig med att döma vem som är kunnig och vem som är okunnig och vem det är som ska döma.
Den andra delen handlar om personalliggare. Det har vi nu genomfört, och precis som det sägs har branschorganisationen varit nöjd med det. Jag har en tilltro till branschorganisationen, det vill jag säga. Branschorganisationen har varit oerhört duktig på att jobba för att få seriositet inom restaurangbranschen. Vi kan möta det med att sänka momssatsen samt förenkla regelverk, arbetsgivaravgifter och annat. Det är alltså den politiska delen.
Slutligen något om åsiktsregistrering och åsiktspolis. Jag kan inte tolka interpellationen på annat sätt än att Socialdemokraterna, som ställt frågan, måste ha tänkt i ett nästa steg. De måste ha tänkt att eftersom de inte tycker att Fredrick Federley ska få starta företag för att han har politiska åsikter när har startar sitt företag måste detta omfatta fler än honom. Då måste man fullfölja tankegången hela vägen.
Jag tror inte på åsiktspolis. Jag tror inte att vi kan ha politiska system där vi ska sitta och granska människor genom att säga: Du duger som företagare, men du duger inte. I stället ska vi ha generella regler som innebär att vi uppmuntrar fler att starta och driva företag. En del kommer att vara mer kunniga än andra. Så kommer det att bli. Det farliga i Socialdemokraternas resonemang är att de på förhand ska sitta och granska utifrån politiska syften. Det för oss mot ett politiskt system som vi över huvud taget inte är intresserade av i det här landet.
Eftersom man inte vill ge några besked i dag leder den här diskussion möjligen till att man i samband med samrådet om dessa frågor i sitt eget parti kommer att kunna ge besked när man ska införa åsiktsregistrering och åsiktspoliser vad gäller företagandet. Vi ser fram emot den redovisningen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.