Miljöbilspremien

Interpellation 2008/09:368 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-02-26
Anmäld
2009-02-26
Sista svarsdatum
2009-03-19
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2009-04-01
Besvarad
2009-05-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 februari

Interpellation

2008/09:368 Miljöbilspremien

av Monica Green (s)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Det finns flera skäl till att det är viktigt med en miljöbilspremie. Den underlättar övergången till mer miljövänliga bilar. Miljöbilspremien har ökat intresset för miljöbilar. Trots det ska regeringen avbryta den i förtid. Vi socialdemokrater har hela tiden haft med miljöbilspremien i vår budget och vill att den ska fortsätta fram till 2010 precis som utlovats. Detta är ett mycket verksamt sätt att ersätta äldre miljöstörande bilar med nya och att hålla uppe efterfrågan på miljöbilar under lågkonjunkturen. Det är inte minst viktigt för tillverkare som Volvo Cars och Saab Automobile.

Vi vill dessutom utveckla den till konvertering från konventionella motorer till miljövänligare motorer i nuvarande bilpark. Det har vi gjort av rättviseskäl; alla har inte råd att köpa ny bil, och av miljöskäl.

När Maud Olofsson under frågestunden torsdagen den 19 februari påstod att Socialdemokraterna är emot miljöbilspremien for hon alltså med osanning. Detta påstående har hon dessutom använt sig av vid ett flertal tillfällen.

Avser näringsministern att vidta några åtgärder för att rätta till de felaktiga uppgifter hon spritt angående miljöbilspremien?

Debatt

(12 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:368, Miljöbilspremien

Interpellationsdebatt 2008/09:368

Webb-tv: Miljöbilspremien

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Tomas Eneroth har frågat näringsministern om hon avser att ta initiativ till att det införs någon form av efterfrågestimulanser för att motverka fordonskrisen samt om hon avser att verka för att öka andelen svensktillverkade fordon i den offentliga sektorns bilparker. Vidare har Monica Green frågat näringsministern om hon avser att vidta några åtgärder för att rätta till de felaktiga uppgifter hon spridit kring miljöbilspremien. Interpellationerna har överlämnats till mig. Jag avser att besvara dem i ett sammanhang eftersom de tar upp likartade frågeställningar. Alliansregeringen ärvde en bilpark som var den mest bensinslukande i Europa. Sedan alliansregeringen tillträdde har Sverige haft den snabbaste minskningen av utsläppen inom EU. Miljöbilspremien introducerades som ett svar på den höga bensinförbrukningen för att stimulera efterfrågan på nya miljöbilar. Satsningen uppgick ursprungligen till 250 miljoner kronor men har förstärkts med 565 miljoner kronor. Detta har varit och är en kraftig stimulans för nybilsförsäljningen. Sedan miljöbilspremien infördes i april 2007 har andelen miljöbilar av nybilsförsäljningen ökat från knappt 15 procent till i dag drygt 30 procent. Den stora andelen miljöbilar i nybilsförsäljningen är en bidragande orsak till att personbilarnas utsläpp av koldioxid har minskat under samma period från ca 181 gram per kilometer till 174 gram per kilometer och fortsätter att minska. Till Monica Green vill jag säga att det finns inga felaktiga uppgifter att rätta. Mona Sahlin uttalade själv följande i Aftonbladet den 11 juni 2007: Deras - det vill säga alliansregeringens - eget bidrag till bilinköp är för lite pengar för att göra skillnad. Det handlade då om regeringens förslag att inrätta miljöbilspremie. Liknande uttalanden gjordes även av Anders Ygeman. Dessa uttalanden visar vad Socialdemokraterna egentligen tyckte om miljöbilspremien. Att Socialdemokraterna nu har svängt efter det att miljöbilspremien har blivit en succé exemplifierar svårigheterna att hitta en linje i miljö- och klimatpolitiken. För att fortsatt stimulera till inköp av miljöbilar även efter det att miljöbilspremien har upphört den 30 juni avser regeringen att i budgetpropositionen för 2010 föreslå att miljöbilar skattebefrias i fem år. Denna skattebefrielse är tänkt att omfatta miljöbilar som säljs från och med den 1 juli 2009. Från och med den 1 februari i år gäller att statliga myndigheter endast får köpa miljöfordon som dessutom uppfyller högt ställda trafiksäkerhetskrav. När myndigheterna handlar upp taxiresor eller hyrbilar är det också miljöbilar som gäller. Svenska fordon kan däremot inte positivt särbehandlas i dessa sammanhang. När det gäller efterkonvertering av bilar är detta numera möjligt genom att lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränsle har ändrats. Något bidrag för efterkonvertering är dock inte aktuellt. Konverterade bilar är ofta gamla bilar med låga avgaskrav, hög bränsleförbrukning och omodern reningsteknik. Här finns en tydlig skillnad; regeringen satsar på nya miljövänliga fordon medan Socialdemokraterna vill satsa statens pengar på gamla fordon. I syfte att säkerställa att skrotningspremien verkligen bidrar till en högre trafiksäkerhet och förbättrad miljö utgår en skrotningspremie i både Tyskland och Frankrike endast till privatpersoner som skrotar en äldre bil och samtidigt köper en ny bil. Det finns inga entydiga belägg för att en så utformad skrotningspremie skulle ge några tydliga mervärden för den svenska fordonsindustrin eftersom den dels begränsar urvalet till enbart de kunder som har råd att köpa en ny bil, dels gynnar mindre och billigare nya bilar framför större och dyrare nya bilar, där den senare är den kategori bilar som den svenska fordonsindustrin tillverkar. I och med EU:s bestämmelser om producentansvar för biltillverkarna, som trädde i kraft i januari 2007, togs bilskrotningspremien bort. I och med det utökade producentansvaret fick biltillverkarna hela ansvaret för insamlingen och omhändertagandet av uttjänta bilar. Övergången till ett tydligare producentansvar ligger i linje med den strategi som förs inom andra avfallsområden. I och med att producentansvaret infördes fanns det inte längre något behov av en bilskrotningspremie ur nedskräpningssynpunkt. För att säkerställa att den svenska fordonsindustrin utvecklar och upprätthåller en konkurrenssituation som gör den världsledande, särskilt inom områdena klimat och säkerhet, krävs kraftfulla åtgärder. Med anledning av detta har 3 miljarder kronor avsatts för att förstärka industrin, särskilt vad gäller klimatanpassad fordonsteknik. Utöver detta finns statliga kreditgarantier på 20 miljarder kronor för omställning till grön teknologi. Sammantaget har regeringen vidtagit flera kraftfulla åtgärder som på kort och lång sikt utgör ett stöd för fordonsindustrins fortsatta utveckling av säkrare och mer miljöanpassade bilar i Sverige.

Anf. 2 Monica Green (S)
Herr talman! Det är viktigt att vi ser till att vi har en bra miljöfordonspark eller en fordonspark som är modernare och mer miljöanpassad än vår gamla fordonspark. Därför vill vi socialdemokrater tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet se till att det blir lättare att skaffa sig en miljöbil. Men det ska också vara lättare att förstå vad som är en miljöbil. Trots att regeringen har kallat sin så kallade reform för miljöbilsreformen finns det fortfarande ingen bra definition på vad en miljöbil är. En sådan borde egentligen ha varit framtagen för länge sedan så att människor ska kunna välja på ett enklare sätt. Då vet man som konsument att man väljer en miljöbil. Det är anmärkningsvärt att regeringen har haft en miljöbilspremie utan att ha en riktig definition av miljöbilar. Det behövs en sådan. Vi socialdemokrater har tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet föreslagit att en riktig definition införs. Dessutom är det anmärkningsvärt att regeringen tar bort miljöbilspremien nu, när den behövs som bäst. Ni införde den när miljöbilsförsäljningen var på väg uppåt. Volvo tillverkade biofuelbilar 2006, 2005 och 2004. De bilarna började folk köpa i takt med att det fanns möjlighet att tanka ute i landet. När regeringen tillträdde införde den en miljöbilspremie. Den ökade på försäljningen, och det var ju bra. Men det är fel tajmning! Först lägger man fram en premie, under en tid då bilförsäljningen ändå pågår. Och nu, när premien verkligen behövs och när vi ska se till att människor köper bilar som är miljöanpassade, tar man bort den. Det tycker vi socialdemokrater är fel. Det är också Miljöpartiets och Vänsterpartiets uppfattning. Det är därför som vi har lagt fram ett gemensamt förslag om ett miljöfordonspaket. Det här miljöfordonspaketet innehåller inte bara en förlängd miljöbilspremie. Vi har för övrigt aldrig röstat nej till en miljöbilspremie. Andreas Carlgren kan påstå att Maud Olofsson aldrig har farit med osanning, men vi har aldrig röstat nej till den. Vi har alltid haft miljöbilspremier i våra skuggbudgetar. Vi vill förlänga miljöbilspremien, men regeringen tar bort den nu när den behövs som bäst. Dessutom är man emot en skrotningspremie. Andreas Carlgren säger att det är bra att man inte kör med gamla bilar, men ändå vill han inte ha en skrotningspremie. Det är anmärkningsvärt. Andreas Carlgren säger att det är dumt att göra det möjligt för efterkonvertering eftersom gamla bilar drar mycket mer bensin. Det är precis därför som man ska konvertera dem, Andreas Carlgren. Det ska vara möjligt för var och en att låta bygga om sin bil så att den blir miljövänligare. Det är det som är grejen. Det ska inte vara en klassfråga. I dag är det möjligt för dig och mig, Andreas Carlgren, att ha miljöbilar, men det är inte möjligt för barnskötaren och undersköterskan att köpa en miljöbil. Det är mycket svårare eftersom det är dyrt. Det hade varit mycket bättre om regeringen hade gått på vår linje, det miljöfordonspaket som Socialdemokraterna har lagt fram tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, och sett till att det blir möjligt för var och en att bygga om sin bil så att den blir miljövänligare.

Anf. 3 Tomas Eneroth (S)
Herr talman! Tack för svaret, Andreas Carlgren, även om det var senkommet! Jag lämnade in interpellationen den 9 mars. Det har nu gått över två månader sedan dess. Jag frågade om efterfrågestimulanser eftersom det rör svensk fordonsindustri. I dag kom en undersökning från Tillväxtverket som visar att vi har underskattat sysselsättningseffekten när det gäller svensk fordonsindustri. Det är snarare ca 190 000 anställda som berörs. En direkt nedläggning av Saab berör inte bara 4 000 utan väsentligt fler eftersom varje jobb i fordonsindustrin genererar väldigt många fler arbetstillfällen både i övrig industri och i servicenäringen. Exportvärdet på fordonsindustrin är 155 miljarder kronor. Vi lever på export av industriprodukter i det här landet. Därför är industrin oerhört viktig. När väldigt många bedömare kunde se att den var hotad till följd av svaga ägare och den finanskris som slog till ropade vi på insatser och åtgärder och föreslog en mängd sådana. Jag noterar att Andreas Carlgren inte var lika orolig. I en DN-artikel så sent som i november förra året säger Andreas Carlgren att fordonsindustrin inte har något skäl att oroa sig. Det var väl det årets understatement. Nog hade man skäl att oroa sig när man såg utvecklingen. Regeringen själv valde att lägga fram ett 28-miljarderspaket som inom en dag visade sig vara helt verkningslöst. Inte en krona av dessa 28 miljarder har använts. I stället använder man tid och energi åt att smutskasta Saab och säger att det bara är ett vanligt varumärke. Man ser inte värdet i den industriproduktion som det faktiskt är. Vi har föreslagit att undsättningslånen görs om till omstruktureringslån så att man kan använda dem för att trygga industrin och bidra till en omställning av svensk fordonsindustri. Vi har velat föreslå utbildningssatsningar, forskningssatsningar, laddhybrider och biogasprojekt. Listan är lång på det som vi i oppositionen tillsammans med fordonsindustrin, fackliga organisationer och många andra föreslagit för att vi inte ska tappa den industriella kapacitet och den möjlighet att kombinera klimat- och jobbpolitik som en offensiv satsning på att modernisera fordonsparken innebär. Men som Fordonskomponentgruppens vd säger: Ansvariga politiker i regeringen förstår inte allvaret. Fordonsanalytikern Mats Carlsson säger: Min bedömning är att regeringen är okunnig i dessa frågor. Det är obegripligt att regeringen inte inför en skrotpeng, säger Bertil Moldén. Kritiken från branschen och företagen är stenhård. Nu åldras den svenska fordonsparken. Andreas Carlgren talade nyligen i interpellationssvaret om att vi har fått en modernisering. Det var tack vare den miljöbilspremie som regeringen nu väljer att avskaffa i förtid. Det är fascinerande när Tyskland inför en miljöbilspremie som ökar nybilsförsäljningen och moderniserar bilparken med 40 procent, när Frankrike har infört det, och det har ökat nybilsförsäljningen med 8 procent, när England inför en skrotningspremie och miljöbilspremie och när Italien gör det. När övriga Europa ser att detta är ett verkningsfullt instrument för att förnya och modernisera bilparken och det dessutom bidrar till att stärka industrin så att man har möjlighet att klara den här krisen väljer regeringen tvärtom. Vi har alltså en regering som stimulerar vårdnadsbidrag för att folk ska stanna hemma och inte arbeta, som med hushållsnära tjänster stimulerar gräsklippning eller sängbäddning men som inte är beredd att bidra till att svensk industri tryggas framöver och kan vara en del i att modernisera den svenska bilparken. Varför inte satsa på att vi får en miljöbils- och skrotningspremie? Monica Green har på ett alldeles utmärkt sätt redovisat alla våra förslag. Regeringen säger nej till alla insatser. Regeringen säger nej till efterfrågestimulanser. Min fråga till Andreas Carlgren blir avslutningsvis: Har ni något förslag som leder till att vi moderniserar bilparken? Eller kommer ni att vara passiva även där?

Anf. 4 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Låt mig börja med att tacka statsrådet för ett bra svar på intressanta frågeställningar i interpellationen. Det är egentligen två problem som vi ska diskutera i ett sammanhang. Det ena är frågan om den svenska bilindustrins framtid. Det andra är att vi ska försöka få en modernare och mer miljövänlig bilpark i Sverige. Det är lite olika frågeställningar som bakas samman i den här debatten. Då kommer jag med en tredje frågeställning i två delar, nämligen: Vem betalar? Vem får skattebetalarnas pengar till en miljöbilspremie? Det är inga ointressanta frågor. Man kan fundera på hur en skrotningspremie fungerar fördelningsmässigt. Under den förra mandatperioden höjdes skrotningspremien, herr talman. Dessvärre fick det inte exakt de följder som vi hade tänkt oss, utan det fick också den effekten att det blev dyrare att skrota bilar. Det handlade om nästan lika mycket pengar som skrotningspremien höjdes med. Det är ett problem vart pengarna går. Man måste se till pengarna så sådana här saker går till något bra. Det finns också andra exempel på detta. När man stimulerade införandet av bergvärme för ett antal år sedan kunde dåvarande Riksdagens revisorer, nu saligen hädangångna, konstatera att priset på bergvärmeinstallationer gick upp ungefär lika mycket som själva bidraget. Det är också ett problem. Pengarna hamnar inte alltid exakt där man har tänkt sig. Jag tycker att det är en mycket intressant aspekt på skrotningspremien. Det hindrar inte att det finns goda intentioner bakom detta. Det bestrider jag inte heller. Jag tycker att man ska fundera på det som Tomas Eneroth och Socialdemokraterna har sagt, nämligen hur man på ett bra sätt ska kunna förnya bilparken genom olika stimulanser. Herr talman! Jag vill gärna meddela att jag avser att rösta för det förslag som kommer i budgetpropositionen 2010, nämligen skattefrihet för alla nya miljöbilar. Jag tror att det är ett mycket verkningsfullt medel för att förnya bilparken. Man kan dock diskutera om det är tillräckligt, men det är en mycket kraftfull signal att man från den 1 juli får skattefrihet under de närmaste fyra fem åren. Det har också en annan fördelningsprofil som tillfredsställer mig. Det blir lika stor skattebefrielse för miljardärer som för den lågavlönade, ensamstående mamman. Det tycker jag är bra. Vem betalar den här skrotningspremien? Jag tycker att Tomas Eneroth, som höll ett intressant anförande i övrigt, ska fundera på det. Känns det angeläget att stimulera de människor som har väldigt goda inkomster att skrota ut en ganska väl hållen bil bara för att komma i åtnjutande av själva skattebidraget? Jag är osäker på om det verkligen är ett effektivt sätt att använda skattepengar på.

Anf. 5 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! På frågan om regeringen verkligen har något förslag för att sätta i gång förnyelsen av bilparken ska jag svara att vi redan har en hel politik för det. Vi har en miljöbilspremie i Sverige. När jag lyssnar på de här talarna låter det som att den hade avskaffats. Den finns, och vi har förstärkt den med mer pengar. Den leder fortfarande till höjda andelar miljöbilar bland de nya bilarna. Den senaste siffran visar att 37 procent av nybilsförsäljningen är miljöbilar, vilket kan jämföras med det som gällde innan miljöbilspremien och på den förra regeringens tid då andelen var klart under 15 procent. Dessutom har vi gjort upp en långsiktig lösning som innebär att tillfälligt bidrag ersätts med långsiktig skattebefrielse, och den gäller från samma dag som miljöbilspremien upphör. Dessutom är statens uppköp och leasing av bilar helt och hållet miljöbilar. Vi kan också se resultaten. Från att vi hade Europas mest bensinslukande bensinpark har vi i dag den bilpark där de nya bilarna leder utsläppsminskningen i Europa. Dessutom är ett klimatskattepaket nästa steg i satsningen där vi lägger en hel rad skatteförändringar som stimulerar just miljövänligare bilar med mindre utsläpp. Skulle då en bilskrotningspremie vara lösningen på miljöproblemet? Nej, egentligen inte, eftersom det är väldigt osäkert, visar erfarenheten, vad det leder till för effekt när det gäller utsläppen. Framför allt vet vi att en stor del av de pengar som skulle gå till nya bilinköp skulle skickas utomlands och inte till den svenska bilindustrin. Om idén är att gynna den svenska fordonsindustrin, varför satsa pengar där en stor del av dem går förbi de svenska bilföretagen och går utomlands? Varför satsa på det som vi inte vet säkert bidrar till att lösa miljöproblemen? Dessutom när det gäller bilindustrin i stort: Hur mycket tror ni att det går att lura skattebetalarna? När bilkrisen slog till hade vi en situation där 18 miljoner bilar bjöds ut till försäljning i Europa men där konsumenterna bara ville köpa 11 miljoner bilar. Ska ni verkligen låtsas inför skattebetalarna att staterna i Europa kan gå in med mellanskillnaden med hjälp av skattebetalarnas pengar? Då är det ju inte konstigt att vi har en situation där det inte går en bra dag utan ett krav från Socialdemokraterna på nytt miljardpaket, och inte ett bra möte utan nya miljardkrav från Socialdemokraterna. Det är klart att man kan hålla på så om man förbereder sig för lång tid i opposition, men inte om man på allvar skulle vilja lösa fordonsindustrins problem, därför att där visar också vacklandet och velandet hur svårt det kan vara. Först var det för lite pengar regeringen satsade. Sedan var nästa besked att det var för mycket pengar, och nu är beskedet att det är verkningslöst. Jag tror att det är klokare att satsa just långsiktigt, och då är det på forskning och utveckling där vi nu lägger nya, stora miljardbelopp. Det är satsning på ny teknik där vi också nu lägger stora pengar på att stödja nästa generation biodrivmedel och elbilar och dessutom lånegarantier som skulle kunna hjälpa bilindustrin att komma ur den svåra svackan. Vi hoppas att det verksamt ska bidra till att nya ägare också uppträder vartefter till industrier som fortsätter att utvecklas i Sverige. Situationen är allvarlig, men det finns också möjligheter att vända den.

Anf. 6 Monica Green (S)
Herr talman! Jag glömde i mitt förra inlägg att kommentera att svaret kommer väldigt sent. Jag skrev min interpellation i februari. Jag tycker att det är bedrövligt att många ministrar fullkomligt struntar i riksdagens kontrollmöjligheter av regeringen. Jag instämmer alltså i Tomas Eneroths kritik här om att det är dålig stil av regeringen att komma dragandes med svar efter flera månader fast man ska få svar efter två veckor. När det gäller frågan om hur vi dels ska se till hur vi får en bättre miljö, dels se till att vi klarar av jobbkrisen på ett bra sätt här i Sverige har vi lagt en rad förslag. Det är märkligt att Andreas Carlgren inte vill veta av någonting av det, och det är märkligt att Andreas Carlgren är så nöjd. "Vi har redan gjort allt som behöver göras, och det är tillräckligt det vi gör." Sedan radar Andreas Carlgren upp en massa exempel på vad regeringen gör. Det är fullt tillräckligt, och han är helt nöjd med situationen som den är. Jag skulle inte vara lika nöjd om jag vore miljöminister. Det finns ju otroligt mycket att göra! Särskilt nu i lågkonjunktur kan man faktiskt satsa på gröna jobb och se till så att vi gör en smart omställning. Andreas Carlgren säger att lösningen inte är en skrotningspremie. Men vi har inte sagt att det är den enda lösningen. Vi lägger ett rödgrönt miljöfordonspaket innehållande en tydlig miljöbilsdefinition, smart beskattning av fordon och en miljöbilspremie som vi vill förlänga och ni vill ta bort. Vi vill också ha skrotningspremien, och vi vill ha en kombinerad skrotningspremie ihop med att man köper en miljöbil, vilket gör att man blir mer premierad. Dessutom vill vi alltså ställa om gamla bilar till att bli miljövänligare så att det inte blir en klassfråga om man kan vara miljövänligare eller inte, utan att alla ska ha den möjligheten. Vi vill också stimulera utbyggnaden av infrastrukturen när det gäller bränsle. Det är viktigt att vi påskyndar utvecklingen av både biogas och elladdstationer och så vidare. Vi avsätter avsevärda belopp på det i vår skuggmotion, och vi lägger de här förslagen för att vi vill ta över det här landet. Vi vill rädda miljön, rädda jobben och se till att vi har en ansvarsfull regering igen. Den regering som i dag har slarvat bort de goda åren med gigantiska skattesänkningar till dem som har det allra bäst står handfallen när lågkonjunkturen kommer och säger: "Vi kan ingenting göra nu. Skatteintäkterna minskar, och därför kan vi inget göra för närvarande." Vi socialdemokrater ska tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet se till så att Sverige kan mildra lågkonjunkturen. Jag vet att Andreas Carlgrens kompisar i regeringen påstår att det här är en internationell lågkonjunktur och därför kan de inget göra. Visst är det en internationell lågkonjunktur, men det är varje regerings ansvar att se till att man gör så gott man kan och inte tvår sina händer och påstår att bara för att det är någon annans fel ska man ingenting göra. Nu har Andreas Carlgren stora möjligheter att sätta i gång ett fantastiskt smart, miljövänligt och framåtsyftande paket för att ta Sverige ur krisen på ett klimatsmart och grönt sätt. Jag är förvånad över att miljöministern är nöjd med de förslag som han redan har lagt.

Anf. 7 Tomas Eneroth (S)
Herr talman! Tack för svaret, Andreas Carlgren, även om det var ganska obegripligt. Jag får nog läsa det ordentligt, för att försöka diskutera utifrån någon allmän argumentation om skattebetalarnas pengar när man sitter i en regering som äventyrar Sveriges industriella kapacitet är lite farligt. Det är ett läge där hela övriga Europa väljer att investera. Jag tror att Sarkozy har investerat 62 miljarder kronor i fransk fordonsindustri, och Angela Merkel har ett gigantiskt paket. Man stärker sin industriella kapacitet inte bara för att klara krisen utan också för att bidra till att ställa om och modernisera bilparken och tekniken så att man när konjunkturen vänder står stark. Vi är ett litet, exportberoende land på nio miljoner invånare. Hela vår välfärd och hela vårt samhälle bygger på vår förmåga att kunna konkurrera med industriproduktion som klarar detta. Ändå väljer regeringen att vara den mest passiva regeringen i hela Europa, möjligtvis tillsammans med något baltiskt land. När Obama lägger 6 procent av bruttonationalprodukten i stora paket för att rädda och bidra till att utveckla industrin och möta klimatutmaningarna och när Europasnittet ligger på 4 procent av bnp, då väljer Sveriges regering att lägga 2 procent av bnp på den här typen av satsningar. Det är en passiv och räddhågsen regering som inte riktigt vågar se vad det är som står för välfärd och tillväxt i det här samhället framöver. Det jag har argumenterat för är att vi ska bidra till och stärka industrin nu i detta läge. Av de 28 miljarder regeringen levererar till fordonsindustrin har inte en enda krona betalats ut. I tidning efter tidning, i branschtidning efter branschtidning, konstaterar man att det är ett av de största fiaskon som den här regeringen sysslat med: 20 miljarder i EIB-lån varav inte en krona använts. Förhandlingarna mellan Volvo och regeringen rasade samman nyligen. Kritiken är hård från fordonsindustrin. Man avsatte 5 miljarder till ett undsättningslån som skulle betalas på sex månader. Inte en människa kan använda det. Vi har då föreslagit: Gör då om undsättningslånen till omstruktureringslån så att de blir ett verkningsfullt instrument för alla de underleverantörer som nu går i konkurs på löpande band! Men inte ens det har regeringen behagat göra. Jag har här en lista över drabbade företag: Aros, Arvika Gjuteri, Botnia Production, Contitech Hycop, Danielson Sverige, Elmo Leather, Ferroprodukter, Hopab . Listan kan göras lång på underleverantörer som just nu är i konkurs eller där det pågår företagsrekonstruktioner och som inte klarar sig i den industrikris vi har. De är frustrerade och förbannade på att det i Sverige finns en regering som bara tittar på när man i övriga länder i Europa ser att det där finns regeringar som agerar, som är rädda om och vill värna sin industriella kapacitet för att man ser att det inte bara handlar om en krispolitik utan om att investera så att vi klarar klimatutmaningarna framöver. Jag tror att vi behöver ha en moderniserad bilpark. Jag vet att de miljöbilsmärken som säljs mest i dag är svenska. Det är Saab och Volvo som är de mest sålda miljöbilarna. Det kanske man ska upplysa miljöministern om. I det läget är miljöbilspremien en väldigt verkningsfull insats, både för miljön och för fordonsindustrin. Ändå väljer den här regeringen att i förtid avveckla miljöbilspremien, trots att alla övriga länder i Europa nu går efter och inför miljöbilspremier med lyckade resultat. Ändå väljer den här regeringen att avveckla miljöbilspremien och att inte lägga en krona på svensk fordonsindustri. Dessutom är det så att ska man nu välja att subventionera någon näring, ja då väljer man hushållsnära tjänster. Andreas Carlgren får billigare städning hemma, någon som bäddar sängen och någon som klipper gräsmattorna. Allvarligt talat: Vad ska Andreas Carlgren, Fredrik Reinfeldt och andra säga framöver? Ja, vi har ingen stark industri i Sverige, men vi har väldigt snygga gräsmattor!

Anf. 8 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Jag skulle gärna vilja få fört till protokollet att jag inte instämmer i beskrivningen av det Tomas Eneroth och Monica Green säger om vad den här politiken leder till. Det är en felaktig beskrivning enligt min uppfattning. Jag tycker att åhörarna ska notera att i Sveriges riksdag brukar vi inte ha talesmän för särintressen, men i den här frågan har vi helt plötsligt fått in mycket starka särintressen, och det tycker jag är väldigt ovanligt. När det gäller hur man ska utforma en mycket aktiv politik för att både rädda sysselsättningen och få en miljömässigt varaktig bilpark måste man använda metoder som är effektiva. Vi ska inte i den här riksdagen använda skattebetalarnas pengar till att betala GM:s skulder. Det sätt som Monica Green argumenterar på ligger mycket nära detta, det vill säga att vi skulle betala en del av produktionskostnaderna för de bilar som ska säljas. Jag tror att det finns mycket effektivare medel om man vill nå det som jag är övertygad om att både Monica Green och Tomas Eneroth vill, nämligen att vi ska få en mer modern och miljövänlig bilpark. Då gäller det att se till att, just som Andreas Carlgren säger, satsa på forskning och utveckling av olika drivmedel så att vi kan få en bättre miljö, helt enkelt. Men däremot ska vi inte subventionera själva kostnaden för inköpen av bilarna. Det ska vi inte hjälpa producenterna med. Det ska inte miljonärerna och miljardärerna i det här landet få av skattebetalarna. De ska betala själva, precis som jag och alla andra ska göra det. Däremot är jag glad över att vi ska få en skattebefrielse som går direkt till dem som köper miljövänliga bilar. Det är en riktig miljöpolitik.

Anf. 9 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Min första fråga måste ju vara: Tror ni verkligen att det går att skälla Sverige ur den ekonomiska krisen? Det är ju inte så att ju högre tonläge man tar i med och ju mer man saftar på med överdrifter, desto bättre går debatten. Jag noterar att ni egentligen inte säger ett ord för att försvara eller förklara den egna politiken, utan ni dammar på. Ju mer ni kan prata om gräsmattor och vad ni nu kan hitta på, som egentligen inte har med frågeställningen att göra, desto säkrare slipper ni förklara de ganska tunna förslag ni har lagt fram själva. Jag beklagar att det är det som är modellen nu för tiden. Det är inte ett sätt att lösa den ekonomiska krisen - den är alldeles för seriös och allvarlig för det - det är inte ett seriöst sätt att ta ansvar för statsfinanserna och det är inte ett seriöst sätt att förbereda sig för regeringsansvar - om det nu var avsikten. Jag ska också säga att jag självklart beklagar att interpellationerna besvaras sent. För egen del reser jag just nu väldigt mycket i alla EU:s medlemsstater. Men då ser jag också en del av hur andra medlemsstater tacklar situationen och krisen. Och jag ser att många av dem med ganska stor avundsjuka vänder blicken mot Sverige och ser vad vi nu gör. Det här är nämligen inte den bild man har i Europa. Där ser man att vi satsar långsiktigt inom bilindustrin. Återigen: Vi var de som startade utvecklingen när det gäller miljöbilspremien. Nu ersätter vi en tillfällig premie med långsiktigt stöd genom skattebefrielse. Dessutom vill jag framhålla forskningssatsningarna och utvecklingssatsningarna genom gemensamt bolag liksom satsningarna på ett klimatskattepaket. Jämför det med till exempel det som ni inte sade ett ord om för att förklara miljösyftet med, att låta skattebetalarna stå för konvertering av gamla bilar, bilar där ni ju fortfarande inte har löst miljöproblemen annat än vad gäller just bara bränslet. Den bränsleslukande motorn är kvar, de stora avgasutsläppen är kvar, men ni låter skattebetalarna stå för fiolerna. Vad är det för vettig miljöpolitik och förnyelse av bilindustrin med det? Ni säger att vi inte gör någonting. Men sluta! Ni har ju hört uppräkningen av vad vi har gjort på bilindustriområdet men dessutom satsningarna som helhet när det gäller ekonomisk politik, där ju alla erkänner att Sverige är bland de länder som totalt sett stimulerar ekonomin mest. Men ge då också det seriösa svaret på hur ni skulle kunna, ens med de satsningar som görs i Tyskland, Storbritannien och på andra håll, låtsas inför skattebetalarna att ni skulle kunna kompensera och fylla upp den stora bristen på efterfrågan, när produktionen är 18 miljoner bilar och efterfrågan är 11 miljoner bilar! Ni täcker inte upp det med skattebetalarnas pengar. Staterna förmår inte det. Det är andra vägar som vi ska gå, och det är en sådan väg som Sverige väljer. Jag hörde kommentarerna om vad bilindustrin säger om oss. Jag väljer också på den punkten att avstå från att kommentera lågvattenmärken. Däremot ser jag fram emot den dagen då man kan öppna böckerna och titta på vad som faktiskt hände i samtalen. Då tror jag också att man kan bedöma om det har funnits en klokhet i det som regeringen gör. Vi fortsätter att ta ansvar för både statsfinanser och skattebetalarnas pengar samtidigt som vi tar ansvar för utvecklingspolitik och ser till att leda också miljöutvecklingen i bilparken.

Anf. 10 Monica Green (S)
Herr talman! Jag vet inte om Andreas Carlgren hade lock för öronen eller någonting, men jag kan gärna läsa upp hela det rödgröna miljöfordonspaketet igen, om inte Andreas Carlgren vill titta i protokollet. Men först, innan jag gör det, ska jag ändå kommentera den ekonomiska krisen. Varför sågar Finanspolitiska rådet regeringens ekonomiska politik? I går fick vi ju reda på av Calmfors att regeringen inte mildrar krisen med sin ekonomiska politik. Och varför säger Konjunkturinstitutet likadant, att det här inte är tillräckligt? Man kan mildra krisen, och man kan satsa i lågkonjunktur för att se till att bromsa i högkonjunktur. Regeringen gör precis tvärtom. Man har laddat på med 80 miljarder i skattesänkningar i högkonjunktur, och sedan när lågkonjunkturen kommer står man helt handfallen och vet inte hur man ska mildra krisen. Det är inte bara vi socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister som är kritiska till att regeringen inte kan mildra krisen. Det är även regeringens eget organ, Finanspolitiska rådet, liksom Konjunkturinstitutet med flera. Eftersom Andreas Carlgren påstår att vi inte berättar om vår egen politik ska jag dra det igen. Vi har ett rödgrönt miljöfordonspaket där vi på ett miljösmart sätt vill ta Sverige ur krisen. Vi vill satsa på en tydlig miljöbilsdefinition. Vi vill ha en smart beskattning av fordon där bilar med höga utsläpp ska betala mer och de med låga utsläpp gynnas. Vi vill förlänga miljöbilspremien, den som regeringen tar bort. Vi vill ha skrotningspremie. Vi vill också ha en premie för den som skaffar ny bil när man skrotar den gamla. Dessutom vill vi ha efterkonvertering och stimulera påskyndandet av förnybara bränslen. Det är möjligt att Andreas Carlgren inte hörde detta tidigare. Jag kan upprepa vår politik om och om igen om det behövs.

Anf. 11 Tomas Eneroth (S)
Herr talman! Tack återigen för svaret, Andreas Carlgren! Gräsmattor har faktiskt med saken att göra av det enkla skälet att vi har en regering som tycker att vi genom skattesubventioner ska stimulera hushållsnära tjänster - klippning av gräsmattor och bäddning av sängar. Det är man beredd att investera i men inte en krona i det som är vår industriella kapacitet, i ett läge när vi håller på att tappa stora delar av den. Med all respekt för att vi kan klippa gräsmattor och bädda sängar, även om jag inte delar uppfattningen att det ska subventioneras med skattepengar, men det som stör mig är att Sveriges industriella kapacitet på sikt håller på att äventyras, antingen det gäller stålindustrin, fordonsindustrin eller andra delar av industrin. Om man inte ser att vi som ett litet exportberoende land är starkt beroende av att ha en industriell kapacitet så blir jag orolig. Det vi äventyrar är nämligen våra långsiktiga förutsättningar att kunna se till att vi har en hyfsad välfärd i landet. Därför vågar jag tro att vi, precis som många andra länder i världen, tillsammans med industrin har en förmåga att bidra till att vi också gör det klimatsmart, att vi med hjälp av politiskt stöd, politiska instrument, forskning, utveckling och utbildningsinsatser antar klimatutmaningen antingen det handlar om fordonsindustrin eller andra delar av industrin. Jag har försökt hävda att regeringens brist på agerande förvärrar krisen. Jag ska ge ett litet exempel. När Volvo Lastvagnar drabbades av krisen stod man inför valet att lägga en stor del av varslen antingen i Umeå eller i Gent. Man valde att lägga i princip alla varsel i Umeå vilket gör att stora delar av den verksamheten nu drabbas. I Gent gick den belgiska staten in med utbildningspengar för att företaget, om det tog sitt ansvar, skulle klara krisen och kunna övervintra. Staten gick in med stödpengar för att man skulle kunna utbilda och behålla en del av personalen. I Sverige sade regeringen nej, vi ger inte en enda krona, med den effekten att tusentals människor i Umeå blir arbetslösa och fordonsindustrin i norra Sverige på sikt hotas. Återigen: Regeringen försvagar genom sin brist på agerande Sveriges konkurrensförmåga och förvärrar därmed krisen. Det beklagar jag.

Anf. 12 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Det är inte sant att Finanspolitiska rådet sågar regeringens ekonomiska politik. Man tyckte på några punkter att det skulle göras annorlunda, men som helhet gav man regeringen godkänt. Inte med ett enda ord stödde man den typ av åtgärder som Socialdemokraterna i dag argumenterar för. Beträffande det rödgröna paketet är det inte åtgärderna som ska räknas upp, utan det gäller att svara på frågorna. Hur kan man låtsas att man ska kunna fylla ut det stora produktionsöverskottet i förhållande till det låga underskottet i efterfrågan? Hur kan man låtsas att det går att fylla det med skattebetalarnas pengar? Hur kan man låtsas att det vidtas åtgärder när en stor del av pengarna i realiteten skickas utomlands och därmed går förbi den svenska bilindustrin? Hur kan man låtsas att det skulle hjälpa miljön, när man i själva verket låter skattebetalarnas pengar gå till det som inte förbättrar miljön särskilt mycket, till exempel till att med skattebetalarnas pengar finansiera efterkonvertering av gamla bilar som fortfarande har dåliga avgasutsläpp och hög bränsleförbrukning? När det gäller krisen som helhet är det en satsning att verkligen utveckla bilindustrin. Vi har tagit de följande stegen, inte bara de första. Det är fördelen. Vi låtsas inte att efterfrågebrist kan kompenseras med skattebetalarnas pengar. I stället ser vi till att också långsiktigt få insatserna att gå i rätt riktning vad gäller utvecklingen - för bilindustrin samt för miljön och ekonomin som helhet. Vi kommer att få många tillfällen att föra denna debatt. Vartefter kommer vi också att kunna utvärdera resultaten, och jag kommer då att påminna om att lösningen inte är att bara berätta om krisens verkningar, för dem kommer vi att se, utan den kommer också att handla om att lägga fram politiska alternativ som håller i alla delar. Det räcker inte med glada miljardpaket som håller på det ena eller andra mötet utan det behövs en helhet som går att försvara.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.